AB Boardförädling i Eklången, Södermanland

Vad har den lilla orten EKLÅNGEN i Södermanland med Masonitefabriken i Rundvik att göra? Här kommer svaret för den som, liksom jag, inte kände till det tidigare. Det var min man sörmlänningen gjorde mej uppmärksam på sambandet.

 

Vi minns väl hur ordning och reda kunde fås med perforerad Masonite. Bild från Internet men i pappas verkstad finns så klart samma typ av verktygstavla. 

Här är den industribyggnad i Eklången, Sörmland, där träfiberboard från Masonite AB i Rundvik, Västerbotten, en gång användes av AB Boardförädling som målade och sålde ”läderboard” och perforerad ”Pegboard” med krokar och verktygshållare. Alt med början 1954.

En äldre industribyggnad köptes in av Carl Wikström (1923-2004), yngste son till Carl Wikström (1884-1962) - då ägare till Masonite AB. Byggnaden kläddes in med Masoniteskivor samt träläkt och målades gul. En tillbyggnad tillkom utöver detta. Det kan nämnas att Carl Wikström dy var mycket musikintresserad, vilket framöver kom Nordmalingsborna till del.

Från porten i tillbyggnaden, som var helt uppförd i sinuskorrugerad galvaniserad plåt och med glaslanternin på taket, gick ett stickspår ut till järnvägsspåret ca 30 meter bort. In- och utlastning bör ha gått smärtfritt. Eklångens järnvägsstation låg inte långt bort.

Ännu finns minnet av MASONITE kvar i industrilokalen i form av en klisterdekal. Benämningen “Masonit” är en försvenskning av “Masonite”, som är det ursprungliga amerikanska namnet för materialet, som uppfanns av William H. Mason 1924. Därför kan man stöta på stavningen masonite, alltså med ett e i slutet vilket jag själv oftast använder. Masonite och masonit handlar om samma produkt - en användbar pressad träfiberskiva/träfiberboard.

Idag är lokalen tydligen någon slags verkstad för någon/några bilentusiaster.

På bloggen "Eklången förr och nu" kan man läsa om AB Boardförädling samt hitta fotot ovan. Det var den bloggen som gjorde oss nyfikna att besöka platsen:

Här kan man läsa om Carl Wikström och AB Boardförädling. 

Klicka på artikeln från 1957 för att lättare kunna läsa. 

Bilden hämtad från bloggen "Eklången förr och nu".

Tack vare Carl Wikströms stiftelse har Nordmalingsborna kunnat lyssna och njuta till Nordic Baroque Music Festival åren 1987-2003, som var en årlig högklassig barockmusikfestival. När dessa konserter återsänts i radions P2 gladdes jag åt hembygden. Evenemanget återupptogs 2014 som Baroque & Beyond, då i mindre skala. 

Familjen Wikström har ägt NÅAB (Nordmalings Ångsågs Aktiebolag), Masonitefabriken och Olofsfors bruk.

Idag ägs Olofsfors AB, med tillverkning av bl a skogsband, vägstål och slitstål, fortfarande av familjen Wikström genom P Wikström J:r Aktiebolag, 

Här gick det visst lite för fort...

Bortrationaliserad i hastigheten?
Ekonomisk tillväxt fungerar bara när alla förstår konsekvenserna. 
Människorna är en resurs för landet.
Basera inte BNP på resursförbrukning.

 *

Sett och fotat på Skissernas museum i Lund. Bort med träd och människor som inte tar sig i akt.

Ett antal år efter trädplanteringen kan det se det ut så här - en trist monokultur. Och strax efter bilden togs härjade granbarkborrar här så plantagen höggs ner.

"Surströmmingspremiär"

Idag är det premiär för årets surströmming.

Tredje torsdagen i augusti är fortfarande inofficiellt surströmmingspremiär. Egentligen finns det sedan 1998 inte längre några regler för när försäljningen av surströmming får påbörjas, men tillverkare och entusiaster håller fortfarande på traditionen från 1977.

Läs mer HÄR sakligt beskrivet om de olika regeringars beslut för datum för surströmmingsburkarnas första försäljningsdag i handeln.

I det ångermanländska fiskeläget Skeppsmalen finns ett museum över surströmmingens historia.

