Förklaringsmodell

Tack U för förklaring till att samfällighetens delägare inte tillfrågades om upplåtande av bygemensam mark! 

Det var brådskan som inte medgav inflytande från medlemmarna eftersom projektet kom till så hastigt att det inte hanns med att förankra bland medlemmarna. Några i byn hade sökt pengar till projektet från vindkraftsföreningen och när beslut om tilldelning kom måste pengarna utnyttjas under kalenderåret. Därför blev delägarna inte vidtalade (överkörda) och projektet beskrevs aldrig på en stämma i efterhand. Däremot skulle vi delägare inse på en stämma ett par år senare vad det handlade om då en muntlig fråga ställdes till delägarna ifall projektgruppen fick fälla ett litet träd som stod i vägen - detta ansågs räcka som projektredogörelse enligt den förklaring vi delägare nu fått. Absurt.

Ja, projektet är till gagn för alla. Det må vara hur bra som helst, det är inte det jag vänder mig mot. Det är tillvägagångssättet. Att först ta upp frågan på en stämma och därefter söka vindkraftspengar hade varit rätt projektgång. Med den förklaring som lämnades till oss delägare - brådska -  inser man att detta kan inträffa fler gånger. Att skyndsamt bränna ekonomiska medel ger inte tid till demokrati.

Det har hänt flera gånger att vi medlemmar blivit överkörda av styrelsen eller ordföranden trots att vi alla är "självägande bönder" och inte torpare eller statare som förväntades stå med mössan i hand och tacka och ta emot vad som än erbjöds.

* Kalavverkning av bygemensam mark
* Markberedning tvärs emot stämmobeslut om att det inte skulle utföras
* Användandet av hela kassan i en vägsamfällighet utan att den ekonomiska frågan över huvud taget fanns med i kallelse eller dagordning.

"Badar-grôbba" på 1970-talet.

Jag gick runt och fotograferade platser som var fina året innan jag flyttade söderut.

Att engagera sig i hembyn utan att bo här permanent är suspekt. Varför bry sig? Det gör långt ifrån alla utbor.

Jag fick 2003 i förtroende veta av den dåvarande ordföranden när jag besökte honom i hans hem att ingen säger något på stämmorna, men hemma vid köksborden pratar man på. Detta utnyttjas naturligtvis till att driva igenom lite vad som helst, ingen protesterar. Av rädsla, av okunskap om vad som gäller eller att man helt enkelt inte bryr sig. Jag upplevde ett existerande människoförakt.

Den föreningskultur som finns i byn har under min tid som delägare funnits oberoende av vem som sitter som ordförande. Visst har förbättringar kommit till (alla delägare blir kallade till stämmorna, i två av samfälligheterna har alla ett exemplar av stadgarna t ex) men det är inte helt och hållet styrelsernas förtjänst.

 *

Samtidigt som dessa tankar kommer till uttryck vill ge en eloge till sekreteraren i skogsbilsvägens sff som i samband med en enkel ändring i stadgarna visste att beslut i en så´n fråga skull tas vid två stämmor och att ändring ska sändas till och stadfästas av Lantmäteriet. Allt har genomförts som sig bör. Tack för den kunskapen om tillvägagångssätt. Det behövs inte mer än så för att göra mej glad!!!

Självklarheter kan tyckas

I samfällighetsföreningar gäller bland annat att:

*  Samtliga medlemmar ska kallas till stämma. 

Det dröjde 7 år innan jag blev kallad trots att jag skrev och bad om att bli kallad och skickade adresserat kuvert med porto! Detta negligerades och först när jag drivit igenom att en samfällighetsförening bildades kom kallelser. Beslut fattades innan dess över mitt huvud och beslut som jag inte kände till trots att det i en föreningsförvaltning måste råda konsensus bland medlemmarna i alla beslut.

* Andelstal får inte ändras utan lantmäteriförrättning. 

Detta har inträffat innan jag blev hemmansägare/medlem och två försök har gjorts under min tid som medlem vilka jag förhindrat genom den kunskap jag införskaffat.

* Styrelsen ska hålla ett aktuellt medlemsregister som ska vara tillgängligt för alla medlemmar. Registret ska innehålla fastighetsbeteckning, fastighetens (samtliga) ägare med namn, adress, telefonnummer och kanske e-postadress om styrelsen fått tillstånd av personer med e-post att använda denna vid kontakt. Registret ska naturligtvis även innehålla andelstal i samfälligheten.

Detta nekade ordföranden i bysamfälligheten att ställa samman för tre år sedan av ren och skär okunnighet. Det var jag som medlem som måste bevisa för henne och styrelsen vad som gäller.

* Inför varje förändrad uttaxering ska en medlemsförteckning med samtliga medlemmars andelstal och ny uttaxering upprättas och hållas tillgänglig för medlemmarna.

* Försäljning eller upplåtande av samfällighetens egendom får inte göras utan medlemmarnas medgivande. Det finns regler för tillvägagångssättet. 

Så skedde inte då försäljning av mark gjordes till nuvarande ordföranden. Vad såldes och vem satte priset? Dokument vi medlemmar aldrig fick se om de nu finns.

 * Justering av stämmoprotokoll ska inte göras tillsammans med någon eller några ur styrelsen.

Justeringspersoner ska agera självständigt och läsa igenom stämmoprotokoll enskilt och därefter skriva under eller skriva en kommentar om vederbörande anser att något i protokollet inte stämmer. Justeringspersonerna är medlemmarnas säkerhet för att de beslut som är nedtecknade i protokollet stämmer med det som sas på stämman.

Från bildandet av bysamfälligheten 2007 till 2019 skedde justering gemensamt med styrelsemedlemmar trots att jag nästan varje år sa ifrån, justeringspersonerna ska inte vara "lydiga knähundar" till styrelsen. Datum för justering beslutades på stämmorna. 2018 fick jag, i samband med min protest, till svar av den dåvarande ordföranden att skriva en reservation angående detta. Det var ordförandens mor Vera J som instiftade denna regelvidriga praxis och ingen (!) i styrelsen eller någon medlem protesterade förutom jag.

* Självfallet ska det finnas stadgar i en samfällighetsförening och samtliga medlemmar ska ha dem. 

