Låt oss hoppas på ett gott nytt år!!!
.
.
31 december 2013
Framtiden
Snacka om härligt lugn storhelg. Tulpanerna har slagit ut och blommat över i värmen från vedelden.
25 december 2013
Vinterhälsning!
Med en bild från ett annat år och ett annat län och landskap vill jag bara snabbt få till ett inlägg så ingen tror att jag kolat av.
.
Det här byggnadsminnet finns fortfarande i svenska folkets ägo och Riksantikvarieämbetets förvaltning. Utredningen "Statens kulturfastigheter - urval och förvaltning för framtiden" som nyligen presenterades föreslår utredaren att närmare en tredjedel av de statligt förvaltade kulturbyggnaderna ska kunna avyttras, bland annat Enångers gamla kyrka på bilden. När kulturarvet väl är sålt finns ingen återvändo. Många med mig anser att staten bör ta sitt ägaransvar istället för att avyttra.
Fortsatt god julhelg!
..
17 december 2013
Nätverk
Jag och min man kände inte till vad andra i bygden tyckte då det utökade samrådet om vindkraft på Gabrielsberget påbörjades och vi skrev vårt inlägg. Vi bodde ju inte där och kunde höra rykten eller ta emot mun-mot-mun-information. Självfallet blev vi chockade över miljardplanen i den lilla byn.
Då jag strax efter samrådstidens utgång den 28 september återvände söderut från en arbetsresa i norra delen av landet, Norge och Finland stannade jag till hos pappa hemma i byn. Det var i början av oktober 2003 och jag åkte även in dita Vall´n och stegade in på kommunkontoret. Jag ville läsa övriga inkomna synpunkter, det ville informera mig om detta.
Blev hänvisad till den person som hade hand om de inkomna skrivelserna och framförde mitt ärende. Det jag fick veta av kvinnan var att det var tveksamt om jag skulle få läsa dessa, de kunde vara konfidentiella. Men snälla, det är ju offentliga handlingar som kommit in och kommunen ska väl inte hindra mej att få ta del av dem! eller något sådant utbrast jag, och insåg sorgset att så här okunniga är denna kommuns tjänstemän. Tveksamheten hos kvinnan satt i men till slut, under uppsikt i en trång korridor, fick jag snabbt ögna igenom inkomna skrivelser. Jag blev betraktad som en brottsling trots att jag bara gjorde det jag har rätt till som medborgare i Sverige. Att kopiera var inte tal om. Och att ingen journalist var intresserad av materialet visar på ortens litenhet menar jag.
Så lite känner Nordmalings kommun (och för den del stor del av medborgarna har jag förstått) till om offentlighetsprincipen och att kommunen är till för medborgarna och inte tvärtom. Det här inskränkta, felaktiga och juridiskt förkastliga synsättet har jag stött på fler gånger senare inom kommunen. Någon förändring verkar inte finnas i sikte trots fagert tal.
Nå, jag hann se att en enda skrivelse hade kommit in från privatpersoner, utöver vår egen. Noterade en namnunderskrift och lade det på minnet. Undrar just vilken utbildning han skaffat sig som formulerar sig så, tänkte jag. Ringde upp senare och talade för första gången med en person som också hade funderingar om hur bra detta projektet egentligen var, någon som ifrågasatte. Fick i samma veva veta att det var Robert Erixon som formulerat skrivelsen, som arbetade som miljöinspektör i Ö-viks kommun. Hans far är hembyns ålderman, tillika polis i kommunen. Robert skrev dock inte själv under utan lät en kompis ta det ansvaret. Utöver kompisens namn fanns fem handskrivna underskrifter på skrivelsen som jag inte har kopia på. Det digitala originalet fick jag sänt till mig med e-post längre fram i tiden.
På det här sättet kom jag i kontakt med yngre människor som inte var födda då jag flyttade från byn.
I januari 2004 bildade vi ett nätverk. Förutom jag, Emanuel och Robert var det Roberts kusin Anna med sambo Per, som då nyligen köpt ett hus i byn, och Berit, den allra modigaste av kvinnor som bor i en grannby. Som jag minns det.
På den tiden krävdes att en förening hade varit verksam i 5 år och att medlemsantalet var minst 200, för att ha talerätt i miljömål. Där var vi inte. Jag bodde långt ifrån och hade inga kontakter med t ex medier. Det sköttes av andra i det lösa nätverket. Hur processen normalt går till var jag insatt i eller tog reda på allt eftersom.
.
Robert Erixon, Anna Eriksson, Anna Engman, Per Engman .
Då jag strax efter samrådstidens utgång den 28 september återvände söderut från en arbetsresa i norra delen av landet, Norge och Finland stannade jag till hos pappa hemma i byn. Det var i början av oktober 2003 och jag åkte även in dita Vall´n och stegade in på kommunkontoret. Jag ville läsa övriga inkomna synpunkter, det ville informera mig om detta.
Blev hänvisad till den person som hade hand om de inkomna skrivelserna och framförde mitt ärende. Det jag fick veta av kvinnan var att det var tveksamt om jag skulle få läsa dessa, de kunde vara konfidentiella. Men snälla, det är ju offentliga handlingar som kommit in och kommunen ska väl inte hindra mej att få ta del av dem! eller något sådant utbrast jag, och insåg sorgset att så här okunniga är denna kommuns tjänstemän. Tveksamheten hos kvinnan satt i men till slut, under uppsikt i en trång korridor, fick jag snabbt ögna igenom inkomna skrivelser. Jag blev betraktad som en brottsling trots att jag bara gjorde det jag har rätt till som medborgare i Sverige. Att kopiera var inte tal om. Och att ingen journalist var intresserad av materialet visar på ortens litenhet menar jag.
Så lite känner Nordmalings kommun (och för den del stor del av medborgarna har jag förstått) till om offentlighetsprincipen och att kommunen är till för medborgarna och inte tvärtom. Det här inskränkta, felaktiga och juridiskt förkastliga synsättet har jag stött på fler gånger senare inom kommunen. Någon förändring verkar inte finnas i sikte trots fagert tal.
Nå, jag hann se att en enda skrivelse hade kommit in från privatpersoner, utöver vår egen. Noterade en namnunderskrift och lade det på minnet. Undrar just vilken utbildning han skaffat sig som formulerar sig så, tänkte jag. Ringde upp senare och talade för första gången med en person som också hade funderingar om hur bra detta projektet egentligen var, någon som ifrågasatte. Fick i samma veva veta att det var Robert Erixon som formulerat skrivelsen, som arbetade som miljöinspektör i Ö-viks kommun. Hans far är hembyns ålderman, tillika polis i kommunen. Robert skrev dock inte själv under utan lät en kompis ta det ansvaret. Utöver kompisens namn fanns fem handskrivna underskrifter på skrivelsen som jag inte har kopia på. Det digitala originalet fick jag sänt till mig med e-post längre fram i tiden.
I januari 2004 bildade vi ett nätverk. Förutom jag, Emanuel och Robert var det Roberts kusin Anna med sambo Per, som då nyligen köpt ett hus i byn, och Berit, den allra modigaste av kvinnor som bor i en grannby. Som jag minns det.
På den tiden krävdes att en förening hade varit verksam i 5 år och att medlemsantalet var minst 200, för att ha talerätt i miljömål. Där var vi inte. Jag bodde långt ifrån och hade inga kontakter med t ex medier. Det sköttes av andra i det lösa nätverket. Hur processen normalt går till var jag insatt i eller tog reda på allt eftersom.
.
Robert Erixon, Anna Eriksson, Anna Engman, Per Engman .
10 december 2013
Apropå ingenting
Jag uppskattar bygdemål vilket ingen som läst bloggen från början bör ha missat. Kyrkbesök är något som jag ofta tillåter mig, kyrkorna är en stor kulturhistorisk skatt som vi har här i landet. I somras besökte jag Vibyggerå gamla kyrka i Härnösands stift. Denna medeltida stenkyrka ligger på en höjd ovanför Docksta samhälle, Ångermanland.
(Detta inlägg apropå ingenting medan jag filar på nya inlägg och tittar på sommarens bildskörd.)
Då det gäller dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM) beslutade regeringen i oktober detta år om nedläggning. Arkivsamlingarna ska flyttas till Uppsala. Vi norrlänningar måste åka till Uppsala för att forska och bredda kunskaperna om det norrländska folkets språk och kultur. Så typiskt för den nordliga "kolonin".
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om dialekt, bygdemål, Vibyggerå gamla kyrka, kulturhistoria, DAUM Umeå, nedläggning
Klicka på bilden för större text.
Endast kyrkans port in till vapenhuset var öppen. Väl så, oftast är hela kyrkan stängd. Därinne fanns en handskriven uppmaning som räckte för att få mig väl till mods, se skylten till vänster.
(Detta inlägg apropå ingenting medan jag filar på nya inlägg och tittar på sommarens bildskörd.)
Då det gäller dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå (DAUM) beslutade regeringen i oktober detta år om nedläggning. Arkivsamlingarna ska flyttas till Uppsala. Vi norrlänningar måste åka till Uppsala för att forska och bredda kunskaperna om det norrländska folkets språk och kultur. Så typiskt för den nordliga "kolonin".
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om dialekt, bygdemål, Vibyggerå gamla kyrka, kulturhistoria, DAUM Umeå, nedläggning
6 december 2013
En stor människa
Vår
djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter.
En stor människa har gått ur tiden, kanske är det 1900-talets allra största och klaraste personlighet; Nelson Mandela, 1918- 2013. Genom medierna har jag uppfattat honom som okuvlig, utan hämndbegär, en förebild bättre än de flesta. Han visade sig som en fredsman som kunde förlåta men samtidigt tog till vapen för att krossa apartheid.
För sina åsikters skull satt han 27 år i fängelse stämplad som terrorist både av sitt hemlands regim och av stormakter som USA och Frankrike. Detta för att han stödde kampen mot apartheidregimen, för rättvisa och likavärde för alla människor oberoende av hudfärg. Efter frigivningen 1990 blev han vid det första fria valet 1994 vald till president i sitt hemland, i Sydafrika.
Inte förrän i samband med sin nittioårsdag 18 juli 2008 plockades Mandela slutligen bort från USA:s terroristlista, där han varit uppsatt sedan 1980-talet. Hans ärliga försök att rensa ut gammalt groll genom en sannings- och försoningskommission anser jag vara en förebild. Han visste att det inte hjälper att förtränga minnen, det ger varken hela människor eller enade stater.
Hat går i arv.
Vare sig det gäller en afrikansk stat eller en norrländsk by.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Nelson Mandela, fred, sanning och försoning, samlevnad
Det
är vårt ljus, inte vårt mörker, som skrämmer oss mest.
Vi
frågar oss; skulle jag vara lysande, fantastisk, begåvad och förbluffande?
Egentligen,
hur kan vi undgå att vara det?
Du
är ett barn av Gud.
Att
du spelar liten gör inte världen bättre.
Det
ligger inget stort i att krympa, så att andra människor i din närhet skulle
slippa känna sig osäkra.
Vi
föddes till att förverkliga Guds härlighet inom oss.
Den
finns inte bara i några av oss – den finns i alla.
Och
när vi låter vårt eget ljus skina ger vi omedelbart andra tillåtelse att
göra detsamma.
När
vi gjort oss fria från vår egen rädsla gör vår närvaro andra automatiskt fria.”
Hämtat ur det tal Nelson Mandela höll när han blev det
fria Sydafrikas första president.
Orden är inspirerade av den amerikanska författaren och
föreläsaren Marianne Williamsson.
För sina åsikters skull satt han 27 år i fängelse stämplad som terrorist både av sitt hemlands regim och av stormakter som USA och Frankrike. Detta för att han stödde kampen mot apartheidregimen, för rättvisa och likavärde för alla människor oberoende av hudfärg. Efter frigivningen 1990 blev han vid det första fria valet 1994 vald till president i sitt hemland, i Sydafrika.
