Svenskt jord- och skogsbruk

"Moderniseringens landvinningar eller det av människor och djur övergivna, överexploaterade landskapet? Bertil Almlöfs målning från 1984 kan ses både som en civilisationskritisk kommentar och en vacker bild av ett moget sädesfält i högsommarvärmen."

Ur Jordbruket i välfärdssamhället. 1945 - 2000. (Det svenska jordbrukets historia). Författare Iréne A. Flygare och Maths Isacson.

Kanske kan man göra en vacker målning även av en planerad och planterad monokulturskog med likåriga stammar. En skogsåker. Jag lyckades i alla fall inte ta vackra foton i den "skog" jag inte tänker återvända till.

Sveriges skogsavverkning ökade till rekordnivåer under 2021 och uppgick till knappt 97 miljoner skogskubikmeter enligt preliminär statistik från Skogsstyrelsen. Med undantag från stormen Gudrun 2005 har den svenska avverkningen aldrig varit större. Så det lär bli fler sådana här monokulturella "skogar", fler markberedda, plöjda skogsåkrar. Sverige är kanske inte så fantastiskt som påstås.

"När journalisten Lisa Röstlund granskar en av vår tids ödesfrågor kliver hon ned i skyttegravarna och blottar konsekvenser av kriget. Hon finner hemliga dokument och möter rädda människor som bara vågar uttala sig anonymt, men också de som väljer att prata öppet. Om självmord. Om dödshot mellan grannar. Om etablerade och välrenommerade forskare som mobbas ut. Och om vetenskapsmän som smider planer ihop med industrin. Granskningen vävs in i hennes vardag och väcker svåra frågor."

SKOGSLANDET - en granskning av Lisa Röstlund, 2022. Den boken ska jag läsa. Att diskutera den med övriga hemmansägare i byn vore intressant.

Klassiska arkitekturdetaljer i trä

Här har vi en byggnad i byn med klassiska arkitekturelement:

Den här vackra gaveln har förenklade doriska kapitäl, kannelyrer på pelarna (knutlådorna). Kalla det gärna kolossalordning, Fasaden är vackert tvåfärgad med röd slamfärg och vit linoljefärg. Lägg märke
till takfotens undersida - kan det bli vackrare???

Det här är ett av husen i byn som står obebott. Ett nytt bostadshus byggdes på tomten på 50-talet och då flyttade man ut ur detta timmerhus.

Nedan utdrag ur beskrivning ur Svenska gods och gårdar (vill jag minnas att det kommer från). Se hur "kapitälen" flyter ut och binder ihop takfoten. Tufft. inga hängrännor och stuprör stör arkitekturen. Avvattning med rännor och rör var inte vanligt föritin. Möjligen en kort ränna över ingångsdörren om denna fanns på en av husets långsidor. Och visst har delar bytts ut vid moderniseringar men det jag beskriver ovan finns kvar.

Byggnaden hitflyttad fr. Lögdeå omkr. 1890, ombyggd 1936, moderniserad 1950. Timmer samt spåntak. 2 våningar med 1 lägenhet om 2 rum och 2 kök. Sovalkov, 2 hallar, förstuga, källarvåning. El.ljus, vatten, avlopp, c.v., w.c.,

Fastigheten har varit i släktens ägo sedan omkring 1890 och övertogs av nuvarande ägaren efter modern genom köp 1943.

Nu står detta "norrländska tempel" öde.

Tant Hildurs ros

Finlands vita ros, som ursprungligen är ett skott från granntanten Hildur hemma i byn, har blivit en vacker rosenbuske i Mellansverige. Jag är glad över den.

Några kvistar av denna vita ros blev min mammas brudbukett. Samtidigt fick hon ett skott av Hildur och planterade detta vid sommarstugan där rosen lever vidare, numera utan öm omvårdnad.

Uppe i norr blommar den i juli, i Mellansverige tidigare.

 

Jag har försökt få ett skott att ta sig vid Kustlandsvägen men det för en tynande tillvaro. Huvudsaken är att Hildur Sandmans pimpinellros lever vidare. Minns hennes blomster. Det var inte många perenner på gårdstunet som bruket var här i byn med småjordbruk och idogt arbete, men jordgubbsland, stort potatisland och annueller saknades inte. Det engelska trädgårdsidealet hade inte slagit igenom här på 50- och 60-talen. Jag tyckte och tycker fortfarande att gamla gårdstun med vilda växter är vackra(st).

Triglyfer och metoper

 

Här har jag skissat hur triglyfer och metoper förändrats under den grekiska antiken. För många troligen ett värdelöst vetande men inte för mig. Att ha möjlighet att fördjupa sig i byggnadskonsten, få den förklarad, fördjupar även självinsikten. Jag lär faktiskt känna och förstå mig själv, vilket är ett inbyggt behov hos mig. Dessutom lär jag mig förstå delar av mänskligheten som gått före, varit föregångare.

I Apollotemplet i Delfi finns inskriptionen "Känn dig själv". Filosofen Sokrates menade att det rådet var menat till alla att de skulle analysera sina egna begränsningar och kompetenser, sin egen situation, vara vetgirig.

