Och - dörrarna har inga omslutande dörrfoder. En nog så viktig detalj för mig.
Observera linoleummattan med mönstret Jaspé.
Väggen bakom diskbänken är klädd med rostfri plåt. Diskstället av plastbelagd ståltråd är upphängt i det snedställda överskåpet. Disktrasan av bomull hänger på tork, disktvagan är beredd att använda vid nästa diskning. Masoniteytan på baksidan av skåpet är bara målad ett lager med en färgtyp som är blank och avtorkbar. Det kan vara linoljefärg, jag har inte undersökt detta. Målar´ Mattsson från Rundvik utförde målningsarbetena på övervåningen.
Mötet mellan diskbänksytan och väggen är utformad med en vulst. Stänkskyddsplåten är fäst i bakomvarande vägg med rostfria spårskruvar. Hur mycket gillar jag inte denna lösning, dessa närmast osynliga praktikaliteter, dessa detaljer, detta kök från 1950 som föräldrarna formade och byggde.
Edit: Jag fick ett tips av Helena om en artikel om rostfria diskbänkar - kolla HÄR.
.
.
Väldigt likt mitt ena kök (som inte används som kök) i verksta'n som byggdes -49. Då bodde farfar uppepå.
SvaraRaderaGrunnar ibland på varför svenska kök, sällan har arbetsbänk vid ett fönster - i U.S.A. har man ofta diskhon under fönstret.
Är det för att rädda porslinet - kände en familj i Härjedalen, som hade den mest fantastiska utsikt över sjö och fjäll från sin diskho, med den påföljden att man tittade mer på utsikten än på porslinet, som snabbt decimerades.
Margaretha
Det finns igenkänningsindex för kök från den här tiden. Lika men ändå olika eftersom de är platsbyggda.
RaderaI mitt kök finns en låg arbetsbänk under fönster.
När kök byggs om i gamla hus planerar jag inte diskbänk vid fönster på grund av att fönstret har lägre bröstning än diskbänkens höjd på 90 cm. Det blir lätt stänk på rutan. Om dessutom disk står på diskbänken i väntan på att omhändertas, gör dags- och solljus att hela köket "solkas ner". (Om diskmaskin används blir det lite eljest.) Vid nybyggen, där fönsterhöjden planeras efter köksinredningen är det annorlunda. Tycker jag ;-)
Jag läser och läser din fina blogg. Kommenterar inte alltid, men jag läser och läser!
SvaraRaderaSå snällt skrivet, Mira!
RaderaVi är allt färre som bloggar då fler övergått till snabbare Instagram och därför tänker jag att vi bloggare får färre kommenterar. Läser med nöje din allmänbildande blogg ska du veta.
Älsklingsköket!
SvaraRaderaJa det stämmer verkligen.
Har tittat på det många gånger och återkommer alltid till samma minnen. Det är lördag kväll. På en pall står en stor brun radio med ett mönstervävt tyg framför högtalaren. Jag sitter på golvet framför radion och tittar förundrat på apparaten. En man säger att "Nu börjar Refrängen med Gastarna".
Pappa sparkar försiktigt undan trasmattan, tar mamma i sin famn och bjuder upp till dans.
Det mest fantastiska för mig, då, var inte att mina föräldrar dansade, det var jag van vid, jag var mest förundrad över hur en hel orkester fick plats i radion!
Lilian, så oerhört fint berättat barndomsminne. Får nästan gåshud...
Radera