Man riktigt ser tiden då solen förflyttar sig och ger skuggor på väggen. Det är till att ta vara på alla små, korta och fina ögonblick. Ljuset. Tiden.
För första gången i våra liv har snö hindrat oss från att resa norrut. Det ligger mer snö i Mälardalen än i Västerbotten med sina få centimeter längs kusten och det är ovanligt. Eftersom snö uppskattas av mej på vintern stannar vi här söderut då här finns snö och kyla men kanske främst för att det är olustigt att köra bil långa sträckor i snöfall, ja det kan till och med innebära fara.
Här kommer några uppskattade och snörika upplevelser från tidigare år från hemmanet i norr:
Snöfrid
Första advent firades söderut i en stad där mörkret faktiskt kan upplevas, något som för min del är väldigt positivt.
Så sant som det står skrivet.
Upplevelser av konst, kultur och tradition, adventspsalmer och orgelbrus i fullsmockad lokal.
Igår var det första dagen på fruntimmersveckan som pågår mellan fredag 18 juli och torsdag 24 juli med Fredrik som veckans första namn. Veckan brukar anses vara regnig men soligare och varmare än i år kan veckan knappast bli.
Tårta ska det vara,
säger Sara.
Vi kan gott få bli feta,
säger Margareta.
Låt oss bli tjocka och granna,
säger Johanna.
Man ska ha kött på bena,
säger Magdalena.
Vi har väl vispgrädde hemma, säger Emma.
Magra kakor är en pina,
säger Kristina.
Alf Henriksson, 1967
Som barn firades jag på Kristina-dagen. Eftersom jag fyller år på vintern var det oerhört trevligt att jag uppmärksammas även mitt i sommaren, mitt i slåttannan när moster och morbror samt kusinerna var och hälsade på. Sämre sommarminnen kan man ha.
För just nu pågår ett projekt med att ge vedboden ett nytt enkelt golv. Ett litet men viktigt sommarprojekt.
Att det ska behövas eldas vedbrasor för värmens skull verkar lite absurt när utetemperaturen visar 28-29 grader och vinterstormarna känns avlägsna. Men vänta bara... att i värmen planera för kyla är framförhållning.
Äntligen är det sommar! Flädern blommar och kall fläderblomssaft smakar underbart.
När man reser norrut i Sveriges avlånga land i maj får man möjlighet att uppleva två vårar.
Man lämnar häggar, slånbuskar, syréner, äppelträd, kastanjer, liljekonvaljer som blommar eller blommat över för att möta alla de där utom blommande slån och kastanjer i norr. Förutom buskar och träd har förstås både vilda växter och trädgårdsväxter i mångt och mycket gått i blom i söder: gullvivor, svalört, kungsängsliljor, kabbeleka - you name it! Prästkragarna är på gång och gräsen har börjat blomma. Det kan snart nog vara dags att binda en gräskrona.
Hägg-, syrén- och liljekonvaljdoft är härligt att uppleva om
våren, det vore tomt utan detta. Tornseglarna hann komma innan vi åkte norrut. Nu möter vi de
älskvärda drillarna från storspovarna och ladusvalornas kvitter.
Som sagt - två vårar. Vilken välsignad tur man har!
Minns känslan som 10-åring på väg hem från skolan: solen lyser och värmer, täckjackan åker av och slängs över axeln, långfingret håller i stroppen.
Bländande vitt och dagsmeja men så kallt på natten att skaren bär även på eftermiddagen. Tar genvägen över de vita vidderna hem till de röda husen.
Mattias (Mats) har namnsdag idag den 24 februari. Då firades förr Mattesmäss. Dagsmejan ska då ge så mycket dropp från taket att tuppen ska kunna dricka sig otörstig. Dagsmeja är då solen smälter snön under dagtid, trots att luften fortfarande är kall.
Man brukade även säga "Mattias med sitt blida skägg, lockar barnen bakom vägg." Skägget är istapparna och barn hade inte alltid vinterskor men till de 24 februari kunde de förhoppningsvis gå ut en stund i solvärmen längs stugväggen under dagsmejan. Så har jag lärt mej det.
Hur trevligt är det inte att titta på äldre fotografier...
Julrosor är väl fantastiska ändå - de blommar trots snötäcket som döljer dem. Väl inne i värmen blir de så här vackra när de öppnar sig. Skira och okänsliga för kyla.
