Fasadarbeten 2023

Årskrönika 2023.
Den 2 maj påbörjades de fasadarbeten som fått vänta då de endast är estetiskt betingade. Allt sedan vi övertog hela ansvaret för fastigheten har det varit viktigt att ta hand om ekonomibyggnaderna som behövde vård. Nu var det bostadshusets tur och de fasadarbeten som jag planerat och projekterat sedan ett tag tillbaka, men som pandemin satte en liten käpp i hjulet för.

 

På Valborgsmässoafton körde vi upp till byn och med oss hade vi de nya fönster jag ritat. De lastades på vid det lilla fina uppländska snickeriet i samband med färden norrut. Upphandlingen av fönstertillverkare gjordes mycket noggrant, tog rätt lång tid - och slutresultatet blev mycket väl godkänt. De sju fönstren är av typen enkelbåge med lös innerbåge (som tas bort sommartid) precis som det var ursprungligen. I ytterbågarna sitter härligt vågigt restoverglas och i innerbågarna energiglas. Både ytter- och innerbågar har genomgående träspröjs.

I bilen fanns också några burkar slamfärg. Vi kom "hem"sent på kvällen och hade hunnit se en hel del majbrasor under färden.

Den 2 maj restes byggställningar vid två fasader av Västerbottens bygghantverk som var det företag vi anlitat.

 

Den 3 maj kom leveransen med dubbelfasspont i två dimensioner med tjockleken 25 mm (1") och utan spårad baksida. Panelbrädorna beställde vi från Västmanland, med levererans via Bygma här i kommunen.

Samtidigt började rivning av det befintliga fasadmaterialet, Masonite med träläkt, och isolering med 45 mm glasfiberull inköpt mellan 1969-1973.

Panelen bar vi in under tak och strykningen med slamfärg körde igång. Allt målningsarbete skötte jag och min man till storspovens drillar och ladusvalornas kvittrande ankomst.

Den slamfärg som vi efter marknadsundersökning till slut hade valt var ljusröd och utan linoljeförstärkning.

 

På fotot har väggarna strippats och liggtimringen med laxknutar blev synlig och kunde inspekteras. Allt byggnadsarbete utfördes av Västerbottens Bygghantverk. Emil är timmerman med utbildning från Da Capo i Mariestad (sorteras nu in under Göteborgs universitet). Utbildningen är bra och man lär ut ett sätt att tänka kring restaurering som är hänsynsfull och varsam mot originalet vilket är viktigt för oss. De flesta andra byggnadsarbetare lär sig  montering av byggmaterial, utan inriktning på byggnadsvård.

Västerbottens Bygghantverk anlitade två andra timmermän, Jorma och Gustaf, med samma arbets- och tänkesätt. De var ett bra gäng och det var tryggt "att lämna huset" i deras händer.

 

Här har 25 mm fasade Hunton-skivor spikats direkt på timringen och några spikreglar är på plats.

Att byta ut masonitskivorna till dubbelfasspont är noga överlagt och avvägningarna och masoniteutförandet kommer jag att beskriva i ett kommande inlägg.

Från ställningen målade jag ytterligare ett varv med ljusröd slamfärg och min händige man skötte målningen med linoljefärg. Vi körde igång på kvällarna när byggarbetena var färdiga för dagen, ljuset och temperaturen var perfekt för det. Här är fönster på bottenvåningen bytta, fasaderna rödfärgade och foder med listverk linoljestrukna med bruten vit kulör.

 

Att se försommaren så sakteliga slå ut var bara det en gammal dröm. Det var länge sedan jag var här uppe i 6 veckor på raken. Snön smälte och björkarnas grönska slog ut, rödblärorna blommade i cerise och maskrosorna i gult.

Slamfärg är väldigt dryg samt trevlig att måla med. En gammal kaffeburk av plåt med järntråd som handtag passade till den frekvent använda anstrykaren/rödfärgspenseln som tar upp mycket färg i borsten. De gamla hornsuggorna näns jag inte använda :-)

Utformningen av midjelisten/mittelbandet samt konsolerna var det som krävde mest tankearbete på plats eftersom deras utformning var inte färdiglöst. Jag ville inte ha alltför pråliga och bondbarockiga konsoler vid fönstren och diskuterade detta med Emil som var till stor hjälp i beslutet. Det blev stillsammare empireformade konsoler till slut som min man såg och fotograferade i Umeå. När det gäller färgbytena hade jag ett gammalt hus i kommunen som förlaga. Självklart är allt dokumenterat både i ord, bild, kostnader. Att vara  projektledare för arbete på sitt eget hus var stimulerande. Alltihop gick över förväntan och förhoppningsvis går nästa etapp lika elegant bra. Dessutom stod vädret oss bi.

