Bortrationaliserad i hastigheten?
Ekonomisk tillväxt fungerar bara när alla förstår konsekvenserna.
Människorna är en resurs för landet.
Basera inte BNP på resursförbrukning.
*
Sett och fotat på Skissernas museum i Lund. Bort med träd och människor som inte tar sig i akt.
Idag är det premiär för årets surströmming.
Tredje torsdagen i augusti är fortfarande inofficiellt surströmmingspremiär. Egentligen finns det sedan 1998 inte längre några regler för när försäljningen av surströmming får påbörjas, men tillverkare och entusiaster håller fortfarande på traditionen från 1977.
Läs mer HÄR sakligt beskrivet om de olika regeringars beslut för datum för surströmmingsburkarnas första försäljningsdag i handeln.
Vi blev bjudna på fjolårets surströmming i början av augusti tack vare vännen som gjort detta till en tradition. Vi tycker att fjolårets strömming är smakfullare/godare än den senast fermenterade. Tillsammans blev vi fem runt bordet som innehöll allt och lite till som hör ett surströmmingskalas till. Så gott!!!
Jag har gått igenom anteckningarna i hushållets loggbok om höskördarna från 1952, det år varifrån jag hittar den första anteckningen, och fram till 1970 som var sista året som lägdor och åkermark skördades av min familj. Det sista årets skörd gavs till kossorna som såldes i maj 1971 då fodret var förbrukat. Att ge kossorna en giva hö, att "stell koona", gjordes minst tre gånger per dag.
Från början hässjades höet på stånghässjor, precis som morfar och mormor gjort och då räknades höskörden i antal led men övergår till att räknas enbart i antal linhässjor från 1955. Mellan 1952 och 1954 användes båda typer av långhässjor.
Stånghässjans hö lastas på skrinda. 1950-tal.
Slåttergubbe och -gummor. Hässjor syns i bakgrunden - en tömd stånghässja, en nertagen till höger och fyllda hässjor hos Johanssons och kanske är det Rönngrens. 1940-tal.
*
Linhässjornas antal varierar i antal mellan 30 till 53,5. Året då det högsta antalet linhässjor noterades, 1962, arrenderades en del mark som gav 4 hässjor. Även åren 1954 samt 1964-65 och 1967-1970 arrenderades mark för att säkra behovet av foder. Man vet då att dessa bönder hade lagt ner sina jordbruk - men det var fler än så. Nedläggningen av jordbruk gick fort här bland småbrukarna.
| ÅR | Arrenden eller andra tillkommande höhässjor
|
Summa hässjor hö + grönfoder
|
TOTALT ANTAL HÄSSJOR
|
| 1952 | 2 Rundvik | 17 led+41 | 58 |
| 1953 | 2 Rundvik | 7 led+40 | 47 |
| 1954 | 9 arr F. Nyberg | 2 led+45 2 led+59 | 59 |
| 1955 | 2 Degermyren | 30 | |
| 1956 | 2 Degermyren | Sista året Degermyran skördades | 42 |
| 1957 | 42 | ||
| 1958 | 36 | ||
| 1959 | 49 | 49 | |
| 1960 | 55 | 55 | |
| 1961 | 30+5 | 35 | |
| 1962 | 4 arr H Larsson | 40+13,5 | 53,5 |
| 1963 | 34+10 | 44 | |
| 1964 | 2,5 arr T Rönngren | 33,5+7 | 40,5 |
| 1965 | 5 arr O Johansson, Römyra | 36,5+13 | 49,5 |
| 1966 | 34+5 | 39 | |
| 1967 | 9 arr K Nilsson, Mo | 35+2,5 | 37,5 |
| 1968 | 8 arr O Johansson | 49+2 | 51 |
| 1969 | 1 Rundvik | 37+1 | 38 |
| 1970 | 8 arr O Johansson | 30,5 | 30,5 |
Vad varje lägda gav i skörd noteras nogsamt. Jordbruksmarken i nära anslutning till gården indelas i hela åtta små enheter och Aspänget, utmarken, i tre lägdor. Vi hade varken egen häst eller traktor så mestadels utfördes allt arbete för hand. Den som de år jag minns slog höet åt många småbrukare här, även åt oss, var Alvar Strandberg.
Kaffepaus på Aspänget östra. Kaffet kokas över öppen eld. I bakgrunden en linhässja och längre bort Alf Edlunds lada. 1960-tal. Inget finns kvar av detta idag.
Aspänget östra. Här gjorde en lånad arbetshäst ett gott arbete. 1960-tal. I bakgrunden rinner bäcken Aspan, det grävda diket som torrlade fjärden och gav mer jordbruksmark till byns bönder.
Aspänget östra. Sista året mamma och pappa skördade hö här. Våren 1971 såldes kossorna. Jag dokumenterade ovetande om att jordbruket skulle läggas ner och minns den goda doften av torrt hö. 1970.