 

Vi blev bjudna på fjolårets surströmming i början av augusti tack vare vännen som gjort detta till en tradition. Vi tycker att fjolårets strömming är smakfullare/godare än den senast fermenterade. Tillsammans blev vi fem runt bordet som innehöll allt och lite till som hör ett surströmmingskalas till. Så gott!!!

Höskörden

Jag har gått igenom anteckningarna i hushållets loggbok om höskördarna från 1952, det år varifrån jag hittar den första anteckningen, och fram till 1970 som var sista året som lägdor och åkermark skördades av min familj. Det sista årets skörd gavs till kossorna som såldes i maj 1971 då fodret var förbrukat. Att ge kossorna en giva hö, att "stell koona", gjordes minst tre gånger per dag.

Från början hässjades höet på stånghässjor, precis som morfar och mormor gjort och då räknades höskörden i antal led men övergår till att räknas enbart i antal linhässjor från 1955. Mellan 1952 och 1954 användes båda typer av långhässjor.

  

Stånghässjans hö lastas på skrinda. 1950-tal.

 

Slåttergubbe och -gummor. Hässjor syns i bakgrunden - en tömd stånghässja, en nertagen till höger och fyllda hässjor hos Johanssons och kanske är det Rönngrens. 1940-tal.

* 

Linhässjornas antal varierar i antal mellan 30 till 53,5. Året då det högsta antalet linhässjor noterades, 1962, arrenderades en del mark som gav 4 hässjor.  Även åren 1954 samt 1964-65 och 1967-1970 arrenderades mark för att säkra behovet av foder. Man vet då att dessa bönder hade lagt ner sina jordbruk - men det var fler än så. Nedläggningen av jordbruk gick fort här bland småbrukarna.

ÅR	Arrenden eller andra tillkommande höhässjor	Summa hässjor hö + grönfoder	TOTALT ANTAL HÄSSJOR
1952	2 Rundvik	17 led+41	58
1953	2 Rundvik	7 led+40	47
1954	9 arr F. Nyberg	2 led+45   2 led+59	59
1955	2 Degermyren		30
1956	2 Degermyren	Sista året Degermyran skördades	42
1957			42
1958			36
1959		49	49
1960		55	55
1961		30+5	35
1962	4  arr H Larsson	40+13,5	53,5
1963		34+10	44
1964	2,5  arr T Rönngren	33,5+7	40,5
1965	5 arr O Johansson, Römyra	36,5+13	49,5
1966		34+5	39
1967	9 arr K Nilsson, Mo	35+2,5	37,5
1968	8 arr O Johansson	49+2	51
1969	1 Rundvik	37+1	38
1970	8 arr O Johansson	30,5	30,5

 

Vad varje lägda gav i skörd noteras nogsamt. Jordbruksmarken i nära anslutning till gården indelas i hela åtta små enheter och Aspänget, utmarken, i tre lägdor. Vi hade varken egen häst eller traktor så mestadels utfördes allt arbete för hand. Den som de år jag minns slog höet åt många småbrukare här, även åt oss, var Alvar Strandberg.

 Kaffepaus på Aspänget östra. Kaffet kokas över öppen eld. I bakgrunden en linhässja och längre bort Alf Edlunds lada. 1960-tal. Inget finns kvar av detta idag.

 

Aspänget östra. Här gjorde en lånad arbetshäst ett gott arbete. 1960-tal. I bakgrunden rinner bäcken Aspan, det grävda diket som torrlade fjärden och gav mer jordbruksmark till byns bönder.

Aspänget östra. Sista året mamma och pappa skördade hö här. Våren 1971 såldes kossorna. Jag dokumenterade ovetande om att jordbruket skulle läggas ner och minns den goda doften av torrt hö. 1970.

Hushållets sex stycken loggböcker som jag kallar dem.

Det har varit brukligt att bönder fört bok över sina skördar och vad som inköpts till jordbruksnäringen. Bondedagböcker har funnits många av, hur många som finns kvar är mer osäkert. Några bevarade har jag sett på museer och i arkiv. Det finns också några vaxböcker i mindre format med bokföring på vår andra gård i Mellansverige där böckerna fördes av bonden som tillhörde samma generation som min morfar och mormor.

