Bergslok i mitt hjärta

Det här är det gräs jag älskar mest av allt. Ja, timotej är också grannt, visst, men av en annan sort än de veka bergsloken.

Första gången jag hittade det var då jag och min bästa barndomskamrat i 10-årsåldern kom till ett nytt och undangömt ställe nära riksvägen. Vi la cyklarna i diket och klev in i skogskanten. DÄR växte bergslok med sina sirligt hängande huvuden. Snart nog lärde jag mej den speciella tekniken för att plocka stråna. Fortfarande plockar jag bergslok då jag kommer åt - stråna är mycket lätta att torka och håller sig fina länge, länge...



Kolla gärna in den virtuella floran: bergslok - Melica nutans L.

Gräs är annars något jag skulle vilja lära mig mera om. Alla dessa arter, alla dessa typer. Att göra gräskronor är ett sant nöje, ett sätt att "konservera" sommaren. Och en färsk bukett grässtrån i en kruka med oasis i botten tycker jag är himla vackert...

En femårings uppfattning om ett rum

Då jag var 5 år ritade jag det här. Det är ett barns uppfattning om "sitt" vardagsrum hemma hos mamma och pappa på övervåningen i morfars hus. Finrum som vi sa på femtiotalet.



Där syns pappas skrivbord med pennburk (antar jag), öppna spisen med brasa och blomvas på spiselkransen, buffén i alm (turkos på ritningen) och den långa, låga bokhyllan med radion ovanpå. Åsså en trasmatta. Skrivbordet står vid fönstret som är en svart fläck i vägglinjen - så tänker tydligen en femåring.

Allt finns kvar idag: öppna spisen, buffén från Lammhult, radion och skrivbordet med skiva av masonite som pappa snickrade ihop. Det är "förbättrat" på 1970-eller 80-tal till en träskiva. Men skrivbordsskivan av fernissad masonite finns kvar. Kanske ska jag återställa det tillbaka - göra en makeover bakåt i tiden, en restaurering, en återföring... Tankarna och planerna finns att få tillbaka hela rummet därför allt är så pass intakt och ganska lätt att få till. Möblerna är lika funktionella idag som då - utom möjligtvis radion. Jag har inte kollat om den funkar där den står undanställd.

Bokhyllan fick syrran då hon flyttade hemifrån. Så den existerar också någonstans i verkligheten. Går att mäta upp och tillverka en ny lika den hemsnickrade från tidigt 50-tal.

Fastbandhage

Den här bilden tog jag då jag gick en kurs i svart-vit fotografering och framkallning på 70-talet. Jag var fortfarande tonåring.

Fotot föreställer den fastbandhage som löpte runt platsen för sommarlagår´n och sommarstugan. Kanske är den gjord på 1940-50-talet. Den är inte sammanfogad med vidjor utan med ståltråd. Ursprungligen var hela byn omgärdad med en fastbandhage vid skogsbrynet. Det kan man se på laga skifteskartan från 1869. Detta för att korna och getterna, som gick lösa i skogen, inte skulle ta sig in på lägdor och kornåkrar och äta upp det bönderna själva behövde.

Det var precis här innanför som morfars rävafälla stod bara fram till ett decennium tidigare.



Jag tycker att motivvalet visar vilken inrikting mitt intresse hade redan som tonåring: etnologi, kulturhistoria, landskapselement. Snö. Förutom bildframställning då... Året efter att fotot togs, flyttade jag bort från byn för studier. Men fotot och minnena hängde med. Hela tiden.

Här säger vi "fassbannhagga" om gärdsgård, inhägnad av träslanor. Jag menar utan att ha forskat mera i detta, att det är upp till och med Ångermand som man kallar inhägnaden så, bara ett par socknar längre norrut säger man skihaga. Och i Svealand säger man gärdsgård, gärdesgård. Sne´hage har jag hört eller läst någonstans ifrån.

Tvätt förr i tiden

Det finns tre tvättstugor kvar i byn. Inte illa tycker jag. Det är små hus som står nära någon av de två bäckarna. Den på bilden är mycket välskött och står intill den forsande Degermyrbäcken. Det forsar på det avscannade vårliga fotot, på sommaren är det inte mycket vatten som rinner där. En torr sommar i min ungdom bar jag och en kamrat hinkar med stenbit i upp till "badargrubban" där mer vatten fanns. Allt för att rädda fiskarna från de sinande vattenpölarna där de råkade befinna sig. Inte visste jag då att badargrubban var en fördämning som skapats av människohand för att dämma upp vatten till spånhyveln. Kanske t.o.m. för en skvaltkvarn i ett tidigare skede. Byn hade fem gemensamma platser för skvaltkvarnar vid laga skiftet 1869.


Tvättstugorna var dock privata. I den här har jag en gång varit med om att tvätta - eller spelar minnet mig ett spratt?
Tvättplatser fanns annars i bäcken. Bryggor hade byggts på flera platser ner i slänten. Kvinnorna tvättade i kokkärl på tomten och bar tvätten till bryggan för sköljning, sommar och vinter. Man tvättade inte många gånger per år, men det var storbyk då det väl skedde. Trasmattor både tvättade man och sköljde i bäcken.
Hemma hade vi en "vattevärmar" som eldades med ved. Tvätten kokades, sen sköljde vi i bäcken eller senare i rinnande vatten i ett ljusblått laggkärl. 1972 införskaffades elektrisk tvättmaskin. Tänk, först 1972. Det är underbart att ha varit med om livet före maskineran. Jag var ju liten, hade noll ansvar och drog inget tungt lass.
Men som sagt - det finns tvättstugor kvar i byn. Hoppas de värderas och bevaras av sina ägare. De är kulturhistoriska nu.