Inte förrän i samband med sin nittioårsdag 18 juli 2008 plockades Mandela slutligen bort från USA:s terroristlista, där han varit uppsatt sedan 1980-talet. Hans ärliga försök att rensa ut gammalt groll genom en sannings- och försoningskommission anser jag vara en förebild. Han visste att det inte hjälper att förtränga minnen, det ger varken hela människor eller enade stater.
Hat går i arv.
Vare sig det gäller en afrikansk stat eller en norrländsk by.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Nelson Mandela, fred, sanning och försoning, samlevnad
White flash lightning
Angående hinderbelysning på vindkraftverk med högre totalhöjd än 150 meter kom först 2011 denna motion med förslag till riksdagsbeslut. Då fanns två vindkraftparker med verk högre än 150 meter i landet. Motionen kom upp med tanke på planeringen i Markbygden i Piteå med 1101 vindkraftverk på statlig mark.
Bestämmelserna från Transportstyrelsen säger att för vindkraftverk högre än 150 meter ska vitt blixtljus med 40-60 blinkningar per minut finnas på vindkrafttornets högsta höjd (inte högsta vinghöjd). Ljusstyrkan ska dagtid vara 100 000 candela och nattetid 2000 cd. Telemaster har röd fast belysning med 30 candela som jämförelse.
Vill inte påstå att jag hänger med i senaste regelverket för hinderbelysning längre men det tycks som politikerna blev tagna på sängen efter beslutet att bygga ut vindkraften. Hinderbelysning för rörliga konstruktioner var och är inte löst. Landskapsbilden förändras även nattetid.
Det jag vet är att mörker har ett värde i sig. Och mörkret tas i anspråk av blinkande lampor, vare sig de är röda eller vita.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om vitt blixtljus, blinkande ljus, hinderbelysning, mörker, landskapsbild, vindkraftverk
Bestämmelserna från Transportstyrelsen säger att för vindkraftverk högre än 150 meter ska vitt blixtljus med 40-60 blinkningar per minut finnas på vindkrafttornets högsta höjd (inte högsta vinghöjd). Ljusstyrkan ska dagtid vara 100 000 candela och nattetid 2000 cd. Telemaster har röd fast belysning med 30 candela som jämförelse.
Det jag vet är att mörker har ett värde i sig. Och mörkret tas i anspråk av blinkande lampor, vare sig de är röda eller vita.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om vitt blixtljus, blinkande ljus, hinderbelysning, mörker, landskapsbild, vindkraftverk
4 december 2013
Red light district
Hösten 2003 fick vi ett brev till vårt permanentboende. Jag blev djupt skakad, säg chockad. I min hemby skulle 40 vindkraftverk byggas. Jag och min man torde vara de sista som kände till planerna. Skrivelsen innebar att ett utökat samråd angående detaljplanen var igångsatt, det tidiga samrådet hade genomförts utan vår vetskap. Vi hade tre veckor på oss att inkomma med synpunkter (8-28 september). Materialet fanns utställt i hemkommunen, miltals från permanentboendet. Jag ringde kommunen för att få materialet skickat. Det gick inte alls, det var digert. Fick veta att det låg på vindkraftsföretagets hemsida och kunde laddas ner därifrån. Adressen till hemsidan angavs med stor osäkerhet av tjänstemannen.
Vi hade bredband i det permanenta boendet och jag kunde till slut ladda ner detaljplan, planbeskrivning och miljökonsekvensbeskrivning samt senare googla runt för att leta efter den då begränsade informationen på internet om vindkraft. Tack vare bredband hade jag möjlighet till denna granskning av projektet, utan bredband hade jag stått mig slätt. 15 MB gick inte att ladda ner med 56K-modem och uppringt internet. Som arkitekt är jag van att granska planer och har kunskap om processens gång vilket också gav fördel. Dock var detta ett annorlunda projekt ur processsynpunkt då två processer pågick parallellt – en detaljplaneprocess som kommunen handhar och en miljöprövning som faller på miljödomstolens lott. Detta har alliansregeringen numera ändrat på för att snabba på utbyggnaden.
Detaljplanens utsnitt var sådant att man inte såg byarnas bostadsbebyggelse och därför hade svårt att orientera sig, förstå var kraftverken skulle placeras, vilket gör planen svårbegriplig även för boende här. Dessutom var texten så liten att fastighetsbeteckningarna inte gick att läsa ut (om man inte hade en digitalversion och kunde förstora planen på skärmen). Det var knappast någon i byarna nedanför berget som hade bredband. Datorkunnandet och datorinnehavet var lågt. Bredband kom att byggas ut senare i byarna och många äldre personer har än idag inte dator.
Mkb:n såg gedigen ut med sina 56 sidor i fyrfärgstryck, kommunalrådet såg det som en tursitbroschyr. Men under den glättade ytan visade det sig att det fanns uppgifter som saknades eller var felaktiga. I princip varje ledig kväll och helg under de tre veckor det utökade samrådet pågick, satt jag och läste den digra miljökonsekvensbeskrivning som jag laddat ner till datorn och filade på en samrådsskrivelse till kommunen. Funderade, ringde samtal till olika myndigheter för att få mer kunskap i olika frågor, diskuterade med min man. Och bekanta. En kollega som är kommunantikvarie kände inte till stora projekt, utan slet med gårdsverk som skulle komma att störa en kulturhistorisk byggnad, en kyrka, i södra delen av landet. Det var allt.
Det jag/vi värnade mest om var landskapsbilden, inte den egna fastighetens belägenhet i projektet. Det blev en senare fråga hur det i mkb:n under rubriken ”Tidigt samråd” kunde stå att min bys ”byamän diskuterade vindkraftetableringen även på årsmötet 2003-04-24. Inga synpunkter i negativ anda framfördes, utan byborna ställer sig positiva till projektet och ser stora utvecklingsmöjligheter för bygden och har stora förhoppningar om att vindkraftprojektet skall kunna genomföras. Markägarna anser sig ha fått mycket god information om planerna. Markområdet ses som lämpligt då ingen störning för bebyggelse kan uppstå.”
Markägaren innebär här markupplåtarna, de som har kontrakt med kraftverksföretaget. Det stod att byamännen diskuterat detta på ett årsmöte – ett årsmöte vi inte varit kallade till och där frågan inte stod på dagordningen visade det sig vid kontroll. Vår (det man patriarkaliskt nog kallar ”byamännens”) gemensamma mark var då under delägarförvaltning och inga giltiga beslut kunde tas utan att alla var ense och givetvis kallade till stämman. Hur det hela gick till kom jag att undersöka senare och fann en total oordning, inkompetens och överförmynderi hos styrelsen som till 2/3 stod under La Famiglias inflytande.
Detta var länge sedan, 2003. Fyrtio stycken vindkraftverk var den då största planerade vindkraftsparken i landet, ett projekt som övriga delar av landet inte kände till. Vindkraftsindustrin låg i sin linda men var mycket offensiv.
Så här blev vår skrivelse.
Jag kunde inte läsa något om hinderbelysning i handlingarna. Vid telefonkontakt lät jag informera mig av berörd myndighet att brytpunkten för de olika typerna av hinderljus ligger vid 150 m höjd på konstruktionen. Lågintensivt rött ljus eller högintensivt vitt blixtljus var det som gällde då. (Under projektets gång utarbetade staten regler gällande rörliga konstruktioner som vindkraftverk.)
Detaljplanens maxhöjd och miljökonsekvensbeskrivningens överensstämde inte. Detaljplanen medgav högre verk än 150 meters totalhöjd. Detta påtalade vi och menade att samordning borde ske samt att landskapsbilden påverkas olika beroende på om detaljplan eller mkb följs. I vindkraftsföretagets kommentarer till inkomna skrivelser vid det utökade samrådet skriver man: ”Mycket riktigt tillåter planen högre verk än de som föreslås. Anledningen till detta var för att skapa ett framtida handlingsutrymme.” Man ändrar detaljplanens text till ”Vindkraftverken får uppföras till en högsta totalhöjd av 150 m.” Jag kan tänka mig hur kommunens politiker och tjänstemän, länsstyrelsens representanter och företaget diskuterade. Och jodå, visst kan man som enskild person påverka ett miljardprojekt!!!
Projekteringsföretagets planarkitekt Thomas Strömberg bemöter inkomna synpunkter. Utdraget nedan gäller vår skrivelse. Mina rödmarkeringar.
"
Kommentar:
De angivna föreskrifterna avseende maxhöjd står på
detaljplanekartan medan planbeskrivningen beskriver
de verk som nu föreslås lokaliseras i området.
Mycket riktigt tillåter planen högre verk än de som
föreslås. Anledningen till detta var för att skapa ett
framtida handlingsutrymme. För att i framtiden
uppföra nya verk med större effekt behövs dels
bygglov och dels tillståndsprövning av Länsstyrelsen
eller tillåtlighetsprövning av Regeringen, eftersom
märkeffekten per verk blir större än 1 MW.
De planerade verken har en totalhöjd som understiger
150 m och kräver fast rött sken på högsta
rotorbladshöjd med nuvarande bestämmelser, BCL
F-4.1. MKB:n avser verk som understiger denna
totalhöjd. Verk högre än 150 m kräver ny prövning
enligt stycket ovan. Detaljplaneförslaget har justeras
vad gäller högsta tillåtna höjd.
Avseende bullerberäkningar, se kommentarer till
Emanuel S-man mfl, Vad gäller TVmottagningen
så anger Teracom att inget stråk för
TV-utsändningar passerar området. Normalt görs
dock mätningar hos närmast boende före och efter
anläggningen är byggd och försämras TV-bilden
kompenseras detta exempelvis med slavsändare.
Författarna anför att det finns motsägelsefulla
uppgifter om vägbyggena på berget. Dels att massor
ska tas ”från området”, dels att ”relativt lite material
till vägbygget kan tas från området”.
Påpekandet om motsägelsefulla uppgifter är relevant.
Ordet ”området” har använts med två olika
betydelser. I MKB avsnitt 2.4 nämns om vägsystemet
att ”Terrängtypen på Gabrielsberget, i
huvudsak hällmark och myrmark, gör att relativt lite
material till vägbygget kan tas från området, utan
behöver fraktas dit från annat håll. Uppgrävda
massor efter vägsträckningen används som återfyllnadsmaterial”.
I MKB avsnitt 5.5 om
Konsekvensbegränsande åtgärder under uppförandet
framförs att ”Massor från området används i största
möjliga grad till vägbygget för att minska transportbehovet”.
Projektet har en tydligt uttalad avsikt att inte ta i
anspråk Gabrielsbergets hällmarker för brytning och
krossning av material för anläggningsarbeten. Alla
sten- och krossmassor som kommer att behövas
kommer att tas utifrån. Däremot är det viktigt att
begränsa transportarbetet genom att ta massor från
täkter i bergets närområde. Detta har förtydligats i
avsnitt 5.5.
Vad gäller antalet myrpassager och påverkad areal
våtmark inte summerats riktigt. stämmer synpunkten.
Detta har nu rättats till.
Inventering av flora och fauna kring verk 36-39 har
inte genomförts under sommaren. Slutsatserna i
samrådshandlingen bygger på en översiktlig naturanalys
av kartmaterial och ortofoton. En översiktlig
fältinventering har genomförts under hösten 2003
och redovisas i avsnitt 8.1.
I Miljöprövningen av Miljödomstolen villkoras
uppförandet med de krav samhäller anser vara
erforderligt för ett uppförande. Ansvar för att kraven
uppfylls ligger därför hos Länsstyrelsen
Planerade uppföljningsaktiviteter är bl a kontrollmätning
av bullerspridning, ev skuggor och reflexer
kommer att ske samt mätning av TV-mottagningen i
berörda fastigheter.
"
Alltså:
Projektet har en tydligt uttalad avsikt att inte ta i
anspråk Gabrielsbergets hällmarker för brytning och
krossning av material för anläggningsarbeten. Alla
sten- och krossmassor som kommer att behövas
kommer att tas utifrån. Däremot är det viktigt att
begränsa transportarbetet genom att ta massor från
täkter i bergets närområde.