 

När den här etappen var klar och arbetsplatsen avvecklad sa en av timmermännen att det varit kul att arbeta med ett så nördigt projekt.
- Nördigt? undrade jag.
- Ja, att få använda hammare och spik.

En av många saker jag ansåg viktigt och därför skrivit in i arbetsbeskrivningen var just detta, spikpistol skulle inte användas utan hammare och blank trådspik. Morfar använde klippspik på sin tid.

*

 

På ett litet väggavsnitt visste jag att panelen från 1913 var kvar under masoniten, det hade jag förhört mig om med pappa långt innan han dog. För två år sedan öppnade vi upp och se, där fanns originalpanelen. Det var bara att mäta upp och därefter beställa likadan.

Sommaren 2021 förbereddes fasadarbetena på så vis att vi rev farstukvisten från 80-talet som jag aldrig tyckt om.

Ny träbro snickrades av Jorma på Ledusjö timmerhus i oktober 2021 efter min ritning. En traditionell västerbottnisk träbro (entrétrappa).

*

Att välja hantverkare från Västerbotten var självklart. Det finns så många fler kompetenta hantverkare som kan äldre byggnadsteknik nu än då vi startade byggnadsvårdsarbetena med syllbyte på rökbastun 2009. Men det är svårare att känna till hantverkare, snickare, timmermän, byggvaruleverantörer här i norr än i Mellansverige där jag byggt upp ett kontaktnät med olika kategorier inom byggbranschen. Här befinner jag mig endast den del av året som är min fritid. Byggnadsvård Norr, vars medlemmar restaurerar byggnadsverk och kulturmiljöer, var till god hjälp när det gällde att finna timmermän.

Årskrönika 2022

2022 var det inte mycken praktisk byggnadsvård som utfördes här.
Vedbodens port har setts över och målats.

En hängränna av aluzink sattes upp över porten när porten kom på plats igen.
För övrigt har det varit hjärnarbete, ritbordsarbete och planering.
Så har vi två gårdar, även husen på den andra behöver omvårdnad vilket ett par av dem fått. Det är ingen risk att man blir sysslolös med alla dessa hus att förvalta.

Årskrönika 2021

Det har inte hänt mycket med byggnaderna här under året som gick förutom att en ny träbro byggdes i oktober. Och innan dess togs farstukvisten och den gamla betongbron väck.

Den nya bron/entrétrappan är byggd helt i trä och ersatte betongbron från 1950. En kunnig timmerman/snickare utförde arbetet efter min ritning. Den färdiga bron halvoljades två gånger som skydd men helst skulle jag vilja att den grånar så snabbt som möjligt. I många sammanhang finns det inget vackrare än grånat trä. När bron var klar undrade timmermannen vad vi trodde att folk som såg den nya bron skulle tycka var märkligast...?

- Att det var dumt att riva farstukvisten kanske??? tyckte jag.
- Nej, jag tror de flesta undrar över varför inte tryckimpregnerat virke har använts. 

Haha, han kan ha helt rätt. Denne timmerman vet hur tyckandet och snacket går här. Men tryckimpat virke är ett material som inte ens dykt upp i mitt medvetande. För övrigt hade vi ett intressant samtal om skogsbruk, skogsvård och virkesuttag för första gången med någon här uppe med liknande tankar som vi har.

Detta är utsnitt ut ett par gamla fotografier som visar hur bron såg ut en gång i tiden.

Vi äger två släktgårdar och gracerna fördelas mellan dem. Att jämföra olika byggtekniker, materialval, planlösningar, gårdsformationer och omgivande landskap är väldigt intressant, ja även människors mentalitet.

Självfallet blir det mera gjort där vi bor större delen av tiden och inte lika många stora insatser här i norr. De förutsättningar vi bestämde oss för långt tillbaka i tiden, var att här uppe var det viktigast att lägga ner tid och energi på ekonomibyggnaderna. Så har det blivit. Bostadshuset är till funktionen helt ok men rent estetiskt finns mycket kvar att göra både utvändigt och interiört på bottenvåningen. Men det får absolut inte bli ett quick-fix. Hellre då inga åtgärder alls.

