Visar inlägg med etikett vindkraft. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vindkraft. Visa alla inlägg

3 maj 2022

Bygdemedel som kompensation - till vilka?

Bygdepeng brukar beteckna den ersättning som vindkraftsbolagen ibland betalar ut i trakter där vindkraft etableras. Bygdepengen kan användas för att ersätta intressenter som är berörda av vindkraften utan att de är markägare.


Vi bybor ska vara tacksamma över att några hemmansägare här i byn upplåter sin mark till vindkraftsarrende för 40 stycken vindkraftverk!
Vi ska vara tacksamma över att pengar i form av bygdemedel kommer byn till del!
Vi ska vara väldigt tacksamma för den uppoffring dessa gör för byn!


Jag har suttit på flera samfällighetsmöten där detta uttalats av företrädare för de som arrenderar ut mark. Senast i maj 2021 då Bert hov upp sin stämma och uttalade orden myndigt och patriarkaliskt - att vi ska vara tacksamma över att de (vindkraftsupplåtarna) ser till att bygdemedel kommer till byn. Innan dess var det La Famiglia som yttrade samma imbecilla åsikt med avsikt att få "oss andra" att vara tacksamma gentemot vindkraftsupplåtarna, ett sätt att dölja deras rovgirighet,
att få det att låta som markupplåtarna gör en stor uppoffring.
Tror de övriga i byn på detta?
Kanhända gör de det.


Det ska påtalas att både Bert och La Famiglia är/var kommunpolitiker med vana att manipulera. Jag måste dock ge dem ett litet erkännande: jag föredrar intelligent elaka människor jämfört med tvärtom, de intelligenta är i alla fall förutsägbara. Det går att först hur de tänker.
Ja.

Vi bybor ska alltså vara tacksamma över att vissa hemmansägare här i byn upplåter sin mark till
40 stycken kraftverk och årligen får rejält ersättning för detta!
Vi ska vara tacksamma över att en ekonomisk förening bildats där ordföranden och flera styrelsemedlemmar själva upplåter arrendemark till vindkraftverk. Dessa beslutar över hur bygdepengen ska fördelas, medel som går till projekt de själva har nytta av. De har således dubbel nytta av sitt arrende till vindkraftsindustrin.


Vi övriga ska vara nöjda över att dessa jäviga personer beslutar var bygdemedel ska gå.
Tror man att detta är demokrati har man inte förstått innebörden av ersättning till de boende och berörda i vindkraftsindustris skugga!
Att det kommer att bli en ändring på detta har jag inga förhoppningar om.
Situationen kommer inte att förändras utan kommer att fortsätta generation efter generation efter generation.
Denna djupt illojala demokrati och orättvisa hör bl a ihop med det patriarkala väldet i byn,
med okunskap och rädsla.
Demokrati urholkas där information undanhålls och förvrängs, där rädsla råder.

 

Bygdemedel är avsedda att kompensera närboende till industrin för att dessa ska få någon som helst nytta av den exploatering som förstör jakt och jaktupplevelse, naturupplevelse och närmiljö. Som ersättning för konstant blinkande hinderbelysning och vingars skuggning. Kompensationen ska således inte handhas av de markägare som varje år får en rejäl ersättning i markarrende, de har ju redan "sitt på det torra". Nej, kompensationsmedlen ska handhas av de som blir lidande av att vindkraftsindustrin etablerats i deras omedelbara närhet, utan ersättning. Alltså de skogsägare som inte upplåter mark och framför allt de människor i byn som inte är hemmansägare, det vill säga inte har mantal och därmed inte skogs- och/ eller jordbruksmark - alltså de som kan kan betraktas som villaägare. Dessa övriga invånare, som inte får ersättning från industrin ska vara de som helt och hållet beslutar var medlen ska gå. Men så är det inte här.
Lägger man till ännu en aspekt så kan en undra hur stor procent av vindkraftsmedlen går till verksamheter där kvinnor beslutar tror ni? Hur stor procent av medlen beslutar kvinnor över - alltså kvinnor som inte får arrendeersättning av vindkraftsbolaget?
 

Så här lyder Energimyndighetens förklaring till:

Bygdepeng - vad är det?

Bygdepeng brukar beteckna den ersättning som vindkraftsbolagen ibland betalar ut i trakter där vindkraft etableras. Bygdepengen kan användas för att ersätta intressenter som är berörda av vindkraften utan att de är markägare.

Begreppet bygdepeng började användas redan när den svenska vattenkraften byggdes ut. Men medan denna typ av bygdepeng är reglerad i förordningen om bygdeavgifter SFS 1998:928, är bygdepengen kopplad till vindkraft en frivillig överenskommelse. Ändå är det relativt vanligt att vindkraftsbolag använder sig av sådana avtal för att skapa goda relationer lokalt.

Avsaknaden av ett gemensamt regelverk för bygdepeng har medfört att det finns många olika avtalslösningar och nivåer på bygdepengen, men en gemensam grundidé är att en del av intäkterna från vindkraften går tillbaka till bygden. Pengarna brukar därför kunna sökas av exempelvis den lokala hembygdsföreningen eller idrottsklubbar. Nivåerna i bygdepengen kan variera mellan några få tiondels procent av bruttoersättningen för elen som produceras upp emot en procent.
 

15 juli 2021

Möte i sommarnatten

Först kom en stor bil med gult blinkande ljus i sommarnatten.

När den försvunnit och jag svängt in på samma väg, fast åt motsatt håll, kom efter en stund ännu en lika stor bil som stoppade mig med röd lampa utsträckt genom sidorutan och bad mig stanna och hålla mig åt sidan. Jag backade in på en avfartsväg. Inom två minuter skulle en bred transport passera. 

Ett ljus uppenbarade sig bakom kröken. Det närmade sig och visade sig vara något så prosaiskt som en långtradare lastad med en del av ett vindkraftstorn tillverkat av icke-fossilfritt stål av danskt fabrikat, Vestas, som passerade på Norrforsvägen.

Direkt efter följde en mindre följebil som hade koll bakåt kan man förmoda. Totalt var det en transport med fyra dieseldrivna bilar inblandade för att se till att förverkliga produktion av miljövänlig elektricitet. Med bortsprängt berg och gjutning med många kubikmeter betongfundament, stor plan uppställningsyta för mobilkran intill varje fundament och många mil nya vägar i skogslandskapet.


Transporterna av de 84 vindkraftverk som ska resas på Blakliden och Fäbodberget utanför Fredrika pågår. Under juni till oktober kommer ca. 800 komponenter att forslas från hamnen i Holmsund till Västerbottens inland med bilar. Majoriteten av transporterna kommer att gå från Holmsund via Nordmaling och Norrfors och går i intervaller med en till två timmars mellanrum. Vilket sammanträffande att Riks13 nyligen har förstärkts så att transporterna delvis kan gå den vägen.

