18 februari 2012

Härskartekniker

Känner ni till mäns härskartekniker gentemot kvinnor? Om man har dem klara för sig blir tillvaron lättare och man tar inte åt sig skamgrepp lika lätt som om man är naivt okunning om sakernas tillstånd  :-)

I början av 2000-talet var jag på en föreläsning med den norska socialpsykologen och politikern Berit Ås, då gammal och mycket erfaren. Hon  fick uppslag till sin forskning om härskartekniker när hon satt på ett möte och upptäckte flera sätt som männen på samma möte kommunicerade till varandra att det hon sade inte var viktigt. Hon började imitera de här sätten (hämta kaffe eller börja pilla med något när någon pratar) och fann att det hjälpte till för att hennes åsikter skulle få gehör. Hon namngav och numrerade fem härskartekniker. Genom att lära sig de fem härskarteknikerna kan kvinnor, enligt Ås, stötta varandra offentligt på ett diskret sätt, genom att hålla upp aktuellt antal fingrar för att signifiera vilken av härskarteknikerna som är i användning för tillfället.
Detta är härskarteknikerna som väl varje kvinna stött på. De förekommer lika väl i små patriarkala sammanhang som i kommunala styrelserum och i företagsledningar:

1. Osynliggörande
Att tysta eller marginalisera oppositionella genom att ignorera dem.

Exempel:
Någon tar upp det som man just sagt som om det vore en egen idé eller tar ordet trots att man just börjat prata.
På ett möte börjar de andra skrapa med stolarna, bläddra i sina papper, viska eller gäspa när man får ordet.

2. Förlöjligande
Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Detta genomförs till exempel genom att använda slående men ovidkommande liknelser. Även att inför grupp anmärka på ens yttre är ett sätt.

Exempel:
En kollega skrattar åt ens uttal och säger att man låter som en karaktär i en kul TV-serie (när man hade något viktigt att säga).

3. Undanhållande av information
Att utestänga någon eller marginalisera dennes roll genom att undanhålla väsentlig information.

Exempel:
Kollegor låter en förstå att de haft ett möte där man borde ha varit med.
Beslut som skulle fattas vid ett möte har redan fattats tidigare i informella sammanhang, dit inte alla berörda haft tillträde.

4. Dubbelbestraffning
Att ställa en inför ett val, och utsätta en för nedvärdering och bestraffning, oavsett vilket val man än gör.

Exempel:
Man är noggrann med sina arbetsuppgifter. Då ser chefen det som om inget blir gjort. Om man snabbar på, får man höra att man slarvar.
Som man: att beskyllas för att inte ta ansvar för hem och barn, men kallas omanlig om man stannar hemma.
Som kvinna: att välja att vara hemma med sina barn framför att gå på ett kvällsmöte och därmed betraktas som oseriös, men närvarande på mötet kallas för "dålig mamma".

5. Påförande av skuld och skam
Att få en att skämmas för sina egenskaper, eller att antyda att något man utsätts för är ens eget fel. Detta sker ofta genom en kombination av förlöjligande och dubbelbestraffning. Jämför dock skuldkänsla och skamkänsla.

Exempel:
Trots att man inte informerats om det där mötet, får man höra att man själv borde tagit reda på när det var.
Ingen lyssnar på vad man säger under mötet och man känner det som att man uttryckt sig på ett dumt eller otydligt sätt.
Om man utsätts för sexuella trakasserier, har man sig själv att skylla - genom exempelvis klädval.
Man blir avbruten gång efter annan mitt i en mening, får därmed känslan av att det man säger saknar betydelse.

Berit Ås har senare gjort en utökning av listan över härskartekniker:
Objektifiering
Att kommentera eller diskutera ens utseende i irrelevanta sammanhang.

Våld eller hot om våld
Att utnyttja sin fysiska styrka mot någon för att få sin vilja igenom, eller att påpeka att den möjligheten finns.

