18 augusti 2017

Ostajlat

Ett enplanshus från 2007 är till salu i kommunen.
Det är helt ostajlat inför försäljningen.
Inga möbler, inga accessoarer, alldeles befriat från homestyling.
Inga färska snittblommor, inga citroner på keramikfat, inga textilier, ingen eucalyptus.
MEN - i vardagsrummet där finns det något som får mig att haja till.
Till vänster om kaminen - en vedkorg/vedbärare av masonite.
En personlig touch.
Vi befinner oss i masoniteland.
Gott så.
*
*
Förmodligen anses den sakna allt av värde och får följa med på köpet.
Undrar hur många sådana vedkorgar som funnits och hur många som finns kvar i kommunen...


17 augusti 2017

Kornåker

Vet ni hur en mogen kornåker luktar? Vet ni hur det känns att låta handen följa axen? Sensommarens skördetid är allt bra fin.
.
.

15 augusti 2017

Malôppen (Malope trifida)

En bukett praktmalvor pryder sin plats. En lättodlad ettåring med tantvarning. Jag gillar dem och är glad att kunna plocka in en egen sensommarbukett tillsammans med dillkronor och en stjälk gullris. Att de här malvorna finns i mina odlingar har mycket med barndomsminnen att göra.

Tant Hildur i grannhuset över vägen i hembyn hade sitt trädgårdsland / köksland samt ett stort pärlann på vår sida gammvägen. Resten av marken var lägdor, hon och Kalle var hemmansägare. Hildur kom nästan årligen över med en bukett "malôppen", som hon sa, till mamma när de blommade. Granna var de!

Jag förmodar att de äldre kvinnorna i byn en gång i tiden sa just malôppen om praktmalvorna, och då menar jag ännu äldre generationer än Hildur. De använde den latinska benämningen med dialektal knorr på praktmalvorna. Underbart!
.
.

13 augusti 2017

Ett annat välkommen...

Det finns skyltar för de flesta tillfällen och platser.
Finns de inte att köpa kan man tillverka dem själva.

Av dessa två skyltar kan man få uppfattningen att människor i det här samhället skräpar ner, spottar snus och kastar fimpar. Vare sig man är på väg hem, till arbetsförmedlingen eller till folktandvården. Vilken självbild har man och vilken självbild får man av förmaningarna? Hur upplevs det att komma hem eller till sitt arbete och mötas av den här uppmaningen dag efter dag? Beklämning? Glädje? Ignorans? Blir man förnärmad? Att man blir påverkad på något sätt är väl klart.
.
.

11 augusti 2017

Mitt i smeten

60-tals-byggnaden är riven och parkeringsplatserna intill Konsum är färdigställda. Till gagn för handeln, men kanske inte för trivseln i tätortens centrum. Nu äger KF-fastigheter en central tomt som man sannolikt betalat rejält för.

I samband med köpet och före rivningen kom ett antal parkeringsplatser till bakom Wäringstams. Det var ca 8+10 p-platser bakom Wäringstams byggnad men därifrån krävdes att man gick några steg upp i en kort trappa mellan husen.

Ytterligare parkeringsplatser vid Konsum, de ursprungliga, finns kvar i anslutning till entrésidan mot gatan samt på motstående gavel till den på bilden ovan.

 
Kommer man körande österut längs Kungsvägen möter man Konsums parkering så här. På utfyllnadsmassorna blev det 14+10 p-platser in the middle of Vallen där Wäringstams byggnad tidigare stod. Plus 7 stycken platser i terrassen nedanför med en kort trappa upp längs fasaden.

Asfaltyta, galvaniserat avbärarräcke, stabbiga betongsuggor avgränsar den nya parkeringsytan. Snyggt? Praktiskt?  Helt tydligt funktion utan estetik. Inget har gjorts för att mildra intrycket av "öken" - inga träd, ingen vacker avgränsning. Är det en för liten ort att kosta på "onödigheter" - eller vad?

Det vita huset som skymtar längst bort i fonden är kommunhuset vars fasad inplåtats denna säsong.

Bryggaregatan sluttar ner och möter Kungsvägen. Blicken slutar i en asfaltyta, en bilparkering. Ett landmärke saknas. Till vänster syns kiosken som byggts ut till restaurang, hm.