Känn dig själv!

Michelangelo karvar i stenen!

 

 En snabb skiss för minnet av Palazzo dei Conservatori.

Renässansarkitektur när den står högt. Michelangelo Buonaroti karvar och gröper ur när han skapar arkitektur. Pilastrarna av kolossalordning rår över två våningar och bär upp entablementet. Innanför kolossalpilastrarna står kolonner i en våning. Bottenvåningens kolonner står i urgröpningar i det bakomliggande vägglivet. Konservatorspalatset på Capitolium i Rom.skapades av Michelangelo och fullföljdes efter dennes död 1564 av Giacomo della Porta.

Kapitolieplatsen. Senatorspalatset i fonden, Kapitolinska museet t.v, Konservatorspalatset t. h.

Veduta del romano Campidoglio. Etsning av Giovanni Battista Piransi (1720 - 1778).

Det hela är ett mycket spännande och tilltalande möte mellan seklerna.
* Kyrkan Santa Maria in Aracoeli uppfördes under 600-talet.
* Redan under antiken fanns Tabularium, stadens arkivbyggnad, som under renässansen byggdes om och till för att bli senatorspalatset, staden Roms administrationsbyggnad (i fonden med torn). Där bakom finns utgrävningarna av Forum Romanum.
Kapitolieplatsen med sina tre byggnader och La Cordonata, trappan dit upp, kom till under 1500-talet utifrån Michelangelos skisser.
* Det väldigt stora bländvita Victor Emanuel-monumentet stod klart 1911 och finns så klart inte med på Piranesis etsning men står idag till vänster om kyrkan.

 

Platsen är hur intressant som helst med alla sina lager. I Rom finns alltid något nytt att upptäcka.

Lökar och lin

Honungslöken köptes på en växtbytardag för några år sedan. Då var den en främling för mej, nu ett årligen återkommande gäst som förmerar sig så sakteliga.

Det finns så mycket som blommar i mitt permanentboende nu. Av lökarna blomstrar skägglök, berglök, bollök, kirgislök och en låg liten vitblommande lök som kan vara papperslök. Utöver honungslöken. Senare kommer klotlöken. Av de ätliga har jag gräslök förstås, piplök, luftlök, kajplök och vitlök.

En liten jordbrukare bor i mig sen jag var barn och sådde frön som kom upp. Och såg när grönfoder, korn och havre såddes i byn och kom upp som vackra matnyttiga fält. Nu har jag sått 8 kvadratmeter lin som gror. Hoppas innerligt att jag är hemma så jag får se minifältet blomma i ljusblått när det bär av. Blomningen går så fort över.

Renässansarkitekur

En skiss för minnet.

Donato Bramante (1444-1514) påbörjade Cortile del Belvedere vid Vatikanpalatset i Rom år 1505. Knappt fem sekel senare satt jag där och skissade för att undersöka och förstå Bramantes rytmiska travé, ett begrepp inom renässansarkitekturen. Det här konceptet eller sammansättningen av arkitekturdetaljer fick genomslag i formgivningen av innergårdar (cortiler) och torg under kommande sekler i Europa. Utöver detta skilde Bramante bärande och buret genom materialdifferentiering, något som under renässansen blev ett nytt sätt att förhålla sig till byggmaterial. Travertin + kalkputs + tegel använde Bramante synligt på en och samma byggnad.

Klassisk arkitektur

Det här är något som intresserar mig mycket - klassisk grekisk arkitektur in i detalj. Har du namn på saker och ting är det lättare att minnas och förstå dem. Det gäller klassiska arkitekturornament lika väl som geografiska små och nästan bortglömda platser i landskapet eller för den delen allmogeredskap för höbärgning. (Det klingar illa i öronen när en höräfsa - av trä - kallas kratta.

Dorisk ordning

 

De här två sidorna finns i en liten anteckningsbok som följt med då antikens byggnadskonst skulle beses på plats. Den lilla anteckningsboken var så mycket enklare att ta med än en stor och tung volym om antiken byggnadsteknik och arkitektur. Detta är mitt "smala" intresse. Andra med samma intresse brukar vara arkeologer med inriktning på antikens kultur och samhällsliv.

Attisk-jonisk ordning

En gång i tiden ingick det i allmänbildningen i vissa samhällsklasser att kunna skilja de fem kolonnordningarna åt - främst dorisk, jonisk och korintisk ordning. Det är kapitälen som gör att man lätt kan skilja dem åt. Korintisk ordning har bladverk av akantus i kapitälen och den finns inte medtagen här ovanför. Kompositaordning samt toskansk ordning säger vi är överkurs.

*

Vad kan det vara som ingår i dagens bildning? Något som vi alla, i samtliga socioekonomiska grupper, känner till tillsammans och som alla åldersgrupper kan referera till?

Vet vi alla vad demokrati innebär?