Det var inte så i någon av de tre samfällighetsföreningar jag automatiskt kom med i när jag blev hemmansägare. Jag såg till att få kopior på stadgarna för skogsbilvägen via Lantmäteriet och såg till att de delades ut till samtliga medlemmar. Såg till att en samfällighetsförening med stadgar bildades i byn, såg till att en samfällighetsförening med andelstal efter båtnad återinfördes för Kustlandsvägen (någon gång på tidigt 1990-tal togs andelstalen bort, oklart när då stämmoprotokollen inte säger något i frågan). Den föreningen använder fortfarande inga giltiga stadgar vilket jag påpekat!

 

Andra självklara  saker inom föreningslivet över huvud taget:

* Samtliga ärenden måste finnas med i kallelsen är att medlemmarna ska kunna lita på att föreningen inte beslutar något (under "Övriga frågor" t ex) utan att de har en chans att vara med och påverka beslutet. Föreningsstämman ska därför inte behandla något ärende som inte finns med i kallelsen.

* Inkomna motioner ska skickas med i sin helhet i kallelsen till stämma/årsmöte, de ska inte formuleras om av styrelsen eller underlåtas att skickas med. Allt detta har inträffat så många år under min tid som medlem. (Motion kallas det medlemsförslag som lämnas in till styrelsen inom den tid som stipuleras i stadgarna. Ett förslag utarbetat av styrelsen kallas styrelseförslag eller ibland proposition.)

    Har inga motioner inkommit kan punkten tas bort från det årets dagordning eller så förklaras under punkten att inga motioner inkommit. Står bara punkten "motioner" på dagordningen vet medlemmarna inte om motioner inkommit eller ej och inte heller vad de behandlar. I de samfällighetsföreningar i min hembygd där jag är medlem behandlas detta vårdslöst.

* Styrelseförslag ska vara så tydligt formulerade att medlemmarna kan rösta om dem  med ja eller nej. De ska inte utformas som diskussionsfrågor där utfallet kan bli vad som helst. I ekonomiska frågor ska icke beslutas utan att reella förslag från styrelsen lagts fram i kallelsen. Sådana frågor ska absolut inte tas upp under "Övriga frågor", en punkt som bör undvikas.

* Inga beslut i ekonomiska frågor får tas om styrelseförslaget eller medlemsmotionen inte står med i kallelsens dagordning. Summan ska klart anges.

* Valberedningens förslag ska finnas utskrivet med namnförslag i varje års dagordning som sänds ut tillsammans med kallelse till stämma även om ingen personförändring föreslås. När jag för två år sedan bad att valberedningens förslag skulle sändas ut i kallelsen sa den nya ordföranden att visst skulle man göra så. Nästa år gjordes det i bysamfälligheten men inkonsekvent nog inte i den vägsamfällighet hon är styrelsemedlem i.

 * Styrelsemöten innebär att styrelsemedlemmarna och ev. suppleanter möts fysiskt. Alternativt i flerpartssamtal eller videomöte.  Gemensamma möten är viktiga för att frågor som ska beslutas om blir genomlysta och diskuterade i hela styrelsen. Separata telefonsamtal kan inte räknas som  styrelsemöte då samtliga styrelsemedlemmar inte hör vad de andra säger. Otillbörlig påverkan kan ske av den som ringer upp.Tyvärr är det mer regel än undantag i samfälligheterna här vilket beskrivs i verksamhets-berättelserna. Samtidigt skrivs det ofta som slutord att byn/föreningen "sköts efter bästa förmåga" utan att uppkomna frågor alltid diskuteras vid gemensamma styrelsemöten utan genom enskilda telefonsamtal. De ordinarie styrelsemedlemmarna är arvoderade.

*

Jag har suttit många timmar framför Lantmäteriets datorer och sökt material, har läst böcker om samfällighetsföreningar och om föreningskunskap och praxis, gått kurs, ringt och mejlat myndigheter och kunniga i föreningsliv eller samfälligheter, Riksförbundet Enskilda Vägar inte minst avseende gamla Kustlandsvägen, allt för att få klarhet i vad som gäller. Allt det där det som hör till en styrelses uppgift. Utöver det har jag har många års erfarenhet av styrelsearbete att luta mig mot.

Frånvaro

 

sista gången

     jag var

            hos min mor

                   rörde jag försiktigt

 

              vid hennes kind

            men det var försent

hon var redan borta

     det min hand vidrörde

 

            var inte längre hon

                   hon hade ersatts med frånvaron

            som är det enda som fortsatt

     bär hennes namn

 

Jonas Brun

ur tidskriften Balder nr 3/2023

 

 

 

Dikten ovan påminner mej om när jag vistades på sjukhuset några dagar i samband med att mamma dog. Bodde på nätterna i ett kalt rum med högt i tak utan fönster där ventilationstrumman pep som fågelungar. Det var den tid då storspoven anlände och då älven rev. Vi fick några dagar tillsammans där vissa ögonblick och vissa samtal var mer minnesvärda än andra. Dem nedtecknade jag i en tankebok.

De där minnena ville jag så gärna dela med mig av till min syster. Jag gjorde försök att finna en tidpunkt som kunde vara lämplig men alltid hade hon mycket att göra med att ta hand om sina två barn, och sedan kom hennes skilsmässa med skyddat boende samt allt annat runt omkring emellan. Därför blev det aldrig av att dela de där minnena. Det kändes lite ensamt till en början.

 

Johanssons

 

Jag hade nyss flyttat från Sthlm och hade kvar en lägenhet där när grannarna år 2001 bad att få göra ett besök på min nya bostadsort. Visst funderade jag över varför eftersom vi inte umgåtts på detta sätt tidigare, åldersskillnaden var för stor till den äldre generationen och de yngre fanns inte kvar i byn.

De kom och vi hade en fin dag, jag tror det var i maj.

Men sen tog det stopp.  Jag och min man hade blivit hemmansägare vid millennieskiftet och den här mannen till höger i bild underlät sig i sju år att skicka oss kallelse till byastämma/årsmöte. Inte ens när jag skrev pappersbrev (få i byn hade e-postadress på den tiden, kanske inte ens dator) och sände med ett frankerat kuvert med mitt namn och adress på utsidan, fick jag veta datum när stämma skulle hållas. Kuvertet kom tillbaka utan kallelse.