Förr låg 60-talsbyggnaden med bostäder och ekipering i Bryggargatans slut. På grund av medvetet eftersatt underhåll såg den ganska förfärlig ut innan den revs. Neonskylten var vacker och byggnadsmaterialen av gedigen kvalitet.

https://morfarshus.blogspot.se/2012/10/neonskylt-neonljus-kulturhistoria-skonhet.html
Mitt i tätortens centrum. Kanske är detta en liten kommuns dilemma, att kompetens i stadsplanering saknas och att man finner sig i näringslivets krav, kanske utan restriktioner. Kan det som hänt i Vallens kärna kallas centrumutveckling?

* * *

Digitala insändare i lokaltidningen VK som jag inte kunde låta bli att ta skärmdump av. Det är svårt för små orter vet vi, kanske särskilt i "Norrland". Förebilder krävs för ungdomar.

 

#Nordmalingsproblem

10 augusti 2017

Så det blev...

Jajamen. Kommunhuset blev inplåtat! Den vitslammade tegelstensfasaden försvann efter att ha varit synlig sedan kommunhuset byggdes omkring 1960. Ekfönstren är bytta till aluminiumfönster (alt. aluminiumklädda träfönster). Fönsterblecken av koppar togs bort, stuprören av koppar likaså. De har ersatts av plastbelagda stuprör. Koppar som är så åtråvärt på andra håll!!!

Från Kungsvägen ser det ut som alltid, eller? Ja, för en otränad blick kanske det ser så ut.

60-talsfasaderna har blivit "klassicistiska" ;-) genom att de fått "hörnkedjor" eller pilastrar i hörnen ("knutarna") av mörk plåt! Den gavelspets som hade mest vittrad slamning blev även den mörkplåtad men där tog fotograferingslusten slut.

Nytillkommen knut av mörk plåt. Nytt plastbelagda stuprör. Värmepumpar sedan tidigare mot Storgatan.

Fasadarbetena är inte helt klara, alla fönstersmygar är inte inklädda med plåt. Okej, det är så här kommunen vill se sitt kontorshus. Att huset plåtats in torde anses att man bytt upp sig och förskönat huset. Så kan det gå. Man har fått det man vill ha.

Jag vänder helst blicken mot klockstapeln som är en mycket värdig, vacker och välskött byggnadskonstruktion. Det blir allt svårare att finna vackra byggnader dära Vall´n.

* * *

Det kom ett mejl tidigare i sommar:

Sveriges Arkitekter har i år startat utmärkelsen Sveriges arkitekturkommun. Utmärkelsen kommer att delas ut under hösten. Syftet är att belysa vikten av god arkitektur. Utmärkelsen bygger på data och statistik från öppna källor rörande kommunernas arbete med arkitektur. Men vi tycker också att en viktig del i utmärkelsen är att få arkitekternas syn på hur landets kommuner arbetar med dessa frågor. Det finns ju då inget mer naturligt för oss än att fråga våra medlemmar. (...)
Jag förmodar att en liten glesbygdskommun torde ha förhållandevis svårt att få ett sådant pris. Förutom faktorer som god kommunal service, arbetstillfällen eller goda pendlingsmöjligheter är en tilltalande byggd miljö, ett estetiskt samhälle, en annan faktor till ökad inflyttning och därmed bättre skatteunderlag.
.
.

7 augusti 2017

Dagsutflykt

Förut besökte jag oftare den här typen av praktfulla miljöer än allmogens bevarade museala boställen. Nu är det snarare tvärtom. Men i veckan slog jag dock till och återbesökte ett par kungliga slottsparker. Här är en av dem:

Ett luftslott i förgrunden i form av ett luftslott med spaljéverk av trä, ett s k treillage. I rak axel från detta syns slottet.

Gömd i arkitekten Carl Hårlemans boskéer från 1700-talets mitt finns sköna buxbomomgärdade planteringar. Då boskéerna var nya användes de gröna rummen till adelns fester, buxbomhäckarna är sentida.

Jag behöver inte se mycket av morianen för att förknippa platsen med Ulriksdals slott.
.
.

6 augusti 2017

Kulturbehov

En utflykt till kulturlandskapet ger perspektiv. Perspektiv över landskapet eftersom forngravarna ligger högst uppe på en rullstensås, samt perspektiv på historien och därmed mig själv.

Här finns omkring 200 gravar, de flesta från järnåldern och några ännu äldre bronsåldersgravar. Den här hövdingen är återuppstånden, haha...

En blaffa ger besked om att här betar kreatur. Gräset är kort och området har en flora naturligt anpassad till torka.

Där skådas de som håller landskapet i skick. Tre tjurkalvar.

De kesar och gör sig till. Haha, så söta de är!

Hur vackert är det inte då nutid och dåtid kopplas ihop. En kort utflykt i grönskan räcker gott som avbrott i sysslorna hemmavid för att man ska känna att det är semester.

