Trasmattor

Foto av Aja Lund.

Bilden är lånad från den inspirerande bloggen Lundagård och visar Österbottniska Fagerbacka fäbodställe.

Så här tänker jag mig att köksgolvet i mormors och morfars kök såg ut på 20-talet och en gång ska se ut igen. Mamma berättade om trasmattorna på det såpskurade köksgolvet, att de låg sida vid sida vintertid och glesare under sommarhalvåret. Såklart det ska vara så!
.
.

Ögonblick

 

ÖGONBLICKET
Om länge körsbärsträdet lyste i blom
Silversvalt bland bergen
— ej levde vi dess bleka skönhet då
som när det lyser
nu, och bara nu!

    Akahito

Översättning Lars Englund 1917-1959. En av mina favoriter. Miniatyrdiktens svenske mästare, lärare vid Vindelns folkhögskola. Hittade lyrikböcker av honom på antikvariat på 80-talet då jag letade japanska tanka- och haikudikter.

Fruktträden blommar här.

Häggen har börjat blomma.

Tiden mellan hägg och syrén har börjat.

Slånens gräddvita fluff står vackert mot den harvade och nysådda jorden.

Tulpanerna slåss om att väcka mest uppmärksamhet med färger och former.

Det  bästa med att vara sin egen chef är väl ändå möjligheten att arbeta så lite som möjligt. Arbetslinjen - inte nu!

Snart är allt bara nerfallna blomblad och en dröm...

Mitt i allt vårskönt frodas nazism och främlingsfientlighet. Det är dessvärre en realitet.

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Akahito, Japan, fruktträdens blommor, Lars Englund, mellan hägg och syrén, vår

Färgglatt

Ännu en helg i kulturens tecken.

Arkitektur att beundra i skir vårgrönska. Vi var nästan 40 personer hade slutit upp för att se det renoverade kontorshuset och tvålfabriken från 1950.

 

 Skiss av Ralph Erskine till nedanstående fabrik.

Sen blev det ytterligare ett besök hos hantverkare som är verksamma inom ett verkligt smalt segment.

Vi avslutade med middag på ett grönt ställe med utsökt meny. Vilken fin vårlördag det var! Idag hemmajobb med vedstapling och röjning av buskar i hagen :-)

.

.

Tvättstugor

Herrskapsfolkets tvättstuga i Olofsfors bruk ligger vid dammen. Bruksarbetarnas gemensamma tvättstuga ligger nedanför dammen. Ingen av dem är förstås kvar från brukets grundande utan av senare datum. "Herrskapet" var ursprungligen familjer ur Skeppsbroadeln i Stockholm. En ättling till en av dem kom så småningom att bli min arbetskamrat i huvudstan.

I min by finns än så länge två små tvättstugor kvar av alla de små privata bondtvättstugor som funnits. Har för länge sedan skrivit om båda här på bloggen. Alla överloppsbyggnader lever farligt, de finns till i farozonen. De kommer att vandra samma väg som skvaltkvarnarna som fanns i bäckarna här. Enligt laga skiftesprotokollet fanns 1864 fem kvarnplatser men de är inte utmärkta på kartan. En vet jag med säkerhet var den funnits, de andra har fallit i glömska då det inte finns någon äldre person i byn som heller vet. Att fråga "di gamle" som ges som råd till den som vill veta mer gäller inte här.

Detta är träfodralet som lagaskifteskartan förvaras i. Kartan är mycket stor och den borde bysamfälligheten, vi hemmansägare, ha en kopia av. Den gäller fortfarande men vi är inte ens en handfull som sett den i verkligheten.

.
.

Summa summarum - skön påskhelg

Påskhelgen var fylld av uteaktivitet. Vandring längs led, cykling, utflykt med kaffekorg, påtande i jorden.

Men ärtskotten som spirar på fönsterbrädan hann inte bli klara att ätas tillsammans med all påskamat. Numera odlar jag alltid något grönt inomhus på våren för att minnas en av de mer minnesvärda påskhelgerna i mitt liv. I den lilla staden Rossano i Kalabrien levdes ett annat liv än jag var van och det presenterades för mej i full skala av min italienska väninna på hembesök. Det finns fler likheter än man kan tro mellan södra Italien och norra Sverige. Till exempel produktion av råvaror som förädlas och nyttjas i annan del av landet, exploateringsgrad, utbildningsnivå, avstånd till huvudstaden och till Centraleuropa.
 