Uppgifterna är hämtade från Wikipedia

Undrar just om ni kvinnor och män i södra och mellersta delen av landet kommer att förstå och ta till er hur det fungerar i en liten by om jag skulle ta och berätta om insikter jag har som hemmansägare.  I min by ägs 33 % av hemmanen/skogsskiftena av enbart kvinnor, 25 % ägs gemensamt av par och 42 % ägs enbart av män. Alltså 58 % har minst en kvinnlig ägare/delägare.  Trots detta är det normalt att i de fall då gifta/sambo kvinnor ensamma är hemmansägare (hemmanet har tillhört kvinnans föräldrar) är det mannen, alltså den som inte är hemmansägare och därför inte heller medlem i bysamfällighetsföreningen, som går på årsstämmorna och röstar i alla frågor. För mej är detta helt bakvänt men visar så tydligt på kvinnans plats som hon både tilldelas och åtar sig. Hon ska och vill inte lägga sig i det som anses vara männens domän. Så är det i en väldigt liten by i norra Sverige fortfarande... Att ändra på detta och  stärka kvinnors självkänsla går knappast under min levnad. Som ett exempel röstades 1919 lagförslaget igenom om kvinnors rösträtt i riksdagsval - för 93 år sedan. Waaaauughhh...


Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , ,

5 kommentarer:

  1. Tycker de där härskarteknikerna passar in på arbetsplatser där det enbart är kvinnor på avdelningen också. Samma sak fast det är kvinnor som utsätter kvinnor.

    Och det där med möten i byn, byamöte, bysamfällighet etc, det finns byar där nån stackars inflyttad inte ens får veta att de där mötena finns (!), när det ska vara möte...eller ens att det är brukligt med sådana möten...inte ens får veta att de skulle kunna vara med!
    Det är illa det!
    //Boije

    SvaraRadera
  2. Mentaliteten är nog den samma på bruksorter. Där jag bor, tror sig många kvinnor inte om att klara någonting.
    En kvinna ville inte gå på en nybörjarkurs i vävning, därför att hon inte kunde väva!! Så jag kämpat för att få dem att förstå att de kan. Men mångas självförtroende är i det närmaste obefintligt.
    Margaretha

    SvaraRadera
  3. Ja småorter långt från städer är troligen svårast för kvinnor som vill något. Man säger att det förr tog 50 år för en idé att nå utanför storstäderna (innan radio o tv fanns) men på många småorter gäller detta även på 2000-talet.

    Nybörjarkurs i föreningsliv och samfällighetsskötsel skulle inte få många anmälda här. Har man suttit i en styrelse i 30 år vet man hur det ska gå till ;-) - även om man gjort fel under alla år. Det är ju så att medlemmarna har den styrelse man förtjänar kan man kanske säga.

    Boijje - jag fick höra just detta från styrelsen att "vi har aldrig kallat någon enskild till byastämma. Är du intresserad av att komma får du själv ta reda på när stämman hålls." Dumheten är ens värsta fiende ;-) Men det finns medel att få ordning på en sådan galsenskap. Tro mej!

    Hur en samfällighetsförening ska skötas vet knappast någon här, följs stadgarna som antagits innebär det en demokratisk ordning i föreningen. Har man bott i en bostadsrättsförening (som ju inte existerar i små byar) vet man hur samfällighetsföreningar ska fungera. En bysamfällighet och en bostadsrättsförening sorterar under samma lag, samfällighetslagen. I städer finns å många fler med gedigen kunskap i detta ämne, att en styrelse inte kan handla hur oförståndigt, manipulativt och partiskt som helst ;-) Men här är det på väg åt rätt håll. Och det beror inte styrelsen...

    SvaraRadera
  4. Ja du har rätt i att man är coolare när man vet det här. Men innan jag fattade det här..... Vilken ångest! Jag trodde att jag var idiot.

    Bara några tiotal mil norr om Stockholm var det ännu på 90-talet vanligt att män testamenterade sina gårdar till dotterns make, suck.

    SvaraRadera
  5. Hej Ulla! Kvinnor lägger så lätt skulden på sig själva, det handlar bl a om männens tolkningsföreträde.
    Känner vi till finterna har vi lättare att stå på oss!!! Gärna i grupp! ;-)

    Det du berättar om testamentering låter verkligen uråldrigt.

    SvaraRadera

Hej alla ni knapptryckare som hittat hit och vill kommentera - ni ska veta att jag tycker om uppfriskande och konstruktiva kommentarer...

Om du inte har en egen blogg eller en g-mailadress, klicka i Anonym så kan du skriva en rad ändå. Men skriv ditt namn i kommentaren :-)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...