Kultur, här i form av fornminnen och djur, är vad jag blir glad av.
.
.

4 augusti 2017

Saknad

Hushållets loggbok 195X

28 okt.

Silja och Krabba är nu i slakteribilen som står vid Larssons.
Hur många bittra avsked ska man få uppleva. Silja och jag som
har kämpat ilag så länge, nu är hon borta för alltid. - Må dessa
avsked lära mig vara god och snäll med de djur jag har och får
att vårda. Det syns ju så väl hur mycket de uppskattar ömhet och omtanke.

Stjärna och Kurre, de två är dock de två som tydligast kommer att
följa mig i minnet genom livet. Lille Kurre han mötte "mörkerdöden"
natten till den 15 aug. i sommar. Han har lämnat outplånliga minnen efter
sig. "Kurrekös" va du var god. S. lille lekkamrat. Nu ligger du vid
sommarhagen (...) och din stig här på radden är det ingen som trampar.
Och trumman över avloppet och dikesrenen med kärrviolerna ska inte möta
dig till våren, - men matte om hon lever kommer att sakna dig oändligt mycke.
Vårat trevligaste husdjur. Tack för att du har funnits till! Världen blir
ljus genom att det finns ting som - nu försvinner slakteribilen, nä han far
till Lindgrens.
Det är en grann dag.

Alla dessa avsked. Känslosamma kan de vara. Katten Kurre hörde jag mycket om, men minns honom inte. Så här var det: morfars katt hade fått ungar. Pappa skulle ha ihjäl dem som man gjorde på bondgårdar. Plötsligt hör mamma en slags joller utifrån och tittar ut genom köksfönstret - där ligger pappa på mage och leker med en kattunge. Kurre blev kvar tills han blev överkörd av en bil på Riks13 mellan morfars hus och sommarboendet i stugan i sommarhagen, ôppe hägna. Jag förmodar att jag någon gång blev klöst av Kurre och då fick han benämningen "Kurrekös" på barnspråk :-) Kossan Silja antar jag var en ko som slängde med svansen och trampade när hon blev mjölkad. Det var något som inte uppskattades av mamma. Det är förmodligen därför skriver hon att de "kämpat ilag".

Radden (raning, röjdning, röjning), en benämning som knappast används numera, är den öppna ytan mellan bäcken och skogen västerut som sträcker sig i nord-sydlig riktning från byns första bosättning på Knösen. Det är tvärs över den samlade åkermarken som Riks13 anlades 1942 som en spikrak AK-väg. Den sträckan genom byn upphörde som viktigaste transportled längs Norrlandskusten då Europaväg 4 invigdes 1962. Även radden torde upphöra som öppen yta i framtiden då den inte behövs som producent av mat till kreatur eller människor. Så förändras landskapet sakta men säkert.

Kanske är den lilla suddiga kattungen på bilden Kurre med sin kattmamma.
När jag tittar där bortom ser jag ett vackert glest staket som hörde till grannen men där den fina västerbottensgården med glasveranda är riven då bilden togs. Ännu ett fint hus jag aldrig hann se.
.
.

2 augusti 2017

Upptaget

LÄMNA FÖRETRÄDE

Mycket ofta, nu för tiden
finner jag mig ligga
liknande en S-kurva
i min säng om natten
denna mycket obekväma
ställning
beror enbart på den
svarta katten
allt som oftast stör den
friden
som om den vore
innehavare av bädden
och inte enbart lapar
grädden
som vore jag en främling
just anländ hit
och sökt logi
i brist på all slags sympati
jag befinner mig strax i
beråd
ska jag få dela sängplats
med Ers Nåd - den svarta
katten?

Maj-Lis Dolk, Ånimskog,
klipp ur DN 16/3 2015

31 juli 2017

Egenodlat

Det känns fint att kunna skörda egen vitlök och fläta ihop för kommande användning. Senare blir det till att skörda palsternackor, rödbetor. Just nu olika salladssorter och kryddor. Rädisorna var förvuxna efter semestern, likaså salladssorterna inklusive ruccolan. De har såtts på nytt.

Sockerärtor, som är en av mina favoriter, fungerar inte att lämna över semestern så några sådana blev aldrig sådda. Grönkål och kålrot fick också de stå över i år. Det lättaste av lätta att odla, squash, kom i jorden sent pga den kalla våren. Plantorna har ännu bara blommor, inga frukter, vilket är sent.

Men sommarblommor har redan ordnats i bukett. Hur lyxigt känns det inte att gå ut och plocka in ett fång av egen skörd för att ordna i vas/-er. Så ter sig min andra tillvaro.

