17 mars 2010

Kut urn

Nån som vet vad KUT URN är? Den lilla kunskap jag har om detta har jag förärats av pappa. Kut urn är det urväder, oväder, den dag i mars då sälarna kryper upp på isen för att föda sina ungar, sina kutar. De gör det i oväder för att inte synas, de vill vara ifred.

Sälbössan, en tung pjäs, kom till nytta då man vintertid tog sig ut på isen ljusklädd för att jaga säl. Man ålade fram med bössan riggad framför sig på skredstången om jag förstått det hela rätt.

Jacke Hellman i Rönnholm har stockat om och använt bildens schälböss, själböss, vars pipa är hemsmidd men slaglås och varbygel tillverkade i Husqvarna 1844. Hellman var även en duktig båtbyggare. Pappa hade minnen av honom.

Jag skulle tro att flera av mina anfäder har varit med om säljakt eftersom sälskinn var åtråvärt att använda i självhushållets tidevarv. Och sälar var/är besvärliga för fiskare eftersom de förstör näten och gör att fisktillgången minskar. Men det där med säljakt kan jag för lite om, jag skulle gärna vilja höra ett långt föredrag om hur det gick till och vad sälskinn kunde användas till.

Jag minns när en fiskare i Ava hade fångat en säl och under en kort tid förvarade den i en liten havsbassäng vid sin brygga. Det var sommar på 60-talet och alla vi fem kusiner placerades i Opel Capitainen med pappa på passagerarsätet som guide och morbror bakom ratten åsså åkte vi dit. Vi tittade storögt och tyckte det var spännande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

9 kommentarer:

  1. Viola!
    Det här med säljakten är förmodligen en väsentlig del i bygdens överlevnad i det förgångna. Kanske finns det någon med historisk kännedom som kan rekommendera källor.
    Själv vet jag bara att "byn" under de senaste århundradena har klarat sig väl genom missväxtår och stora skattepålagor (typ Elfsborgs lösen)som i andra delar av Norrland lett till att byar lagts öde. Det är min förmodan att det är vad havet och älven givet som lagt grund till det relativa välståndet. Och då är det strömmingen, siken, öringen, laxen och inte minst SÄLEN som gett bygden livskraft.
    Därför sänder jag som fått skörda "frukten" av denna kultur en tacksam tanke til sälen och dig Viola som lyfter fram dess betydelse.
    Mvh G.W.

    SvaraRadera
  2. Hej på de Viola.


    När ja hitte en hänn bloggen könne ja int begrip vem he va som skrev se intressant.He va sent på kväln å ja va tvungen att blädder sia för sia. Men te slut försto ja att du köm från Asp å då en Klas dök öpp försto ja vem he va.

    Hälsninga bårda Mobacken.

    SvaraRadera
  3. GW! Ja, sälar kan kanske räknas till "havets frukter". Tack för fördjupade synpunkter. Själv gillar jag och är uppväxt med "koke strömmingen å pären ve vitsåsen".

    Ja, he ä då barnan att he gå å räken ut vem a Viola dänna egenteligen ä. Nu äre hon sôm jett försök å räk´n ut vem he ä dära Mobacken sôm kôn ha denna slutledningsförmåga. Väl mött hur som helst!

    SvaraRadera
  4. Viola,
    Underbar blogg! (Som jag lyckats missa fram till dags dato.)Säljakt vet jag inget om då mina anfäder inte levde i denna trakt, men kapsylinlägget väckte upp gamla minnen! Från en tid när drickan var som godast, och portellon som rödast, 60-tal. Aj, bara vad man kunde skära sig på den vassa plåtkanten i samband med öppnandet...

    SvaraRadera
  5. "pären ve vitsåsen". Jo, ja tackar ja, he var int fy skam he. Men ment du mandelpären eller ment du vitpären? Du förstå, Viola, att ja som ä förskingre, när ja längt tillbaks, då äre etter mandelpären som är odle på sannjorda i byn. För he ske vara sann åt mandeln, he ä då ett som ä säkert.
    Å så ske ja pass på å hälsåt en den som är borda Mobacken.
    GW

    SvaraRadera
  6. Hej garntomten!
    He va då inge märklit att du int ha råke hamn på n´hänn bloggen för ja ha då nästan int ville berätt för annren än kusinen att han exister.
    Din blogg hitte ja då ja kolla in hemsida för bruke, men si, kommenter he våge ja int. Nån kônne känn jänn bilden borta byn. Men nu äre ju sôm gocke... (Hoppas du förstår dialekten, själv tycker jag det är underbart skönt att få utlopp för dialekten även om det är svårt att skriva den.) He va inge kul å skär se på kapsylen int, man grint no iblann, men man fick en blorö fingertôpp sôm filmstjärnen.

    Hej GW!
    He ske ju hälst varra mandelpären, men då ja int ville verka se stor å me (mandelpotatis är ju lyx) skrev ja int he. Hemme odle vi mandelpären å vitpären. Kômme fiskhandlarn från Langron inna mandelpären va mogen å stor nog, då åt vi strömmingen ve vitpären för mandelpären från åre innan hadd töjje slut för läng sen. He va bara mamma å jag sôm tyckt ôm koke strömmingen. Rômmen ä en delikatess!

    SvaraRadera
  7. Ja hej på je.

    Tänk vikka minna söm dyk öpp.Fiskhandlarn he va ju en Kalle Öberg å han kömme te sin PV. Te baklucka låg strömmingen. Mamma hon köpt en hel hink ve strömming för å göra anschovis.He hedd a sen te smörpaketa som hon hadd spara. Ja tänk då va återbruk naturligt.
    Hälsninga bårda Mobacken

    SvaraRadera
  8. intressant!
    roligt att samla på gamla kulturföremål som har en intressant historia!

    SvaraRadera
  9. Jamän, dära Mobacken. Se go en mat ät man int varnen dag numer. N´Kalle dog 1994 ha ja kolla te boka "Skröna och verklighet i Stängselviken" som dotren hans ha skreve.
    Men ja ha bilden från 1996 då jag å mamma sett ute på bron å rens strömmingen. Vi hadd köfft 3 kg å he rômtes te en rostfri bunk´.

    Hej Glamour & fläskpannkaka!
    Ja, det kan finnas så många minnen i kulturföremål. Jag ser på din blogg att du älskar kläder, en viktig kulturhistorisk del av livet. Så lätt förgånget. Textilier försvinner så lätt jämfört med trä, sten och metall. Modigt med hattarna!!!
    Åsså är du en hejare på fläskpannkaka och kalops. Tacka vet jag husmanskost...

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...