Påskliljorna på gården slog ut helt i helgen.
 
Libbstickan har kommit upp förstås, den är ju tidig av sig. Den står som väktare vid en entré. Som förr i ti´n. Tulpaner och andra vårlökar blommar, de fleråriga växterna "mullrar" i rabatterna, humlen har kommit upp en halv meter...
 
Den närmaste kyrkogården är vacker att besöka. Denna gång för att plantera vårperenner på familjegraven. Här finns välskötta häckar, krattade och kantskurna grusgångar, ansade träd och bortom kyrkogårdsmuren fortsätter tallskogen. Bänkar finns att sitta på även om de inte syns just på en här bilden. En vilsam plats för eftertanke som kontrast till påskträffarna med vänner. Skönt båda delarna. Det har verkligen varit en angenäm långhelg med blandat uteliv.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om påsk, kyrkogård, vårblommor

Hembygd

Jag körde en hålväg då jag var på väg till den vandringsled som skulle vandras i påskhelgen. En gammal väg - ni ser väl att diken saknas.

Sådana här vägar finns inte var som helst i landet, sektionsvis är den välbevarad dessutom. Jag tänker på hur det går till i min gamla hembygd med vägars kulturvärden. Hur stor okunskap som finns där och hur lätt det därför är att kulturhistoria går om intet. (Tänker på Kustlandsvägen).

Den nyare vägdragningen är asfalterad. Den sträckningen går ovan på bilden framför hålvägen. Och där borta står en skylt uppställd. Vad kan den vilja visa? Intill ligger en hög gamla kvistar. Varför då då?

Stannar, hoppar ur bilen och går fram för att läsa. På skylten står med instansad, väderbeständig text:

GUMMANS RÖSE
Här vid gamla vägen mellan (x) och (y) gruva fanns en så kallad kasthög (offerkast).
Enligt folkmun skulle en gumma ha ramlat av en skenande hästskjuts och förolyckats just här. Till minne av gumman lades här färska kvistar eller blommor. Gamla ortsbor berättade att denna tradition levde kvar tills långt in på detta sekel.

Tyvärr försvann högen när vägen byggdes om.

Kan traditionen kanske återupptas?

Jag lägger på kvistar och åker vidare. Skylten och traditionen gör mej glad. Inser att jag numera bor i rätt del av Sverige. Här finns kultur, här finns historieintresse, här finns stolthet över det som varit även bland de "små" människor. Här finns även ett vackert och levande landskap.

Var i Nordmalings kommun kan man hitta en liknande skylt som satts upp av ideella krafter??? Där inte länsstyrelsen, länsmuseet eller alldeles eventuellt kommunen varit inblandade?
Tänker på människoöden som levt i hembyn för länge sedan. Och platser som var viktiga förr. Leder och stigar som försvunnit med dagens skogsbruk. Vilka för den historien vidare? Istället för tvärtom?

Här i landskapet finns backsippor som börjat blomma nu. Granna står de i backen där korna betar under sommaren. Ett ohävdat landskap gör att backsipporna försvinner.

Här finns sjöar förstås, Sverige är ju fullt av sådana. Den här är lite lika Vinsjön i vilken jag som hemmansägare är delägare i. Vad görs av hemmansägarna för att bevara den?

Påbörjar en bergtäkt ner mot sjöstranden! Detta kommer det att skrivas ytterligare om.

 

Här finns stigar som inte markberetts och försvunnit.

Här finns gränsstenar som enligt skyltning är lagskyddade fornminnen och som man inte behandlar hur som helst.

Vitsipporna blommar vid den alldeles unika...

..."vattenkonsten".

Här finns modernistiska flerbostadshus som fasadrenoverats med lätt hand. Det var en del av vad som hamnade framför kameralinsen på påskaftonen. Såklart jag gillar min "nutida hembygd". Här finns både natur och kultur.
.
.

Idag, på Påskdagen, flaggar vi för första gången i år.

Farmors bomullsflagga, som legat nerstuvad under vintern, kommer till sin rätt igen. Det blåser svaga och ljumma vårvindar och den vecklar ut sig. Den förgyllda flaggstångsknoppen blänker i vårsolen.

Flaggan användes av farmor på flaggstången i Rundvik, det var innan huset revs för att bereda plats för nya infartsvägen anpassad för timmerbilar. Nu hissas flaggan långt bort därifrån.

