21 mars 2011

Elektrifiering 1924

Mamma var 3 år då morfars hus fick sina första glödlampor, 4 st, år 1924. Hon berättade att hon minns från sin barndom att lamporna blinkade, att strömmen inte var så tillräknelig utan ljustyrkan gick långsamt ner för att blinka till och öka. Jag förmodar att den glob av opalvitt glas med förkromad upphängning och takkopp som alltid funnits i huset i min levnad, var den lampa som hängde mitt i kökstaket, ovanför matbordet. I lagår´n finns rester av tvinnade textilledningar och porslinsisolatorer så även där drogs ström in.

Man firade skymning varje afton innan glödlampan tändes. Då var det väldigt rofyllt i köket, tyst och utan jäkt gick man igenom vad som varit under dagen. Man samlade ihop dagens intryck eller satt tysta.


Trots att elljuset gjort att vi kan förvända natt till dag och inte är beroende av dagsljuset längre, blir vi inte mindre stressade. Vår fritid ökar eftersom semesterdagarna blir fler och fler, vi arbetar femdagsvecka numera, de eldrivna redskapen och datorerna gör att kortare tid läggs ner t ex på arbetsmomenten i matlagning och på bankbesök. Nu är människan istället stressad av att inte ha något att göra på fritiden, man jämför sig med andra och vissa måsten finns för att hänga med grannar och bekanta osv. Elektriciteten är inte bara av godo, eller hur? Jag har aldrig levt utan elektrisk ström. Jag försöker föreställa mej hur det var i morfars hus före 1924 men det är inte helt lätt att förstå ett arbetsår i mormor och morfars tid som nygifta.

Och vi brukar fira skymning. Inte var dag men väl åtminstone en gång i veckan. Det är obeskrivligt skönt att känna lugnet utan elektrisk belysning.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om , , , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tyck till om du vill...