Gökotta på nationaldagen

På Kristi Himmelsfärdsdag var det skitväder. Det blev ingen gökotta som annars är brukligt. Så idag vid 7.30, med solen i ansiktet, bar det av på cykel mot det vackra berget. I ryggsäcken fanns frukosten nerpackad - fil, kaffe, macka och egen äppelmust. Fågelsången var intensiv och göken hördes gala. Grönskan skiftade i olika gröna nyanser, ekar, björkar ,  hassel, granar och tallar - allt var till sin fördel.

Stensöta, liljekonvalj och getrams.

Getrams på sin böjda stängel.

Helt bestånd med getrams.

Vy från utflyktsberget. På andra sidan ån syns ett blommar rapsfält. Nedanför berget satsar kommunen på att hålla standängarna öppna. Snart kommer grannens kreatur att beta där. Den biologiska mångfalden märks.

Tjärblomster i lite en fuktig bergsskreva.

Väl hemkommen till gården möts man av bomullsflaggan i topp. 

Så klart att farmors flagga som för länge sedan hissats i Rundvik kommer upp en sådan här dag.

Buketten med styvmorsvioler jag plockat på berget arrangerades genast i vasen som är inköpt just för dem. Älskar detta! Är glad över att ha hittat nya ställen att plocka mina favoritblommor här vid nya boplatsen. Flera av "mina" blomställen är borta i hembyn. Hörde i veckan om en plats där kattfot växer vilt i kommunen här i Mellansverige. Måste dit. Att se vilda kattfötter är som "att gå i barndom" och minnas hur man gick längs gamm´vägen och plockad kattfötter längs vägrenen nedanför Hallberget.

Och det är inte nog med gökotta.

I eftermiddag blir det fanbärande, musikkår,  kvartettsång och högtidstal på ett berg med park i den lilla stadens centrum. Efteråt serveras kaffe i hembygdsgården (kulturminnesmärkt) ett par kvarter därifrån. Det blir en cykeltur även dit. Traditionen är sen gammalt.

Inspirerande

Hur kan en textil formgivet av 10-gruppens Inez Svensson knyta ihop Stourhead i England och Baalbek i Libanon?

Första gången jag besökte Stourhead, Wiltshire, England, blev jag betagen. Tillsammans med en kompis hade jag besökt arkitektoniska sevärdheter i London därefter flög hon hem till Svedala men jag stannade eftersom jag ville se mer av England. Nu gick jag omkring ensam i den engelska landskapsparken och njöt för fulla muggar. I resedagboken skrev jag ner mina intryck. Två år senare skulle jag återvända till Stourhead i en grupp restaureringsarkitekter och antikvarier.

Parken i Stourhead formgavs av Henry Hoare II (1705-1785) och anlades mellan 1741 och 1780 runt en konstgjord sjö. Parken som skapades enligt den engelska stilen, bygger på att upplevas som naturlig, en landskapspark med follies, överraskningsmoment i form av kopior på antikens byggnader osv. Helt i motsats till det strikta, symmetriska franska trädgårdsidealet som varit förhärskande sedan 1600-talet. Mellan det böljande landskapet och parken löper ett haha-ditch som innebär att omgivningarna ser ut att komma rakt in i parken eller att parken fortsätter ut i det idylliska landskapet med betande får. Detta låg i tiden - tänk bara på Jean-Jacques Rousseaus valspråk "Tillbaka till naturen".

Fredrik Magnus Piper lät sig inspireras i Stourhead år 1779. Ur detta skapades t ex Hagaparken och Drottningholms engelska park i Stockholm.

Apollotemplet uppfördes 1765 efter ritningar av Henry Flitcroft. Från dess läge på en kulle har man en vacker vy över sjön.

 

 Jag läste i  The Stourhead Landscape av Kenneth Woodbridge om rundtemplet: 

It is a version of a round temple illustrated in Robert Wood´s Ruins of Baalbec, of which Henry Hoare bought a copy in 1757. But more probably Flitcroft was inspired by Sir William Chamber´s Temple of the Sun at Kew (1761), a nearer rendering of the Balbec temple.

T v: Kände behov av att ta en bild, en "selfie", med självutlösare (minns ni den tiden?) vid rundtemplet. Arrangerade upp Nikonkameran och resultatet syns till vänster. Jag har en klänning jag sytt av ett tyg formgett av Inez Svensson, medlem av 10-gruppen. Där och då vid denna tempelkopia bestämde jag mig för att någon gång resa till Baalbek och besöka resterna av rundtemplet där. I samma klänning.

T h: Några år senare, ganska många faktiskt, kom jag till Baalbek och rundtemplet. Målet var nått. Blev fotograferad av en medresenär. Känns klänningen igen?

Baalbek  är en stad och en arkeologisk plats i östra Libanon på 1 150 m ö.h. Baalbek ligger cirka 70 km nordost om  Beirut, i Bekaadalen. Där finns fler storslagna romerska tempelrester där än detta rundtempel som upptogs på Unescos världsarvslista 1984. På den här kulturresan var Baalbek ett av tio världsarv som besöktes.

Arkitektur och textilformgivning inspirerar!