Här står hon och planterar blommor. I bakgrunden syns flaggstången där min flagga en gång gick i topp. Minnet lever.
.
.
.

Hårt & skört

Favorit-äggkoppen är smidd av konstsmed Svenolof Sundberg. Det hårda järnet möter det sköra ägget med så stor finess tycker jag.

Just här syns ett porslinsägg som användes då en höna skulle luras att ruva sina egna ägg för att nya kycklingar skulle kläckas. Det var inte alla hönor som ville bli surhöns. Det här ägget kommer härifrån gården.

 

Svenolof Sundberg har varit lärare till smeden som är verksam här i bygden, jag tycker att det märks. Det är vackra föremål de gör båda två.

 

Påskvädret ska bli soligt och varmt om man får tro meteorologerna. Ut & njut!

.

.

.

.

Bevare mig väl!

För den som bor i bygden och har möjlighet, för den som är dagledig, uppenbaras ett tillfälle att lära mer om byggnadsvård.

 Gratis - bara din tid och intresse behövs!
.
.
.
.
.

Tiburtius-dagen

Idag är det första sommardagen enligt folktraditionen. Att man förr sa så beror på att i gamla tider indelade man året bara i två årstider. I mitten av april började sommaren. Numera börjar sommartid än tidigare. Klockan styr oss mot två årstider igen.
Man sa även att björnen vaknade i sitt ide just idag på Tiburtius.

Bild härifrån. Foto Jonas Ekströmer 2009.

Kommer ni ihåg leken "björnen sover"? Hur rädd man blev som liten och skrek av skräckblandad upphetsning då den vuxne som var med i leken och satt hopkrupen på golvet PLÖTSLIGT reste sig och slog runt med armarna för att fånga det barn som fanns närmast då sångramsan tog slut. Jag minns det än idag. Med förtjusning. "Kaaaan vi inte lek björnen sov en gång till!!!!?"

Björnen sover, björnen sover
i sitt lugna bo. 
Han är inte farlig bara man är varlig,
men man kan dock, 
men man kan dock 
honom aldrig tro.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Tiburtius-dagen, björnen sover, sommar, årstid, barnramsa, tradition

Nytolkning

Oväntat möte med hög igenkänningsfaktor.

Tänk att Hanna från Arlöv fått en revival! En proggsång från 1974 ur albumet Livet är en fest med Nationalteatern som jag lyssnade på då det begav sig. Ulf Dageby skrev.
Och hur kommer det sig att jag har hört den nya tolkningen, jag som inte ser så mycket på tv och som inte alls har koll på dagens musikutbud...?
Jo, det råkar vara en gympalåt :-)
.
.

Muta och munkavle

Minns någon det "erbjudande" som vindkraftsföretaget med hjälp av "byamännen" gick ut med i december 2006? ”Erbjudandet” var menat att motverka att människor, som skulle komma att utsättas för projektets nackdelar, skulle överklaga det tillstånd som Svevind AB fått dem 8 december 2006. Bolaget hade lämnat in en ny tillståndsansökan som då slutligen efter omtagning fått tillstånd godkänt av miljödomstolen.

Jag befann mig många mil från byn eftersom jag inte är åbo och fick höra av andra i Nätverket vad som skedde. Det var uppenbart att erbjudandet kommit hastigt på. Idén lär ha kommit från styrande familjen i byn, La Famiglia, för att bolaget snabbare skulle få igång byggandet av vindkraftverken och därmed skulle markupplåtarna snabbare få ut ekonomisk ersättning för arrendet. Så här var ”erbjudandet” formulerat, oproffsigt och utan företagets logotype:

 Klicka på texten för förstoring.

Till detta bifogades byastyrelsernas följebrev som kan läsas genom att klicka på länken. Jag uppfattar "erbjudandet" som oproffsigt, ingen företagssymbol och allmänt valhänt utformat och formulerat. Jag har endast sett den skannade bilden ovan av brevet.

Direkt efter att erbjudandet hämtats ur postlådan mejlades detta iväg från Östra Nyland till projektledare Kyrk, den som skrivit under "erbjudandet".

 ........................................................................................................................

To: mikael.Kyrk@svevind.se

Sent: Thursday, December 14, 2006 1:41 PM

Subject: Informationsblad 2006 12 14

Hej

Ref. till informationsblad i postlådan idag på morgonen

Har ett antal frågor runt detta:

Vad gäller erbjudandet som skall besvaras senast den 28/12. Det  är en omöjlighet att besvara då det knappast

ger klarhet i vad ni menar.