Ett par hörn på rökbastun höjdes i juli. Det var 2010 som den åter placerades på grundstenarna efter byte av syllstockar.

Slåtter med lie och slåtterbalk, torka höet och köra in det i ladugårdsporten utfördes också, men det kan inte räknas som byggnadsvård, inte heller att bränna det på hösten.  Lite skogsröjning utfördes, inte heller det kan kallas byggnadsvård eller byggnadsrestaurering.

 

Grejat 2020

I år var ingen större åtgärd planerad. Det innebar ändå inte att ingenting gjordes. Det viktiga är att slå gräset och låta det torka till hö. Vid sommarstugan slås det fortfarande med lie, rörs om med räfsa för att torka och räfsas sedan ihop - sen skjuts in i höladan. Regnandet gjorde att det tog sin tid att få det torrt.

Fönsterbåge från husets byggtid 1913 mättes upp i detalj.

Vi öppnade upp på insida vägg in till timmerstommen för att få veta ursprunglig fönsterstorlek. Ett problem tillstötte vilket gjorde att jag kom av mig en aning. Det absolut roligaste med att leka husdetektiv var att finna gamla tapetlager. Färger och mönster som jag aldrig sett förut och mer ska naturligtvis tas fram framöver. Den första tapeten i det dåvarande köket och ett par andra lager kom fram.

Eldragning och kablar sågs över i ladugården.

Vindflöjeln i form av ett flygplan som pappa tillverkat 1953 kom på rätt köl igen

Annars var allt som vanligt.

En kompis från Stockholm kom förbi och vi bjöd på en enkel middag med abborrfiléer i citronsås, som fångats och byxats av min kusin L. Gott! Vi åt i favoritköket förstås. Himla kul med långväga besök detta regniga och stillsamma år. Och så trevligt att kusinen fortsätter med nätfiske som tidigare generationer också trivdes med till nytta och nöje vid den tid då sommarstugor började byggas vid havet. Sportfisket i Sverige minskar snabbt numera hör jag om och någon yrkesfiskare finns inte längre i kommunen vad jag känner till.

Okej då, lite mer målande av köksfönstrens innerbågar på övervåningen gjordes också. Skrapades och grundades i maj, färdigströks under sommaren och sattes på plats under hösten.

Grejat 2019

2019 hände inte speciellt mycket inom det byggnadsvårdande området, åtminstone inte det vi själva utförde. Istället kraftsamlas det. (Desto mer hände inom andra områden.)

Fler fönster på övervåningen var på tur att ses över. Jag tog kontakt med fönsterhantverkaren som hjälpte oss i fjol - som berättade att han precis upphört med sin firma. Tog kontakt med en annan fönsterrenoveringsfirma och fick hjälp med renovering av fönster i finrummet på övervåningen, ytterbågarna hämtades och renoverades av hantverkarna men innerbågar och karmar tog vi själva hand om, dvs arbetet med slipning, lite spackling, målning, putsning, målning.

 

 17 maj.

Ytterbågarna borttagna, inplastat på utsidan, innerbågarna satt på plats som klimatskydd fram till sommarsemestern.

31 juli.

De renoverade ytterbågarna är tillbaka på plats. I slutet av semestern skrapades och penselströks karmar, fönsterbrädor och fönsternischer med linoljefärg.

Även innerbågarna skrapas och stryks ett par lager i juli inne i vår verkstad. Linoljefärg ska målas tunt och i flera lager, färgtypen är inte tixotrop. Den kräver ett annat handlag än "modernare" färgtyper men eftersom det är en vanlig färg i våra projekt så är det inte alls komplicerat. Torktiderna är dock långa men med planering är det inga problem.

30 september.

Innerbågarna flyttades in i finrummet innan vi lämnade huset efter sommarsemestern. De hade torkat ordentligt när vi återvände och då sattes de in inför vintern. Detta är ett trevligt årstidsbundet arbete.

***

Under året ville jag undersöka måtten på hålet i timret efter de äldre fönster som tidigare suttit i bottenvåningen. När väggen frilades på insidan visade det sig att fönsterkarmen satt kvar i väggen och de då nya kopplade fönster som monterades under T70-tal hade placerats inne i den gamla karmen. Jag gick igenom och mätte de bevarade fönsterbågar som finns lagrade i ett uthus.

