Det fina med morfars hus är att jag inte behöver bry mig om detta. De saker som finns här finns här och ska vara här. Oavsett om de är retrorätta eller inte. De är de rätta här för de hör till mitt barndomshem. Ni har väl förstått att jag bloggar just för att visa på den inställning jag har till just denna gård och detta med prylhysterin. Antishopping. Det handlar om avväganden om saker ska "förbättras", göras om, göras nytt, vara som de är. Det som kan vara svåra avväganden för mej är sådant som många aldrig reflekterar över. Det är så självklart att göra nytt, byta ut och då kanske "barnet slängs ut med badvattnet".
Jag slipper köpa en massa prylar för att skapa mig en identitet. Bra va?
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om prylsamhälle, förnöjsamhet, retrotrend, affektionsvärde, antishopping
Behåller man sina grejor tillräckligt länge, betyder det att man blir "inne" igen med jämna mellanrum. Jag har märkt att det även gäller mina kläder... Däremellan får man finna sig i att vara hopplöst ute. Och det är jag så gärna...
SvaraRaderaHelt rätt Viola ! Till gamla hus skaffade man inga "prylar" utan vackra ting som fyllde en function oftast traditionell. Tror jag. Varje gâng jag kom hem till min mormor förvânades jag över sâ praktiskt och hemtrevligt huset var ordnat. Trots att hon inte hade rinnande vatten, kylskâp och badrum. Man tog tillvara pâ regnvattnet i gigantiska cisternar, hade mulltoa och sânt...
SvaraRaderaBlir man inte trött pâ alla extrapris i affärerna ?!?
Gammelmor i Paris
Ni har så rätt Mira och Gammelmor i Paris!
SvaraRaderaMin bästa kofta, fortfarande använder jag den, köpte jag 1988/1989. Still going strong. Mormorsminnet är härligt. Dagens verklighet med marknadsekonomi har tagit över helt nu.