1)

Skall vi betala en engångssumma på 1000:- för att i" Nylands gruppens" fall få 500 000  kWh /år fördelade på 130 hushåll

=3846kWh/hushåll x ex. 0.40 öre minus minst 30 % skatt =1077:-/ år dessutom skall vi deponera 130 000:- för detta som ett

baskapital som ni skall förvalta.

Det känns som på den tiden brukspatronerna åkte omkring och köpte fastigheter av bönderna för 1 flaska sprit.

För 1000:- får man ju en skaplig wisky.

eller

2)

 Gäller förslaget 3846 kWh/hushåll i andelar som skall fungera som aktieandelar  och ge utdelning utifrån

 hur bra eller dåligt företaget går.

Det är i alla händelser omöjligt att skicka in någon intresseanmälan utifrån den information som är utgiven.

Ser framemot att få en klargörande redogörelse.

MVH

Gerd Edstrand

 ........................................................................................................................



Gerd fick aldrig något svar.

Nätverket för Gabrielsbergets bevarande skrev ett informationsblad och hoppades att ”erbjudandet” skulle genomskådas. Vill påpeka att jag hade helt andra saker för mig än att engagera mig i formuleringarna. Jag firade advent och jul i ett landskap som inte utsätts för vindbaggböleri av denna typ. Sådana här försök att lägga munkavle på människor tror jag inget vindbolag skulle försöka sig på här i regionen.

 Klicka på texten för förstoring.

Sen tog några av Nätverkets medlemmar sin tid i anspråk i julruschen och åkte runt för att lämna bladet i postlådorna. Jag fick ett trevligt mejl som berättade om hur man löst utdelningen.

 Klicka på texten för förstoring.

Den 23 december 2006 kom en påminnelse om "erbjudandet" – en julklapp. Påminnelsen gav ett utseendemässigt något mer professionellt uttryck.  Men hur seriöst tycker ni att ett sådant här "erbjudande" är?  Det är faktiskt inte alla i min hemby som än idag genomskådat det oseriösa i detta. Och kommer antagligen heller aldrig att göra det.

 
Klicka för att förstora.

150 hushåll som anmält intresse – jo vi tackar! Inte tror vi på det, ett alldeles för enkelt sätt att försöka hålla människor i schack.

Den 29 december 2006 var sista datum för överklagande av domen till Miljööverdomstolen, Svea Hovrätt. Samma datum begär Svevind in intresseanmälan för att köpa billig el till 370 hushåll runt Gabrielsberget. Folk begrep vad som var meningen med ”erbjudandet”. Självklart  överklagande vi. Både min man och jag gjorde det samt alla dessa.

Rolf Jonzon här i byn påstod så sent som för ett år sedan att det var jag som var orsaken till att byborna inte fick billig elektricitet allt för att misskreditera mig då jag arbetar emot La Famiglias härskartekniker och obehagliga maktutövande som nu både skapar rädsla och passivitet hos byborna. Ett sådant förhållningssätt är inte bra med tanke på bygdens överlevnad.

Ann-Kristin Ludvigsson

Genus

Det här är elakt kul om du lever i samma värld som jag!

Ellen DeGeneres är rolig och elak om en makalöst onyttig ”produktutveckling”. The only thing you need as a woman. Hur har jag kunnat leva hela mitt liv utan denna viktighet?
*
Vet ni att kvinnors skolgång ökar globalt mer än mäns? Vet ni att i 87 länder är flickorna ikapp och förbi då det gäller genomsnittlig tid i skolan? Vet ni att på många små norrländska orter är det brist på kvinnor eftersom de flyttar i samband med att de skaffar högre utbildning? Kvar är motor- och jaktintresserade män.

Kan det bli så här i en snar framtid: världens välutbildade, högavlönade kvinnor botar sjukdomar, löser miljöproblem, förhandlar fram fredsavtal, skapar sociala reformer. Med dem är män som anpassat sig till den nya världsordningen.

De andra männen marginaliseras och fortsätter slå varandra i skallen med klubbor och föråldrade dogmer samtidigt som de står frågande inför vad som egentligen hände.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ellen DeGeneres, "produktutveckling", genus, onödighet, humor, ta loven av något

Frustration

Vi i Nätverket insåg att Robert (se förra inlägget) kände en stor frustration över händelserna i samband med vindkraftsprojektet på Gabrielsberget. Från sin horisont i Umeå såg han överklaganden mot en slalombacke lämnas in.