I samrådsskrivelsen ställde vi frågan:
Vad garanterar att hällmark inte sprängs för att få material till delar av vägbygget?
samt
Vilka styrmedel kommer kommun och myndigheter att använda för att se till att exploatör och entreprenörer kommer att följa miljöbalkens krav på försiktighetsprincip och skälighetsprincip, MB 2 kap, § 3 och § 7 om projektet genomförs?
På samrådsmötet den 10 september 2003 (där jag inte var närvarande men har fått ut ett protokoll skrivet av Arne Nilsson, Nordmalings kommun) kom frågan om varifrån fyllningsmassor var tänkta att hämtas. Svaret från vindkraftsprojektören Tryggve S, blir att frågan ännu inte är tillräckligt undersökt men han nämner att massorna kan komma från bl a Ansmark eller från Botniabanans bygge.
Det vi vet i efterhand är att länsstyrelsen genom handläggare Åsa Laurell tillät viss förändrad vägdragning över hällmark så att sprängning och bergkross därmed kunde produceras på plats. Vi vet även att Anders Jonsson, lokalpolitiker i kommunen samt hemmansägare och markupplåtare, år 2010 begärde tillstånd för att öppna en bergtäkt i direkt anslutning till bygemensamt ägda Vinsjöns strand samt till vindkraftsområdet. Detta gjordes helt utan att informera oss övriga hemmansägare och delägare i Vinsjön. Mer om detta kommer framöver.
Så här blev den slutliga detaljplanen. Jämför planbestämmelserna i marginalen. De är ändrade vad gäller totalhöjd från samrådshandling till antagandehandling. Ser obetydligt ut men är viktigare än du kanske tror.
Man kan som privatpersoner och sakägare påverka projekt i tidiga skeden. Jag har förstått att det finns folk i denna lilla bygd som tycker att denna demokratiska rättighet är fel, att det finns folk som litar till och vill ge hela makten att exploatera till privata företag, som anser att "sätta sig upp mot" en uppfattning eller ett förslag är en skam. Naturligtvis tycker inte jag det. Är det någon jag icke litar på är det företag samt de privatpersoner som tjänar ekonomiskt på ett projekt. Inte heller en liten kommun där kompetenserna när begränsade.
Här på Gabrielsberget är alla kraftverk försedda med rött blinkande ljussken, inte endast de som finns i utkanten av vindkraftparken. Vi i nätverket försökte även få till att miljödomstolen skulle villkora detta samt att belysningen skulle skärmas av så att lamporna inte syns på närmare avstånd än 5 km. Detta lyckades inte, de röda blinkningarna syns mycket väl i byarna precis nedanför berget.
Men – vitt blixtljus som Nackamasterna eller tv-masten i Vännäs kunde vi undvika. Om detta med vindkraftverkens höjder kan man ha olika åsikter. Det kan säkert betraktas om dåligt om man är markupplåtare och får ekonomiska ersättning baserat på elproduktionen för varje enskilt verk (större verk, större produktion). Längre bort boende, i t ex Långron och Järnäs, blir kanske nöjda. men hur som helst påverkas landskapsbilden av hinderbelysning. Tyvärr.
Nu planerar samma vindkraftsföretag att anlägga 1101 kraftverk i Norrbotten på statliga Sveaskogs mark, några är redan uppförda. Två av dessa har en totalhöjd över 179 meter. Landbaserade vindkraftverk som uppförs idag kan vara 220 meter och kanske högre. Och här i bygden planerar Kraftö, med wsp som konsult, 19 stycken kraftverk högre än 150 meter i grannbyn söderut. Kanhända begåvas vi då slutligen även med vitt blixtljus.
Jag ifrågasätter verkligen att vindkraftsutbyggnaden sker utan styrning från staten, vilket företag som helst får rådighetstillstånd, precis som gruvprospektering. I vårt fall kom Energimyndigheten i efterhand och hävdade att detta område är av riksintresse för vindkraft. I efterhand - i stället för att peka ut platser i förväg. Det blir väldigt godtyckligt då styrning saknas, enbart vindkraftsföretagens översiktliga projektering och villiga markägare räcker som underlag.
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Transportstyrelsens författningssamling
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om vindkraft, samråd, demokrati, hinderbelysning, landskapsbild, rådighet, vindkraftsutbyggnad, påverkan, Gabrielsberget
Vi hade bredband i det permanenta boendet och jag kunde till slut ladda ner detaljplan, planbeskrivning och miljökonsekvensbeskrivning samt senare googla runt för att leta efter den då begränsade informationen på internet om vindkraft. Tack vare bredband hade jag möjlighet till denna granskning av projektet, utan bredband hade jag stått mig slätt. 15 MB gick inte att ladda ner med 56K-modem och uppringt internet. Som arkitekt är jag van att granska planer och har kunskap om processens gång vilket också gav fördel. Dock var detta ett annorlunda projekt ur processsynpunkt då två processer pågick parallellt – en detaljplaneprocess som kommunen handhar och en miljöprövning som faller på miljödomstolens lott. Detta har alliansregeringen numera ändrat på för att snabba på utbyggnaden.
Detaljplanens utsnitt var sådant att man inte såg byarnas bostadsbebyggelse och därför hade svårt att orientera sig, förstå var kraftverken skulle placeras, vilket gör planen svårbegriplig även för boende här. Dessutom var texten så liten att fastighetsbeteckningarna inte gick att läsa ut (om man inte hade en digitalversion och kunde förstora planen på skärmen). Det var knappast någon i byarna nedanför berget som hade bredband. Datorkunnandet och datorinnehavet var lågt. Bredband kom att byggas ut senare i byarna och många äldre personer har än idag inte dator.
Detaljplanen som samrådshandling 2003-09-03
Mkb:n såg gedigen ut med sina 56 sidor i fyrfärgstryck, kommunalrådet såg det som en tursitbroschyr. Men under den glättade ytan visade det sig att det fanns uppgifter som saknades eller var felaktiga. I princip varje ledig kväll och helg under de tre veckor det utökade samrådet pågick, satt jag och läste den digra miljökonsekvensbeskrivning som jag laddat ner till datorn och filade på en samrådsskrivelse till kommunen. Funderade, ringde samtal till olika myndigheter för att få mer kunskap i olika frågor, diskuterade med min man. Och bekanta. En kollega som är kommunantikvarie kände inte till stora projekt, utan slet med gårdsverk som skulle komma att störa en kulturhistorisk byggnad, en kyrka, i södra delen av landet. Det var allt.
Det jag/vi värnade mest om var landskapsbilden, inte den egna fastighetens belägenhet i projektet. Det blev en senare fråga hur det i mkb:n under rubriken ”Tidigt samråd” kunde stå att min bys ”byamän diskuterade vindkraftetableringen även på årsmötet 2003-04-24. Inga synpunkter i negativ anda framfördes, utan byborna ställer sig positiva till projektet och ser stora utvecklingsmöjligheter för bygden och har stora förhoppningar om att vindkraftprojektet skall kunna genomföras. Markägarna anser sig ha fått mycket god information om planerna. Markområdet ses som lämpligt då ingen störning för bebyggelse kan uppstå.”
Markägaren innebär här markupplåtarna, de som har kontrakt med kraftverksföretaget. Det stod att byamännen diskuterat detta på ett årsmöte – ett årsmöte vi inte varit kallade till och där frågan inte stod på dagordningen visade det sig vid kontroll. Vår (det man patriarkaliskt nog kallar ”byamännens”) gemensamma mark var då under delägarförvaltning och inga giltiga beslut kunde tas utan att alla var ense och givetvis kallade till stämman. Hur det hela gick till kom jag att undersöka senare och fann en total oordning, inkompetens och överförmynderi hos styrelsen som till 2/3 stod under La Famiglias inflytande.
Detta var länge sedan, 2003. Fyrtio stycken vindkraftverk var den då största planerade vindkraftsparken i landet, ett projekt som övriga delar av landet inte kände till. Vindkraftsindustrin låg i sin linda men var mycket offensiv.
Så här blev vår skrivelse.
Jag kunde inte läsa något om hinderbelysning i handlingarna. Vid telefonkontakt lät jag informera mig av berörd myndighet att brytpunkten för de olika typerna av hinderljus ligger vid 150 m höjd på konstruktionen. Lågintensivt rött ljus eller högintensivt vitt blixtljus var det som gällde då. (Under projektets gång utarbetade staten regler gällande rörliga konstruktioner som vindkraftverk.)
Detaljplanens maxhöjd och miljökonsekvensbeskrivningens överensstämde inte. Detaljplanen medgav högre verk än 150 meters totalhöjd. Detta påtalade vi och menade att samordning borde ske samt att landskapsbilden påverkas olika beroende på om detaljplan eller mkb följs. I vindkraftsföretagets kommentarer till inkomna skrivelser vid det utökade samrådet skriver man: ”Mycket riktigt tillåter planen högre verk än de som föreslås. Anledningen till detta var för att skapa ett framtida handlingsutrymme.” Man ändrar detaljplanens text till ”Vindkraftverken får uppföras till en högsta totalhöjd av 150 m.” Jag kan tänka mig hur kommunens politiker och tjänstemän, länsstyrelsens representanter och företaget diskuterade. Och jodå, visst kan man som enskild person påverka ett miljardprojekt!!!
Projekteringsföretagets planarkitekt Thomas Strömberg bemöter inkomna synpunkter. Utdraget nedan gäller vår skrivelse. Mina rödmarkeringar.
"
Förslag till detaljplan för del av Gabrielsberget,
Nordmalings kommun
Redogörelse av inkomna synpunkter
Kommentar:
De angivna föreskrifterna avseende maxhöjd står på
detaljplanekartan medan planbeskrivningen beskriver
de verk som nu föreslås lokaliseras i området.
Mycket riktigt tillåter planen högre verk än de som
föreslås. Anledningen till detta var för att skapa ett
framtida handlingsutrymme. För att i framtiden
uppföra nya verk med större effekt behövs dels
bygglov och dels tillståndsprövning av Länsstyrelsen
eller tillåtlighetsprövning av Regeringen, eftersom
märkeffekten per verk blir större än 1 MW.
De planerade verken har en totalhöjd som understiger
150 m och kräver fast rött sken på högsta
rotorbladshöjd med nuvarande bestämmelser, BCL
F-4.1. MKB:n avser verk som understiger denna
totalhöjd. Verk högre än 150 m kräver ny prövning
enligt stycket ovan. Detaljplaneförslaget har justeras
vad gäller högsta tillåtna höjd.
Avseende bullerberäkningar, se kommentarer till
Emanuel S-man mfl, Vad gäller TVmottagningen
så anger Teracom att inget stråk för
TV-utsändningar passerar området. Normalt görs
dock mätningar hos närmast boende före och efter
anläggningen är byggd och försämras TV-bilden
kompenseras detta exempelvis med slavsändare.
Författarna anför att det finns motsägelsefulla
uppgifter om vägbyggena på berget. Dels att massor
ska tas ”från området”, dels att ”relativt lite material
till vägbygget kan tas från området”.
Påpekandet om motsägelsefulla uppgifter är relevant.
Ordet ”området” har använts med två olika
betydelser. I MKB avsnitt 2.4 nämns om vägsystemet
att ”Terrängtypen på Gabrielsberget, i
huvudsak hällmark och myrmark, gör att relativt lite
material till vägbygget kan tas från området, utan
behöver fraktas dit från annat håll. Uppgrävda
massor efter vägsträckningen används som återfyllnadsmaterial”.
I MKB avsnitt 5.5 om
Konsekvensbegränsande åtgärder under uppförandet
framförs att ”Massor från området används i största
möjliga grad till vägbygget för att minska transportbehovet”.
Projektet har en tydligt uttalad avsikt att inte ta i
anspråk Gabrielsbergets hällmarker för brytning och
krossning av material för anläggningsarbeten. Alla
sten- och krossmassor som kommer att behövas
kommer att tas utifrån. Däremot är det viktigt att
begränsa transportarbetet genom att ta massor från
täkter i bergets närområde. Detta har förtydligats i
avsnitt 5.5.
Vad gäller antalet myrpassager och påverkad areal
våtmark inte summerats riktigt. stämmer synpunkten.
Detta har nu rättats till.