  

Arrendehässjorna hos Johanssons lastades på den traktorskrindan som lånades av Åbergs och höet kördes till hölage´ (skullen). 1970.

 

* 

Att googla vilken mängd ett led hö var ger noll resultat. Träffarna handlar om LED-belysning, ledvärk... Som så ofta då det gäller sökning på Internet av kulturhistoriska frågeställningar ges inga svar. Vår bondekultur är ännu undermåligt presenterad på nätet.

Men jag fick för många år sedan en kommentar av Pentamom som skriver:

Min svärmor lärde mig att räfsan kallas "härva", klogrepen som vi drog ner hö med kallades "härka" och dyngrännan var "möckrumme". Jag blev lite brydd första gången jag hörde uttrycket. "Såg du om hä stog nå vatt´n i möckrumme?" Vilket rum menar hon då? undrade jag konfunderat. =) Hon lärde mig även att årsbehovet hö till en ko motsvarade 5 led. En häst åt som två kor = 10 led och fem får åt som en ko = 1 led/får. Så enkelt att räkna ut om man fått ihop tillräckligt med hö.

 

Och här finns ännu fler givande kommentarer för en nörd:  https://morfarshus.blogspot.com/2012/07/bra-att-veta.html#comment-form

Hässjestörar av gran till linhässjorna.

Skörd

  

Jag är tillbaka i mitt sydligare hem. Vem tycker mycket om att bo på en landsbygd där marken brukas. Bilden är från igår då en utflykt gjordes till grannlänet. Här var det redan skördat och halmen låg gyllengul i strängar.

Då jag kom hem höll marken runt min gård på att skördas. Skördetröskan tog hand om höstvetet. Vem blir inte glad åt detta?

I min barndomsby var det många år sedan något sädesslag odlades. Tråkigt och övergivet tycker jag då sly och skog tar över men är osäker på hur andra människor på plats ställer sig till detta. Det är stor skillnad mellan norr och söder i Sverige och EU:s jordbrukspolitik är en av anledningarna till detta.

Fadermördare

 

I Koversta gammelby, Österfärnebo, finns i år en utställning om äldre herrkläder - från kalsonger till ytterrockar. Där hänger också en skjorta med lös hårdstärkt krage,

Beskrivning och ordförklaring från Wikipedia (https://sv.wikipedia.org/wiki/Faderm%C3%B6rdare )

Fadermördare (från tyskan Vatermörder) är en skämtsam beteckning på en hög styv krage på en herrskjorta. Kragsnibbarna på fadermördarna stod rakt ut.

Kragen uppkom under direktoiren i slutet av 1700-talet och bars tillsammans med spännhalsduk. Den var vanlig fram till mitten av 1800-talet och i Sverige till omkring 1870.

En förklaring till namnet är att plagget på franska kallades parasite, vilket kan ha missförståtts som, eller skämtsamt förvrängts till, parricide, vilket betyder som dödat nära släktingar.

En annan förklaring är att det är ett skämtsam anspelning på de faror man utsattes för vid närkontakt av någon med dessa spetsiga kragar. På engelska användes benämningen Lady-killer.

Porträtt av greve Ninni av Francesco Hayez (1791–1882). Olja på duk målad 1825. 

Här ses kragen i funktion med en spännhalsduk.

Märkliga årsskott på gran

  

Under en utfärd mot havet gick turen längs en skogsväg. Där syntes konstigt gulorange färgade årsskott på en mängd granar, de flesta ganska unga. Vad var detta? Ett mysterium som jag inte sett eller åtminstone inte reflekterat över något tidigare år. Svaret kom senare från en lika nyfiken kvinna - det är en rostsvamp som angriper årsskotten på gran och som har en intressant cykel ihop med skvattram. När jag väl fått upp ögonen för de här angripna granarna ser jag dem på många fler ställen med granskog där jag rör mig.

Fakta:

Skvattramrost är en svamp som värdväxlar mellan gran och ljungväxten skvattram. Svampen drabbar främst yngre träd.Under sommaren blir de angripna årsbarren gula och fruktkroppar i form av blåsor fyllda med orangefärgade sporer utvecklas. De drabbade barren faller av när hösten kommer.En tillfällig tillväxtnedsättning kan bli följden av ett starkt angrepp.
Källa: Sveriges lantbruksuniversitet