Mer elektricitet måste produceras. "Miljövänlig" och förnyelsebar ska den vara. Vattenkraft från utbyggda älvar, som faller inom den kategorin, räcker inte till de stora miljövänliga projekt som planeras i norra Sverige.

  • Northvolt i Skellefteå
  • Green Steel i Boden 
  • SSABs fossilfria ståltillverkning i Gällivare
Byggandet av Northvolts anläggning i Skellefteå besökte vi förra sommaren. Här en del av den enormt stora anläggningen som uppförs av cellplastelement, ett inte speciellt miljömtänksamt byggmaterial. 

(Nästan samtliga nya stora industrilådor i landet uppförs med plåtklädda cellplast-kassetter, ett byggnadsmaterial som inte är miljövänligt. Industrier, serverhallar och logistikparker byggs med den tekniken, en tickande miljöbomb kan man tänka.)
  • Batteritillverkning kräver väldigt mycket elektricitet (förutom sällsynta jordartsmetaller).
  • Elbilar kräver elektricitet för laddning av batterierna.
  • Fossilfri ståltillverkning kräver mycket elektricitet.
Vilka avtal med kommuner och energibolag har dessa företag? Får de fördelaktigt pris på elektriciteten för att etablera sig inom en kommun som trängtar efter arbetstillfällen för att kunna bli större, öka folkmängden? Kanske måste vi importera elektricitet för att klara företagens krav på de varan. Vilka fördelaktiga avtal har de för att etablera sig i kommunen?

Kommer "Norrland" att bli det nya Klondike? Kommer "Norrland" att få stor arbetskraftsinflyttning från södra Sverige? Eller kommer "Norrlands" inland att bli ännu mer glesbygd då kustlandet attraherar med arbetstillfällen?
 
Det är många tankar som går igång vid mötet i sommarnatten.
 
 
Väl hemma dansar inte älvorna längre. Det ser väl var och en att det är vanlig markdimma som syns.

22 september 2020

Arkeologiska undersökningar med olika dignitet

Västerbottens museum utförde under september och oktober 2008 en "Särskild arkeologisk utredning inför planerad vindkraftspark på Gabrielsberget, Nordmalings socken och kommun, Västerbottens län."

I den särskilda arkeologiska utredningen för Gabrielsberget står i början att "Utredningen genomfördes 20080930-20081007". Perioden 30 september - 7 oktober innehåller 5 arbetsdagar, lördag-söndag ej räknade. Fem dagsverken - hur många besök på plats vet vi inte.

I slutet av rapporten står att 15 dagsverken utfördes i fält. Får någon ihop detta?

En ensam arkeolog undersökte de 20 kvadratkilometer stora området där 40 vindkraftverk och drygt 20 km vägar skulle byggas. Området ingår i samiskt vinterbetesland. Samiska kulturlämningar är mycket sköra eftersom samer lever i dialog med naturen. Visst blev jag väldigt förvånad när jag såg minimala utredningen.

Hela den arkeologiska undersökningen består av 5 sidor med stora bilder och finns att läsa HÄR.

Denna arkeologiska undersökning i Västerbotten kan jämföras med etapp 3 i norrbottniska Markbygden där sammanlagt sex arkeologer arbetade samtidigt, under hela juni månad samt en bit in i juli 2019. De vandrade igenom en yta på ca 19,24 kvadratkilometer.

Under 2012, 2013, 2015 och 2016 utförde Norrbottens museum arkeologiska utredningar i Markbygden i tidigare etapper av vindkraftsetableringen i området. Den tredje och sista etappen kan bli den största etappen av vindkraftsparken i Markbygden och utförs 2020.

Om denna noggranna arkeologiska undersökning inför exploatering av vindkraftsindustri kan man läsa på Kulturmiljö Norrbottens blogg: https://kulturmiljonorrbotten.com/2020/04/17/markbygden-2019/

Det var när jag läste om denna arkeologiska undersökning inför vindkraftsexploatering som jag drog mig till minnes den 5-sidiga som genomfördes på Gabrielsberget. Det är alltid det exploaterande företaget, i detta fall vindkraftsbolaget Svevind, som bekostar den arkeologiska undersökningen.

Länsstyrelsen i Västerbotten ville att projektet skulle genomföras och tillät att formellt fel passerade, något som försenade projektet i ett drygt år. Man gav även tillstånd till en bergtäkt vid Vinsjön. Detta senare förhindrades av fyra boende vilket övriga bybor knappast känner till. Alla övriga bybor ville ha en näraliggande bergtäkt - ingen annan överklagade länsstyrelsens beslut. (Här kan man läsa om bergtäktsärendet om så önskas.)

*

På Gabrielsberget äger endast privatpersoner marken där kraftverk uppförts medan vindkraftsområdet i Markbygden till största delen ägs av staten, av Sveaskog. Det kan göra skillnad. Här i bygden har man tilltro till myndigheter vet jag av erfarenhet. Kanske lite väl stor...

.

10 maj 2020

Fattig - ett känsligt ord

"Hon gick hem före de andra. Isak Mårten var ju så upptagen med att ha roligt;
historier på Skjelletmål levde om, små talesätt som förutsatte kännedom om dén galningen och dén rågångspålen och dén rättegången som någon vunnit eller förlorat - i stort sett hade alla vunnit hela tiden; om de så dog var det en triumf, alltid hade de överlistat någon - om inte Vårherre så åtminstone en luskung.
Och ni ser inte att ni är fattiga?
Man ska vara försiktig med stora ord.
Fattig är ett stort ord det?
O ja rent farligt är det. Nästan bara Ibrahim är modig nog att svänga sig med det så där som en utmärkelse.
Och för er som är mindre modiga än Ibrahim?
En fattig männisch det är en som ingenstans har att bo och som måste tigga sig maten. Alla andra har det äventyrligt. Knapert. Kan hålla sig för skratt. När det är som värst. Men fattig använt till vardags betecknar ett själstillstånd. Om man är låg i modet därför att en Högste plågar en. Om en skakel har gått av mitt mellan två skjutshåll. Om man är olyckligt kär med mera sådant. Då kan man säga: I känns fattö (jag känner mig fattig)."

Ur Lifsens rot av Sara Lidman, 1996.


Det här utsnittet av Lidman där Rönnog, som är ingift och inflyttad till byn, tänker till om vad ordet fattigdom betyder, visar hur man i det längsta vägrar inse eller erkänna att man är fattig. Fattigdom är något skämmigt, fattiga är andra. Det lever kvar än i denna dag. Det absolut lustigaste tillfället jag hört någon protestera mot att ordet fattig användes var under en av de tre domstolsförhandlingar jag satt med vid i Mark- och Miljödomstolen samt Mark- och Miljööverdomstolen före 2010. Det var förhandlingar med syn på plats som vi motståndare mot ett vindkraftsprojekt här hade begärt och därmed fått.