Det har varit brukligt att bönder fört bok över sina skördar och vad som inköpts till jordbruksnäringen. Bondedagböcker har funnits många av, hur många som finns kvar är mer osäkert. Några bevarade har jag sett på museer och i arkiv. Det finns också några vaxböcker i mindre format med bokföring på vår andra gård i Mellansverige där böckerna fördes av bonden som tillhörde samma generation som min morfar och mormor.
Att googla vilken mängd ett led hö var ger noll resultat. Träffarna handlar om LED-belysning, ledvärk... Som så ofta då det gäller sökning på Internet av kulturhistoriska frågeställningar ges inga svar. Vår bondekultur är ännu undermåligt presenterad på nätet.
Men jag fick för många år sedan en kommentar av Pentamom som skriver:
Min svärmor lärde mig att räfsan kallas "härva", klogrepen som vi drog ner hö med kallades "härka" och dyngrännan var "möckrumme". Jag blev lite brydd första gången jag hörde uttrycket. "Såg du om hä stog nå vatt´n i möckrumme?" Vilket rum menar hon då? undrade jag konfunderat. =) Hon lärde mig även att årsbehovet hö till en ko motsvarade 5 led. En häst åt som två kor = 10 led och fem får åt som en ko = 1 led/får. Så enkelt att räkna ut om man fått ihop tillräckligt med hö.
Och här finns ännu fler givande kommentarer för en nörd: https://morfarshus.blogspot.com/2012/07/bra-att-veta.html#comment-form
Hässjestörar av gran till linhässjorna.
Jag är tillbaka i mitt sydligare hem. Vem tycker mycket om att bo på en landsbygd där marken brukas. Bilden är från igår då en utflykt gjordes till grannlänet. Här var det redan skördat och halmen låg gyllengul i strängar.
I min barndomsby var det många år sedan något sädesslag odlades. Tråkigt och övergivet tycker jag då sly och skog tar över men är osäker på hur andra människor på plats ställer sig till detta. Det är stor skillnad mellan norr och söder i Sverige och EU:s jordbrukspolitik är en av anledningarna till detta.
I Koversta gammelby, Österfärnebo, finns i år en utställning om äldre herrkläder - från kalsonger till ytterrockar. Där hänger också en skjorta med lös hårdstärkt krage,
Beskrivning och ordförklaring från Wikipedia (https://sv.wikipedia.org/wiki/Faderm%C3%B6rdare )
Fadermördare (från tyskan Vatermörder) är en skämtsam beteckning på en hög styv krage på en herrskjorta. Kragsnibbarna på fadermördarna stod rakt ut.
Kragen uppkom under direktoiren i slutet av 1700-talet och bars tillsammans med spännhalsduk. Den var vanlig fram till mitten av 1800-talet och i Sverige till omkring 1870.
En förklaring till namnet är att plagget på franska kallades parasite, vilket kan ha missförståtts som, eller skämtsamt förvrängts till, parricide, vilket betyder som dödat nära släktingar.
En annan förklaring är att det är ett skämtsam anspelning på de faror man utsattes för vid närkontakt av någon med dessa spetsiga kragar. På engelska användes benämningen Lady-killer.
Under en utfärd mot havet gick turen längs en skogsväg. Där syntes konstigt gulorange färgade årsskott på en mängd granar, de flesta ganska unga. Vad var detta? Ett mysterium som jag inte sett eller åtminstone inte reflekterat över något tidigare år. Svaret kom senare från en lika nyfiken kvinna - det är en rostsvamp som angriper årsskotten på gran och som har en intressant cykel ihop med skvattram. När jag väl fått upp ögonen för de här angripna granarna ser jag dem på många fler ställen med granskog där jag rör mig.
Fakta:
Skvattramrost är en svamp som värdväxlar mellan gran och ljungväxten skvattram. Svampen drabbar främst yngre träd.Under sommaren blir de angripna årsbarren gula och fruktkroppar i form av blåsor fyllda med orangefärgade sporer utvecklas. De drabbade barren faller av när hösten kommer.En tillfällig tillväxtnedsättning kan bli följden av ett starkt angrepp.
Källa: Sveriges lantbruksuniversitet
Undrar just hur långt den senast sådda dillen kommit i köksträdgården i Mälardalen. Då jag lämnade den hade de tidigast sådda rejäla kronor, jag plockade med mig ett antal eftersom de är så vackra att helt enkelt sätta i vas.
Nu är "slåttannan" överstökad och det är rätt befriande. Det sista hanns med innan blixt, dunder och skyfall satte igång igår kväll. Alldeles eventuellt och kanske blir det lite mer tid för Dostojevskij nu...
