Nu har jag ordnat det så som jag inspirerats till under årens lopp.
Först och främst en mörk/svart tapet med glimrande guldinslag. En
fotogenlampa som lyser lagom starkt och ger möjlighet att njuta av
mörkret och rofyllt reflektera över tillvaron. Vita, gamla spetsgardiner
av bomull som dämpar övergången mellan fönstrets dagsljus och den mörka
tapeten. Fönstren är original med vackert profilerade fönsterfoder och
bågar samt gammalt ojämnt glas.
Inspirationen kommer bland annat från det här rivna huset i grannbyn. Där på bottenvåningen mot söder, i husets mitt, låg en kammare. (Ett av kammarens två fönster var dolt av en hägg som slagit rot vid stenfoten vilket inte hjälpte upp husets konstruktiva status.) Den där kammaren hade en av de vackraste tapeter jag sett, då, när jag besökte huset. För att inte tala om trapphallen med den elegant svängda trappan med det vackra räcket. Den där upplevelsen i kammaren fanns kvar länge och slutligen fick mitt eget hem också en guldglimrande upplevelse.
Den där gamla tapeten var magisk, de vackra blåsta glasen förtjusande,
fönsterprofilerna gränsöverskridande, rummen hade vackra proportioner, trapphallen ovanligt majestätisk för att finnas just här. Så var det!
Huset är borta
sedan flera år tillbaka och bostadshuset från 60-talet som skymtar till
höger där bakom fick för ett par år sedan en utsikt mot en mörk fönsterlös
modeindustrilokal uppförd av sandwichelement och med en stor, svart, obearbetad
asfaltyta framför.
Den asfalterade ytan ligger mellan modeindustrilokalen och det äldre, vackra men rivna huset. I mina ögon ett nerbyte. Det här är ett lämpligt exempel eftersom det rivna och det nybyggda fanns/finns inom ett stenkasts avstånd. Men så många fler exempel skulle gå att visa på när det gäller nybyggande. Jag har en känsla av att man här på "norrländska" landsbygden tycker om det "rör sig", om "det händer något" är detta bra eftersom arbetstillfällen skapas. Jovisst, men för trivseln är även byggnadens skönhet eller estetik viktig.
Jag är glad över att få access till den där byggnaden som gav mig inspiration.
Landsbygd i små kommuner behöver en styrd och genomtänkt
arkitekturpolitik.
Det sägs att det går snabbt att få bygglov i små Norrlandskommuner och
det är förvisso sant. Vem har kompetens att granska ritningarna? För att
inte tala om rivningslov, det behövs knappt. Finns ingen fast
bygglovsarkitekt utan en ambulerande sådan, som servar ett tiotal små kommuner,
finns heller inte någon som har känsla för platsen, landskapet,
samhället. Man tillåter rivning av goda, miljövänliga, vackert
proportionerade traditionella byggnader. Man tillåter byggande av
okänsliga volymer på fel platser.
Idag är arkitektur på
landsbygden främst exklusiva retreats och designhotell, en plats för
turister och influgna konferensdeltagare som vill njuta av natur,
tystnad, mörker, kanske snö. Borde det inte satsas på de
landsbygdsboende som bor permanent istället för de tillresta? Men lokal
byggnadskultur, av och för landsbygdens invånare, har numera sällan med
god arkitektur att göra. Jag kan känna en sorg över detta, att det satsas arkitektur och skönhetsupplevelser på andra än de landsbygdsboende själva.
Visst är det så.
Tree hotel i Harads
Hotellidé vid Vindelälven
Bastun Solar egg
Vad kännetecknandet för en plats, en by?
Visst är det viktigt för en by, likväl som för företag, med storytelling. Att bli stolt över sin historia.
.
.