Öppen, mineralfattig myr, närmast kameran dominerad av trådstarr.

Vindkraftsbolaget och dess medhjälpare, företaget som tagit fram den miljökonsekvensbeskrivning som bolaget lutade sig mot, höll sin föredragning som jag minns det. Man beskrev den mark som skulle nyttjas. Platåberget var ett fint, orört naturområde med våtmarker av klass 1 (mycket högt naturvärde) och 2 (högt naturvärde). På ett åtta kvadratkilometer stort område skulle 40 vindkraftverk med betonggjutna gravitationsfundament och uppställningsplats för lyftkran byggas. Till detta kom drygt 20 km vägar. I alla industriella exploateringsprojekt blir såklart naturen och närmiljön lidande, särskilt om det finns höga naturvärden.

Den person som muntligt beskrev området uppe på platåberget använde bland annat den bland biologer vedertagna benämningen "fattigmyr" för en av naturtyperna som skulle exploateras. Genast protesterade en av åhörarna å det skarpaste och hävdade att ordet var felaktigt, här är naturen inte fattig. Att ordet fattig gav hen en känsla av att kommuninvånarna också fick en släng av sleven och betraktades som fattiga var tydligt. Protesten var ljudlig.

Jag lät mig förundras, jag lät mig förvånas.
Över lättkränkthet och okunskap i förening.

När jag senare kom att läsa Sara Lidmans beskrivning av människor i Västerbottens inland förr, kom jag att tänka på den händelsen.

En fattigmyr är en trädlös, mineralfattig myr med lågt pH-värde.
.
.

3 mars 2019

Norrland är rikt och fattigt

Lånar några citat ur Katarinas Östholms låsta krönika i Allehanda från december 2018:

”Norrland är så rikt.
Och så fattigt.
Alla ansträngningar att dölja den koloniala synen på Norrland faller platt när hela landsänden nu håller på att förvandlas till ett gigantiskt industriområde.
Det ska skördas malm, det ska skördas skog, det ska skördas vatten – och nu ska det skördas vind. I obegränsade mängder. ”

"Under tiden står byarna och lokalsamhällena där, mitt i miljöförstöringen. Mitt i en natur som utarmas på rikedomar och livskraft, mitt i de krympande och allt fattigare kommuner som systematiskt dräneras på alla resurser.
Under tiden får de höra att det inte finns pengar till vägar och järnvägar, företagslån och husbyggen, snöröjning och vägbelysning, BB och akutsjukvård, skola och omsorg, kollektivtrafik och telefoni.
Under tiden får de veta att elen måste kosta mer just där, för att näten byggs så många och så långa. Att det är för det allmänna bästa. Att de måste förstå. Att alla inte kan få allt.
Att de är gnälliga bidragstagare."

”Och den natur som fortfarande är relativt orörd exploateras bit för bit; naturen har ingen röst och ingen talan. Ekosystem gröps ur. Grundvatten förorenas eller sjunker. Lokalsamhällen krackelerar.
Till och med turisterna flyr; det finns ingen naturupplevelse kvar, en skog av vindkvarnar ger ingen frid i själen. ”

"I hela Norrland ska det byggas vind för sammanlagt 100 miljarder fram till 2030. Och hela vindindustrin – som utgör nästan hela fjolårets ökning av den svenska energiproduktionen – överproducerar och går på export. Sveriges elkonsumtion ligger stabilt sedan ett par år.
Vi producerar mer i stället för att förbruka mindre, som vi borde.
Nå, jobben då? Jodå, jobb kommer i uppbyggnadsskedet men få är lokala och de flesta försvinner med tiden. Vinster och skattepengar ilar som vanligt iväg till slukhålen söderut."



Jomen, nå´nstans måste ju vindkraftverken placeras! Annars stannar Schwärje.

Norrland är rikt men fattigt. 
Rikt och fattigt.
.
.

2 mars 2019

Turistnäringen borde blomstra i kommunen

Det socialdemokratiska kommunalrådet uttryckte sig så här på sin blogg  då 20 av de 40 vindkraftverken på Gabrielsberget i Nordmaling invigdes 2011:

"Jag tror att vindkraftsparken på Gabrielsberget kommer att bli ett utflyktsmål och gynna turstnäringen i kommunen"

Det har gått några år nu och utvärdering kan ske. Hur naiv kan en norrlandspolitiker bli???


http://blogg.vk.se/ulla-maj-andersson-s-politiker-nordmaling/2011/06/23/gabrielsberget-vindkraftspark-syd/

1 mars 2019

Gnagande oro bortblåst

En utökad vindkraftindustri med fler och högre vindkraftverk har undanröjts. Varken SCA:s och Svevinds projekt eller Kraftö Vinds projekt Ava Vind får tillstånd. Den befintliga industrin med 40 vindkraftverk utökas inte. Jag kommer inte att behöva se fler hinderbelysningar med blinkande röda eller vita blixtljus hemifrån.



Ovanstående text mer lättläst:

Vindkraftsrättegång flyttade utomhus


I veckan har det pågått en stor vindkrafträttegång mellan Vapsten sameby, Vilhelmina norra och Byrkije reinbetesdistrikt från Norge å ena sidan, och vindkraftsbolaget AVA vindkraft AB å den andra, i Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt. Idag var det syn på området och vi följde med.
Förhandlingarna i Mark- och miljööverdomstolen har ägt rum i tingsrättens lokaler i Umeå tisdag och onsdag, men idag flyttade rätten ut till Nordmalingstrakten och vindkraftparken på Gabrilesberget, där den nya vindkraftparken AVA planeras.

Väl uppe på Gabrielsberget var det uppenbart varför bolaget Ava Vindkraft AB vill ha en vindkraftpark i anslutning till de fyrtio snurror som redan finns där. Det var blåsigt och bistert, när vi varit ute ett par timmar kändes det i tårna.

Alla inblandade parter var på plats; bolagets företrädare, som var de som påkallat synen av området, en handfull personer från länsstyrelsen som också är part i målet, det var markägare som bolaget kallat till sig som var där för att berätta hur de använder området just nu, också var det företrädare för de tre berörda samebyarna Vapsten, Vilhelmina norra och Byrkije reinbetesdistrikt från Norge.

Bolaget hade kallat till synen för att visa att området redan används. Parterna träffades vid Ava Camping söder om Nordmaling och det första som hände var att vi stannade vid E4:an, där bolaget visade på närheten till den stora vägen och redan befintlig infrastruktur. Därefter passerade vi Botniabanan och vidare förbi en kraftledning.

