Först av allt

Det första göra när man anländer till sitt andra hem är att öppna kranen för inkommande vatten, oberoende av tid på dygnet.

Är det sommarmitt och uppehållsväder blir nästa drag att nästa dag ta fram hjälpredan för att slå gräset. Lien är ett bra redskap till detta men en slåtterbalk mejar även den ner gräs med skärande egg som skär av växterna med ett rakt snitt vilket är viktigt.

Fram tills nu har växterna varit till gagn för pollinatörerna. När ängen är slagen torkas höet, räfsas samman och samlas in för att brännas eller bli kompost. Den årliga skötseln är en förutsättning för att örterna, gräsen, insekterna och svamparna ska fortleva.

 

Den här buketten med ängsblommor och gräsvimplar är plockad här förutom stor blåklocka och gulmåra (Jungfru Marie sänghalm) som åkte med från det södra hemmet. Jag har inte sett dem växa vilt här.

Ängsklocka växer sedan ett par år på tomten (insådd med frön från omgivningen) och skallror har jag försökt få in men än har det inte lyckats än. Kråkklöver, ormrot, rödblära, prästkrage, åkerbär, smultron, kärrviol, gullris, vanlig smörblomma och rödklöver växer här bland annat. Ögontröst finns och den har samma effekt på gräs som ängsskallra. De är halvparasiter som behöver rötter av andra växter att parasitera (ta upp näring) på. Därför vill jag ha in skallror i gräset där det växer som tjockast. Men det är svårt att finna vildväxande skallror att samla in mogna fröer från. Förr växte höskallror och slåtterblommor ute i Aspänget men de har trängts undan då jordbruket utarmats.

Äntligen ängsklockor

 *

Sen ska man inte glömma att stänga kranen till huvudvattenledningen när man lämnar. Det är ett måste. Översvämning med vattenskada som följd är säkerligen inte kul. Skulle vattenledning gå sönder av någon anledning eller frysa när temperaturen går långt under minusstrecket är det bara den begränsade mängd vatten som finns i ledningen som kan rinna ut.