Min begäran var enkel och självklar.

Inte förrän jag tvingat fram att en samfällighetsförening bildades 2007 blev jag och min man kallade. Byn var föreningsförvaltad så länge ingen ingen samfällighetsförening bildats och i sådana fall räcker det med att en enda medlem kräver bildande av en samfällighetsförening så måste det ske via Lantmäteriet. Vi hade innan dess inga stadgar t ex. När jag frågade på en stämma när en motion ska vara inlämnad, något som ska stå i stadgarna, svarade Vera Jonzon nonchalant att "det får väl ske som i alla andra föreningar: en månad före stämman". Och vilken månad stämman ska hållas ska stå i stadgarna som inte existerade. Stämman hölls i april eller i maj, olika från år till år. Vad föreningen hade att förvalta var också väldigt oklart. Precis allt gick på lösa boliner. Jag fick nog av cynismen och inkompetensen och krävde att en samfällighetsförening skulle bildas. Och 2007 bildades byns sff med hemmansägarna som medlemmar. Jag föreslog min barndomskompis till styrelsen, den första akademikern som invalts (vi var endast tre stycken) och min tro var att hon kunde föreningsliv och om inte skulle läsa och förstå vad som gällde eller rådfråga kompetens inom området. Hon röstades in. Men långt ifrån allt fungerar som det ska än idag - inkompetensen existerar fortfarande - kallade blir vi dock numera. Önskar en ändring på det för medlemmarnas och rättvisans skull.

Det skrivs och sägs att kunskapsnivån i landet har höjts de senaste decennierna. Kanske gäller det i städerna, eller?

Majbrasa på 60-talet

När jag var barn tände min familj oftast en majbrasa på lägdorna vid stordiket. Inget hus fanns i närheten och vatten porlande i diket att släcka med ifall fjolårsgräset skulle antändas.

Men en vår i mitten av 1960-talet blev majbrasan extra stor. Min barndomskamrats pappa rev då den stora bröjstun, bryggstugan. Den vackra byggnad som vi hade lekt i och utforskat. Den var uppförd på 1920-talet om jag förstått det rätt med ett stort kök utrustat med vedspis, kanske var det en öppen härd, minnet sviker. Där fanns en vacker svängd trappa till övervåningen men även en smitväg via en smal bräddörr som liknade en skafferidörr,  pärlspont vill jag minnas att det var fast det ordet kände jag inte till då. När man kom upp fanns vackra trappräcken. Man kunde alltså vandra upp och ner i huset utan att mötas. Jag tyckte mycket om stämningen i det huset, kanske väcktes min känsla för gamla byggnader där.

Rivningen påbörjades och vi två småtjejer bar brädor till vår majbrasa. Mitt på dagen när vi var där för att hämta bräder hängde plirande fladdermöss i åsar i vindskontorens snedtak. De var spännande att detaljstudera, undrar just vart de tog vägen när huset var borta och de blivit störda?

Den här bröjstun var inget timmerhus men jag har hört att den användes som sommarboende den tid då korna släpptes på skogen och sommarladugårdarna fortfarande användes och då mangårdstimringen i form av en korsbyggnad fortfarande stod kvar. Av de byggnader som syns på flygfotot finns 2,5 stycken kvar och skogen har krupit närmare, skogsbrynet närmar sig de kvarvarande husen.

En skogsgädda

I tidningen Västerbottningen (C) kunde man härom dagen läsa om att Nordmaling ska anlägga en skogsgädda. Jag fick reporterns text muntligt återgiven men senare fann jag tidningstexten på nätet innan den låstes.

Kommunen planerat att avverka några tätortsnära skogsområden. De havsnära områdena har länsstyrelsen sagt nej till innan dess att en utredning visar om rödlistade arter finns  området.

Det andra skogsområdet som inrymmer ett motionsspår vill kommunen göra "en rolig grej" av. Kommunen ska anlägga en skogsgädda på kalhygget. Idérikt måste man väl tillstå.

En gädda i skogen synlig från ovan ska placera kommunen på kartan.

Kommunalrådet talar för avverkningarna som man låtit en expert hjälpa dem med. Experten torde vara en av skogsbolagens virkesköpare vars råd och omdöme man troligen litar helt och fullt på.

– Det rör sig bara om ett mindre område som ändå ska avverkas och återplanteras. Nu har man varit lite kreativ och tänkt till för att göra det i en rolig form, men mönstret kommer inte att synas från marken.

Tror du gäddan kan locka flygresenärer till Nordmaling?

– Det återstår väl att se. Om den syns från luften kan det i alla fall bli en rolig grej.

 Jakob Norstedt, kommunikatör i Nordmalings kommun, berättar:

– Gäddan är en symbol i Nordmalings kommunvapen och idén ska ha uppkommit spontant på något möte inom förvaltningen.

Inspirationen kommer från världens kanske största trädsmiley som finns anlagd i Oregon på USA:s västkust. Där har skogsbolaget Hampton Lumber planterat en cirka 80 meter bred smiley av lärk i douglasgranskogen på en bergssluttning utanför Willamina, fem mil väster om Salem. Trädsmileyn syns från Highway 18 – och på Googel Earth.

Smiley Face på Oregon Hillside har blivit en skogsnyhet – global snackis – och designikon.

– Planteringen av gäddan på Skjutbaneberget ska inte kosta något extra utan mera ses som en kul sak.

*

När det gäller avverkningarna som helhet finns engagemang och opinion mot kalhuggningarna. 20 personer har skrivit under en insändare: Skona skogen i Nordmaling. Bland annat frågar man hur intressant och vilken naturupplevelse det är det att åka skidor eller springa en runda på ett kalhygge? Att en inventering av de havsnära skogarnas arter ska göras har de som ifrågasätter avverkningarna fått till efter att länsstyrelsen tillskrivits. Bland annat vet man att vitryggig hackspett finns här längs kusten.

Det finns något som kallas hyggesfritt skogsbruk och vid rekreationsområdet Nydalasjön har Umeå kommun testat schackrutehuggning.

Kunskap - vad är det?