Här menade bolaget att de kommer att använda vägen som redan finns upp mot den stora vindkraftsparken på Gabrielsberget och inte behöver bygga någon ny väg. Uppe på själva projektområdet pekade bolaget sedan på befintlig vindkraft och en skoterled i närheten, och de markägare som var med menade att skoterleden där används frekvent och att skogen sköts flitigt.

Med andra ord gick synen för Ava vindkraft AB ut på att visa att området redan används, och att den vindkraft och skogs och fritidsverksamhet som redan finns är påtaglig. Och under rättegången tidigare under veckan hade bolaget försökt visa att andra faktorer än vindkraften påverkar på rennäringen - som klimat, rovdjur och annan mänsklig verksamhet.

Bolagets sakkunnige vittne, forskaren Sindre Eftestöl, menade också att ytterligare vindkraftverk på ett område där det redan finns vindkraft har mindre inverkan, än ny vindkraft på ett område där det inte finns vindkraft sedan tidigare. Det här använder bolaget som argument, för att bygga ny vindkraft bredvid den befintliga vindkraften på Gabrielsberget.

När det gäller samebyarna har de egna starka argument för att det inte ska bli någon vindkraft. De har också haft med sig en sakkunnig, forskaren Anna Skarin, som visat att renarna undviker att använda områden med vindkraftverk. Och att blotta åsynen av vindkraft gör att renarna håller sig undan.

Forskarna har funnit att renarna både på kalvnings- och vinterbetesområden påverkas negativt av vindkraften eftersom renarna helt enkelt undviker områden 3-4 kilometer från vindkraften. Det här var vad samebyarna påtalade när sällskapet närmade sig vindkraftparken. Där fanns det inga renar.

Sedan poängterade samebyarna att området blir helt oanvändbart om det blir ytterligare vindkraftpark vid Gabrielsberget, oavsett vilka villkor bolaget kommer med för att mildra effekterna.

27 februari 2019

En levande landsbygd som får så förbli

Jag kan leva mig in i känslan av glädje hos alla de som tillsammans lyckats stoppa ett projekt med massivt stort antal vindkraftverk. Grattis Ångermanlänningar, västernorrlänningar!!! Så bra gjort tack vare aldrig sinande energi och de digitala sociala påverkanskanaler som finns numera. Starkt. Jag har följt det hela mest på avstånd. Naturen, som saknar röst, tackar er...

Läs om glädjetårarna som influencern från Grundtjärn inte kan hålla inne med. Känslorna inför exploateringsprojektet finns beskrivet i flera blogginlägg än det länkade. Väntan på Sollefteås politiska partiernas omröstning var tortyr. Det kommunala vetot trädde i kraft igår i samband med att politikerna till sist röstade nej till projektet.


Det är så stort att även en stockholmsjournalist, som typiskt nog fått reda på händelserna i sent skede, tar upp det i sin blogg:
"Frågan om energiförsörjning och Norrland har länge varit en underbevakad och sorglig historia. Storstäderna har varit beroende av extern elförsörjning och i jakt på ”grön el” har glesbygd och svenska naturtillgångar exploaterats. Älvar har torrlagts i byggandet av dammar som kan generera el och vindkraftverk har byggts i rasande takt.

Det var ett sådant som skulle byggas i Grundtjärn."
Och sen kommer beskrivningen av den strålande insatsen som skett bland annat via de sociala medierna. Men även gammelmedia t ex lokaltv.
.
.

14 december 2018

Om att flytta till en by

Ni skall få ett smakprov ur Kerstin Ekmans senaste bok Gubbas hage (sidan 16), om hur pass idylliskt det kan vara att flytta ut på landet till en liten by. Stor igenkänning:

Det är sällan lätt att flytta in i en by. I Valsjöbyn hade det inte varit några problem. I Själand i Ångermanland hade grannen skjutit våra katter och slängt ett hagelskott efter Börje. I fyllan får man hoppas. Hur som helst tog det inte. Man ska inte komma till byar med nya idéer och i synnerhet inte med prat om unika miljöer och skyddsvärda biotoper. För att ens ord ska gälla och ens idéer kunna genomföras i en by skall man vara barnfödd där eller åtminstone som sommarstugeägaren mittemot vår tänka garageutfart släkt med en som var det.


Det är inte ens lätt att flytta tillbaka om man är barnfödd där ifall man värnar miljö och kulturhistoria och dessutom under många år på annan ort utanför häradet har tillgodogjort sig andra normer och tankesätt än dom finns i byn.

Tankebubbla av vitglaserat porslin av Lena Ignestam. 
Bild härifrån.
.
.

3 maj 2018

Stark påtryckning

Enligt vår bysamfällighets stadgar från 2007 (av normaltyp) ska protokollet från årsmötet justeras av två personer. Årsmötesprotokollet ska vara färdigjusterat senast två veckor efter att årsmötet.

Som alla vet är justeringspersonerna menade att läsa igenom protokollet var för sig och se om det som står där är detsamma som sades och beslutades på årsmötet. Därför kan det vara av intresse för justerarna att föra anteckningar vid mötet för det egna minnets skull.

Om protokollet är rätt skrivet, undertecknar justeringspersonerna det inom två veckor, om de däremot anser att någonting är fel eller att någonting av vikt fattas i protokollet gör de en anteckning om detta efter den befintliga texten i anslutning till sin underskrift. Sekreteraren kan dela justerarens uppfattning om vad som hände på mötet och skriva ut ett nytt protokoll som ånyo justeras eller så kan sekreteraren vidhålla sin uppfattning och låta protokollet vara oförändrat och ha den avvikande meningen kvar.
År 2007 valdes två justeringspersoner. Som vanligt gick sekreteraren Erik hem till var och en av dem och bad dem skriva under protokollet medan han väntade. Den ene ville läsa i fred utan att ha sekreteraren hängande över axeln, en helt logisk och rationell begäran. Sekreteraren blev mycket arg men justeraren fick igenom sin helt regelrätta vilja. Justeringspersonen ansåg att protokollet var vinklat och justerade det med tillägg.

Året därpå, 2008, föreslog La Famiglias Vera Jonzon vid årsmötet att protokollen skulle justeras hemma hos sekreteraren med ordföranden och båda justeringspersonerna närvarande. Datum och tid för detta "justeringsmöte" beslutades på årsmötet. Jag protesterade givetvis mot det odemokratiska påtryckning, detta sätt att kväsa medmänniskor, det skulle innebära men ingen annan av de närvarande hemmansägarna och ingen i styrelsen reserverade sig. Naturligtvis blev jag betraktad som en bråkmakare trots att det jag värnade om var människors integritet.

I samband med detta beslut fick La Famiglia byn ytterligare i sin makt och protokoll kunde årligen framöver skrivas med deras överinseende då styrelseledamöterna agerade helt i linje med familjens åsikter. Det här var under intensiva år av det stora exploateringsprojektet i byn.