Det han gjorde var att skriva insändare, men inte i eget namn, som lämnades till Västerbottens Kuriren av kusinens sambo.

För att en utomstående ska förstå insändaren, måste det förklaras att både vindkraftsbolaget Svevind och det företag som projekterade vindkraftindustrin samt naturvårdsföretaget som gjorde miljökonsekvensbeskrivningen alla tre hade sina kontor i byn Tavelsjö utanför Umeå vid den tidpunkten. Tavelsjö  är en by med levande landsbygd som attraherar intellektuella umebor, till stor del inflyttade till länet, allt sedan universitetet grundades på 1960-talet. Akademiker, som i de flesta fall ville skapa sin egen historia genom att bosätta sig i ett gammalt timmerhus. Sådana tendenser som uppstår kring städer med akademisk karaktär, t ex universitets- och residensstäder. Det är en lite annan föreställningsvärld än vad som gäller i små norrländska orter eller städer med arbetarbakgrund, dvs. de socioekonomiska förutsättningarna är mycket olika.

Robert var frustrerad men kunde inget göra annat än skriva en insändare. Jag förstår hans frustration över att se sin hembygds naturvärden gå om intet.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om vindkraft, akademiker, residensstad, universitetsstad, frustration, exploatering, överklagande

Familjeheder

I en liten by finns något som heter familjeheder, en codex som kan få följder i generationer om den inte följs. En social kod som kan hålla människor fångna och förhindrar egna initiativ.  Familjeheder förekommer inte enbart i invandrarsituationer där det mest talas om i termer av hedersrelaterat våld. I vår svenska kultur finns ett osynligt kvävande täcke som lätt blir ett hinder för nya generationer att ta egen ställning och  utvecklas. Ju mindre ort desto starkare social kod.

En del av en by för i ti´n.

I samband med det stora exploateringsprojekt som drabbat byn skrev den dåvarande miljöinspektören i Ö-viks kommun, som är uppvuxen i byn, i egenskap av privatperson följande skrivelse till N-lings kommun. Robert skrev dock inte under med sitt eget namn utan övertygade sin kompis att stå med namn och adress.

Klicka för att förstora.

Dokumentet här nedanför har jag visat förr på bloggen. Det handlar om hur byåldermannen ("ordförande" för byns hemmansägare) i ett mycket tidigt skede skickar en skrivelse med uttalande från hela byn (både hemmansägare och övriga!) till vindkraftsbolaget som tar det med i sin samrådsredogörelse för att visa att ingen opinion mot projektet finns. Sonen bad fadern att inte skriva under. Ingenting nämndes på stämman om att skrivelsen skulle formuleras och skickas har jag förstått från flera håll och det står ingenting om detta i stämmoprotokollet. Inte heller hade kallelse gått till samtliga hemmansägare, alltså kände alla inte till att årsmötet gick av stapeln.

Ett halvt år senare lämnade åldermannen Tomas in kopia av samma skrivelse till kommunen i samband med samrådet angående detaljplanen för vindkraftsområdet. Är man byålderman och har La Famiglias "välsignelse" kan man tydligen handla egenmäktigt utan hänsyn till medlemmar i bysamfälligheten och till byns invånare överlag.

Klicka för att förstora.

Åldermannens hustru skriver så här i samband med det nya samråd som gick av stapeln 2005 då vindkraftsbolaget lämnade in en ny tillståndsansökan. Utan sitt namn.

Klicka för att förstora.

Jag är fascinerad av den rädsla som finns. Allvarligt talat kände jag inte tidigare till att det var så här i min hemby men genom miljardprojektet har jag fått mer insyn i situationen, ja mer än vad som framgår här men detta får räcka för nu.

Tre personer i samma familj har två olika ståndpunkter. Mor och son kontra fadern. Gissa vilka som fick ge sig i denna patriarkala miljö. Vilka som bytte eller håller inne med sina åsikter för familjehederns skull? I slutänden beror det på att man inte vill stöta sig med LaFamiglia som tjänar pengar på exploateringsprojektet och där sonen är politiker, modern politiskt aktiv, fadern har varit politiker och familjen har varit starka pådrivare av vindkraftprojektet.

Klicka för att förstora.

