26 maj 2016

Älsklingsköket ♥ ♥ ♥

Här är det igen: mitt funktionalistiska favoritkök. Den rostfria diskbänken har god arbetshöjd, den laboratoriebetsade (svart) arbetsbänken är desto lägre för att få plats under det lågt sittande fönstret, sådana där fönster som är så vanliga på traditionella byggnader i norra delen av landet. Husmor har dock en Hema-stol till sitt förfogande med plats vid bänkskivan som sig bör. Här kan hon sitta och hacka/skära/kavla. Under arbetsskivan finns ett bakbord att dra ut och placera på den svarta arbetsytan.
Och - dörrarna har inga omslutande dörrfoder. En nog så viktig detalj för mig.

Hema-stolen är en så´n här höj- och sänkbar stol ni vet...  Jättekul att snurra runt på till det tar stopp neråt eller när det, då man nått maxhöjd, bongar till och man åker ner några centimeter och blir riktigt förskräckt trots att man VET att det alltid gör så. Vi barn behövde inte mycket för att roa oss :-)

Observera linoleummattan med mönstret Jaspé.

Väggen bakom diskbänken är klädd med rostfri plåt. Diskstället av plastbelagd ståltråd är upphängt i det snedställda överskåpet. Disktrasan av bomull hänger på tork, disktvagan är beredd att använda vid nästa diskning. Masoniteytan på baksidan av skåpet är bara målad ett lager med en färgtyp som är blank och avtorkbar. Det kan vara linoljefärg, jag har inte undersökt detta. Målar´ Mattsson från Rundvik utförde målningsarbetena på övervåningen.
Mötet mellan diskbänksytan och väggen är utformad med en vulst.  Stänkskyddsplåten är fäst i bakomvarande vägg med rostfria spårskruvar. Hur mycket gillar jag inte denna lösning, dessa närmast osynliga praktikaliteter, dessa detaljer, detta kök från 1950 som föräldrarna formade och byggde.

Edit: Jag fick ett tips av Helena om en artikel om rostfria diskbänkar - kolla HÄR.
.
.

6 kommentarer:

  1. Väldigt likt mitt ena kök (som inte används som kök) i verksta'n som byggdes -49. Då bodde farfar uppepå.
    Grunnar ibland på varför svenska kök, sällan har arbetsbänk vid ett fönster - i U.S.A. har man ofta diskhon under fönstret.
    Är det för att rädda porslinet - kände en familj i Härjedalen, som hade den mest fantastiska utsikt över sjö och fjäll från sin diskho, med den påföljden att man tittade mer på utsikten än på porslinet, som snabbt decimerades.
    Margaretha

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns igenkänningsindex för kök från den här tiden. Lika men ändå olika eftersom de är platsbyggda.

      I mitt kök finns en låg arbetsbänk under fönster.

      När kök byggs om i gamla hus planerar jag inte diskbänk vid fönster på grund av att fönstret har lägre bröstning än diskbänkens höjd på 90 cm. Det blir lätt stänk på rutan. Om dessutom disk står på diskbänken i väntan på att omhändertas, gör dags- och solljus att hela köket "solkas ner". (Om diskmaskin används blir det lite eljest.) Vid nybyggen, där fönsterhöjden planeras efter köksinredningen är det annorlunda. Tycker jag ;-)

      Radera
  2. Jag läser och läser din fina blogg. Kommenterar inte alltid, men jag läser och läser!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så snällt skrivet, Mira!
      Vi är allt färre som bloggar då fler övergått till snabbare Instagram och därför tänker jag att vi bloggare får färre kommenterar. Läser med nöje din allmänbildande blogg ska du veta.

      Radera
  3. Älsklingsköket!
    Ja det stämmer verkligen.
    Har tittat på det många gånger och återkommer alltid till samma minnen. Det är lördag kväll. På en pall står en stor brun radio med ett mönstervävt tyg framför högtalaren. Jag sitter på golvet framför radion och tittar förundrat på apparaten. En man säger att "Nu börjar Refrängen med Gastarna".
    Pappa sparkar försiktigt undan trasmattan, tar mamma i sin famn och bjuder upp till dans.
    Det mest fantastiska för mig, då, var inte att mina föräldrar dansade, det var jag van vid, jag var mest förundrad över hur en hel orkester fick plats i radion!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lilian, så oerhört fint berättat barndomsminne. Får nästan gåshud...

      Radera

Tyck till om du vill...