Det här föremålet finns på Nordmalings hembygdsmuseum. Det är inte många som vet vad det är, vad det användes till. På museet kände inte de som var värdar den dag jag var där till användningsområdet. Ingen förklarande text fanns.
Men jag vet vad det är. Kalla mej inte besserwisser - jag är bara kulturhistoriskt intresserad och bevandrad efter att ha pluggat, läst på, tittat, besökt hembygdsmuseer och museer, äldre kulturmiljöer. Sådant som ger information och förståelse av tiden som varit. Och jag vet att fler känner till föremålets användningsområdet.
För den som vill veta vad det är föreslår jag att man bildgooglar.
På youtube kan man också få veta vad det är, hur man kan göra den brukbar igen och vad den används till - t ex här: https://youtu.be/JocOyYZ9ckI?si=g893cfNqOmgdGxFl
Eller så kan man läsa följande inlägg: https://morfarshus.blogspot.com/2021/06/rakkniv-och-strigel.html
Norrmejeriers filmjölk, linfrön, liite ingefära och färska smultron från Aspänge = en bra frukost.
I förrgår blev det en utflykt ut i de sörmländska skogarna. Det var varmt men med bilens AC uthärdligt. Objektet som skulle besökas var inte alls lätthittat men efter att ha frågat folk i bygden gick det. Fortsättning följer - men först när jag har tid att välja fotografier och läst på mer om verksamheten som en gång pågick här.
På hemvägen blev det en lätt middag på Emma Grön.
Jag fick ett mejl angående en tidigare bloggpost och insåg att jag inte utvecklat det jag nämnt där.
Hej Viola,
Jag hittade din bloggpost om hässjning från 2011.Vi har nyligen flyttat till södra Ångermanland och jag funderar över bra sätt att torka hö som jag tänkte slå en första omgång nu vid midsommar ungefär.Jag har nätt och jämt lärt mig slå med lien och hässja har jag aldrig gjort, så vi får se vad det kan bli!Det jag var lite nyfiken på var om du lyckats ta redan på mer om olika sätt att torka hö som du skrev om i kommentarerna på bloggen. Det torka höe på bredda låter som mycket jobb innan det torkat ordentligt (beroende på väder också kanske), men å andra sidan så kräver det kanske mindre förberedelser i form av att bygga hässjor.Nåväl, det vore spännande att höra vad du kommit fram till!Vänligen,xx
***
Lördagen den 1 juli hade min mor en brudbukett av pimpinellrosor i sin hand. Då blommade buskrosen som bäst hos grannen Hildur Sandman vid gamla Kustlandsvägen och därifrån kom buketten.
Även ett skott fick mamma för vidare odling. Av den rosen tog jag flera decennier senare ett skott som blommar rikligt hos mej i Mälardalen - men långt före den 1 juli. Levande minnen gillas!
Att potatis odla i hink för att få färskpotatis till midsommar är inget för mej. Ska det odlas ska det odlas rejälare än så. Hinkodling är för stadsbor och balkongodlare 😁
Här var vi självförsörjande med "pären". Det var "mandelpären" och "vitpären" som odlades. Mandelpotatis var den exklusivare av rotfrukterna. Odlingen var som jag minns ofta i förhållandet 2:5. Potatis sattes alltid efter den 6 juni, den sista av järnnätterna då frosten kunde slå till. Potatis till det första pärkoket skördades alltid den 2 augusti, på Karin-dagen och tillika mammas namnsdag.
I september drogs pärstannara (potatisblasten) upp ur joden och pären grävdes upp. De hälldes sen upp i pärlåddena och fick torka något innan de skulle ner i källaren. Utifrån rullades de ner i källaren genom en öppning i granitgrunden. Till hjälp hade vi en specialbyggd rutchkana och en raka. Där nere stod någon, ibland jag, och tog emot dem i de pärlådder som burits ner dit och som rymmer 3.5 skäl. Matkällaren fanns och finns under en lucka i köksgolvet, en ytterst vanlig lösning i äldre hus i norra Sverige.
De här fotona är från första halvan/mitten av 1990-talet. På sista bilden syns två potatisodlare som troligen är nöjda med utfallet.
Mer om ett tidigare liv:
Om potatislandet på 60- och 70-talen.
En piskställning måste man ju ha!!! Den här kom fram ur gömmorna idag. Perfekt. En galvad rörställning lätt att flytta fram och lätt att ställa undan. Mattpiskan av rotting köpte jag på Nordmalings marknad en gång i tiden. Bra att ha även den.
Framöver tänker jag mig en annan piskställning, helt i grovt grånat trä, en typ som var vanlig på gårdarna runt om här i Västerbotten. Har sett två av dem i verkliga livet men nu är de borta.
Vad mera? Jo idag anlände tornseglarna hit idag. Hur trevligt är inte det... De trivs under tegelpannorna.