En alldeles egen vitlöksfläta som skördades före semestern.
.
.

24 juli 2017

Överloppskunskap?

Det är ett föremål som mormor använde innan dessa att bottenvåningen renoverades 1948. Grejen har alltså varit sparad allt sedan dess. Otroligt kan jag tycka. Det har varit instucket mellan ett par stockvarv i ett uthus.

Totallängden är cirka 35 centimeter, det handkarvade träskaftet är 25 cm. Kan någon gissa vad föremålet har använts till? 


Detta är en reservdel som inte är så förstörd. Nä, inte är funktionen självklar om man inte känner till vad som gjordes i ett bondkök var och varannan sommar eller har läst etnologi.
En tiotusenkronorsfråga  men alls inget onödigt vetande om man vill förstå sin historiska bakgrund ;-)
.
.

22 juli 2017

Välkomnande öppenhet

Bli medlem och stöd din hembygdsförening, Grundsunda Hembygdsförening.
Genom att bli medlem så erhåller Du årligen minst två nr. av vår medlemstidning ”Grundsunda Skorven” med många intressanta artiklar och bilder från vår bygd, dessutom stödjer Du föreningens arbete med att bevara, utveckla och visa vårt kulturarv.
Bor Du inom Grundsunda kommundel, enskild 100 kr., par 150 kr. / år.
Bor Du utanför Grundsunda, enskild 150 kr., par 200 kr. / år. (50 kr. i porto)
(...)
Jag tycker mycket om ideella föreningar som öppnar sig utåt, visar upp sin verksamhet och annonserar om den på annat sätt än en lapp på lokala anslagstavlan. I det fallet är Grundsunda hembygdsförening så mycket mer ett föredöme än bygdegårdsföreningen här i bygden eller för den delen hembygdsföreningen i kommunens huvudort/tätort. Trots att det endast är ett par mils avstånd är mentaliteten väsensskild. Heja Grundsunda Hembygdsförening säger jag. En medlemstidning ges dessutom ut, precis som hembygdsföreningen i mitt sydligare permanentboende.

Det enda som kommer från bygdegårdsföreningen här i byn är en årlig inbetalningstalong tillsammans med årets program. Det anländer i postlådan då halva året gått och halva verksamhetsårets programpunkter genomförts. Att man inte vill ha "ambassadörer" utanför närområdet står klart. Efter kontakt med bygdegårdsföreningens ordförande för några år sedan fick jag veta att en hemsida skulle läggas upp under riksorganisationen. Pyttsan - under fliken "Nyheter" där finns förra årets program. Ridå! Uppdateringar saknas.

Men rätt ska vara rätt. Eftersom jag för närvarande befinner mig i byn kunde jag dock läsa på anslagstavlan om programpunkten som i onsdagskväll gick av stapeln. En trevlig kväll vid fäboden gick av stapeln. Direkt därefter hann jag med en sträcka på "Formstråket", typ konstrunda, som pågick i kommunen mellan 18-22 samma kväll. Humlebäck, Pjöller design och Öre gårdsbageri besöktes. Det var härligt mycket folk i farten.


1853 lämnade de södra byarna Ava, Rönnholm och Öresund Grundsunda socken och fördes över till N-lings socken. Min farmorsmorfar Jacob från Rönnholm konfirmerades i Grundsunda kyrka före avskiljandet och bodde under tiden han "gick och läste" i en av de små timmerstugorna som står kvar på Grundsundavallen.

Ytterligare en Grundsundakänning finns på ett stort föremål för hushållsändamål i min ägo. Där finns många karvade initialer samt en inskription med ett namn på en kvinna från Grundsunda. Vid tillfälle ska jag gå igenom och dokumentera samtliga inskriptioner - karvade, skrivna med blyerts eller skrivna med rödkrita. Sämre tidsfördriv kan man ha :-)
.
.

21 juli 2017

Jordigt landskap

Något av Ångermanlands vackra böljande landskap anas. Det är juli månads mitt i Ledusjö.

Stora ytor med öppen jord syns. Är det gammlägden som ska föryngras? Undrar hur landskapet här ser ut om femtio år... Helt eljest än idag kan man tro.
.
.

20 juli 2017

Masurbjörk

På Nyåkers kyrkogård står en gammal björk med en annorlunda form. Den har en vril en bit upp på stammen. Kyrkogården i sig är liten och fint hållen. Där finns inte så många gravstenar med titlar från järnvägens män vilket förvånade mig litegrann.
Och vrilen har hängande skägglav runt om. Det är fantastiskt att björken har fått stå kvar till idag. När den en gång i framtiden tas ner kan det där bli fantastiska slöjdskapelser av masurträ.
.
.