 "Kunskap finns överallt och för att tillägna sig den krävs en utvecklad förmåga till analytiskt och kritiskt tänkande, och om skolan inte kan hjälpa eleverna att bygga upp en utvecklad förståelse för det kommer de aldrig att kunna lära sig något på riktigt. Fakta är kunskapens minsta beståndsdel, skulle man kunna säga. Men utan förståelse för, dels hur delarna hänger ihop, dels hur den komplexa helheten förhåller sig till verkligheten, samt inte minst om och när man måste överge internaliserade övertygelse eftersom de inte stämmer längre, går det inte att tala om resultatet av lärandet i termer av kunskap."

"Och en högskoleexamen är början på det livslånga lärande som jag menar att alla som lever i ett kunskapssamhälle har ett ansvar att ägna sig åt. Tanken på att skolans uppgift är att se till att eleverna memorerar en bestämd uppsättning pålitliga fakta, så snabbt och effektivt som möjligt, är närmast antitesen till bildning som bygger på överflöd; ju mer desto bättre. Det är lite som att lova någon att de ska få lära sig att bygga ett hus men sedan bara tillhandahålla tegelstenarna, virket. Kunskap handlar om både delarna, det som håller dem samman och om byggandet. Och bildning, skulle man kunna säga, handlar om förståelse för olika byggnadsstilar och deras historia samt hur man renoverar huset i relation till både förändrade klimatförhållanden och behoven hos dem som lever i det."

https://flyktlinjer.blogspot.com/2024/01/det-finns-inga-faktakunskaper.html

Bild härifrån.

Synonymer till kunskap: vetande, lärdom, kunnande, insikt, vetskap, inblick, gnosis, kompetens

Ett av motsatsorden är inskränkthet.

Hotfullt bemötande

När jag skrev om hemvändande här på bloggen den 11 april 2024 fick jag en kommentar av Karin som berättade om hur gemytligt återvändandet till hemorten var efter tre decenniers bortavaro:

Oj, missade Babel i söndags. Måste kolla i efterhand. Men redan nu kan jag berätta om mitt lämnande och hemvändande. Det var på något sätt en naturlag att man (=de flesta ungdomar) skulle lämna hemorten, vidare till studier på annan ort och sen jobb långt hemifrån. Rätt skön att slippa den extremt effektiva sociala kontrollen. Men sedan, när jag återvände ungefär trettio år senare tyckte jag det kändes tryggt och trevligt att vara igenkänd. Om jag tar en simtur på morgonen kan jag mötas i ICA-kassan av ett: "Var det varmt i vattnet idag?"

 *

Jag har inte samma upplevelse alls. Ett välkomnande kan bli mycket hjärtligare än på det sätt jag bemöttes då jag blev hemmansägare efter 25 år i Sthlm:

"Hur har du tänkt dig din framtid här i byn?" frågade hon mej, Vera Jonzon, där hon isolerat mej i ett hörn av den gamla skolsalen, nu bygdegård, på behörigt avstånd från övriga stämmodeltagare - allt för att ingen skulle höra hur hon hotade mej. Jag trodde jag hörde fel men hon upprepade sig. Vera med familj och medhjälpare skulle se till att förtala mig på alla sätt så att jag inte kunde bo kvar i byn. Familjen har styrt byborna i åratal, men utan att synas, genom att se till att tillsätta lojala personer på poster familjen ansett vara viktiga. Ni vet så där som finansfamiljen Wallenberg gör, härskar utan att synas. 

Hon ville ha tyst på mej då jag är ett hot eftersom jag har god utbildning, är kunnig i föreningsarbete eftersom jag har erfarenhet av många års styrelsearbete, törs ifrågasätta och ser igenom hur maktmänniskorna här styr byborna. Veras beteende och hot är oförskämt och ociviliserat, ev. med drag av psykopati. Som kommunpolitiker och lågstadielärare boende i en liten by var hon och familjen vana att topprida sina medmänniskor.

När så min barndomskamrat lade munkavle på mej senast vi skulle ses gick hon för långt. Hon föreslogs av mej till styrelsemedlem då samfällighetsföreningen bildades 2007 med min förhoppning att hon var kunnig i styrelsearbete och skulle visa vilja till demokratisering, en naiv förhoppning från min sida. Båda dessa nämnda kvinnor har utbildning över gymnasienivå, båda jordbrukardöttrar.

Hot mot makten

Medborgerlig rättighet att i statsstater uttala sina åsikter.

Masonite-inredning

 Den här lilla fina stugan har jag skrivit om tidigare. Det var här Olga och Frans bodde.

Fastighet med bostadshus från 1937, två uthus och ett garage, belägen i den sydöstra delen av byn. Fastigheten har ett enskilt läge på en åssträckning med öppen och hävdad mark framför. Arbetaren Axel Hellman erhöll 1936 egnahemslån (lånenr. 2014) från Västerbottens läns Hushållningssällskap på fastigheten 3:25, avstyckad från 3:9.

Bostadshus. Byggnad i en och en halv våning med inbyggd förstuga i en våning. Resvirkesstomme och betonggrund. Rödmålad locklistpanel med vita detaljer. Sexdelade mittpostfönster. Grönmålad dörr flankerad av spröjsade fönster. Tegeltäckt sadeltak. Röd plåtskorsten.

Ur lst byggnadsinventering

Nu blir det berättat om övervåningen. Trappan dit upp är en ordinär u-svängd trappa av furu som fernissats.

Till övervåningen släpptes inte besökarna. Därför var det inte helt iordningsställt där.

Jag blev fascinerad över att finna det här omålade räcket vid övre farstun. Det syns hur enkla grepp som använts vid snickrandet och spikandet av räcket/balustraden.

En korkmatta från 30-talet ligger på golvet. Balustradens överliggare är brutalt enkel: cirkelsågad och ohyvlad och omålad. Inget för känsliga fingertoppar att ta tag i.

 

Tapetseringen med en typisk "gröttapet" avslutas mot masonitebalustraden. Ingen obehörig skulle ju bjudas dit upp och husets övriga rum räckte gott till Frans och Olga.