Inventering av flora och fauna kring verk 36-39 har
inte genomförts under sommaren. Slutsatserna i
samrådshandlingen bygger på en översiktlig naturanalys
av kartmaterial och ortofoton. En översiktlig
fältinventering har genomförts under hösten 2003
och redovisas i avsnitt 8.1.
I Miljöprövningen av Miljödomstolen villkoras
uppförandet med de krav samhäller anser vara
erforderligt för ett uppförande. Ansvar för att kraven
uppfylls ligger därför hos Länsstyrelsen
Planerade uppföljningsaktiviteter är bl a kontrollmätning
av bullerspridning, ev skuggor och reflexer
kommer att ske samt mätning av TV-mottagningen i
berörda fastigheter.
"
Alltså:
Projektet har en tydligt uttalad avsikt att inte ta i
anspråk Gabrielsbergets hällmarker för brytning och
krossning av material för anläggningsarbeten. Alla
sten- och krossmassor som kommer att behövas
kommer att tas utifrån. Däremot är det viktigt att
begränsa transportarbetet genom att ta massor från
täkter i bergets närområde.
I samrådsskrivelsen ställde vi frågan:
Vad garanterar att hällmark inte sprängs för att få material till delar av vägbygget?
samt
Vilka styrmedel kommer kommun och myndigheter att använda för att se till att exploatör och entreprenörer kommer att följa miljöbalkens krav på försiktighetsprincip och skälighetsprincip, MB 2 kap, § 3 och § 7 om projektet genomförs?
På samrådsmötet den 10 september 2003 (där jag inte var närvarande men har fått ut ett protokoll skrivet av Arne Nilsson, Nordmalings kommun) kom frågan om varifrån fyllningsmassor var tänkta att hämtas. Svaret från vindkraftsprojektören Tryggve S, blir att frågan ännu inte är tillräckligt undersökt men han nämner att massorna kan komma från bl a Ansmark eller från Botniabanans bygge.
Det vi vet i efterhand är att länsstyrelsen genom handläggare Åsa Laurell tillät viss förändrad vägdragning över hällmark så att sprängning och bergkross därmed kunde produceras på plats. Vi vet även att Anders Jonsson, lokalpolitiker i kommunen samt hemmansägare och markupplåtare, år 2010 begärde tillstånd för att öppna en bergtäkt i direkt anslutning till bygemensamt ägda Vinsjöns strand samt till vindkraftsområdet. Detta gjordes helt utan att informera oss övriga hemmansägare och delägare i Vinsjön. Mer om detta kommer framöver.
Så här blev den slutliga detaljplanen. Jämför planbestämmelserna i marginalen. De är ändrade vad gäller totalhöjd från samrådshandling till antagandehandling. Ser obetydligt ut men är viktigare än du kanske tror.
Samrådshandling 2003-09-03
Antagandehandling 2004-08-12
Man kan som privatpersoner och sakägare påverka projekt i tidiga skeden. Jag har förstått att det finns folk i denna lilla bygd som tycker att denna demokratiska rättighet är fel, att det finns folk som litar till och vill ge hela makten att exploatera till privata företag, som anser att "sätta sig upp mot" en uppfattning eller ett förslag är en skam. Naturligtvis tycker inte jag det. Är det någon jag icke litar på är det företag samt de privatpersoner som tjänar ekonomiskt på ett projekt. Inte heller en liten kommun där kompetenserna när begränsade.
Här på Gabrielsberget är alla kraftverk försedda med rött blinkande ljussken, inte endast de som finns i utkanten av vindkraftparken. Vi i nätverket försökte även få till att miljödomstolen skulle villkora detta samt att belysningen skulle skärmas av så att lamporna inte syns på närmare avstånd än 5 km. Detta lyckades inte, de röda blinkningarna syns mycket väl i byarna precis nedanför berget.
Men – vitt blixtljus som Nackamasterna eller tv-masten i Vännäs kunde vi undvika. Om detta med vindkraftverkens höjder kan man ha olika åsikter. Det kan säkert betraktas om dåligt om man är markupplåtare och får ekonomiska ersättning baserat på elproduktionen för varje enskilt verk (större verk, större produktion). Längre bort boende, i t ex Långron och Järnäs, blir kanske nöjda. men hur som helst påverkas landskapsbilden av hinderbelysning. Tyvärr.
Nu planerar samma vindkraftsföretag att anlägga 1101 kraftverk i Norrbotten på statliga Sveaskogs mark, några är redan uppförda. Två av dessa har en totalhöjd över 179 meter. Landbaserade vindkraftverk som uppförs idag kan vara 220 meter och kanske högre. Och här i bygden planerar Kraftö, med wsp som konsult, 19 stycken kraftverk högre än 150 meter i grannbyn söderut. Kanhända begåvas vi då slutligen även med vitt blixtljus.
Jag ifrågasätter verkligen att vindkraftsutbyggnaden sker utan styrning från staten, vilket företag som helst får rådighetstillstånd, precis som gruvprospektering. I vårt fall kom Energimyndigheten i efterhand och hävdade att detta område är av riksintresse för vindkraft. I efterhand - i stället för att peka ut platser i förväg. Det blir väldigt godtyckligt då styrning saknas, enbart vindkraftsföretagens översiktliga projektering och villiga markägare räcker som underlag.
'''''''''''''''''''''''''''''''''''''
Transportstyrelsens författningssamling
4
Markering av vindkraftverk
12 §
Ett vindkraftverk som inklusive rotorn i sitt högsta läge har en höjd
av 45–150 meter över mark- eller vattenytan ska markeras med vit färg
enligt 19 § och vara försett med medelintensivt rött blinkande ljus under
skymning, gryning och mörker.
Ett vindkraftverk som inklusive rotorn i sitt högsta läge har en höjd som
är högre än 150 meter ska markeras med vit färg enligt 19 § och förses med
högintensivt vitt blinkande ljus.
Bestämmelser om utformning, placering och tekniska specifikationer om
ljus samt reducering av ljusintensiteter finns i 24–32 §§
Särskilda bestämmelser för vindkraftverksparker
13 §
I en vindkraftverkspark ska minst de vindkraftverk som utgör parkens
yttre gräns markeras enligt 12 § och enligt metoden i bilaga 2 respektive
bilaga 3. De vindkraftverk som ingår i en vindkraftverkspark och som inte
utgör parkens yttre gräns ska markeras med vit färg och förses med minst
lågintensiva ljus.
De vindkraftverk som är belägna innanför vindkraftverksparkens yttre gräns
och som har en höjd över mark- eller vattenytan som är högre än de
vindkraftverk som utgör den yttre gränsen ska markeras enligt 12 §.
.
Läs även andra bloggares åsikter om vindkraft, samråd, demokrati, hinderbelysning, landskapsbild, rådighet, vindkraftsutbyggnad, påverkan, Gabrielsberget
27 november 2013
Öronmärkt
Det här är en läderbit. Ingen märkvärdig tingest alls. Men med en historia som har med min släkt att göra.
Den användes av min morfarsfar Johan Olof som förlaga då han i fårens vänstra öra skar ett märke för att visa att fåren var hans. Ett "bomärke" för hans och familjens får. Undrar just hur stor fårskock de hade. Det var inget jag som barn ens kunde komma på att fråga morfar.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om får, öronmärkning, läderbit
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om får, öronmärkning, läderbit
26 november 2013
m.h.p.p.
Har ni stött på beteckningen m.h.p.p. alternativt m.h.v.p. någon gång? Som släktforskare är det troligare än andra att ha råkat på denna kryptiska förkortning. Det är en metod för att skriva en namnteckning,
där en annan person för pennan, och undertecknaren håller handen på
pennan eller handen - med hand på penna. Samma andemening har m.h.v.p. = med hand vid penna.
Så här förklarar Nationalencyklopedin denna förkortning:
m.h.p.p., 'med hand på penna', fogas till en persons namnteckning då denne på grund av fysisk svaghet eller bristande skrivkunnighet låtit en annan föra pennan; fiktionen är sålunda att den vars namn tecknas med bekräftande hand följer pennans rörelse.
Bomärken var en annan lösning att använda då man inte var skrivkunnig. Det är tecken bestående av en eller flera linjer, personligt utformat för den som använde det. Bomärken har använts på samma sätt som en namnteckning. De är inte alls ovanliga i det material jag forskar i, här i bygden fanns många som inte kunde skriva sin namnteckning föritin.
Nu på 2000-talets Sverige har jag upptäckt en ny variant om man inte kan formulera sig: med hand bredvid tangentbordet har fått en modern betydelse här i byn. En modern betydelse skulle kunna vara m.h.b.d. (med hand bredvid datorn).
Jag blev uppriktigt skraj och förvånad då jag förstod att sekreteraren i Fäbodvägen, en skogsbilväg från 1980-talet, inte själv skriver protokollen från stämmorna. Det har Vera från La Famiglia gjort i många år. Detta kände V. sig tvungen att berätta då jag rent ut frågade sekreteraren hur det verkligen förhöll sig under vägstämman 2009. Han var svarslös. Jag hade insett att den gamle mannen inte formulerar sig som protokollen var skrivna, det krävs mer än folkskola för att använda de ord och kombinationer som använts under flera år. T ex småskollärarutbildning och politikererfarenhet. Jag hade alltså rätt i mitt antagande. V:s undanflykt vara att sekreteraren inte hade någon dator och inte kunde skriva rent men påstod samtidigt att han stod bredvid då hon skrev. Och han skrev under med sin namnskrift, jodå... Han är sekreterare i en vägförening vars väg har varit högvilt för vindkraftsbolaget att använda för att nå kraftverksområdet med långa transporter under genomförandestadiet och som markupplåtarna genom kontrakt lovat bana väg för.
Detta har pågått under hela tiden som vindkraftsprojektet här pågått (alltså i princip hela min tid som hemmansägare), vilket medför att La Famiglia även haft haft kontroll över det som protokollfördes i samband med vägstämmorna. Hur protokollen formuleras är en viktig sak. Man har kunnat låta bli att ta upp beslut/saker som gått mot familjen/vindkraftsprojektet, beslut och frågor har kunnat vinklas till familjens fördel. Familjens är de som lobbat mest för vindkraftsprojektet, av alla i byn är det familjens son (kommunpolitiker) som får störst ekonomisk vinning av exploateringen.
La Famiglia själv agerar är i det fördolda (styr utan att synas) och sänder fram sina medhjälpare/underhuggare som får synas med namnunderskrifter och är man väldigt medgörlig får man delta i vissa förhandlingar. Det finns ett antal exempel på detta de senaste tio åren. Genom att se till att ingå i valberedningen och välja svaga personer som gör som La Famiglia vill håller man makten i sin hand.
V. är en av två i valberedningen både i by- och Fäbodvägens samfällighet. Hon är den sammankallande, ser till att föreslå personer som går i familjen ledband till styrelseposter. Under de senaste åren har hon till och med valt justeringsmän, ja allt. Till och med justeringsmän som ska utses av medlemmarna på stämman. Dessa ska agera självständigt vid granskningen av protokollet och påpeka det man menar är sakfel eller missuppfattningar. En justeringsperson ska naturligtvis agera oberoende och ha chans att läsa genom protokollet ensam i lugn och ro. Men V. införde för flera år sedan att justering går till så att ordförande, sekreterare och de två justeringspersonerna träffas gemensamt och "justerar". "Så gör vi kommunpolitiker då viktiga protokoll justeras" var hennes förklaring då jag ifrågasatte det hela. Alla befinner sig i familjens ledband. Familjens medhjälpare menar sig troligen få en fördel av att vara nära maken men det man gör är faktiskt att arbeta mot demokrati och samarbete på lika villkor.
Gissa om jag högt kämpat emot beslutet med de beroende justeringsmännen mm mm? Detta pratar ordföranden bort och ingen annan knystar. Vi är hårt hållna i byn!!! Jag har aldrig känt mig betraktas som en barnunge tidigare i mitt vuxna liv. Det känns ovant för en kvinna på 50+, van att tänka själv, kan jag berätta. Vi bybor är kontrollerade, underkastade en familj, får inte tänka själva - ur detta kan inget positivt komma i längden.
