Mänskor som gått före

24 april 2024

Hotfullt bemötande

När jag skrev om hemvändande här på bloggen den 11 april 2024 fick jag en kommentar av Karin som berättade om hur gemytligt återvändandet till hemorten var efter tre decenniers bortavaro:

Oj, missade Babel i söndags. Måste kolla i efterhand. Men redan nu kan jag berätta om mitt lämnande och hemvändande. Det var på något sätt en naturlag att man (=de flesta ungdomar) skulle lämna hemorten, vidare till studier på annan ort och sen jobb långt hemifrån. Rätt skön att slippa den extremt effektiva sociala kontrollen. Men sedan, när jag återvände ungefär trettio år senare tyckte jag det kändes tryggt och trevligt att vara igenkänd. Om jag tar en simtur på morgonen kan jag mötas i ICA-kassan av ett: "Var det varmt i vattnet idag?"

 *

Jag har inte samma upplevelse alls. Ett välkomnande kan bli mycket hjärtligare än på det sätt jag bemöttes då jag blev hemmansägare efter 25 år i Sthlm:

"Hur har du tänkt dig din framtid här i byn?" frågade hon mej, Vera Jonzon, där hon isolerat mej i ett hörn av den gamla skolsalen, nu bygdegård, på behörigt avstånd från övriga stämmodeltagare - allt för att ingen skulle höra hur hon hotade mej. Jag trodde jag hörde fel men hon upprepade sig. Vera med familj och medhjälpare skulle se till att förtala mig på alla sätt så att jag inte kunde bo kvar i byn. Familjen har styrt byborna i åratal, men utan att synas, genom att se till att tillsätta lojala personer på poster familjen ansett vara viktiga. Ni vet så där som finansfamiljen Wallenberg gör, härskar utan att synas. 

Hon ville ha tyst på mej då jag är ett hot eftersom jag har god utbildning, är kunnig i föreningsarbete eftersom jag har erfarenhet av många års styrelsearbete, törs ifrågasätta och ser igenom hur maktmänniskorna här styr byborna. Veras beteende och hot är oförskämt och ociviliserat, ev. med drag av psykopati. Som kommunpolitiker och lågstadielärare boende i en liten by var hon och familjen vana att topprida sina medmänniskor.

När så min barndomskamrat lade munkavle på mej senast vi skulle ses gick hon för långt. Hon föreslogs av mej till styrelsemedlem då samfällighetsföreningen bildades 2007 med min förhoppning att hon var kunnig i styrelsearbete och skulle visa vilja till demokratisering, en naiv förhoppning från min sida. Båda dessa nämnda kvinnor har utbildning över gymnasienivå, båda jordbrukardöttrar.

1 kommentar:

  1. Karin och Erik N. Tack för era kommentarer. Jag har dem bevarade men publicerar dem inte då jag föredrar att inte låta vem som helst läsa det uppbyggliga ni skriver.

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...