Jag fick möjlighet att komma in här 2007 och dokumentera efter det gamla parets bortgång. Jag är glad över möjligheten att dokumentera bostadshuset och uthusen. Planlösningen var speciell. Allt var välbevarat. Riktigt roligt var det att se övervåningen som verkligen hör ihop med Rundvik och Masonite-fabriken som lades ner 2011. 

Numera torde övervåningen se annorlunda ut.

Vi skola alla den vägen vandra.

Majblommor

 

Så underbart lätt det var att hitta Majblommesäljande skolelever i år. Dära Vall´n står de och säljer tillsammans framför livsmedelsbutikens entré. På andra orter i landet har det hänt att jag blivit utan majblomma då ingen har sålt där jag befunnit mej.

Heja Majblommesäljare!

Minns ni hur det var att sälja Majblommor då det begav sig...

Nyttjanderätt?

Här i byn har jag fått kännedom om ett projekt som anlagts på en byallmänning.

Det enda jag läst om projektet är en rad i en verksamhetsberättelse där de personer som har hjälpt till tackas. Ingenstans finns projektet beskrivet för oss drygt 30 hemmansägare.

Det finns ingenting nämnt i en kallelse med dagordning, ingen motion eller styrelseförslag, ingenting i något stämmoprotokoll. Men kanske har jag fel? Hoppas verkligen det. Men har jag rätt så innebär det att vi delägare inte fått förfrågan och gett bifall till nyttjande av den mark vi äger tillsammans, många kanske inte ens känner till projektet. Den drivande i projektet kan vara min barndomskamrat - allmänningen ligger i nära anslutning till hennes gård. Det är ingen stor anläggning men att det inte gått rätt till står klart så länge jag inte överbevisas med dokument i frågan. Vid närmare granskning visar det sig att även den pensionerade lågstadieläraren med make varit involverade. Varför köra över övriga hemmansägare i byn? Samtliga delägare ska väl ändå tillfrågas om ett projekt som nyttjar vår gemensamma mark, eller?

Att jag föreslog min barndomskamrat till styrelsen i samband med föreningsbildningen 2007 var feltänk. Jag talar ibland med vänner här i Mellansverige om vad som sker och inte sker här uppe, hur det går till i en liten norrländsk bysamfällighet, och får kommentaren "Hon passar inte att sitta i en styrelse!" Nej, svarar jag, så är det, men det finns heller ingen annan som passar. Alla agerar på samma sätt, tänker inte igenom hur en förening är menad att fungera där regler och statuter är utformade för att få en  demokratiskt fungerande grupp. (Okej, det finns någon som kan styrelsearbete vet jag men ingen som kommer till tals.) Principen är enkel - samtliga delägare ska få samma information och ha möjlighet att säga sin mening i de frågor som dyker upp. Krångligt?? Inte alls.

Kollektiv klassresa

Min föräldrageneration genomgick en kollektiv klassresa i och med att välfärden ökade markant under deras levnad. Ingen utbildning krävdes för att "komma sig upp" ekonomiskt, jämfört med tidigare generationer då kunskap i ett akademiskt ämne innebar möjlighet till uppburen tjänst och högre lön än allmogen.

Jag träffar en hel del människor äldre än jag, i de kretsar jag ibland rör mig i, som menar att utbildning är plus minus noll. De outbildade har lyckats lika bra som de  med utbildning. Vad är då utbildning bra för? Samtidigt höjer de sina telningar som utbildat sig till skyarna. Jag har svårt att förstå den dualistiska inställningen.

Innebär utbildning någon skillnad på människor emellan? Vad är bildning? Finns det? Är bildning att läsa god litteratur, spela piano, lyssna till eller utöva klassisk musik, dansa balett, besöka museer och konstgallerier? Det är den äldre synen på bildning. Men bildning att lika väl att använda sina kunskaper i ett gott hantverk - sömnad, timring, korgflätning, you name it. Det gäller att ha kunskap. Bildning innebär också förståelse.

Det som lärs ut i dagens utbildningsväsen - grundskolor, gymnasier, universitet och högskolor sägs vara på låg nivå. Vi hör om elever i grundskolan som inte har tillgodogjort sig undervisningen och därför har de inte möjlighet att gå vidare även om de skulle vilja. Studenterna har så dålig underbyggnad när de når högskola och universitet att de måste få extralektioner för att hänga med i undervisningen eller läraren måste ta upp/repetera de lärdomar studenterna borde ha tillgodogjort sig på gymnasiet.

Det fult att i ett Jante-land säga sig ha kunskap, det väcker ont blod, speciellt för en kvinna :-) Det är förstås skillnad mellan landsbygd och storstad. I Sverige ska vi alla vara lika, inga klasskillnader finns, det är endast inom idrott man får utmärka sig utan att det betraktas som fult och översittaraktigt.

Hemvändande

Söndagskvällens (7/4)  Babel, den litterära talkshowen på tv, handlade om att återvända hem.

Det sas att i den samtida svenska litteraturen med tema hemvändande flyttar hemvändaren motvilligt tillbaka och blir först glatt överraskad av hur mysigt det är att komma hem (ex. Wähä, Smirnoff, Samuelsson, Backman).

Mycket är sig likt samtidigt som mycket förändrats i hemvändarens blick.

Tillvaron i byn är mörk och kantas av en fientlighet mot den som kommer utifrån.

Alkoholiserade män, frikyrklighet, familjehemligheter och tystnadskultur är vanliga.

Det blir lätt en sårig uppgörelse för hemvändaren.

Några frågor på det?

Västerbottens landskapsdjur

Bildningtörst

Här på bloggen har jag skrivit så pass mycket om bildning att det borde ha en egen etikett men så är det  inte ordnat. Bildningsförakt skrev jag om i september 2020.

På det inlägget fick jag en bra kommentar av Margareta som skriver:

Ofta tror jag att bildningsföraktet är en slags sköld man håller upp för att dölja sin egen mindervärdighetskänsla.

Och på tal om bildning kommer jag att tänka på Hilda Olssons (Kerstin Hed) dikt:

Studiecirkeln

Det var blott några stycken, ett dussin knappt.
Det var långt mellan byarnas tjäll —
men på halkiga vägar de kommo ändå
till ett möte var torsdagskväll.