På årets vägstämma dumpades den gamle vägsekreteraren av valberedningen. Att hen som utsetts istället också går i La Famiglias ledband fattar ni kanske... och jag anar att hen inte ensam skriver protokollen av samma anledning som tidigare. Hen är inte hemmansägare men förväntas bli det framöver. Inga mer erfarna hemmansägare dög tydligen som familjens högerhand...
Så här förklarar Nationalencyklopedin denna förkortning:
m.h.p.p., 'med hand på penna', fogas till en persons namnteckning då denne på grund av fysisk svaghet eller bristande skrivkunnighet låtit en annan föra pennan; fiktionen är sålunda att den vars namn tecknas med bekräftande hand följer pennans rörelse.
Bomärken var en annan lösning att använda då man inte var skrivkunnig. Det är tecken bestående av en eller flera linjer, personligt utformat för den som använde det. Bomärken har använts på samma sätt som en namnteckning. De är inte alls ovanliga i det material jag forskar i, här i bygden fanns många som inte kunde skriva sin namnteckning föritin.
Här syns skrivkunnighet kombinerat med kameralt yrke. Här behövs varken bomärke eller förkortningen m.h.p.p. Ända sedan de gamla egyptiernas tid har skrivare/skrivkunniga varit högt ansedda.
Nu på 2000-talets Sverige har jag upptäckt en ny variant om man inte kan formulera sig: med hand bredvid tangentbordet har fått en modern betydelse här i byn. En modern betydelse skulle kunna vara m.h.b.d. (med hand bredvid datorn).
Jag blev uppriktigt skraj och förvånad då jag förstod att sekreteraren i Fäbodvägen, en skogsbilväg från 1980-talet, inte själv skriver protokollen från stämmorna. Det har Vera från La Famiglia gjort i många år. Detta kände V. sig tvungen att berätta då jag rent ut frågade sekreteraren hur det verkligen förhöll sig under vägstämman 2009. Han var svarslös. Jag hade insett att den gamle mannen inte formulerar sig som protokollen var skrivna, det krävs mer än folkskola för att använda de ord och kombinationer som använts under flera år. T ex småskollärarutbildning och politikererfarenhet. Jag hade alltså rätt i mitt antagande. V:s undanflykt vara att sekreteraren inte hade någon dator och inte kunde skriva rent men påstod samtidigt att han stod bredvid då hon skrev. Och han skrev under med sin namnskrift, jodå... Han är sekreterare i en vägförening vars väg har varit högvilt för vindkraftsbolaget att använda för att nå kraftverksområdet med långa transporter under genomförandestadiet och som markupplåtarna genom kontrakt lovat bana väg för.
Detta har pågått under hela tiden som vindkraftsprojektet här pågått (alltså i princip hela min tid som hemmansägare), vilket medför att La Famiglia även haft haft kontroll över det som protokollfördes i samband med vägstämmorna. Hur protokollen formuleras är en viktig sak. Man har kunnat låta bli att ta upp beslut/saker som gått mot familjen/vindkraftsprojektet, beslut och frågor har kunnat vinklas till familjens fördel. Familjens är de som lobbat mest för vindkraftsprojektet, av alla i byn är det familjens son (kommunpolitiker) som får störst ekonomisk vinning av exploateringen.
La Famiglia själv agerar är i det fördolda (styr utan att synas) och sänder fram sina medhjälpare/underhuggare som får synas med namnunderskrifter och är man väldigt medgörlig får man delta i vissa förhandlingar. Det finns ett antal exempel på detta de senaste tio åren. Genom att se till att ingå i valberedningen och välja svaga personer som gör som La Famiglia vill håller man makten i sin hand.
V. är en av två i valberedningen både i by- och Fäbodvägens samfällighet. Hon är den sammankallande, ser till att föreslå personer som går i familjen ledband till styrelseposter. Under de senaste åren har hon till och med valt justeringsmän, ja allt. Till och med justeringsmän som ska utses av medlemmarna på stämman. Dessa ska agera självständigt vid granskningen av protokollet och påpeka det man menar är sakfel eller missuppfattningar. En justeringsperson ska naturligtvis agera oberoende och ha chans att läsa genom protokollet ensam i lugn och ro. Men V. införde för flera år sedan att justering går till så att ordförande, sekreterare och de två justeringspersonerna träffas gemensamt och "justerar". "Så gör vi kommunpolitiker då viktiga protokoll justeras" var hennes förklaring då jag ifrågasatte det hela. Alla befinner sig i familjens ledband. Familjens medhjälpare menar sig troligen få en fördel av att vara nära maken men det man gör är faktiskt att arbeta mot demokrati och samarbete på lika villkor.
Gissa om jag högt kämpat emot beslutet med de beroende justeringsmännen mm mm? Detta pratar ordföranden bort och ingen annan knystar. Vi är hårt hållna i byn!!! Jag har aldrig känt mig betraktas som en barnunge tidigare i mitt vuxna liv. Det känns ovant för en kvinna på 50+, van att tänka själv, kan jag berätta. Vi bybor är kontrollerade, underkastade en familj, får inte tänka själva - ur detta kan inget positivt komma i längden.
På årets vägstämma dumpades den gamle vägsekreteraren av valberedningen. Att hen som utsetts istället också går i La Famiglias ledband fattar ni kanske... och jag anar att hen inte ensam skriver protokollen av samma anledning som tidigare. Hen är inte hemmansägare men förväntas bli det framöver. Inga mer erfarna hemmansägare dög tydligen som familjens högerhand...
En självständig kvinna och man kan jag tro eftersom analfabetism var utbredd då paret avporträtterades. Paquius Proculus och hans hustru var ett läs- och skrivkunnigt par i Pompeji. Vaxet
som täcker skrivtavlan kvinnan håller i kunde smältas ned för att
återanvändas. Målningen som återfunnits i ett hus i Pompeji är från första århundradet efter Kristus och finns nu på Museo Archeologico Nazionale i Neapel.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om samfällighet, vägförening, protokoll, sekreterare, ordförande, justeringspersoner, ej oberoende, rädsla, politiker
23 november 2013
Långa transporter
Ett vindkraftverk av vanlig konstruktion har 3 vingar. Av detta kan man räkna ut att 40 vindkraftverk har 120 vingar, så många som numera snurrar på Gabrielsberget. Vingarna är de längsta delarna på ett vindkraftverk vare sig tornen är tillverkade av betong eller stål.
I den sista MKB:n från 2006 skriver Svevind att: I huvudalternativet används Vestas V100 med 100 meters rotordiameter och ca 100 m tornhöjd och 3 MW maxeffekt.
Alternativt skulle större verk kunna användas, exempelvis Enercon E112 med 114 m rotordiameter, 124 m navhöjd och en maxeffekt på 4,5 MW.
I första fallet innebär det en bladlängd om cirka 50 meter och i det andra ungefär 57 meter men de senare kraftverken är avsedda för havsbaserad vindkraft. Transporten sker med den långa vingen i horisontalläge. Det krävs specialfordon. Det innebär att ju planare väg desto bättre. Branta backar och tvära kurvor försvårar eller omintetgör transporten.
7,5 miljoner kWh/kraftverk avsågs att produceras per år enligt Miljökonsekvensbeskrivning daterade 2006-01-17.
Etthundratjugo kraftverksvingar innebär 120 långa transporter eller 120 transporter av långa tekniska delar. I nätverket insåg vi att Fäbodvägen vore den mest lämpliga för dessa långa transporter då vi på David H:s anmodan och med honom som chaufför körde de tre tänkta tillfartsvägarna i vårt län och en i Västernorrland (ej färgmarkerad på kartan nedan). Allt för att i praktiken se om vi tänkte rätt. Jovisst, Fäbodvägen var bäst anpassad för långa transporter! Möjligtvis behövdes en ”justering” för avfart från Riks13 men det är en enkel match för ett företag som ska bygga 25 km väg på mjuk, vattenhållande myrmark.
Den här vindkraftparken projekterades samtidigt som bygget av Botniabanan påbörjades. På den tiden den största gruppstation/vindkraftpark som planerades i landet. Men som bunden till Norrland hängde inte de stora medierna på, på samma sätt som med Botniabanan och vindkraftsprojekt i mellersta och södra Sverige. Det är samma företag som projekterat både infrastrukturprojektet som vindkraftprojektet. Det som inträffade var att Botniabanan stod klar innan vindkraftparken började byggas. Därmed kunde det innebära problem med den huvudväg som villkorats av miljödomstolen, Stridbäcksvägen, med tillfart från E4. Botniabanans banvall var färdigbyggd och tågen skulle passera Stridbäcksvägen på en viadukt. Viaduktens höjd var begränsande och Stridbäcksvägen går parallellt med banvallen och gör således en 90 graders sväng in under banvallen och direkt därefter har vägen en lång uppförsbacke som börjar under viadukten. Långa transporter, krokiga vägar och branta backar är ingen bra kombination. Ändå hävdade Svevind på förhandlingarna i miljödomstolen att detta inte utgjorde något problem för projektet.
I dom M208-06 stod: (...) "För transporter i samband med anläggning, drift och avveckling av vindkraftparken får endast Stridbäcksvägen användas. Enstaka transporter får dock efter medgivande av tillsynsmyndigheten ske även på andra tillfartsvägar." (...)
Det innebar att de 120 transporterna med de långa vingarna hade företaget helst gjort via en annan väg, en flackare och rakare. Det vill säga ”Fäbodvägen”. Dessa transporter skulle kunna räknas som enstaka med tanke på totala antalet transporter. (Antalet transporter såg företaget till att frisera efter förhandlingen genom beräkningar med lastbilar med släp.)
Det var upplåtandet av Fäbodvägen som man försökte få till stånd genom kontakter i byn, genom La Famiglia med underhuggare. De 17 hemmansägare (14 i min by och 3 i grannbyn) som har kontrakt med Svevind har förbundit sig att arbeta för att företaget ska få rådighet över vägar hemmansägarna ensamma inte rår över. Några försök till detta finns beskrivna HÄR. Personligen tycker jag om när saker kallas vid sitt rätta namn, öppenhet och genomlysning är bättre än att mörka.
De vindkraftverk som kom att uppföras blev tyskproducerade Enercon-82 med
Parken ska producera 240 miljoner kWh per år enligt skriftlig uppgift från vindkraftsföretaget. Det ger 6 miljoner kWh/kraftverk och år.
Eftertext:
Nilsson är bror till en av markupplåtarna, Gösta F. med ett helt annat efternamn och boende i Vännäs. Nilsson utövade i ett tidigt skede påtryckning på en av de boende i grannbyn Ava genom hembesök då vederbörande hade uttryckt negativ inställning till vindkraftsprojektet.
Arne Nilsson avskedades från sin chefstjänst på kommunen 2009 på grund av en förtroendekris då det uppdagades att han laborerade med tidkort. Han stämplade in sig själv och sin hustru, som också var kommunanställd, men som befann sig hemma vid tidpunkten för händelsen. Enligt min information från två källor oberoende av varandra ska det ha varit satt i system.
.
.
I den sista MKB:n från 2006 skriver Svevind att: I huvudalternativet används Vestas V100 med 100 meters rotordiameter och ca 100 m tornhöjd och 3 MW maxeffekt.
Alternativt skulle större verk kunna användas, exempelvis Enercon E112 med 114 m rotordiameter, 124 m navhöjd och en maxeffekt på 4,5 MW.
I första fallet innebär det en bladlängd om cirka 50 meter och i det andra ungefär 57 meter men de senare kraftverken är avsedda för havsbaserad vindkraft. Transporten sker med den långa vingen i horisontalläge. Det krävs specialfordon. Det innebär att ju planare väg desto bättre. Branta backar och tvära kurvor försvårar eller omintetgör transporten.
7,5 miljoner kWh/kraftverk avsågs att produceras per år enligt Miljökonsekvensbeskrivning daterade 2006-01-17.
I dom M208-06 stod: (...) "För transporter i samband med anläggning, drift och avveckling av vindkraftparken får endast Stridbäcksvägen användas. Enstaka transporter får dock efter medgivande av tillsynsmyndigheten ske även på andra tillfartsvägar." (...)
