Var det inte storhässjor/kornhässjor så är det rökbastur som användes för torkning av spannmål. I kornhässjorna torkas hela strået buntat i kärvar, i rökbastun är det sädeskornen som torkas. Jag behöver läsa mer om de två metoderna för att förstå när den ena eller andra användes samt vilken metod som är äldst.
I rökbastun eldades det i ugnen som är murad av naturstenar mitt på jordgolvet. Värmen torkade sädeskornen...
...som låg utbredda på en meter breda lavar längs två eller tre väggar. På de sargförsedda lavarna breddes spannmålet ut i ett tunt lager och ugnen eldades sedan hårt. Med jämna mellanrum rörde man om i sädeskornen som efter ett dygn ansågs tillräckligt torra för att kunna malas.
I rökbastun är det svart av sot på väggar och tak. Jo, jag vet eftersom jag själv har en sådan. De rökbastur jag sett finns på hembygdsmuseer eller länsmuseer i norra Sverige. Det var här de var vanliga en gång i tiden. Åsså upptäckte jag en rökbastu som revs i grannbyn. Den var då omvandlad till hölada.
Tänk, när vi började med åtgärderna på gården så stod rökbastun i fokus. Då 2009 skulle syllstockar bytas och det fanns inte många skickliga timstumermän i länet men vi fick kontakt med en. In på 2010-talet har flera duktiga poppat upp. Poppat upp är fel uttryck förstås, det ligger gedigen hantverksutbildning bakom kunskapen. Utbildningen i Mariestad gjorde verkan på sikt.
Viola, du håller stilen du! Så roligt få in några inlägg från tiden som gick är är nu!
SvaraRaderaJag har lämnat bloggvärlden till och från som du vet och är nu så smått igång igen. För två år sedan lämnade jag Skellefteå och är nu åter i Värmland, först Arvika och nu i Karlstad då jag ville ha lite mera stad omkring mig. Familjen med barn och barnbarn flyttade till Norrköping så då bröt jag med upp.
Tittar in igen.
Ja det var ett tag sen, jag håller igång. Skönt med stadsliv om man trivs med det. Jag får min input i Mälardalen men håller farande av hembygden på mitt sätt. Kul att få din kommentar!
Radera