19 juli 2017

Varde ljus

Snygg va...
En kronströmbrytare av vipptyp. Installerad 1950. Den sitter infälld i en vägg klädd med masonite som rollats med ljus målarfärg. En vanlig väggbehandling i kök på den tiden. Rollern var ny som redskap och målningen gick snabbt. Exakt vilken färgtyp som använts vet jag inte men säkerligen inte en traditionell typ utan något nytt som tagits fram under efterkrigstiden.

Den ena vippknappen är till för att tända lysröret i taket, den andra för att tända globen av vitt glas på murstocken/väggen ovanför den elektriska spisen. Fläkt fanns inte utan imkanalen bredvid glasgloben användes för att få ventilation. Så var det då. Så är det fortfarande.
.
.

17 juli 2017

Den där Dardel

Indianflicka av Nils von Dardel. Hur många sådana här reproduktioner har inte suttit på väggar i svenska hem... Här i kvällsljus som blänker i det ojämna glaset.
.
.

16 juli 2017

Golv till höladan

Höladan, ängsladan, vid sommarstugan ôppe hägna har fått ett brädgolv. Sedan den flyttades hit har här endast varit jordgolv vilket inte är passande för en lada som det förvaras hö i.

Höladan är en mellanskottslada från 1878, enkelt timrad av rundtimmer utan noggrann passning mellan stockarna, precis vad som krävdes för ventilationens skull och för att snabbt och utan extravaganser timra den. Innan höladan kom hit stod sommarlagår´n på samma plats.

Golvbrädor som blev över från lagårdsporten återanvändes, enbart en ny bräda behövdes utnyttjas ur förrådet med sågade dito. Trästegar får också vila där.

Här, där timringen är "grest", är det god ventilation vilket är bra för höet.

Tänk att vi fick till det trots att vi är slowstarters och trots att det inte var ett direkt planerat sommarjobb. "Slåttannan" gick väldigt bra i år också - inget regn prognoserna till trots.
.
.

15 juli 2017

Långskylt och trycke

Ni ser en ytterdörr med ett trycke och långskylt av hamrad plåt. En inoljning av beslagen vore inte fel.
Nyckeln till tillhållarlåset kommer från Låsbolaget i Eskilstuna.
Dörren är klädd med karosseripanel som under hand har målats med linoljefärg.

Dörrtrycket är av vanlig modell från den nationalromantiska epoken under tidigt 1900-tal. Det är tillverkat av gjutjärn med »hamrad« yta. Gjutjärnstrycken finns i flera varianter från den här tiden. Modellen var vanligast på ytterdörrar och förekom in på 1950-talet, även på innerdörrar. Till trycket finns en nyckelskylt, så kallad långskylt, i samma stil, av pressad plåt med »hamrad« yta.

14 juli 2017

Linoleum- och korkmattor

Nu håller den gamla typen av mönstrade linoleummattor äntligen kommit i ropet. Längre tillbaka benämndes de korkmattor och brukade fernissas i motsats till senare bonvaxning eller polishing av linoleummattor som de senare benämndes. Ännu finns miljöer kvar med dessa vackert mönstrade och miljövänliga golvmaterial. Men förväxla dem inte med plastmattor som kom på 1960-talet och blev en stor produkt på 1970-talet. Läs om moderna golvmaterial.

Bild från internet. Här är en gammal korkmatta kompletterad med en nytryckt. Trevligt.
De nytryckta finns i fem olika mönster och har bredden ca 65 cm jämfört med de 2 meter som är och var normalt för kork/linoleummattor.

Mina funderar för närvarande handlar om vad en gammal borttagen korkmatta ska bli ersatt med. Mattan byttes ut under 70-talets början till en då så populär heltäckningsmatta. Det är det sista rum som återstår att göra vid på övervåningen. Med tanke på mönstret på korkmattan, som finns kvar i angränsande garderob, var den av äldre årgång redan då rummet inreddes 1950.

De senaste åren har jag byggt upp ett lager rullar med gamla korkmattor men ingen av mönstren finns i tillräckligt många kvadratmetrar.

På övervåningen  från 1950 finns trägolv av klarfernissade jämnbreda granbrädor och linoleummattor med mönstret Jaspé samt en geometriskt mönstrad borttagen dito. Allt finns alltså kvar utom den sistnämnda. Och jag funderar och undersöker vilken lösning som blir lämpligast där den en gång låg.
.
.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...