Det innebar att de 120 transporterna med de långa vingarna hade företaget helst gjort via en annan väg, en flackare och rakare. Det vill säga ”Fäbodvägen”. Dessa transporter skulle kunna räknas som enstaka med tanke på totala antalet transporter. (Antalet transporter såg företaget till att frisera efter förhandlingen genom beräkningar med lastbilar med släp.)
Det var upplåtandet av Fäbodvägen som man försökte få till stånd genom kontakter i byn, genom La Famiglia med underhuggare. De 17 hemmansägare (14 i min by och 3 i grannbyn) som har kontrakt med Svevind har förbundit sig att arbeta för att företaget ska få rådighet över vägar hemmansägarna ensamma inte rår över. Några försök till detta finns beskrivna HÄR. Personligen tycker jag om när saker kallas vid sitt rätta namn, öppenhet och genomlysning är bättre än att mörka.
- rotordiameter 82 meter
- tornhöjd 107,1 meter
- totalhöjden 149,38 meter och
- bladlängd 38,8 meter
Parken ska producera 240 miljoner kWh per år enligt skriftlig uppgift från vindkraftsföretaget. Det ger 6 miljoner kWh/kraftverk och år.
Eftertext:
Nilsson är bror till en av markupplåtarna, Gösta F. med ett helt annat efternamn och boende i Vännäs. Nilsson utövade i ett tidigt skede påtryckning på en av de boende i grannbyn Ava genom hembesök då vederbörande hade uttryckt negativ inställning till vindkraftsprojektet.
Arne Nilsson avskedades från sin chefstjänst på kommunen 2009 på grund av en förtroendekris då det uppdagades att han laborerade med tidkort. Han stämplade in sig själv och sin hustru, som också var kommunanställd, men som befann sig hemma vid tidpunkten för händelsen. Enligt min information från två källor oberoende av varandra ska det ha varit satt i system.
.
.
18 november 2013
Så kan det också vara...
Men snälla nån, efter en helg i goda vänners lag, utan kontakt med internet, läser jag att politikermisshandeln i Nordmaling fått en ny vändning. Nu på måndagsmorgon läser jag det här blogginlägget av Pelle. Han har tidigare haft en outtalad tes i samma riktning som Leif GW. En inte helt orimlig teori om en politiker som tagit en "rövare" i kommunen, allt för partiets vinnings skull i skolfrågan. Hon som efter misshandeln utsetts till partiets påläggskalv, nästa kommunalråd om man vinner valet.
Leif GW skriver bland annat i den krönika från den 17 dennes, som Pelle refererar till:
(...) Först upphör mediabevakningen. Inte i form av någon vanlig pyspunka utan det går betydligt fortare än så. Man släcker lyset helt enkelt. Det blir knäpptyst i både tidningar, radio och teve och när jag och mina medarbetare försöker prata med de politiker, poliser, åklagare, journalister och alla andra på orten, som ju borde veta vad som har hänt så är det plötsligt ingen av dem som har det minsta lilla att säga.
Skam den som ger sig dock och bara ett par dagar senare har jag skaffat mig en både bestämd och detaljerad uppfattning om vad som faktiskt hände. Det är också nu som det hela blir rejält knepigt och inte minst för mig själv. Hela min yrkeserfarenhet och allt som jag får fram om den påstådda gärningen talar nämligen för att den inte har inträffat utan att det i stället är brottsoffret, som av för mig okända skäl, hittat på alltihopa. Om det nu skulle vara så illa är det för övrigt inte första gången som något sådant händer. (...)
Själv tar jag det inte för omöjligt, myntets baksida. Så är det i denna lilla kommun - ingen säger något för alla har hållhakar på varandra. Ingen vågar säga vad den vet, inte heller myndighetsperoner. De två blocken använder ojusta medel för att behålla eller vinna makt. På byanivå är det om möjligt ännu tydligare. Här har vi hemmansägare/allianspolitiker som skrämmer till tystnad och far fram med fula härskartekniker. Om detta skriver jag om på en del av min lediga tid - en nutida undersökning av min by med Montaillou som förebild.
**********
Min mamma hade 26 kusiner bara i byn. Tjugosex!!! På sin pappas sida. På sin mors sida hade hon ytterligare flera, de flesta i kommunen. Ni fattar. Det är likadant för övriga som bott här i generationer.
Jag har totalt fem kusiner men ingen är född eller boende i byn. Men jag har ett flertal tremänningar, med stort åldersspann, i byn och även tremänningar på andra håll i kommunen. Förutom de som flyttat härifrån. Går jag längre tillbaka i släktleden finns naturligtvis åtskilliga fyr- och femtmänningar här osv.
Så - släktskapen bland de boende är stort. Alla känner alla. Tystnaden lägrar sig då det verkligen gäller. Ingen vågar säga vad man vet, ingen vågar ifrågasätta. Som till exempel i stora exploateringsprojekt. Därför tror jag inte att Norrland och särskilt inte dess glesbygd någonsin kan eller kommer att kunna leva vidare av egen kraft så länge omflyttningen i byarna inte ökar markant. Släktskapen människor emellan är för omfattande vilket omöjliggör självständigt tänkande. Det gäller att rätta in sig i ledet. Precis som partipiskan viner för oliktänkande inom partipolitiken. På båda sidorna om blockgränsen. Nog vore det bra om Nordmaling ingick i en större kommun!
Tillägg: Martin Luther King sa en gång: "Den yttersta tragedin är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad."
Liza Vesala Jonsson
.
.
Liza Jonsson, skolpolitiker i Nordmaling
Leif GW skriver bland annat i den krönika från den 17 dennes, som Pelle refererar till:
(...) Först upphör mediabevakningen. Inte i form av någon vanlig pyspunka utan det går betydligt fortare än så. Man släcker lyset helt enkelt. Det blir knäpptyst i både tidningar, radio och teve och när jag och mina medarbetare försöker prata med de politiker, poliser, åklagare, journalister och alla andra på orten, som ju borde veta vad som har hänt så är det plötsligt ingen av dem som har det minsta lilla att säga.
Skam den som ger sig dock och bara ett par dagar senare har jag skaffat mig en både bestämd och detaljerad uppfattning om vad som faktiskt hände. Det är också nu som det hela blir rejält knepigt och inte minst för mig själv. Hela min yrkeserfarenhet och allt som jag får fram om den påstådda gärningen talar nämligen för att den inte har inträffat utan att det i stället är brottsoffret, som av för mig okända skäl, hittat på alltihopa. Om det nu skulle vara så illa är det för övrigt inte första gången som något sådant händer. (...)
Själv tar jag det inte för omöjligt, myntets baksida. Så är det i denna lilla kommun - ingen säger något för alla har hållhakar på varandra. Ingen vågar säga vad den vet, inte heller myndighetsperoner. De två blocken använder ojusta medel för att behålla eller vinna makt. På byanivå är det om möjligt ännu tydligare. Här har vi hemmansägare/allianspolitiker som skrämmer till tystnad och far fram med fula härskartekniker. Om detta skriver jag om på en del av min lediga tid - en nutida undersökning av min by med Montaillou som förebild.
**********
Min mamma hade 26 kusiner bara i byn. Tjugosex!!! På sin pappas sida. På sin mors sida hade hon ytterligare flera, de flesta i kommunen. Ni fattar. Det är likadant för övriga som bott här i generationer.
Jag har totalt fem kusiner men ingen är född eller boende i byn. Men jag har ett flertal tremänningar, med stort åldersspann, i byn och även tremänningar på andra håll i kommunen. Förutom de som flyttat härifrån. Går jag längre tillbaka i släktleden finns naturligtvis åtskilliga fyr- och femtmänningar här osv.
Så - släktskapen bland de boende är stort. Alla känner alla. Tystnaden lägrar sig då det verkligen gäller. Ingen vågar säga vad man vet, ingen vågar ifrågasätta. Som till exempel i stora exploateringsprojekt. Därför tror jag inte att Norrland och särskilt inte dess glesbygd någonsin kan eller kommer att kunna leva vidare av egen kraft så länge omflyttningen i byarna inte ökar markant. Släktskapen människor emellan är för omfattande vilket omöjliggör självständigt tänkande. Det gäller att rätta in sig i ledet. Precis som partipiskan viner för oliktänkande inom partipolitiken. På båda sidorna om blockgränsen. Nog vore det bra om Nordmaling ingick i en större kommun!
Tillägg: Martin Luther King sa en gång: "Den yttersta tragedin är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad."
Liza Vesala Jonsson
.
.
Liza Jonsson, skolpolitiker i Nordmaling
14 november 2013
Så är det...
Nedanstående kan man väl skriva under på rent realpolitiskt. Och absolut ut ett stockholmsperspektiv. Men allt kan också ses från minst två sidor. När allt fler människor flyttar till och är födda i städer kommer satsningar på landsbygden och framför allt glesbygden på undantag. Såklart kan inte varenda liten by överleva i längden. Ända sedan jag flyttade "söderut" som 19-åring har landsbygden i landet, ja i världen, fortsatt att avfolkas. Skillnaden är att på den tiden hördes högre protester från riksnivå.
Tycker Ellen Ekmans seriestrip "Lilla Berlin" från Metro har samma budskap som B-sons notis. Men kanske lite mer distanserat.
.
Tycker Ellen Ekmans seriestrip "Lilla Berlin" från Metro har samma budskap som B-sons notis. Men kanske lite mer distanserat. 
Klicka på stripen för förstoring.
.
12 november 2013
81 000 tunga transporter genom byn
Det finns situationer man aldrig trodde sig behöva uppleva men som ger ny visdom och erfarenhet. En sådan erfarenhet var de domstolsförhandlingar som jag och flera med mig övervarade i miljödomstolen och miljööverdomstolen i samband med det stora exploateringsprojektet med 40 vindkraftverk här i byn. Där vi var många privatpersoner som stod på naturens och närmiljöns sida.
Förhandlingarna i miljödomstolen om vindkraft gick av stapeln i Rundviksgården. Första omgången skedde i augusti 2005 och eftersom vindkraftsföretaget Svevind AB inte skött samrådet med bybor och föreningar riktigt, avslogs ansökan. Svevind hade överlåtit "samrådet" till att utföras av några av de två byarnas markupplåtare själva och byaföreningens ordförande. Således måste vindkraftsföretaget göra fördyrande omtag med samråd och därpå ny ansökan.
Domstolsförhandlingar skedde därpå i oktober månad 2006. Med på dessa förhandlingar med miljödomstolen var:
Det skulle bli många transporter under den tvååriga byggtid då 40 vindkraftverk med gravitationsfundament skulle uppföras och 25 kilometer vägar byggas. Han presenterade inför domstolens ledamöter sin uträkning av transportbehov för att frakta upp den betong som krävdes till gravitationsfundamenten (350 kubikmeter per fundament) samt det bergkross som krävdes till vägbyggena. Det underlag han hade var företagets miljökonsekvensbeskrivning.
Därefter undrade han om alla dessa lastbilar skulle köra genom byarna? Skulle alla dessa transporter passera grundskolan? Affären? Som båda fanns vid den tidpunkten. Det skulle innebära en tung lastbil var 3:dje minut varje arbetsdag under anläggningstiden hade han räknat ut.
Enligt Davids beräkning skulle 81.000 transporter krävas. Det vore olämpligt att låta dessa passera genom byarna nedanför berget påpekade han. Företaget hade inga uträkningar att komma med i denna fråga.
Att detta med transporter inte var något domstolens ledamöter hade funderat på märktes. Domaren beslutade att en paus skulle tas och Svevind med projektörer och MKB-författare skulle få tillfälle att komma med sin egen uträkning av antalet transporter.
Åhörarna inklusive medlemmarna i Föreningen för Gabrielsbergets bevarande sträckte lite på benen. Direkt gick Östen Mlr från Ava fram till David H, ställde sig bredbent framför honom och skällde ut honom. "Du ljug" blev beskyllningen. Östens brorson Anders Mlr har arrendekontrakt med vindkraftföretaget. Stämningen under hela projektets gång har varit hotfull och obehaglig från de ledande markägare som skulle komma att tjäna pengar på projektet. Byn blev delad och hur Kosovokriget, där grannar dödade sina grannar, kunde vara så brutalt har jag nu lätt att förstå. Civilisationens fernissa är mycket tunn.