Tanken med justeringspersoner är att de ska stå fria från styrelsen, vara SJÄLVSTÄNDIGA, inte stå under kontroll av styrelsen vars protokoll ska granskas. Naturligtvis är trycket på justerarna att godta det skrivna protokollet enorma. Den som kom med förslag på justeringspersoner var vanligtvis någon ut La Famiglia.

Jag har oerhört svårt att förstå att vi hemmansägare finner oss att bli hunsade. Jag är den enda som protesterat mot förfaringssättet och det under flera år. Det förvånar och gör mig betänksam är att hemmansägarna inte ifrågasätter mer, att man lyder blint. Oavsett utbildningsnivå. Hur ska byn tankemässigt kunna utvecklas?

Faran för ett samhälle och faran för en liten by ligger i auktoritärt grupptryck, alltså att man inte vågar bryta mot gruppens åsikt även om det finns en teoretisk rätt att göra så. Det är viktigt att släppa fram många röster, många tankar om världen, andra åsikter som avviker. Allt för att skydda demokratin.
.
.

2 maj 2018

Makten och härligheten amen.

Lagen om förvaltning av samfälligheter kom 1973. (Lag 1973:1150.)

Har inte en samfällighetsförening bildats genom en lantmäteriförrättning sedan dess är det automatiskt delägarförvaltning som gäller. Detta känner/kände inte hemmansägarna i byn till.

Före 2007 var byn således juridiskt sett delägarförvaltad oavsett om någon kallade sig ordförande, sekreterare, kassör mm. Det innebär att alla medlemmar måste kallas till medlemsmöten och informeras i förväg om vilka frågor som ska avhandlas (precis som i en samfällighetsförening). Var och en måste få tid att sätta sig in i och fundera över frågorna. I en delägarförvaltning gäller dessutom även att SAMTLIGA medlemmar måste vara överens för att beslut ska kunna tas och genomföras. Varje medlem har alltså vetorätt. Detta levde man inte upp till upptäckte jag ett par år efter att ett stort vindkraftsprojekt offentliggjorts. Jag med flera hade blivit överkörda av andra hemmansägare, våra grannar.

När jag på årsmötet 2006 efterfrågade föreningsstadgar svarade en av de få som brukar yttra sig, centerpolitikern Vera Jonzon, att byalaget fungerar med "hävd och tradition", några stadgar finns inte. Jo tjenare! "När ska motioner vara inlämnade?" undrade jag. Vi säger väl som brukligt är svarar hon: 2 veckor före stämman. En upplysning som togs ur luften. Utan stadgar fanns än större möjlighet att hålla hemmansägarna i schack. Sedan dess har mitt mål varit att få till demokratiska styrmedel. Det är svårt då stadgar och lagar ändå inte följs samt att rädsla och tystnadskultur råder i byn där de flesta hemmansägare på något sätt är släkt med varandra.

La Famiglia såg till att få lojala personer i olika föreningsfunktioner. Familjen var närvarande på alla möten under alla åren som vindkraftsprojektet pågick, för mej har det varit intressant att se hur styrda människor vill bli och hur lätt det är att suggerera och sprida rykten om oliktänkande, precis som det brukar sägas att det sker på små orter. Att ringa och med underliggande hot tala med bybor med andra åsikter är också effektivt. Så varför vara förvånad över att nationer med diktatorer finns när en liten by med drygt 30 hemmansägare väljer liknande sätt att förhålla sig till makt och verklighet. Terrorobalans kanske man kan kalla det och det kan vara riktigt obehagligt.
.
.

10 april 2018

Befrielse

Den 5 april 2018 kom ännu en vindkraftsdom gällande Nordmalings kommun, denna gång från Mark- och miljööverdomstolen, MMÖD. Det gäller tillståndsansökan för 19 vindkraftverk i Ava, Nordmalings kommun. Samebyarna vann i Mark- och miljööverdomstolen som sa nej till vindkraft i Ava. Det är bara att gratulera! Minns hur det är att sitta i förhandling och försvara naturen...

Lokalt ser ingen människa ut att ha något emot ytterligare och högre kraftverk. När Gabrielsberget fått tillståndet klart var här vindkraftens Klondyke. Flera projekt såg dagens ljus. Nu har alltså Kraftös projekt i Ava där privata markägare gått samman och upplåtit mark, fått slutgiltigt avslag.

Lokaltidningarna VK och VF skriver inget om den senaste domen från den 5 april. Samerna har väldigt många belackare i kommunen vet vi med tanke på det stora renbetesmål som varit, kanske vill lokaltidningarna inte väcka ont blod. Men tack vare samernas överklaganden slipper jag de här stora industriella anläggningarna vilket jag är mycket tacksam över!

Emellanåt funderar jag över hur det är att vara same och alltid och ständigt vara trängd från olika håll, från privat håll såväl som statligt, att ständigt leva med advokathjälp.

I november 2017 sa MMD nej till sex ytterligare vindkraftverk på Gabrielsberget (där 40 kraftverk uppfördes 2012 på privatägd mark). Detta beslut överklagades genast av Svevind AB som är projekteringsbolag för de 40 befintliga verken samt de sex verk som planerats på SCA:s marker. Hur detta överklagande slutar vet vi inte i dagsläget.

Nu tänker jag med glädje på det som är och njuter av att sånglärka, tofsvipa, bofink och att tranparet, som häckar här i den omedelbara närheten, har kommit med våren.

MMD = Mark och miljödomstolen.
MMÖD = Mark och miljööverdomstolen, Svea hovrätt.

23 november 2017

Om skogsbränder

Brand nära vindkraftverk

Lokalt.
Räddningstjänsten larmades på onsdag förmiddag om en brand i en skogsmaskin.



SOS Alarm uppger att branden uppstod nära ett vindkraftverk på Gabrielsberget i Nordmaling.
- Hela hytten på skogsmaskinen har i det närmaste brunnit upp. uppger räddningschef Conny Eriksson till VK.
- Nu har vi inriktat oss på att rädda dieseltanken och däcken, och är i det närmaste klara med det.
Ett mindre utsläpp av motor- och hydraulolja uppstod i samband med branden.
- Men det mesta har brunnit upp, och vi har informerat miljö- och hälsoskydd om läget, som vi betecknar som gott, säger Conny Eriksson.
Ingen person kom till skada vid branden.

Bo Wallin
Publicerad 8 november 2017.

***

Intressant att journalisten nämnde att branden uppstod nära ett vindkraftverk. Varför!??? Ett geografiskt landmärke?