Det var muntra ord och betänksamma ord
på bygdens sävliga mål
kring ett bord, där aprildagens blåsippskörd
stod och glimmade blygt i sin skål.

Det var ovana grepp kring penna och bok —
det var blickar med längtan och dröm,
som förstummats och stängts vid dagens tramp
vid spis, vid spade och töm.

Det var riksdagsmannens pojkar och statarns Karl,
det var Sörgårds och så några fler.
Den som ingenting visste, fick stöd och hjälp
av den, som fått lära sig mer.

Det var kanske ej kunskap av stora mått,
men den lyfte dock tanken på färd
och skänkte en glimt av vår tid och dess liv,
av vår stora, härliga värld.

Det var ingenting som gav ära och guld —
men de unga, de sågo ändå,
hur rymden vidgades, mer och mer,
över vägen, de hade att gå.

Och det var, som om hela rummet blev fyllt
av en hög, förunderlig makt —
det var ungdomens heliga allvar, som än
ej bränts till cynism och förakt.

Det var som en kväll, när dimman är tät
kring ensliga planer och hus,
och man tänder en lampa — så stod det kring dem
som en brinnande cirkel av ljus!

 *

 

 

Jag läser flera romaner skrivna före min tid på jorden där bildningsivern varit stor hos romanfigurerna. Det är så annorlunda mot idag. Tänk att leva på den tiden då varje arbetare insåg att kunskap ger bildning och förståelse för omvärlden och delvis makt över sitt eget liv. Då människor kände behov av att förkovra sig i ämnen de ville ha mer kunskap i. Då människorna inte slöat till och blivit självtillräckliga och faktaresistenta.

 

Och med Margaretas kommentar fick jag ytterligare bildning. Jag har diktböcker av Kerstin Hed men kände inte till att det var pseudonymen för Hilda Olsson. Nu vet jag och är tacksam för det!

Hilda/Kerstin var författare och lantbrukarhustru och sa så här om sitt författarskap: "Hos mig har dikterna fötts under dagens arbete i köket, ladugården eller ute på ägorna och så har jag skapat fram det på kvällarna när familjen sovit."

 

Om Bildningsförakt.

Må lärandet fortgå

Ju mer vi kan, desto mer förstår vi.
Världen vidgas helt enkelt. Det blir roligare att vara människa.

 

Det är lättare att lura okunniga människor men bildning ger ingen immunitet mot galenskap. Den värdegrund man vilar på är säkerligen det viktigaste. Men det är svårare att lura och förleda den som kan dra egna slutsatser. Kan man inte det blir beslut grundade enbart på känslor. Bildning är klassbunden.

Läser en intervju i tidningen VI nr1/2024: https://www.vi.se/artikel/cecilia-duringer-bildning-ar-inget-vaccin-mot-dumhet

För min del är kunskap och förmågan att tänka fritt och dra egna slutsatser viktigare än makt, rikedom och ära. Om man måste välja. 

 

Att köpa bysamfälld mark

Du sitter i styrelsen för byns samfällighetsförening. Du har bestämt att du vill köpa en del av byns gemensamt ägda mark. Du pratar med de övriga styrelsemedlemmarna.  Så klart du får det säger männen. Du kontaktar lantmätare som sköter avstyckning med areal, belägenhet osv

Styrelsen tar upp försäljningen i kallelse till kommande stämma, där står att du vill köpa ett visst område till en angiven kostnad. Inga som helst dokument avseende köpet bifogas eller lämnas ut. Att det är medlemmarna du köper av inser du inte det eftersom övriga styrelsen varit så positiva till försäljning. På stämman säger en av medlemmarna att det där måste gå om, det går inte att fatta beslut på så litet underlag. Vad är det vi säljer? Andemeningen innebär krav på omtag: gör om, gör rätt till nästa års stämma.

Nästa stämma och kallelse till den går till på exakt samma sätt, inga dokument i förväg, inga delades ens ut på stämman, inga förklaringar. Du anser att allt är tydligt då övriga styrelsen sagt ja. Att det ev. kan betraktas som jäv att sitta i styrelsen och anse styrelsens acceptans till köpet vara tillräckligt förstår du inte. Du inser inte att det är medlemmarna du köper av, inte styrelsen. Ingen öppenhet sker, inga dokument på bordet vilket innebär att medlemmar/hemmansägare inte får veta och förstå vad de säljer, vad du köper av dem.

Du förlitar dig på det auktoritära och patriarkala systemet, du är kvinna. Jag blir uppbragt och ber på stämman att åtminstone få se en karta med marken jag och de andra hemmansägarna säljer till dig. I tio sekunder får jag möjlighet att se kartutsnittet som du har i din ägo sedan lantmätaren lämnade över den. Jag sänder runt kartan som vi som är närvarande har möjlighet att titta på några sekunder vardera. De hemmansägare som inte är närvarade har inte sett något dokument alls någonsin. Och ingen av oss har fått veta hur och av vem priset för marken satts. Var det du själv??? Var det styrelsen?? Lantmätaren? Hanteringen är inkompetent men det inser du antagligen inte. Styrelsen har ingen koll på hur det ska gå till, har inte läst sig till det i böcker om samfälligheter, inte frågat kunnig rådgivare.

Du känner till hur lätt rykten sprids i sådana här små bymiljöer. Att det sades att din far rev större delen av ladugården då den stod på bysamfälld mark. Själv hörde jag det för första gången i samband med ditt markköp. För att rykten och illvilja och förtal inte ska uppstå gäller det att handla korrekt. Att vara källkritisk. Att från säker källa ta reda på vad som gäller för en samfällighetsförening. Nog borde du kunna bättre! I min värld arbetar styrelser för att se till att demokratin lever och att alla vågar uttala sin mening i en fråga. Mig har du förbjudit att med dig tala om saker som gäller samfälligheterna i de två styrelser du nu sitter i. Det liknar diktatur, du går för långt. Så då skriver jag väl om det här på bloggen då. Byåldermannens envälde borde vara förbi i samband med att byalagen övergick i samfällighetslagen SFL 1973. Många felaktigheter har skett/beslutats under mina 24 år som hemmansägare.

