"Man drog fliken rakt över flaskans öppning. Den tunna metallen var förberedd så att ett "band" tvärs över öppningen drogs bort. Den här varianten blev inte så långlivad."
Här är tre sån´a där kapsyler och längst till höger ligger en kronkork upp och ner. Instruktionen på flärpen lyder ordagrant: "Drag rakt ut och upp över kapsylen". De här kapsylerna var av tjockare plåt
RuneÖ kommenterade att "vi smågrabbar älskade ju allt som kunde smälla, skalade bort tändsatsen på vanliga tändstickor och fyllde dessa aluminkapsyler (korkskivan borttagen)med tändsats, vek noga ihop kapsylen. Sedan lade man den fyllda kapsylen på ett hårt underlag, oftast en sten, och så slog man till ordentligt på densamma med en annan sten. Jädrans vilken smäll det blev om man träffade rätt, oftast stack det till ordentligt i fingrarna av "krutstänket"".Å av den kommentaren kom jag att tänka på hur vi småjänter brukade göra metallnaglar av alka-korkarna. Långa naglar som filmstjärnornas, och vassa. På bilden har jag satt en sailor-kapsyl på lillfingret. Jag tycker mig inte ha "råd" att göra så här med fler i samlingen, så det får räcka att återerövra känslan med hjälp av en enda aluminiumnagel med riktigt klös i.
Läs även andra bloggares åsikter om alka-korkar, kapsyler, läskedryck
Kapsylnaglar, det var nytt för mej...där ser man att det minsann inte bara är pojkar som gör konstiga saker med kapsyler... Dom där kapsylerna med en tvärgående remsa var av vanlig plåt, inte aluminium. Dom var billigare i plåt men försvann efter några år, förmodligen för att bryggerierna fick många klagomål. Dom var nämligen rätt svåra att öppna, drog man det minsta snett var det nästan omöjligt att få loss dom och dessutom var det mycket vanligt att man skar sig på då plåten var hård och vass. Tappade själv säkert flera ml !
SvaraRaderaRuneÖ
Tänk, att såna här små omärkvärdigheter kan få en att minnas så mycket. Tack för kommentarer och fakta.
SvaraRadera