Att skogsbrand kan uppstå på grund av tillbud med skogsmaskiner känner vi till genom storbranden i Västmanland 2014. Brand kan även uppstå i ett vindkraftverks turbin och gnistorna spridas långt. Som hemmansägare gäller det att ha sin skog försäkrad mot brand - det finns fler än en orsak till att det kan börja brinna. 150 meter från min skogsmark står närmaste vindkraftverk på Gabrielsberget. Jag, och flera med mig, har därmed inskränkt nyttjanderätt till vår egen mark.

(Var finns ett företag liknande detta i hemkommunen? Där spåren av maskiner inte förskräcker även om marken inte är tjälfrusen vilket den inte var där den 8/11. Ett sådant företag skulle jag kunna tänka mig att anlita. Nostalgisk romantiker utan verklighetsförankring skulle jag kunna tänka mig att mitt epitet är där hemma i norr.)
.
.

19 november 2017

Högre, större, flera...

https://lh3.googleusercontent.com/ZUZyNsvSLeFL2pw3bHKUa5loAk0jcOmVi-yqmC-k_BctY4olRdWM984oFZU5UCWsGHeI77fSBvU1tpx7KdqE_qny7VMol_syHc6XOqTxu_E6fJoDESbLHhg6tLrHI_Qj4YMUFUdhlFctZ8xyyXKYFB0yFpnp1uPFYFxOWhAPsXrlWQj7cS58HT0auVObnZtz2YmqNXPMMFX-mi_OUb9HU1Dlv5hk-VBf8clBwD-15yt98SuyAIfu3RYgH8IDC2D0h6WPhdb-8tXRFk0OOtfIK_l0bApmikf2i6gmokaRBtGTpAJOTpZkqNx2Po7n-947PDPaw37BiooXNWixGiHEbeHnV7ezGGWocSsBRXWpTtwueThPZlIfYQOqMhTWiy14bRmC-a6oRbCg3OwsVrmj6xPviYYXf6-6-ZZL5B3zMZhwa_6QZx6acuNGnx-nUwcMaEqIVytSojZ4aU6-Q5ds16DwE8yBjKUEkv5UAlVsO3pn3Qc-8GCttaK3qC7ZmcS_VLzQCUaGzIE0J2Dm0hy6j3jtyvfXlckwBi-6M8H18nAluMak42f92QEfU0CIdEEbx9359E1zx2UNMUE8ob_xQk06YssRbqXzqpf6ZFjl5_o=w957-h879-no
Pressmeddelande från Tingsrätten i november 2016. Klicka för större text.

Vindkraftsbolaget Svevind AB har överklagat den dom som Mark- och miljödomstolen vid Umeå tingsrätt kungjorde för ett år sedan angående ytterligare vindkraftverk på Gabrielsberget. Förhandling i Svea Hovrätt inleddes den 27 september 2017. Marken där vindkraftverken planeras är bolagsmark ägd av SCA, Svenska Cellulosa AB. De tidigare uppförda 40 vindkraftverken står på privat mark. 19 ytterligare verk är tillståndsgivna på privat mark. Tillståndet gäller i 35 år.

Ytterligare vindkraftverk, högre och därmed synligare kan bli verklighet på Gabrielsberget.

Det är endast två samebyar med vinterbetesland här som haft synpunkter och motsatt sig projektet. Nordmalingsborna ser ut att vilja ha ännu större vindkraftsindustri alternativt bryr sig inte - det är så tystnaden måste tolkas. Mekanismerna som åstadkommer den mentaliteten har jag förstått. Det kan konstateras att det är skillnad på städer och landsbygd.

Utsikt från ett fönster på landsbygden. 
Illustratör Ulf Lundkvist.
Stilla skog, händelselöst utan vindsnurror :-)
.
.

10 maj 2017

Kostnad för nedmontering av vindkraftverk


Västerbottens-Kuriren januari 2009:




Vi läste i lokaltidningen att vindkraftsbolaget Svevind med tysk ägare och dess dotterbolag Gabrielsbergets Vind önskade förändra tillståndsgivningens villkor. Bolaget ville börja fondera för avveckling/nedmontering/skrotning av kraftverken med början först 11 (elva) år efter driftsättning och inte som villkoret stipulerade med början direkt efter driftsättning. Man ville även sänka avsättningen per år och kraftverk.

Vindkraftsbolaget ville få till bättre villkor för avsättning av medel till kostnaden för nedmontering/skrotning. Man begärde tillstånd för att först 10 år efter igångsättandet av vindkraftsparken påbörja avsättning av kapital för kommande nedmontering av de 40 vindkraftverken. Istället för att påbörja fonderingen genast vid igångsättandet som MD hade villkorat.

Det här är något som markägare som arrenderar ut sin mark inte känner till eller tar i beaktande: enskilda individer kan bli ålagda att bekosta nedmontering av vindkraftverk som inte längre är i drift på den egna marken om, låt säga, vindkraftbolaget gått i konkurs. Det finns inte någon klausul i kontraktet med markägarna på Gabrielsberget som säger att de inte kan bli skyldiga att ta hand om vindkrafts-vraken en gång framöver. Vindkraftverkens livstid beräknas till 20-25 år.

Jag och maken reagerade direkt på tidningsnotisen och skred till verket. Naturligtvis skulle vi låta myndigheterna förstå att det finns människor som hade åsikter om vindkraftsbolagets önskemål. Vi skrev tre sidor där den viktigaste innebörden var att kapitalavsättning för demontering skulle ske från år 1, från driftsättning. Vi var de enda privatpersonerna som reagerade på begäran om villkorsändring och engagerade oss för det som vi menar är för bygdens bästa - vem vill riskera ruiner av vindkraftverk som står kvar och förfaller?

Alla andra godtog bolagets förslag, även markägarna med kontrakt. Frågan är om de förstod vad som var i görningen? Frågan är om de över huvud taget brydde sig även om de förstod? Jag har lärt känna en bygd med start tilltro till bolag och myndigheter. Vi antog att länsstyrelsen, den myndighet som begäran om villkorsändring var ställd till, skulle säga ja till begäran då staten och dess förlängda arm varit oerhört intresserad i att få igång byggandet av vindkraftsparken och tidigare i processen bortsett från att lagar inte följts. Vi ville att de skulle veta att deras beslut följdes av några som inte tyckte som bolaget. Vi var förvånade att alla andra i berörda byar verkade mena att etablissemangets beslut var bäst och därför inte ifrågasatte bolagets begäran. Det kan tolkas som att tilltron till myndigheter är stor här.

Under tre dagars förhandling i Miljödomstolen i oktober 2006 redovisade vindkraftsbolagets advokat, på domstolens begäran, att kostnaden för nermontering av ett vindkraftverk ligger på 1,3 miljoner svenska kronor. Det gäller kraftverk med betongtorn som används på Gabrielsberget med Enercon som tillverkare. För vindkraftverk med ståltorn blir kostnaden lägre då stål går att återanvända i motsats till betong.