Fönsterträdet

.

När jag var pojk

fick jag följa med far

till skogen.

Träden vi fällde

var särskilt utvalda.

Fars ögon bestämde

spantvirke

svallbräder

bjälklag.

Vi kunde gå en hel dag

innan far hittade dom

rätta träden.

.

Dom träd

som skulle bli

fönstervirke.

Årsringarna skulle

ligga tätt samman

som bladen i bibeln.

Ett bra fönsterträd

har växt sakta genom

stormens vita nosring.

.

Bengt Cidden Andersson

***

• Målade en av ytterdörrarna på ladugårdsbyggnaden.
• Renoverade ett torrdass som slutligen målades med faluröd slamfärg.
• Bytte trasiga lertegel på sommarstugan.
• Planterade en kort häck.
• Fogade en springa mellan öppna spisen och golvets gnistskydd av tegel med kalkbruk.

Det var det byggnadsvårdsrelaterade som utfördes 2019.
.
.

Grejat 2018

Detta var året då vi själva "vilade" från praktisk byggnadsvård. Hantverkare anlitades att utföra det som stod på listan och det var inte så mycket denna säsong. Vi däremot, arbetade med ett färdigställande på annat håll, när vi inte befann oss i morfars hus. Det mål vi satt upp där inom byggnadsvården/ restaureringen blev vi klara med i år. High-five!

Men nu till morfars hus: övervåningens fönsterbågar mot söder och väster hämtades av Steen på  Klabböle fönsterhantverk som under juli månad tog bort kitt och glas, skrapade bågarna, oljade in dem...

...satte tillbaka glasrutorna med linoljekitt, målade några tunna lager med linoljefärg. Klart och bra blev det. Han använder normalt linoljefärg från Wibo i Göteborg och det hade vi inget emot även om vi själva använder andra fabrikat när vi målar. Delar av karmarna skrapade och målade vi själva, så även fönsterblecket.

I nuläget skrapar vi inte allt på insidan, endast det som vetter mot utsidan. Träet i bågar och karmar är av god kvalitet - inget behövde bytas eller lagas.

I slutet av juli fick vi hjälp med stolpverket i ladugården. En grundsten hade kantrat och stolpen hade dåligt upplag. Detta ordnades till.

Det här var en liten men dock skönjbar egeninsats i masoniteköket. Köksbänken fick tillbaka sin svärta. Träskivan lyftes över på bockar och behandlades med bets och vax. 1950 ströks bänkskivan med laboratoriebets och sedan dess har ingen behandling gjorts vad jag känner till. En liten yta originalbets lämnades synlig där den inte uppmärksammas så väl. Det ingår i mitt sätt att se på restaurering (återställande/återskapande).



Året innehöll åtskilliga timmars arkivstudier sittande på plats i fyra arkiv. Allt för att känna hembygden mer på djupet och förhoppningsvis få veta eller få förklaringar till sådant jag kanske inte förstår eller känner till.
.
.

Grejat 2017

2017 var ett år då vi inte gjorde så värst många stora handtag själva här. Sommaren var en lugn period.

Höladan vid sommarstugan fick ett brädgolv så höet kan förvaras torrt där.

I sommarstugans lilla farstu fernissade jag linoleummattan.

Den var löst inlagd 1956 och när den nu lyftes upp för rengöring visade det sig vara en Forshaga 17608. Bara så ni vet.

Sommarstugans linoljefärgsmålade dörr med karosseripanel halvoljades (med linolja förstås) och ytan blev som ny. Ett enkelt sätt att fräscha upp ytor målade med linoljefärg.

 

I oktober hände det mesta som blev utfört under 2017. Fyra träd kapades ôppe hägna, dvs på sommarstugetomten. Tall, björk och ek och riset eldades upp med sommarens hö.

I bostadshuset fick vi en ny linoleummatta inlagd i övervåningens minsta rum. Lätt och snabbt gick det för en erfaren golvläggare.

Så tapetserade vi med limfärgstapeter direkt från 50-talet.

I oktober grävdes även ett tvärgående dike mellan Riks13, som Trafikverket förstärker, och bäcken. Diket passerar över vår och grannens mark. Trummor byttes.

2014 krävdes att en lutande björk fälldes. Nu blev den ersatt av en ny.

