. . TIMMER & MASONITE . .: 2026-07-01

Det här föremålet finns på Nordmalings hembygdsmuseum. Det är inte många som vet vad det är, vad det användes till. På museet kände inte de som var värdar den dag jag var där till användningsområdet. Ingen förklarande text fanns.

Men jag vet vad det är. Kalla mej inte besserwisser - jag är bara kulturhistoriskt intresserad och bevandrad efter att ha pluggat, läst på, tittat, besökt hembygdsmuseer och museer, äldre kulturmiljöer. Sådant som ger information och förståelse av tiden som varit. Och jag vet att fler känner till föremålets användningsområdet.

För den som vill veta vad det är föreslår jag att man bildgooglar.

På youtube kan man också få veta vad det är, hur man kan göra den brukbar igen och vad den används till - t ex här: https://youtu.be/JocOyYZ9ckI?si=g893cfNqOmgdGxFl

Eller så kan man läsa följande inlägg: https://morfarshus.blogspot.com/2021/06/rakkniv-och-strigel.html

Jag fick ett mejl angående en tidigare bloggpost och insåg att jag inte utvecklat det jag nämnt där.

Hej Viola,
Jag hittade din bloggpost om hässjning från 2011.

Vi har nyligen flyttat till södra Ångermanland och jag funderar över bra sätt att torka hö som jag tänkte slå en första omgång nu vid midsommar ungefär.
Jag har nätt och jämt lärt mig slå med lien och hässja har jag aldrig gjort, så vi får se vad det kan bli!
Det jag var lite nyfiken på var om du lyckats ta redan på mer om olika sätt att torka hö som du skrev om i kommentarerna på bloggen. Det torka höe på bredda låter som mycket jobb innan det torkat ordentligt (beroende på väder också kanske), men å andra sidan så kräver det kanske mindre förberedelser i form av att bygga hässjor.
Nåväl, det vore spännande att höra vad du kommit fram till!

Vänligen,
xx

Det var denna bloggpost som frågeställaren hade läst antar jag.

Jag svarade

Hej!

Är vädret torrt och soligt kan höet torka fort, en till två dagar. Det beror förstås också på hur saftigt, kraftig och tätvuxen ängen/lägdan/ytan är. Ska du använda höet till kreatursfoder är det viktigt att det behåller så mycket näring som möjligt och behandlas "kärleksfullt". Ska det kastas eller brännas är det nästan bara viktigt att det torkar. Ska ängsblommor fortsätta att finnas bör det slås av med skärande egg torkas på plats. Blomfröna faller till marken och sprids. Allt det där vet du säkert.

När gräset slås bildas strängar efter liemannen. Slåtter ska ske tidigt på dagen för att gräset ska sol- och vindtorka maximalt redan första dagen. På em räfsas två strängar ihop till en, sen räfsas/föses med räfsskaftet, den nya fluffigare strängen ihop till en "dyscha" som min mor kallade det. Detta för att dagg och ev lätt nederbörd inte skulle väta allt hö. Morgonen därefter spreds höet ut i strängar igen (man "tvitte" ofta med räfsskaftet), på kvällen föstes det ihop till "dyschor". Så höll man på tills höet var torrt. Gissa om fröerna föll till marken... Detta var att torka "på bredden". Det var på gamla lägdor morfars familj gjorde så, på nya (dvs nyligen plöjda och sådda med korn/havre och därefter vall) lägdor hade man börjat hässja på 1920-talet.

Ett annat sätt (som inte användes här under den tid jag hört berättas om) var att göra hövolmar. Man slog med lie och satte ner en hökrake (kan det heta så) i marken, en kort stör med grova träpinnar isatta från olika håll på olika höjd. Därefter trädde man med högaffel/högrep färskt gräs ner över kraken. Tvärpinnarna gjorde att det luftades lodrätt i mitten och att gräset inte föll i en stor tät klump ner mot marken. Detta sätt har jag sett i bruk i andra länder. Hövolm är inte detsamma som sädeskrävar (nekar eller kärvar) på tork i en sk snes.

Jag brukar torka på bredden det hö jag har att ta hand om. Inte speciellt mycket arbete om det är soligt och bra vindar. Det är dessutom trevligt jobb när man inte har större ytor än vad jag har på de två gårdar där jag har äng. Är det regnigt blir det tristare, höet blir sämre kvalitet men eftersom jag inte använder höet till foder numera spelar det mindre roll. Med hässjor behöver man inte oroa sig så mycket för regn. Jämför torkning på bredden med tidsåtgången vid gräsklippning varje vecka. OK, robotgräsklippare kanske är enklast om marken tillåter en mover och ytan är greppbar. Men jag vill ha biologisk mångfald i möjligaste mån och då är en robotgräsklippare inte att tänka på.

Det finns många klipp på YouTube som visar gamla jordbruksmetoder (fast kanske mest hässjning).

Kanske känner du redan till denna sida: http://www.svenskakulturlandskap.se/ Nu kan man utbilda sig till landskapsvårdare, något som varje jordbrukande bonde var förr utan att kanske inse detta. Man var landskapsvårdare för sin överlevnads skull.

Hejdå från

Viola_T

Torkat hö på skrindan. Det är ämnet kumarin som gör att hö doftar så gott.

***

Jag har erfarenheter av lieslåtter. Det började med att jag hjälpte pappa genom att räfsa upp höet när han slog vid sommarstugan efter att jordbruket lagts ner. Han visad mig förstås även lieslagningens konst. Ibland hässjade vi höet. Jag var hemma på semester och tyckte om att hjälpa honom med detta arbete. På senare år har jag gått bra och givande liekurser anordnade av länsstyrelsen i Västernorrland.

Det torkade gräset, höet, måste föras bort eftersom ängsblommor ska ha näringsfattiga livsbetingelser. Lämnas höet kvar några dagar utan att röras blir det dessutom svårare att räfsa ihop eftersom nytt gräs växer upp genom det avslagna och binder det vid marken.

Ett annat sätt (som inte användes här under den tid jag hört berättas om) var att göra hövolmar. Man slog med lie och satte ner en hökrake i marken, en kort stör med grova träpinnar isatta från olika håll på olika höjd. Därefter trädde man med högaffel/högrep färskt gräs ner över kraken. Tvärpinnarna gjorde att det luftades lodrätt i mitten och att gräset inte föll i en stor tät klump ner mot marken. Detta sätt har jag sett i bruk i andra länder och på historiska foton. Hövolm är inte detsamma som sädeskärvar (nekar eller kärvar) på tork uppställda i en så kallad snes. Många människor inte gör skillnad på halm/säd och hö.

Allt flera får upp intresset för ängsskötsel och slåtter med skärande egg. Jag ligger rätt i tiden. Men slåtterblomma (Parnassia palustris) och höskallra (Rhinanthus angustifolius) som förr växte här har jag tyvärr inte sett på många långa år. Höskallran försöker jag föra in via fröer men har ännu inte lyckats. Det är många växter som försvunnit nu när alla jordbruk i byn lagts ner.

Gott nog finns det människor som vill ägna tid åt småbruk i Sverige än idag.

Den älskliga slåtterblomman som växte ute Aspänge´ som var en fjärd som dikades ut på 1920-talet. Där var delvis fuktigt och det gillar slåtterblommor.

Foto från Artdatabanken, foto Sebastian Sundberg.