Då jag var liten fanns inga stränga förhållningsorder i skolan att prata rikssvenska vilket bara generationen innan varit utsatt för. Hemma hos oss var inställningen till dialekt delad. Min mamma som bott "söderut" tyckte om rikssvenska, pappa han använde sin dialekt rakt av.
I ett slutet geografiskt område som saknar social stratifiering som vår bygd, användes olika sätt att försöka göra sig förmer än grannen. Det klassiska är ju vilket bilmärke man kör. På 50-talet kunde det gälla att ha bil över huvud taget. Annars kunde användingen av det senaste fasadmaterialet på huset placera in en "rätt" på försöket att upprätta en social stege, umgängeskretsen utanför byn kunde vara viktig som social markör.
Eller så kunde man använda språket som social indikator. Det gäller fortfarande och därför är jag så ytterst glad då jag hör någon tala dialekt, använda dialektord och inte bara ha "norrländsk" betoning och meningsbyggnad. Jag upplever att alltför många skäms för sin dialekt, sina specialord, kanske särskilt i norr, istället för att se det som en levande kulturhistorisk tillgång.
Jag minns så väl ett försök av min barndomskamrat att prata "fint". Bron, som vi sa om trappan framför ytterdörr´n, trappa framför döra, blev broden. Men det visade sig inte stämma med rikssvenskan. Ska man tala svenska kanske entrétrappan passat bra. Men hu så trist - jag tycker vi kör BRON.
Och vet ni vad darj kangj betyder, ett ord farmor använde?
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om släde, garage, vagnsskjul, entrétrappa, bro, dialekt, social stratifiering, tysk om benen
Dialektord är ju kul! Och den här dialekten är ju nästan som ett språk för sig... kommer ihåg första gången min dalafödde man följde med till min mormor... han blev helt uppslukad av min mormors roliga ordbruk så hon blev tillsagd att tala "bondska" nästan hela tiden!
SvaraRaderaBrukar du äta "sööölen" föresten? Det tyckte jag var så gott när jag var liten!
Hej Gerda-Thyra!
SvaraRaderaJo, jag brukar äta söööl´n. Perfekt och gott som "fast food" tycker jag. Fortfarande är denna region tunnbrödets förlovade land.
Ja, dialekter fascinerar ju även mig. Min mor kommer från Gästrikland och min far från Norduppland, och deras olika dialekter gjorde att vi barn fick någon slags specialdialekt som inte passade på något av ställena, när det gällde uttalet. Specialord fick man ju dubbelt så många, men jag kan inte komma på ett enda just nu... förutom bron :)
SvaraRaderaEn annan sak som är lite intressant när det gäller dialekter är att min svärfar som har Parkinsons sjukdom pratar allt mer stockholmska ju sämre han blir. Detta är hans barndomsdialekt som jag inte kunde höra mycket av när jag träffade honom första gången. Då var den undanknuffad för gästrikedialekten. Detta är så intressant att jag får lust att forska på det :p
Ja Anna, visst är det intressant och som jag ser det ett försvinnande fenomen.
SvaraRaderaHôrde Viola, e den darjkanga tyck jà du ske lägg nedanför farstubron sé falke sôm kôm å hälspåde ha nanting å tôrkå skona sine på.
SvaraRaderaGW
Jasså är det SÅ söööl´n stavas... fniss... bra då vet jag det OM jag nu någonsinn ska skriva det ordet någon fler gång!
SvaraRaderaJa, tunnbröd har nog en särställning i dessa trakter!
Min mormor hade en egen bagarstuga och det var så mysigt när hon hade sina bakdagar och så kom det flera andra tanter och de samarbetade med tunnbrödbakningen från morgon till kväll!
Jomen GW, he brukk ja göra när andan fall på!
SvaraRaderaGerda-Thyra - här i byn var det tant Helga som tanterna, och min mamma, brukade träffas i bröjstun hos och baka tunnbröd. Så gott! Har du bakat själv eller varit med?
Nä, jag har aldrig bakat själv... utan bara varit med till och från och förmodligen mest varit i vägen!
SvaraRaderaMin mormors goda tunnbröd som hon satte en stor ära i att kavla mycket tunt älskade jag däremot att äta... så himla gott!
Komm å tänk på när vi va små och sprang barfota te bröjstun kring sjutin på möran och då hadd mormor bake klart. Och me äkta smör och ibland me kaviar klent ve bröe me en töckena gammeldags stooorn matkniv...
SvaraRaderaMen det är ytterst svårt det där med dialekt i dagens samhälle med influenser från alla håll. Bara detta att jag nu bor 4 mil från min mors barndomshem gör stor skillnad i dialekten. Ser att det följer dalgångar och gamla handelvägar mycket mer än avstånden...
Trevligt minne du har, Christina. Det går att leva länge på... Härligt också med dialekten. Yes!
SvaraRaderaDialekt är lite vanskligt om man inte håller den vid liv och pratar hela tiden. Att skriva å dialekt tycker jag är svårt då jag inte kan fonetisk skrift. Och som du skriver, det skiljer sig t o m mellan byar. Ännu viktigare kan jag tycka det är att teckna ner, läsa in, det språk jag pratade som barn, kanske innan tv:n slog igenom. I Älvdalen har man haft studiecirklar och tecknat ner samt spelat in uttal digitalt. Vore intressant att göra även i vår socken.