17 maj 2016

Chockartat

Igår fick jag en smärre chock då jag öppnade kuvertet med den handskrivna adressen som kom med posten. Nä, det kunde bara inte vara sant det jag såg - det kunde inte vara sant. Men det var det.

Däri fanns protokollet från årsmötet i samfälligheten för skogsbilvägen!!!! Det här är stort ska ni veta!

Årsmötet hölls i mars och jag kunde inte delta. Det är inte var dag som någon skickat ut ett protokoll från ett årsmöte i någon av de fyra föreningar jag är med i i mitt nordliga hemland. Aldrig att bysamfällighetens styrelse, Kustlandsvägens styrelse, bygdegårdsföreningens styrelse eller skogsbilvägens styrelse någonsin skickat ut protokoll till medlemmarna. Förr fick jag inte ens kallelse till samfälligheternas årsmöten men mot La Famiglias vilja drev man (jag) igenom det eftersom lagen står på min sida.

Men nu kom ett välkommet protokoll från samfälligheten för skogsbilvägen. För första gången i historien. DET HÄR ÄR STORT!!! RIKTIGT STORT.


Det brukar väldigt ofta vara otydligt vad som beslutats, medlemmarna vet inte, minns inte, har inget protokoll att gå tillbaka till och inte heller minns styrelserna så väl, vilket innebär att det är allmänt förvirrat och även odemokratiskt på många sätt i föreningarna. Av okunskap ibland, av beräkning ibland, gör styrelserna så här. Att hålla inne information är ett av många sätt att härska, behålla makten. Att gå till sekreteraren och be att få läsa protokollen ses med oblida ögon, man får en känsla av att göra något brottsligt. Så illa är det. Det är horribelt att det ska vara så. (Jag har insett hur det är att leva i en diktatur.) Så fatta hur j-a glad jag blev igår för ett protokoll på ett A4-ark.

Det måste vara så att den nye sekreteraren har föreningskunskap och använder sig av den. Kan det vara så att La Famiglias makt börjar minska i denna förening, att styrelsen inte slaviskt och utan reflektion följer deras direktiv. Kan det vara så? Att det börjar så smått bli lite mer d-e-m-o-k-r-a-t-i-s-k-t. Trots att Fru Famiglia sitter i valberedningen och alltid väljer in personer i styrelserna som normalt står direkt i familjens tjänst. Jag bidar tiden an.

Tack Nils!

En  tulipanaros direkt från min trädgård..
.

4 kommentarer:

  1. Gratulerar till förändringen men var inte så blygsam!
    Du har nog också en del i det här.
    Den som följt din blogg har ju inte kunnat undgå dina synpunkter på det som händer runt omkring där du bor.
    Du har förmodligen fått fram dina åsikter och *vissa* har läst det du skrivit men inte lämnat någon kommentar.
    Så länge man håller sig till sanningen så varför tiga om sina åsikter.
    Jag kan bara säga grattis och lycka till och kämpa vidare.
    Caroline

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gladchocken sitter i än, Caroline! Visst verkar jag för att öppenhet inom föreningarna ska vara en självklarhet men ack så segt i en liten f d bondby. Genusperspektivet gör inte saken lättare. Men mest förundrad är jag över den rädsla jag märker. Och jag vet att många i byn faktiskt läser som du själv nämner.
      Tackar så mycket för att du peppar till kurage ;-)

      Radera
  2. Ett brev betyder så mycket - och med det du berättar så var det då på tiden! Delar din glädje - det är underligt att det kan få försiggå som du skriver - och ändå blir jag inte förundrad heller - dessa små byar bär med sig från förr- du gör det bra, det har jag sagt förr!
    :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för värme, Tove! Förändringsbenägenheten till det bättre är minimal här (hoppas att det inte gäller landsbygden och landsorten i stort). Om det är så halkar glesbygden efter ännu mer. Samarbete - inte blind lydnad - krävs för att föra en bygd framåt.
      Ha det så underbart bra i vackra Skellefteå!!!

      Radera

Tyck till om du vill...