Efter pausen kom först domstolsledamöterna och satte sig på sina platser, därefter stegade hela följet med vindkraftsföretag och deras konsulter in. Jodå, det var rätt siffra att 81.000 transporter skulle krävas intygade Tryggve S, civilingenjör i industriell ekonomi.
Alla ni bybor som inte var med: ni har Föreningen Bevara Gabrielsberget att tacka för att dessa tunga lastbilstransporter inte passerade Riks13 genom våra byar. Ingen annan satte frågan på dagordningen, självfallet inte markupplåtarna som ville ha projektet igång så snart som möjligt för att kunna börja hösta in pengar, inte kommunen, inte länsstyrelsen - ingen annan än det lilla nätverket som senare ombildades till förening, som i motvind försökte få projektet att inte förstöra mer än nödvändigt för sig själva, sina grannar och bybor.
I detaljplanens planbeskrivning från november 2003 står att läsa på sidan 5: "VÄGAR. Det vägnät som krävs för vindkraftparken är: Fem alternativa väganslutningar diskuteras. Huvudalternativet, som ger lägst nybyggnadsbehov, är anslutning via Vinsjövägen. Den planerade anläggningen medför en ökning av trafiken på vägen med ett par fordon per dygn. Inom planområdet kommer en anslutningsväg att anläggas till varje vindkraftverk med tillhörande vändplatser."
Att uppgiften om ökning med ett par fordon per dag var tagen ur luften framkom på domstolsförhandlingen i miljödomstolen. Det var samma konsult som gjorde detaljplan som miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Vinsjövägen hade vindkraftsföretaget alldeles tydligt fått tillstånd att använda redan 2003 trots att den är bygemensam, jag är en av delägarna och hade aldrig hört att frågan varit uppe till diskussion i byalaget. Självklart inte, eftersom Rolf påstår att vägen är hans. På samma sätt som han försökte med en del av Kustlandsvägen för inte så länge sedan. Kallhamrade och näriga personer vet att dupera. Familjen hade tänkt att dessa tunga transporter skulle få gå 50 meter från familjen Kennemans bostadshus.
Inte någon av byvägarna kom till användning vid anläggningsarbetena!
.
.
Domstolsförhandlingar skedde därpå i oktober månad 2006. Med på dessa förhandlingar med miljödomstolen var:
- 5 ledamöter från miljödomstolen i Umeå
- en av de tyska ägarna (Wolfgang Kropp) till vindkraftsföretaget Svevind samt svenske projektledaren.
- flera av vindkraftsföretagets konsulter från länet (ÅF-Infraplan och Enetjärn Natur).
- företagets advokat från Stockholm.
- representanter från länsstyrelsen i Västerbottens län - avdelningschef Gustafsson och naturvårdshandläggare Laurell.
- representanter från Nordmalings kommun - miljöchef Näslund och teknisk chef Höglander.
- representanter från samebyn med vinterbetesrätt i kommunen, bland annat dess ordförande.
- folk från bygden med olika syn på projektet, bland annat medlemmar i den förening som bildats för bevarandet av miljön på Gabrielsberget.
Det skulle bli många transporter under den tvååriga byggtid då 40 vindkraftverk med gravitationsfundament skulle uppföras och 25 kilometer vägar byggas. Han presenterade inför domstolens ledamöter sin uträkning av transportbehov för att frakta upp den betong som krävdes till gravitationsfundamenten (350 kubikmeter per fundament) samt det bergkross som krävdes till vägbyggena. Det underlag han hade var företagets miljökonsekvensbeskrivning.
Därefter undrade han om alla dessa lastbilar skulle köra genom byarna? Skulle alla dessa transporter passera grundskolan? Affären? Som båda fanns vid den tidpunkten. Det skulle innebära en tung lastbil var 3:dje minut varje arbetsdag under anläggningstiden hade han räknat ut.
Att detta med transporter inte var något domstolens ledamöter hade funderat på märktes. Domaren beslutade att en paus skulle tas och Svevind med projektörer och MKB-författare skulle få tillfälle att komma med sin egen uträkning av antalet transporter.
Åhörarna inklusive medlemmarna i Föreningen för Gabrielsbergets bevarande sträckte lite på benen. Direkt gick Östen Mlr från Ava fram till David H, ställde sig bredbent framför honom och skällde ut honom. "Du ljug" blev beskyllningen. Östens brorson Anders Mlr har arrendekontrakt med vindkraftföretaget. Stämningen under hela projektets gång har varit hotfull och obehaglig från de ledande markägare som skulle komma att tjäna pengar på projektet. Byn blev delad och hur Kosovokriget, där grannar dödade sina grannar, kunde vara så brutalt har jag nu lätt att förstå. Civilisationens fernissa är mycket tunn.
Efter pausen kom först domstolsledamöterna och satte sig på sina platser, därefter stegade hela följet med vindkraftsföretag och deras konsulter in. Jodå, det var rätt siffra att 81.000 transporter skulle krävas intygade Tryggve S, civilingenjör i industriell ekonomi.
Ridå!
Tror ni att Östen bad David om ursäkt efteråt. Glöm det!
Domslutet blev att tillfartsvägen till exploateringsområdet skulle gå från E4, alltså Stridbäcksvägen.
I dom M208-06 kan vi läsa: (...) "För transporter i samband med anläggning, drift och avveckling av vindkraftparken får endast Stridbäcksvägen användas. Enstaka transporter får dock efter medgivande av tillsynsmyndigheten ske även på andra tillfartsvägar." (...)
Alla ni bybor som inte var med: ni har Föreningen Bevara Gabrielsberget att tacka för att dessa tunga lastbilstransporter inte passerade Riks13 genom våra byar. Ingen annan satte frågan på dagordningen, självfallet inte markupplåtarna som ville ha projektet igång så snart som möjligt för att kunna börja hösta in pengar, inte kommunen, inte länsstyrelsen - ingen annan än det lilla nätverket som senare ombildades till förening, som i motvind försökte få projektet att inte förstöra mer än nödvändigt för sig själva, sina grannar och bybor.
I detaljplanens planbeskrivning från november 2003 står att läsa på sidan 5: "VÄGAR. Det vägnät som krävs för vindkraftparken är: Fem alternativa väganslutningar diskuteras. Huvudalternativet, som ger lägst nybyggnadsbehov, är anslutning via Vinsjövägen. Den planerade anläggningen medför en ökning av trafiken på vägen med ett par fordon per dygn. Inom planområdet kommer en anslutningsväg att anläggas till varje vindkraftverk med tillhörande vändplatser."
Att uppgiften om ökning med ett par fordon per dag var tagen ur luften framkom på domstolsförhandlingen i miljödomstolen. Det var samma konsult som gjorde detaljplan som miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Vinsjövägen hade vindkraftsföretaget alldeles tydligt fått tillstånd att använda redan 2003 trots att den är bygemensam, jag är en av delägarna och hade aldrig hört att frågan varit uppe till diskussion i byalaget. Självklart inte, eftersom Rolf påstår att vägen är hans. På samma sätt som han försökte med en del av Kustlandsvägen för inte så länge sedan. Kallhamrade och näriga personer vet att dupera. Familjen hade tänkt att dessa tunga transporter skulle få gå 50 meter från familjen Kennemans bostadshus.
Sjutton markägare har skrivit på kontrakt med Svevind där de förbinder sig att
arbeta för att de vägar de inte har full rådighet över vid behov ska
kunna nyttjas av vindkraftsföretaget. Så här står i kontraktet om tillåtlighet att använda vägar:
"I den mån fastighetsägaren inte har full rådighet över vägar på
fastigheten skall fastighetsägaren verka för att arrendatorn genom
överenskommelse med berörda parter erhåller rätt att använda sådan väg för arrendeställets nyttjade." (Kontraktssida 3.)
Med tanke på domen från miljödomstolen och de undertecknade kontrakten innebär att vägar tillhörande
vägföreningar var i riskzonen att upplåtas i viss utsträckning ända tills anläggningen var
färdigbyggd.
Vinsjövägen,
Myrvägen och vidare skogsbilvägen upp mot och förbi Fäbodarna var i
farozonen. Det här känner endast de som satt sig in i projektet till. De
som var närvarande på förhandlingar, de som läst protokoll, inlagor och
domstolsbeslut och
det är inte många. Är man inte insatt och inte undersöker källkritiskt
tror man på det La Famiglia påstår, nämligen att dessa vägar absolut
inte är/var menade att användas av vindkraftsföretaget. Det gäller att ifrågasätta och ta reda på var informationen kommer ifrån, vända och vrida på rykten. Annars blir man lurad i ett sådant här miljardprojekt i en liten norrländsk by.
Det har varit en strid på kniven att förhindra att vägar inom byn skulle
användas i någon mån kan jag berätta. Den kampen förde jag och min man
eftersom föreningen Bevara Gabrielsberget inte har något att säga till
om i detta fall, endast delägare i vägarna har talerätt. Ingen av hemmansägarna (som
inte upplät mark till projektet) verkade förstå vad som var på gång, eller vågade gå emot La Famiglia.
.
.
7 november 2013
Elevers framtid
På små orter finns sällan några val att göra till olika grundskolor. Man har en enda skola, den kommunala, som är den närmaste. Bästa friskola diskuteras inte då det inte finns några. Föräldrarna slipper ställas i en frustrerande valsituation. Det är demokratiskt för samtliga inblandade, alla elever får likartad undervisning, föräldrar med olika utbildning och bakgrund har barnen i en gemensam skola.
Javisst är det så, vare sig man har möjlighet till det fria skolvalet eller inte!!!
Läggs den närmaste grundskolan ner får man ta den näst närmaste. Kommunen bjussar på buss-skjuts kan man väl tänka sig.
Men det innebär också att det blir ännu mer ointressant för människor att bosätta sig i glesbygd då kommunala skolor läggs ner. Man får inte ens anställning som lärare där. Som lärarförälder måste du kanske pendla längre än ditt barn. Matbespisningspersonal och skolvaktmästare blir överflödiga. Normalt har hitintills varit att områdena vård, skola, omsorg gett många arbetstillfällen även utanför storstadsregionerna. Landsbygden är numera ett osäkert kort trots alla visioner de senaste 15 åren om internets frihet att bosätta sig och arbeta varsomhelst ifrån. Norrländsk glesbygd allra mest osäker. Varenda projekt som säger sig alstra arbetstillfälle möts med öppna famnen oberoende av vilka konsekvenser det får i långa loppet. Kanske blev det inte ens nya jobb i slutändan...
Centralisering gäller.
Mer än hälften av jordens befolkning bor sedan ett par år i städer.
För första gången sedan Jordens tillblivelse.
Europa centraliseras. Makten förflyttas till Europeiska Unionen i centraleuropa.
Sverige centraliseras till storstäderna som slåss om att ligga på tio-i-topp-listan.
De små kommunerna utan stad centraliseras till municipalsamhället.
Innan de går upp i en större kommun.
Blir det ett hållbart samhälle?
Är det utveckling och framåtskridande?
- Vad tror ni betyder mest för hur ni kommer att klara er i skolan?
- Fröken och vår klassbakgrund!
Javisst är det så, vare sig man har möjlighet till det fria skolvalet eller inte!!!
Läggs den närmaste grundskolan ner får man ta den näst närmaste. Kommunen bjussar på buss-skjuts kan man väl tänka sig.
Men det innebär också att det blir ännu mer ointressant för människor att bosätta sig i glesbygd då kommunala skolor läggs ner. Man får inte ens anställning som lärare där. Som lärarförälder måste du kanske pendla längre än ditt barn. Matbespisningspersonal och skolvaktmästare blir överflödiga. Normalt har hitintills varit att områdena vård, skola, omsorg gett många arbetstillfällen även utanför storstadsregionerna. Landsbygden är numera ett osäkert kort trots alla visioner de senaste 15 åren om internets frihet att bosätta sig och arbeta varsomhelst ifrån. Norrländsk glesbygd allra mest osäker. Varenda projekt som säger sig alstra arbetstillfälle möts med öppna famnen oberoende av vilka konsekvenser det får i långa loppet. Kanske blev det inte ens nya jobb i slutändan...