Det var jag som 2007 föreslog dig till bystyrelsen då föreningen äntligen kom till genom en formell lantmäteriförrättning efter att ha saknat stadgar och regler sedan 1973. Äntligen och för första gången satt en beläst person med högskoleexamen i styrelsen, en "klassresenär". På min fråga sa du 2007 att du kunde det här med styrelsearbete då du suttit i en styrelse för en fackklubb på din arbetsplats.

Att påpeka hur fel t ex markköpet gick till skulle få dig att vända taggarna utåt ytterligare så det gjorde jag inte. Men nog trodde jag att en person med högskoleutbildning på fyra år, en "livsvisdom" som 50-plussare skulle ge mer insikt. Det var dumt av mej!

När jag någon gång påtalat hur galet något har gått till i samfälligheterna har jag fått svar av dej som:

• Det är väl inte så farligt! eller
• Det var ju bara en engångsföreteelse! eller
• Det visste jag inte!

Sitter man i en samfällighetsförenings styrelse ska man veta vad som gäller. Hela styrelsen är tillsammans ansvariga att känna till vad som gäller i en samfällighetsförening.

Att du ändrat uppfattning och numera tycker att markberedning inom skogsnäringen är av godo även på våra gemensamt ägda marker är din ensak precis som att du inte är kulturhistoriskt intresserad. Det är tillåtet att tycka olika i sådana frågor. Men när det gäller kunskap i föreningsliv och styrelsearbete har jag större krav på en välutbildad person än någon med folkskola. Därmed inte sagt att den med den gamla folkskolan i bagaget  har mindre kunskap i de här frågorna, det kan vara tvärtom.

 *

Du vill kanske väl. I samband med att jag föreslog dej till byastyrelsen och du valdes in lånade du min bok om "Samfälligheter". Snart nog fick jag tillbaka den, troligen oläst. Samma bok delades ut till styrelsen i samband med föreningsförrättningen. Har ni i styrelsen över huvud taget läst den. Okej, den har sina svåra partier men det finns andra handböcker om samfälligheter som är mera lättförståeliga. Själv betalade jag för en kurs som Lantmäteriet anordnade för länge sen i en mellansvensk stad. Jag ville veta, jag ville förstå hur samfällighetslagen är utformad och om bystyrelsen handlar rätt och rättvist. Mycket har gjorts fel - saknas kunskap förstår man inte det och är lätt att lura.

Hur känns det att säga något som man vet är rätt, och rättfärdigt, men mötas av oförstånd, eller kanske av spydigheter och cynism. Hur känns det att tillhöra en förtryckt och tystad minoritet, eller lika hemskt, en förtryckt och tystad majoritet, på det sätt många tvingas till i totalitära samhällen.

Ur Till bildningens försvar av Sverker Sörlin

* *

Här kommer korta utdrag ur två böcker om samfällighetsföreningar som jag har med på bloggens sida "Böcker jag haft nytta av".

KALLELSENS INNEHÅLL
I kallelsen ska alla ärenden som ska behandlas på stämman finnas med. Det är lämpligt att bifoga dagordningen för föreningsstämman.
(...)
Orsaken till att alla ärenden måste finnas med i kallelsen är att medlemmarna ska kunna lita på att föreningen inte beslutar något utan att de har en chans att vara med och påverka beslutet. Föreningsstämman ska därför inte behandla något ärende som inte finns med i kallelsen.
(...)
En medlem ska kunna få titta på dokument före den ordinarie föreningsstämman. Ska stämman godkänna en uttaxering ska även debiteringslängden finnas tillgänglig för medlemmarna i förväg. Gäller även försäljning av samfälld mark.
Om inte dessa dokument bifogas kallelsen ska kallelsen innehålla en uppgift om vart medlemmarna kan vända sig för att få titta på dem. 

ÖVERLÅTELSE AV FAST EGENDOM
För att beslut att överlåta eller söka inteckning i en fastighet eller att
upplåta en fastighet med nyttjanderätt för längre tid än fem år fordras minst
två tredjedelar av de avgivna rösterna, såvida det inte står något annat i
stadgarna.
(...)
För att förvärvaren ska få lagfart på en fastighet som samfällighetsföreningen
har överlåtit måste det framgå av protokollet att beslutet på föreningsstämman
har tagits med minst två tredjedels majoritet.

 *

KALLELSEN
Kallelsen skall förutom tid och plats för stämman innehålla uppgift om vilka ärenden som skall avgöras. Skall stämman godkänna uttaxering skall kallelsen innehålla uppgift om var debiteringslängden finns tillgänglig för den som vill ta del av den. Inför ordinarie stämma skall i kallelsen också anges var medlemmarna kan ta del av förvaltningsberättelsen, revisionsberättelsen, utgifts- och inkomststaten samt eventuella motioner. Det är i många fall lämpligt att bifoga dessa handlingar till kallelsen.

FÖRSÄLJNING AV MARK
Samfällighetsföreningen kan även försälja sin fasta egendom. För sådana
beslut krävs två tredjedels majoritet, om inte annat föreskrivs i stadgarna.
Försäljningen kan avse en hel fastighet som föreningen äger eller ett
område som avstyckas i samband med försäljningen. Belastas det avstyckade
området av rätt enligt AL måste den rätten upphävas genom fastighets-
reglering i samband med avstyckningen. Avyttring från marksamfälligheter
kan också ske genom en fastighetsreglering vid vilken den aktuella
marken överförs till någon närbelägen fastighet.

SKYDD FÖR ENSKILDA INTRESSEN
(...) En annan trygghetsfaktor är att stadgar är obligatoriska vid
föreningsförvaltning och att lantmäterimyndigheten är skyldig att granska
att stadgar eller stadgeändringar överensstämmer med reglerna i SFL.
Visare föreligger krav på kvalificerad majoritet för vissa beslut av
större betydelse för medlemmarna, t.ex. vid försäljning av fast egendom
och stadgeändring.
(...)
Vidare kan medlem eller styrelseledamot, som anser att ett föreningsstämmobeslut
inte har tillkommit i behörig ordning eller att det strider mot SFL, annan
författning eller mot stadgarna, klandra beslutet genom att väcka talan mot
föreningen hos fastighetsdomstol. Talan kan även föras mot uttaxering.