Länsstyrelsens beslut kom i juni 2010:
Bolaget måste börja fondera redan första året som vindkraftsparken stod färdig. Dock medgav man bolaget att teckna en försäkring istället för att fondera medel i bank. Hade bolaget fått igenom sin önskan om villkorsändring skulle fonderingen påbörjas först år 2022. 

Ladda ner och läs beslutet HÄR.
*******

  I  arrendeavtalet med markägarna finns en punkt som heter Återställande:

Arrendatorn förbinder sig att vid detta avtals upphörande montera ned och forsla bort vindkraftanläggningen inklusive fundament samt att i görligaste mån återställa marken i ursprungligt skick. Arrendatorn åtar sig att avlägsna elektriska ledningar om inte fastighetsägaren lämnar skriftligt medgivande till att de lämnas kvar. Till säkerställande av dessa åtgärder utfärdas för varje vindkraftverk en bankgaranti i ...... om 200 000 kr.


I kontraktet som markägarna undertecknat förbehåller bolaget sig att med en bankgaranti på 200 000 kronor "säkerställa" avveckling/nedmontering/skrotning. Det är i alla fall vad som står i det kontrakt bolagets advokat lämnade ut på begäran under förhandling i Miljödomstolen (numera Mark- och miljödomstolen). Med den summan kommer man inte långt i avveckling och återställning. Vilka eventuella krav som markägarna ställde gentemot bolaget är inte känt. .
.

19 oktober 2016

Notholmen åter igen - nu ännu ett försök

Nya tag tas i frågan om bostadsbyggande på Notholmen, den mark som tidigare tillhörde kyrkans prästbord. Nu är det ett stort kataloghusföretag som planerar att bygga bostäder, flerfamiljshus och radhus. En ny mäklare är inkopplad.


Den analoga annonsplatsen syns här. Vid vägs ände ligger Notholmen eller kajen som man sa förut.

Ovan digitala projektbilder. 8 radhus och 12 bostadsrättslägenheter planeras. Myresjöhus.

Drönarfoton visas  i rätt stor mängd men ingen bild direkt in mot N-ling eller till resecentrum. Resecentrum vid Botniabanan är ett av lockbetena för att få människor att flytta hit - det påstås vara nära till resecentrum, tågpendling till arbetsplats på annan ort kan bli ett måste.

Här ser man det inre av N-lingsfjärden, fjärden som är 17 km lång. En liten marina finns här, om somrarna ligger inte många fritidsbåtar här. Fler har sina båtplatser i Rundvik än här. Till vänster utanför bild ligger Gabrielsberget.

Reningsverket till vänster. Rundvik med sågverk och nedlagd masonitefabrik kan ses uppe till höger.

Här är den illa byggda kajen/trädäcket med "gråsuggor" av betong som avgränsning mot trafikytan. Rakt ut till höger utanför bild ligger Gabrielsberget.


Inte i någon bild har kameran riktats  rakt västerut mot Gabrielsberget och de 40 vindkraftverk som roterar där och som från tidig skymning till gryning blinkar taktfast med sina röda lampor, sin hinderbelysning.

Man får bereda sig på att dag ut och dag in vara åsyna vittne till 40 taktfast blinkade lampor. Rakt  in i kvällsmaten eller morgonens gröttallrik. Nu verkar det som om de flesta N-lingsborna inte har något emot detta, utan några tar det till och med som en möjlighet att hamna "på kartan", väntar på att bli uppmärksammande. Vi får väl hoppas att de som köper sin bostadsrätt här känner likadant.

Och att de är beredda på att ytterligare 19 stycken ännu högre vindkraftverk sätts upp intill de befintliga 40. De kommer då att få ett vitt blixtljus som hinderbelysning. Kommunen har gett klartecken för detta projekt.

Som det sägs i kommunen: Sluta gnäll. Blunda så blir det bra! Var positiv!

Klickbar.

Detta är vyn från markplan sedd rakt västerut.

Tidigare skriverier i ämnet Notholmen:
  1. februari 2012  Gräddhyllan?
  2. augusti 2012  Notholmen strand igen
  3. maj 2013  Följetongen
  4. januari 2016  Bygga vid vatten


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

29 september 2016

Vad händer med resten av Sverige?

Nationalekonomen Johanna Nilsson och företagsekonomen Maria Lillieström har recenserat första av tre avsnitt av tv-serien "Resten av Sverige".

Det är viktigt och finns att läsa HÄR .

Måste alla på landsbygden vara kreativa? Måste initiativ för att överleva komma från landsbygdsborna själva? Går det? Vi har initiativtagande människor på olika platser men vad händer med bygder där denna initiativförmåga och samarbete saknas? Kommer endast orter med gemensam kreativitet att fortsätta finnas kvar? Vad händer med de övriga? Livsmöjligheterna ska inte dikteras av enskilda individer. I städerna behövs inte kreativitet hos samtliga invånare. Långt ifrån. Ska och kan landsbygden överleva genom bidragsberoende? Nej, hävdar jag.

Den positiva kreativitet som finns i ångermanländska Edsele med omnejd kan inte finnas överallt. Där har man byggt ett slakteri (som jag för övrigt besökt), där har man kurser i landsbygdsfrågor, man har skapat Nipakademin. Man säljer köttlådor till framsynta restauranger och människor i storstäder. Den starkast drivande kraften har jag uppfattat är en visionär, utflyttad stockholmare. Hur går det för bygder där en drivande kraft saknas? Måste de dö ut? Att kunna leva på landsbygden ska inte vara beroende av enstaka eldsjälar, det fungerar inte i längden. Det måste till en strukturell förändring.

Att se problemen är inte så svårt för oss som bor på landsbygden, glesbygden. Att se och förstå strukturerna som ytterst kringskär möjligheterna kan vara så mycket svårare. Men för att kunna få verktyg till att förändra situationen måste vi förstå de där strukturerna. Erfarenhet från exploateringar i hembyn har fått mig att se och förstå orättvisor, både utifrån kommande och inte minst de inbyggda som finns inom bygemenskapen. Det har varit en chockerande upplevelse att inse detta.

Det är två avsnitt är kvar av "Resten av Sverige". Programserien har skapat diskussion redan innan det första programmet gick ut på svt Play.
.
.

21 april 2016

Kolonin "Norrland"

Så här stod det i ett utskick från N-lings kommun 2003:
"Vindkraftsutbyggnaden å Gabrielsberget är den största chans som getts Nordmalings näringsliv, sedan John Jennings anlade järnbruket i Olofsfors.

Då som nu, en ny epok i näringslivet med framtida utvecklingsmöjligheter.

Detta ger våra företagare, oavsett bransch, en fantastisk möjlighet att skapa tillväxt i kommunens näringsliv och därmed sysselsättning i Nordmaling.