Till sist byttes några trasiga tegelpannor ut mot nya ur depån. Ett litet men nog så viktigt underhållsarbete på ett hus. Vi öppnade upp invid ett fönster på bottenvåningen för att få veta hur stora fönstren var innan de byttes på 70-talet.

I december fick vi kökskranen utbytt mot en ny från Mora armaturfabrik som vi köpt. Det gick lätt som en plätt då en ung rörmokare höll på med vvs-arbeten hos grannen och tog sig tid att komma in till oss för armaturbytet. Ibland är det enkelt att bo på en liten ort!

Det färdigställda lilla rummet möblerades och övervåningen står färdig vilket känns mycket bra.

2017 kom även att bli det år då jag bevistade mitt absolut första Tupperwareparty som grannen bjöd in till. Det blev lite förvåning i gruppen av kvinnor då jag berättade att jag inte varit med om något sådant förut. Men så var det då min tillvaro inte innefattat detta - men nu vet jag hur det går till :-)
.
.

Grejat 2016

Som alltid ska gräs bli hö som ska tas om hand även sommaren 2016. För första gången kommer den gamla höskrindan till användning efter att ha stått oanvänd sedan 70-talet. Ett genidrag från min sida ;-) Sommaren 2016 hade utmärkt torkväder så det gick fort och tid gavs till annat, bl a en resa inåt landet för att avnjuta kulturhistoriska begivenheter.

Sen tog vi tag i rökbastuns vägg och spikade spån på den.

2016 fixades sommarstugans räcke till med ny överliggare. Innan året var slut hade roslagsmahogny strukits på den i tre omgångar. Lätt som en plätt. Dessvärre kom ganska frodvuxet virke från kommunens bygghandel i bruk men det är lätt att byta igen när det ruttnat. Kanske kan det bli virke från egen skog då...

I augusti-september grävde Vattenfalls entreprenör ner luftledningar i området. Jag var med och gav anvisningar var den skulle förläggas. Med rätt utrustning gick det som en dans för entreprenören.

Vart elskåpet skulle sitta markerade jag på lagårdsväggen. Vattenfall ville sätta den på bostadshuset mot gamm`vägen till. Det tackade jag nej till. Inget trist plåtskåp i ög´nsyna när en kommer hem önskas. Nu sitter elskåpet där jag anvisade, nära den plats där det tidigare var placerat på en stolpe.

 

Tapetsering med vintagetapet. Lite meckigt men kul.

I oktober har vi då kommit till det som många tycker är det roligaste och viktigaste - ytskikten i bostadshuset - tak, väggar och golv. Och visst är det härligt att få till ett färdigt rum. Här finns inga tankar om att göra något vitmålat med Carpe diem på väggen och en Howardsoffa. Här finns andra tankar, andra inspirationskällor ;-)

December kom. Snöfri men halkig. Veckan före jul började vi flytta omkring möbler för att återskapa finrummet från 50-talet. Detta pågår på bilden och var verkligen fantastiskt kul! Jag gick på högvarv :-) Bland annat fick skrivbordet av masonite och trä som pappa tillverkat komma till sin rätt. Skrivskivan av fernissad masonite hämtades in från lagårdsvinden där den stått några decennier.

Möbleringen blev klar lagom till dan före dopparedan och jul- och nyårshelgen blev den härligaste på många år och åtskilliga brasor brann i öppna spisen. Just detta att befinna sig på ett och samma ställe hela långhelgen var rätta grejen, inget flackande mellan olika platser.

En resa till Umeå efter nyår förtog tillfälligtvis lite av trivseln. Vi behövde lite material och efteråt gick vi genom den nya shopping-gallerian Utopia för att är kolla läget men det är verkligen inte min grej. Den kommersiella tanken är att man ska känna sig speciell och utvald då man omges med glänsande mässing och glitter och därmed shoppa loss. Men enbart leda, tristess och övermättnad dök upp. Med flit undvek vi kommersens senaste högborg Avion med Ikea och åkte tillbaka till en brasa i lugn och ro.

En del kommande jobb diskuterades. Även i fortsättningen kommer arbetskläderna till användning och de är inte ofta så rentvättade som bilden visar. Arbetena är lågt ifrån färdiga men det har varit väldigt bra att göra denna genomgång av tidigare års arbeten, nedlagt arbete so far.
.
Läs även andra bloggares åsikter om spån, 1950-talet, finrum, roslagsmahogny, elkabel, luftledning, elskåp, shopping-galleria 
.
.