Det här är det sista mejlet jag fick av Robert. Efter att vindkraftsbolaget fick sin första ansökan avslagen av miljödomstolen på grund av felaktigt samrådsförfarande, tystnade han. Hårdhandskarna kom fram inom familjen.

Fick berättat för mig av några som passerade en höstkväll, att det hördes höga röster, slag i ytterdörr, rivstart med bil från föräldrarnas bostad. Det var sonen som lämnade barndomshemmet för sitt eget boende i grannbyns hyreshus. Inte länge därefter flyttade han från bygden i samband med byte av anställning. Numera arbetar han vid länsstyrelsen i Västerbotten. Han torde ha belagts med munkavle. För att rädda familjens heder blev mor och son tvungna att ansluta sig till faderns åsikt, eller åtminstone sluta uttrycka sina egna åsikter. Därför har modern inte skrivit sitt namn på samrådsformuläret. Vilket tudelat liv många har för att inte bli utfryst ur bygemenskapen.

Det var inte bara Robert som tystnade, även hans kusin och andra unga människor som tidigare hade vågat engagera sig mot projektet.

Att sådana här händelser förs vidare i generationer tror jag med säkerhet. De unga människor i byn som engagerade sig en gång har numera barn. Det är ytterst tveksamt om dessa kommer att ifrågasätta auktoriteter. Att övre Norrlands glesbygd blir utnyttjat och exploaterat är inte förvånande, personligen tror jag att det blir så även i framtiden eftersom strukturer och system inte förändras så lätt.

Så här skriver en ung bloggerska om detta med auktoritär uppfostran. Hennes bakgrund är sprungen ur en annan socioekonomisk grupp än i min hemby. Det är genomtänkt formulerat så jag tar med inlägget Vad ska trevliga barn vara bra för?  här i min blogg.

"Jag tycker att alldeles för mycket av barnuppfostran går ut på att skapa så trevliga, lättsamma barn som möjligt. Vad ska det vara bra för? Barn är man bara i arton år av sitt liv – det viktigaste med barnuppfostran måste väl vara att skapa så trevliga vuxna som möjligt? Vuxen ska man kanske vara i sjuttio år. Och under de sjuttio åren ska man uppfostra och påverka, direkt eller indirekt, en himla massa andra barn som är blivande vuxna.

Målet med ens barnuppfostran måste ligga långt fram i tiden. Man kan inte tänka ”Men vad ska faster Greta/grannarna/fröken i skolan tro om mitt barn” när det gör si eller så. Istället måste man tänka ”Vad kommer dessa egenskaper hos barnet ge för slags vuxen?” och plötsligt kanske man kan se att det där man tycker är besvärligt hos ett barn -exempelvis ett visst auktoritetstrots mot föräldrar och andra i maktpositioner – kanske är bra. Visserligen lite besvärligt under barndomen, men alldeles nödvändigt under vuxenlivet. Vill man att ens vuxna barn ska ha sådan respekt för auktoriteter att de inte vågar ifrågasätta en chef eller styrande politiker? Vill man att ens vuxna barn inte ska förmå ifrågasätta orättvisor därför att de lärt sig att lyda blint och inte ställa så mycket besvärliga frågor?

Nä. Fram för lite besvärligare barn, om det kan ge oss vettigare vuxna. Barn är rätt fantastiska. Det är bristen på vettiga vuxna som är problemet."

Så sant. Här är vi ljusår därifrån.
Kanske ska jag tillägga att vitsen med uppfostran menar jag inte vara att bli en egocentrisk, indvidcentrerad vuxen utan en vuxen som klarar gruppdynamik och samarbeten. Som vill. Som vågar. Som vill kommunicera. Som är självständig, kanske obekväm. Och i fallet flickor - som vågar ta plats.

Här på Gabrielsberget är det privatpersoner som upplåter mark till ett vindkraftsbolag, marken ägs inte av stora bolag som till exempel i fallet Fängsjö/Storsjöhöjden i Västernorrland (markägare där är SCA) och Markbygden där Svevind planerar och börjat bygga 1101 vindkraftverk med statliga Sveaskog som dominerande markägare. I samband med de projekten ger divergerande åsikter troligen annorlunda utslag och inte splittring på familjenivå som här, där marken är privatägd.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om  koder, sociala normer, utfrysning, gruppgemenskap, våga och vilja, barnuppfostran, ansvarstagande, familjeheder, hederscodex