Utöver den linjerade anteckningsboken skriver han att "han fick en åsna, chokladkniv, 2 pennor, bok, slips, ljusstake, ett verktygsskaft och en marsipanpojke."
Undrar just vad det var för åsna och chokladkniven - vad var det? Verktygsskaft var en förberedelse för vuxenlivet för pojken i sågverkssamhället. Jag anar att den här vaxduksboken var början till det livslånga skrivandet som kom att pågå. Boken var kanske en äventyrsbok med cowboys och indianer, vem vet... Pappa var en bokslukare i hela sitt liv och någonstans måste det ha börjat.
Det säga att utan glittrande barnaögon saknar julen sin charm. Kan vi vuxna inte bli längtansfyllda som små barn?
Pappa skriver den 27 december i hushållets loggbok:
S är nu fyra år, i år längtade hon efter julen så att hon visste inte om hon skulle kunna "hålla igen ögonen" en kväll.
Jo jag somnade nog till slut ändå. Vaknade på julaftonsmorgonen då elljuset sipprade in genom dörrspringan, det luktade fernissa om det nyfernissade trägolvet, trasmattan i köket var på plats - den som går i blått, grankvistarna med röda sidenband hängde ovanför dörrarna och i finrummet doftade granen klädd och lyste med sin Luma-slinga. Där under låg julklappar inslagna och i köket spreds julens dofter av bak och stök som varit. Och ute var det vitt av snö - alltid!
Men inte förrän klockan 14 på julaftonen blev det jul på riktigt. Finkläderna var på och lutfiskmiddagen serverades. Då var ladugårdsarbetena över för dagen, kossorna hade fått en extra julgiva med doftande hö, bara kvällsmjölkningen återstod.
Jag känner den där känslan inför julen fortfarande. Det är härligt längtansvärt och pirrigt stämningsfullt. Jag är glad över att den känslan inte ersatts av cynism och tomhet
Julklapparna är inte ett stort längtansmål numera. Jag har ju allt som behövs, ja böcker kan gå an få.
Jag har inget emot snö. Det får gärna vara minusgrader så den stannar kvar. Jag har inget emot en sådan här utetermometer heller. Efter fönsterbytet har den här gamla termometern flyttats till det nya fönstret men fotot är från före bytet, det klumpiga fönstret syns i bild.
Byggnadsvård och val av termometrar till ett äldre hus hör ihop och är viktiga saker för en ann´.
Den här tiden vill man inte missa, det är en väldigt speciell stämning som råder. Bara nu.
Svalorna far över taknocken till sin sista kull i ladan
Ljusgrått tydligt svävar över ostronhimlen det bleka augustiljuset
Mössen springer i stubben över råglyckan undan gladan
Fyra äpplen ligger i gräset
Det är så svårt att låsa sommarhuset, bära in trädgårdsmöblerna, vinda opp vattenslangen,
sätta sig på brunnen en sista gång och lyssna till de sista flugorna
Svårare för varje år
Ett plötsligt åldrande, snart är man upphunnen,
Slaktfärdiga gäss snattrar utanför stugorna uppe vid vägen till Trydö
Sista solen sjunker i skogen vid Esperöd
Man måste dock lägga ut råttgift och haspa takfönstren på vinden
Några lökar, potatisar, morötter och jordärtskockor
Sommaren är död
En isig kåre för med sig ett gult björklöv som fastnar på kinden
Det är vått av dagg, ett varsel om slutet i kvällsbrisens sus
Nyckeln vrids om i mitt hjärta när jag låser mitt sommarhus
Att låsa och fara av Hasse Alfredson,
ur "Blomstervers" 1996.
Kan vemod beskrivas bättre än så???
Här sätts innanfönstren på plats och klistras med pappersremsor, lakan läggs över möbler och textilier så de inte bleks, och alltid, alltid stängs huvudvattenkranen av. Vinterkylan har tillåtelse att invadera landskapet.
Här kan man lyssna till Hans Alfredsons vemodiga dikt: https://sverigesradio.se/avsnitt/folkets-dikt-att-lasa-och-fara-av-hans-alfredson
Den regnade rätt mycket i norr våren och sommaren 2024. Fasadarbetena gick bra trots regn och snö i april, arbetena färdigställdes i slutet av maj månad. Vi hann också slå och ta upp allt hö på gården och sommarstugan i juli.
Det var fint och avkopplande att njuta av regnet genom fönstren.