Företagarna i Nordmaling

Sven Lundberg,  ordf.              Walther Holmgren, v. ordf."
Klicka för att läsa kommunens hela vinklade utskick.

Där, överst till höger, skriver Företagarna i N-ling om kommunens största chans i nutid. Tror ni de spådde rätt?
*****

Jag läser på nätet att det pågår forskning om maktrelationer i en förhandlings- och planeringsprocess för utbyggnad av vindkraft. Några av de spännande och intressanta frågeställningarna är:

- Maktrelationer i en förhandlings- och planeringsprocess för utbyggnad av vindkraft
Det finns en vilja hos vindkraftsföretagen att erbjuda "lokala nyttor". En del av dessa är vilseledande och det lokala (politiker och invånare) är inte bra på att hantera dessa.

Är det så att vindkraftsexploateringar oftare får avslag i områden med stark socio-ekonomisk* ställning?
Absolut svarar jag. Tror inte man får Nobelpris för att komma fram till detta. Socioekonomiskt svaga områden blir lättare överkörda. Där saknas t ex ofta verktyg för att bjuda seriöst motstånd, kunskap om projektgång, om vad offentlighetsprincipen innebär, medieträning saknas mm.


- Lokalisering av vindkraft och dess koppling till lokalbors socio-ekonomiska situation.
Hur fördelas den fysiska påverkan av vindkraftutbyggnad mellan olika segment i befolkningen? Är påverkan jämn mellan människor med olika socio-ekonomisk bakgrund eller finns det miljörättviseargument ** i förhållande till vindkraftsutbyggnad?

** Miljörättvisa är ett perspektiv som fokuserar på konflikter, makt och rättvisa kopplat till miljöfrågor. Särskilt fokuseras vilka grupper i samhället (lokalt och globalt) som generar miljöproblem och vilka som drabbas av dessa. Stor vikt läggs vid att uppmärksamma problem samt att fler grupper ska kunna delta i, och påverka, processer som påverkar vår gemensamma miljö.


* Med socioekonomisk ställning avses en persons ställning i samhällets strukturfunktionella system. Definitionen av en persons socioekonomiska ställning grundar sig på uppgifter om personens huvudsakliga verksamhet, yrke, yrkesställning och näringsgren.

Socio-ekonomisk gruppindelning som används vid folkräkningarna sedan 2001:
Grupp Beskrivning
1 Högre företagsledande och akademiska yrken
2 Lägre företagsledande och akademiska yrken
3 Yrken på mellannivå
4 Småföretagare och egenföretagare (ej akademiker)
5 Lägre arbetsledande och tekniska yrken
6 Halvrutinyrken
7 Rutinyrken
8
 
Aldrig arbetat eller långtidsarbetslösa


 
Ur Aftonbladet den 14 juni 2015. Klicka på bilden för förstoring.
"Föreställningen om Norrland har förändrats över tid. För några hundra år sedan sågs regionen som en mytomspunnen plats, vild, otillgänglig och farlig, men också präglad av fattigdom, nöd och svält. Landsändan har också länge setts som en underutvecklad del av Sverige, en koloni som behöver styras av en centralmakt. Som Axel Oxenstierna konstaterade under stormaktstiden: ”I Norrland hafva vi ett Indien!”.

Under 1800-talet började stat och näringsliv satsa på Norrland, med sågverksindustrier, gruv- och skogsnäring. Samtidigt började norrlänningar flytta till Stockholm."

Sveriges maktelit i Stockholmsområdet behandlar Norrland idag på samma sätt som rikskansler Oxenstierna på 1600-talet. Trots det finns i min hemby ett starkt stöd för vindkraftsbolagen, markägare arrenderar ut skogsmark till mycket låg ersättning, låg sett ur ett Stockholmsperspektiv. Alltså sett från ett socio-ekonomiskt starkt administrationscentra .

På nära håll följer jag andra vindkraftsexploateringar. Ett skogsbolag ville uppföra ett antal vindkraftverk nära mina vänners hus i Dalarna. I området har många masar och kullor sina fritidshus, människor som flyttat för att skaffa sig utbildning, gjort klassresor, men vill ha kvar band till hemorten. Många av dessa personer gjorde gemensam sak och opponerade sig, tillsammans med grannar. Man deltog som åhörare vid kommunfullmäktiges sammanträde då frågan skulle upp till beslut. Trycket var stort på politikerna som valde att säga nej till bolaget.

Här finns tankar från förra året.
.
.

20 april 2016

Är miljardsatsningar på vindkraft räddningen för glesbygden?

Ett evenemang på Oasen dära Vall´n gick av stapeln i måndags den 18.

Journalisten Arne Müller och fotografen Erland Segerstedt har rest runt i Norrland i spåren på de stora investeringarna i gruvor och vindkraft som gjorts under det senaste årtiondet. Det visar sig att de storstilade löftena och prognoserna om jobb och utveckling inte alla gånger har täckning i verkligheten. 

Utbyggnad av förnyelsebar elproduktion är angeläget. Samtidigt har de löften och förhoppningar som spritts om vad vindkraftutbyggnaden kan betyda för den lokala ekonomin i Norrlands glesbygdsområden inte infriats och det har uppstått konflikter med bland annat rennäringen. Utbyggnaden av vindkraften  är alltså en ganska komplicerad fråga.
Välkommen att delat i diskussion efter föreläsningen!

Detta missade jag. Tyvärr, tyvärr, tyvärr.

(Arne Müller har skrivit boken Norrlandsparadoxen och driver en facebook-grupp med samma namn.)

Nu börjar exploateringarna av Norrland att ifrågasättas. Denna gång av Naturskyddsföreningen som inte tog ställning då de 40 vindkraftverken på Gabrielsberget planerades. Ornitologerna i Västerbotten (VOF) och Ångermanland (ÅOF) engagerade sig den gången och ska ha tack för det stödet! Fortfarande finns det mycket att skriva om detta vindkraftsprojekt och dess genomförande och efterverkningar här i kommunen.

.
.

9 mars 2016

Det enkla livet

En liten film om en bit natur i Östergötland.
Om att leva ett naturnära liv.
Så många storstadsmänniskor som skulle vilja rekreera sig i sådan här omgivning, vi har massor av den i "Norrland". Våra egna planer på en skogskoja är inte möjlig att förverkliga då fyrtio vindkraftverk alldeles intill vår skogsmark alstrar alltför höga ljudnivåer för att kommunen ska ge bygglov. Tji fick vi. Här är det väl mest kalhygge som fortfarande gäller om man är skogsägare och vill få ekonomisk utdelning av detta. Hmm... jag är verkligen undrande över var jag hör hemma. En klassresenärs dilemma kan det kanske kallas i mitt fall.

Mosstyg från Urnatur.
.
.