Kollektiva stigar

Ordet stig
tycker jag om.
Det vandrar i mig.
Stigar är människans finaste
nervtrådar.

    Göran Greider

Stig i Sverige. Fotograf Lars Johansson.

Människans historia och kulturarv på olika platser är ofta väl utforskad och dokumenterad. En ny antologi, som givits ut av tre svenska forskare, skriver om det som knyter samman platserna – stigarna.
– Det är diskreta lämningar, men med ett stort kulturellt avtryck, säger Daniel Svensson, historiker vid Malmö universitet. 

*

Stigar leder både framåt för de som går på dem och bakåt i historien. Dessa smala vägar finns världen över och är lika gamla som mänskligheten. Men de bevaras bara så länge de används.

– Se – men inte röra, är ofta det som gäller på museer som skildrar historia eller kulturarv. Men med stigar är det tvärtom; så länge vi trampar på lämningen så kommer den att finnas kvar, rörelsen blir en del av ett levande kulturarv, säger Daniel Svensson.

I den nyutgivna antologin Pathways: Exploring the Roots of a Movement Heritage samlar Daniel Svensson, tillsammans med Katarina Saltzman från Göteborgs universitet och Sverker Sörlin från KTH, texter som beskriver stigarna ur olika perspektiv. 15 forskare från länder som Indien, Israel och England har gett ett brett anslag som delats in i tre delar med historia, berättande och kulturarv som teman.

*

 – Stigar är levande spår av det förflutna. Visst tillkommer nya stigar och andra försvinner, men ofta fortsätter vi följa de stråk där andra gått före oss. Ändå har stigarna sällan betraktats som ett värdefullt kulturarv, kanske för att de är så anspråkslösa och flyktiga, säger Katarina Saltzman, etnolog och landskapsforskare vid Göteborgs universitet.

HÄR finns denna text i sin helhet.

Det var i Talkshow i P1 den 9 augusti 2023 som jag hörde ett inslag om stigars kulturvärde. Jag satt i bilen och lystrade till, blev omåttligt glad över att detta har uppmärksammats inom forskningen. I samma veva hävdades det att med KOLLEKTIV INTELLIGENS kan vi hjälpas åt att bevara dessa sköra kulturarv.

Inslaget kommer 30 minuter in i programmet och är 14 minuter långt med Sverker Sörlin som gäst.

 *

Jag minns än en gång stämman i maj 2023 då jag sa att stigar i vår skog är viktiga att bevara när nu markberedning ansågs som ett måste vid avverkning av skog. Det var som att tala med en vägg. Jag nämnde den vackra kärrväg som markbereddes bort vid kalhuggning av tre fastigheter  i direkt anslutning till byn år 1996. Det här var innan jag blev hemmansägare. Den väg jag ofta vandrat och fortfarande utnyttjade fram tills dess den plöjdes bort. Det var en väg som vi kallade Anna Thurdins väg eftersom Anna bodde där kärrvägen startade. Den hade mist sin funktion som väg men var fortfarande tydlig och lite bredare än en stig. Intill växte barrträd av olika ålder, med olika dimensioner och höjder, med skägglav, svampar, blåbärris, linneor och mycket mer. De speciella berghällarna stack upp ur markväxterna. Stigen var täckt av barr som doftade granskog när sommarsolen låg på. Den är helt borta nu, jag har försökt att vara stigfinnare men misslyckats. Där i skogen och på stigen hade kor på skogsbete rört sig till slutet av 30-talet på väg till och från de olika sommarladugårdarna.

Ingen annan på stämman verkade förstå vilken stig eller gammal kärrväg jag menade. Kanske hade ingen annan av hemmansägarna gått den??? Erik J sa att de träd som fällts vid fätået hade hemmansägarna fått ersättning för. De hade gått och räknat stubbar efter avverkningen som skett alldeles för vidlyftigt. Ekonomiskt värde är tydligen det enda som betyder något. Vad är kulturvärde?

Fätået är en byallmän stig som löper parallellt med skogsbrynet alldeles utanför gärdsgården/fastbandhagen som omgärdade byn. Skogen hade ett nätverk av betydelsefulla stigar när jag var ung och det storskaliga maskinella skogsbruket tog fart. Efter stämman 2023 står det klart att för hemmansägarna betyder landskapet ingenting, det landskap som skapats genom äldre jord- och skogsbruk, kreatursbete på skogen. Stigar, boplatser där byggnader stått som nu är borta... inget att minnas för nu de levande.

Vi hemmansägare som är förstagenerationsakademiker har inte naturligt med oss abstrakt tänkande från hemmet. Vad är t ex immateriellt kulturarv? Vi ser även ut ut att sakna insikt i hur kollektiv intelligens kan användas.

Förutom kärrvägen (röd linje) är även den del av fätået som tydligt fanns kvar i terrängen, numera borta (prickad). Den har slyat igen efter avverkningen.

 

*

Poeten och filosofen Lars Gustafssons Ballad om stigarna i Västmanland tar upp stigars immateriella värde:

 ”… vi skriver stigarna, och stigarna blir kvar, och stigarna är klokare än vi, och vet allt det vi ville veta.”

(...)

"…Vem gjorde stigen? Kolare, fiskare,
kvinnor med magra armar som samlade ved?

 (—)

 Alla och ingen. Vi gör den tillsamman,
också du gör den en blåsig dag, när
det är tidigt eller sent på jorden:
vi skriver stigarna, och stigarna blir kvar,
och stigarna är klokare än vi,
och vi vet allt det vi ville veta.”

Målning av Anders Stimmer

 

Läs mera: Stigarna leder oss till dem vi en gång var.

Saknad

Idag begravs min allra bäste vän A. Det är sorgligt.

*

När man inte längre orkar skriva, måste man minnas.
När man inte längre orkar fotografera,
måste man se med själens ögon.
När man inte längre orkar läsa,
måste man vara fylld av berättelser.
När man inte längre orkar tala,
måste man klinga.

När man inte orkar gå, måste man flyga.
Och när den tiden är inne,
måste man avstå från sitt minne,
sin själs ögon, sluta klinga
hålla tyst och slå ihop vingarna.

Men hur det än går, fortsätter berättelsen, fortsätter.

Eeva Kilpi