Centralisering gäller.
Mer än hälften av jordens befolkning bor sedan ett par år i städer.
För första gången sedan Jordens tillblivelse.
Europa centraliseras. Makten förflyttas till Europeiska Unionen i centraleuropa.
Sverige centraliseras till storstäderna som slåss om att ligga på tio-i-topp-listan.
De små kommunerna utan stad centraliseras till municipalsamhället.
Innan de går upp i en större kommun.
Blir det ett hållbart samhälle?
Är det utveckling och framåtskridande?
Jo, men utbildar jag mig på universitets- eller högskolenivå blir jag endast lönsam om jag bosätter mig i en stad.
.
.
Litet är vackert. Det tycker jag fortfarande men ser hur landsbygden går tvindöden till mötes. Globalisering kallas det.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om skolnedläggning, landsbygd, glesbygd, centralisering, stad-land, Stureplan kontra Nordmaling, globalisering, urbanisering,
.
.
5 november 2013
Music Maestro!
Det kom ett mejl för 8 år sedan med en bifogad mp3-fil. Mejlet skickades till det nätverk som bildats i samband med att exploateringsprojektet med 40 vindkraftverk på Gabrielsberget blev känt två år tidigare. Så här skrev avsändaren:
*****
Lyssna på det vemodiga musikstycket Gabriels mountain genom att klicka HÄR.
Johan Nilsson komponerade Gabriel´s mountain efter att ha sett ett inslag i Rapport där projektet med de 40 vindkraftverken presenterades och förespråkare samt motståndare kom till tals. Förespråkarna, dvs. markägarna som arrenderar ut mark samt kommunalrådet träffades i kommunhuset. Kommunalrådet bläddrade i miljökonsekvensbeskrivningen som hon betraktade som en glättad broschyr med färgglada bilder. Hon påminde sig sina semestrar på den spanska turistö dit hon flyger in och då ser vindkraftverk. Hon menade att den här vindkraftparken lika väl skulle bli en turistattraktion.
En restaurang borde byggas uppe på berget för att besökare därifrån, under angenäma former, skulle kunna se hur kraftverken byggdes upp. Gissa om några skrattgrät hejdlöst åt förslaget... (och förstod att det var Trafikverkets anläggning vid Vedabron/Höga Kusten-bron som var förebild, en restaurang och informationsbyggnad som uppfördes under brons byggtid). Idén genomfördes inte!
Under miljödomstolens första förhandlingar i augusti 2005 kom det fram att de drygt 25 km vägar som byggs uppe på platåberget över berghällar och myrar är bra för att rörelsehindrade ska kunna komma ut i skön natur. Det var min granne som framförde åsikten. Han arrenderar ut mark till två verk. Vem tänker ta tag i den affärsidén?
To: bevara_Aspfjellet@telia.com
Sent: Friday, February 18, 2005 5:27 PM
Subject: kampsång (?)
Hej!
Jag
heter Johan Nilsson och bor i Umeå. Har stor kärlek för naturen och mindre stor
för oövertänkt exploatering av densamma.
Jag
har skrivit ett musikstycke som snarast hör hemma i den symfoniska genren, men
det skrevs efter ett mindre psykbryt när en rödhårig tant pratade om vilken
turistattraktion alla vindkraftverk skulle bli....
Jag
skickar detta musikstycke till er, det är långt ifrån en
"kampsång" snarare en klagosång över hur det skulle bli om den
rödhåriga tanten fick bestämma...
Ni
får den sången av mig och jag hoppas att den, om än sorgsen, kan ge er styrka
att fortsätta bekämpa
exploateringen! Om ni tycker om den så får ni använda den som ni vill och
det skulle glädja mig att få en kommentar om den!
Med
vänliga hälsningar
Johan
Nilsson
...och,
filen är tung så jag hoppas ni har bredband....
*****
Lyssna på det vemodiga musikstycket Gabriels mountain genom att klicka HÄR.
Johan Nilsson komponerade Gabriel´s mountain efter att ha sett ett inslag i Rapport där projektet med de 40 vindkraftverken presenterades och förespråkare samt motståndare kom till tals. Förespråkarna, dvs. markägarna som arrenderar ut mark samt kommunalrådet träffades i kommunhuset. Kommunalrådet bläddrade i miljökonsekvensbeskrivningen som hon betraktade som en glättad broschyr med färgglada bilder. Hon påminde sig sina semestrar på den spanska turistö dit hon flyger in och då ser vindkraftverk. Hon menade att den här vindkraftparken lika väl skulle bli en turistattraktion.
En restaurang borde byggas uppe på berget för att besökare därifrån, under angenäma former, skulle kunna se hur kraftverken byggdes upp. Gissa om några skrattgrät hejdlöst åt förslaget... (och förstod att det var Trafikverkets anläggning vid Vedabron/Höga Kusten-bron som var förebild, en restaurang och informationsbyggnad som uppfördes under brons byggtid). Idén genomfördes inte!
Under miljödomstolens första förhandlingar i augusti 2005 kom det fram att de drygt 25 km vägar som byggs uppe på platåberget över berghällar och myrar är bra för att rörelsehindrade ska kunna komma ut i skön natur. Det var min granne som framförde åsikten. Han arrenderar ut mark till två verk. Vem tänker ta tag i den affärsidén?
Johans
beskrivning: Gabriel's mountain is a place not very far from where I live. And
it's also another piece of wilderness that is to be exploited, which makes me
wonder how we care for the earth that we're responsible for.
A
song for a piece of wilderness in the north of Sweden and for the guys in
"Bevara Aspfjellet".
Själv har jag lärt mig en hel del mer om norrlänningars mentalitet genom det här projektet och inser att exploateringen av norrländska naturtillgångar inte kommer att upphöra inom de närmaste generationerna. Om någonsin. År 2012 var det 8 kvadratkilometer stora vindkraftsprojektet på Gabrielsberget genomfört. Läs HÄR mer förnuftigt och väldigt bra som skrivits om Norrland - om rotlöshet, utanförskap, exploatering, ja om en älskad landsända.
Det ni som besöker Nordmalings kommun bör veta är att här pratar man inte om vindkraft. Det är tabu och ska förträngas. Undvik även att tala om samer och rennäring. Renbetesmålet finns fortfarande i kommuninnevånarnas minne.
Än en gång den vemodiga Gabriel´s mountain. Gissa om den lyssnats på åtskilliga gånger.
.
.Ulla-maj Andersson (S) Nordmaling
Läs även andra bloggares åsikter om Norrland, naturexploatering, vindkraftpark, Höga Kusten, turism i Nordmaling
Själv har jag lärt mig en hel del mer om norrlänningars mentalitet genom det här projektet och inser att exploateringen av norrländska naturtillgångar inte kommer att upphöra inom de närmaste generationerna. Om någonsin. År 2012 var det 8 kvadratkilometer stora vindkraftsprojektet på Gabrielsberget genomfört. Läs HÄR mer förnuftigt och väldigt bra som skrivits om Norrland - om rotlöshet, utanförskap, exploatering, ja om en älskad landsända.
Det ni som besöker Nordmalings kommun bör veta är att här pratar man inte om vindkraft. Det är tabu och ska förträngas. Undvik även att tala om samer och rennäring. Renbetesmålet finns fortfarande i kommuninnevånarnas minne.
Än en gång den vemodiga Gabriel´s mountain. Gissa om den lyssnats på åtskilliga gånger.
.
.Ulla-maj Andersson (S) Nordmaling
Läs även andra bloggares åsikter om Norrland, naturexploatering, vindkraftpark, Höga Kusten, turism i Nordmaling
2 november 2013
Arkitektur - testa kunskaperna
Hittade något intressant på nätet.
Det här är en del av min vardag.
Det här är något av vad en arkitekt och en bebyggelseantikvarie kan.
Att känna igen arkitektur och inredning.
För att kunna datera.
För att förstå.
För att på rätt sätt ta hand om byggnader och förmera värdet av dem.
För arkitekter även att formge nya hus.
Historia förklarar nutiden.
Testa den här frågeleken Vilka hör ihop? som är avsedd för
högstadie- eller gymnasieelever. Den visar hur van man är att se,
registrera. Uppgiften är hämtad ur lärarhandledningen till "Så byggdes staden", 2012.
Den här frågeleken handlar inte om renässans, inte barock, inte gustaviansk tid.
Utan om de senaste 130 årens trender inom villabyggande.
Kan man pussla samman det som hör ihop har man känsla för tidstypiska detaljer och kan vara varsam om dem.
Men minns: det som visas på planschen ovan är yta. Här saknas konstruktioner och konstruktionsdetaljer.
Vilka är minst lika viktiga att ha koll på.
Innan man går på med motorsågen och kofoten.
Tänk er en Bentley med en dörr utbytt mot en Volvodörr!
Tänk er en rokokobyrå med ena lådan utbytt med en låda från en 50-talsbyrå!
Behåller bilen eller byrån sitt värde? Knappast.
Men hus får man behandla hur som helst!!!
Många följer klädmodet. Att känna till och kanske bära Dior, Jean Paul Gaultier, Peak Performance, Filippa K, Hermès, Tiger, Tommy Hilfiger, Hugo Boss, Fjällräven, Baldino, Max Mara, Acne, Emporio Armani, Marimekko, Prada eller varför inte Hunter gummistövlar som lantlivsboende... ger identitet och visar vilken livsstil man önskar sig. Och ger kanske önskad status.
Även hus följer trender. Man byter inte ut eller kombinerar vad som helst med bibehållen status :-)
Det här är en del av min vardag.
Det här är något av vad en arkitekt och en bebyggelseantikvarie kan.
Att känna igen arkitektur och inredning.
För att kunna datera.
För att förstå.
För att på rätt sätt ta hand om byggnader och förmera värdet av dem.
För arkitekter även att formge nya hus.
Historia förklarar nutiden.
Klicka på bilden så blir den större.
Den här frågeleken handlar inte om renässans, inte barock, inte gustaviansk tid.
Utan om de senaste 130 årens trender inom villabyggande.
Kan man pussla samman det som hör ihop har man känsla för tidstypiska detaljer och kan vara varsam om dem.
Men minns: det som visas på planschen ovan är yta. Här saknas konstruktioner och konstruktionsdetaljer.
Vilka är minst lika viktiga att ha koll på.
Innan man går på med motorsågen och kofoten.
Tänk er en Bentley med en dörr utbytt mot en Volvodörr!
Tänk er en rokokobyrå med ena lådan utbytt med en låda från en 50-talsbyrå!
Behåller bilen eller byrån sitt värde? Knappast.
Men hus får man behandla hur som helst!!!
Många följer klädmodet. Att känna till och kanske bära Dior, Jean Paul Gaultier, Peak Performance, Filippa K, Hermès, Tiger, Tommy Hilfiger, Hugo Boss, Fjällräven, Baldino, Max Mara, Acne, Emporio Armani, Marimekko, Prada eller varför inte Hunter gummistövlar som lantlivsboende... ger identitet och visar vilken livsstil man önskar sig. Och ger kanske önskad status.
Även hus följer trender. Man byter inte ut eller kombinerar vad som helst med bibehållen status :-)
Facit på frågorna ovan finns på sidan 39 i den lärarhandledning du kan öppna genom att klicka antingen på lilla bilden eller HÄR.
Det är en stor fil som kan ta tid att ladda upp men är väl värd att vänta på :-) Där finns mycket läsvärt.
På sidan 47 finns en annan frågetävling om inredning - att reda ut från vilken epok et antal stolar är tillverkade.
Med ökad kunskap ökar också glädjen över att förstå och kunna läsa sin omgivning, och i förlängningen att kunna påverka den. Demokrati och hållbar utveckling är viktiga parametrar i byggprocessen. För det vill vi väl ha?
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om arkitekturhistoria, formgivningshistoria, designhistoria, byggnadsvård, kunskap, mode, trender, livsstil, påverka själv
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)