8 februari 2012

Matvanor

"Socker är billigt och näringsrikt"

sa den unge pojken och drog upp ett urklipp från sockerpaketet ur bröstfickan och visade sin syster. Så stod det på bitsockerpaketen en gång i tiden. Min pappa gillade socker och åt tydligen en hel del som barn. Hans äldre syster Ingeborg tyckte inte om hans vana och sa gång efter annan till honom att lägga av. Till slut ledsnade Clas, klippte ut texten på bitsockerkartongen och hade den till hands i bröstfickan. Varför skulle någon vilja hindra honom att äta något näringsrikt  :-)   Den är storyn har jag fått berättad för mej av pappas kusin.

Sockerpaket kunde användas i fler sammanhang :-) Här har han gett den lilla boken om Himlaprinsen nya styva och skyddande pärmar.

Himlaprinsen är en härlig sannberättelse om Jon Svensson i Norrala som levde 1788-1852. Läs häftet och du får en inblick i en god männsikas liv och föreställningsvärld på 1800-talet.

***

Min far tog alltid fyra!!!! sockerbitar i tekoppen. Trots sockersuget tyckte han inte om småkakor. Kaffekalas var jobbiga där tanterna trugande och bjöd och han måste vara oartig och inte ta av alla sju sorterna. Den enda söta bakverk han älskade var mazariner. Mazariner var grejen! Och hans hustrus släta vetebullar. Släta skulle de vara - utan pärlsocker eller annat jox. Dessutom pratade han varmt om sin mammas blåbärskakor bakade på rågmjöl. Ni vet ett sådant där ouppnåeligt barndomssmakminne som ingen kan åstadkomma i efterhand.

För övrigt hade pappa ganska annorlunda matvanor kan jag tycka även om jag vet att det blev vanligt med sallad till maten först på 1970-talet. Grönsaker stod förstås inte högt i kurs, inte ens de sedvanliga kokta morötterna och ärterna tll söndagssteken :-) (Stackars mamma som verkligen försökte föra in nya matvanor allt emellanåt. Då vi barn var små måste hon ha haft en särdeles besvärlig familj att laga god och variationsrik mat till.) Nä, inte heller fisk gick hem hos pappa men gärna stekt falukorv med pärstampa till vardagsmiddagen då han kom hemcyklande från arbetet på sågverket. Potatismoset gjordes direkt på tallriken med hjälp av lite pärvatten som sparats enkom för detta ändamål av mamma.
Falukorv&mos är gott men det kan ju vara bra att variera sig. Bilden är hämtad härifrån.
Fisk var alltså inget han åt förutom inlagd sill och surströmming - detta smakade och luktade ju inte fisk! :-) Någon gång i 80-årsåldern fick pappa tillfälle att förklara sin inställning till fisk då vi vara bjudna på ett kalas hos en släktgren som nog tycker sig vara lite förmer :-) och där det bjöds på en fiskrätt. På direkt fråga hävdade han att hans avoghet mot fisk var en idiosynkrasi. Jojo! Ingen kom sig för att säga något då ingen visste vad ordet betydde. Haha, det var riktigt roligt tyckte jag som la upp ett stort garv.


Ni kan ju bara förställa er vilka sociala barriärer jag har måst riva också då det gäller matkultur :-)

Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , , ,

5 kommentarer:

  1. Det tog nog ett tag innan man insåg hur skadligt socker var för tänderna. Man lät ju ungarna suga på en trasa indränkt i sockervatten (om man inte hade ännu starkare saker) och gav ju mentalpatienter så mycker socker att tänderna trillade ut.

    Min far hade nog ännu fler sockerbitar i teet i min barndom, men behärskade sig och kom så småningom ned till två - mazariner var även hans favoriter!
    Fast min far blev tidigt vegetarian - från början råkostare.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Socker är verkligen inte nyttigt vet vi nu. Vi är vad vi äter säger man. Det här med mentalvårdens sockerutbud kände jag inte till. Trots den onyttiga kosten uppnådde pappa rätt hög ålder. Själv skulle jag tycka livet vore trist med vilja till så begränsat matutbud.
    Mat är kultur! God mat vackert serverad i gott sällskap förlänger livet :-)

    SvaraRadera
  3. Vilken kul läsning! Tänk om socker vore näringsrikt, jag önskar... nu måste jag ta fram blåbär ur frysen och göra blåbärskaka, en av mina absoluta favoriter, hemma brukade vi äta en stor ugnsplåt med blåbärskaka till middag. En tradition jag kommer föra vidare till mina barn, även om det inte är den nyttigaste middagsmaten...

    SvaraRadera
  4. Nu för tiden är det knappt någon som tar socker i kaffet, min sockerskål lever ett undanskymt liv i skafferiet, jag hittar inte igen den emellanåt. När jag var barn på 70-talet rördes det i alla kaffekoppar med tesked. Min mamma som sen länge slutat med socker vill helst ha en tesked att röra med fast det inte är något socker i koppen. I mitt jobb möter jag varje dag personer från andra länder och dom käkar socker så det knakar. I te, kaffe och mjölk rör dom ner mängder.

    SvaraRadera
  5. Jennie, så gott det låter med blåbärskaka nu. Kör på, ge familjen en blåbärskick och minne för livet kanske!

    Maria, jag tar bara mjölk (eller mer sällan grädde) till kaffet. Sockerbiten har jag lagt av med för länge sen. Jag har långt gångna planer på att lära mig dricka kaffe på fat naturligt då jag är hemma.

    Intressant det här med människor från andra länder/kulturer som äter mycket socker. I Sverige.

    SvaraRadera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...