Knutlampa, elklammer och elskåp.

Knutlampan har kommit tillbaka på sin plats. En vanlig funkisglob med vitt glas från tiden då fasaderna masonitades 1950. Det får vara bra så.

Någon fasadbelysning passar inte in på detta hus, i mitt tycke förvärrar det husets utseende. Tycker man som jag om mörker blir det också väldigt fel med fasadbelysning.

Men det var inte för lampans skull jag tog fotot. Det var för kabeldragningen och elklamrens skull. Kabeln är en antennkabel (jaja, det är urmodigt) som även fanns tidigare, då målad med röd alkydoljefärg. Klamren är nya av vit plast med stålspik att fästa i väggen. Vid valet av  dem var vi oeniga. Jag önskade några av plåt som kan målas, min "andra hälft" ville ha de som fanns hemma och tillgängliga i plast som inte går att måla med slamfärg. Byte till röd kabel hade inte heller varit fel.

Hade jag tänkt till tidigare hade annan typ av klammer kunnat  köpas men när det blev bråttom fanns de inte dära Vall´n. Och att åka till en stad eller köpa via nätet hann vi inte då detta var på sluttampen av fasadarbetena och vi kunde jobba från ställning. Så jag smetade på slamfärg på hela härligheten, extraduttar på klamren. Färgen är redan borta. Det stör mej!

 

Då elbolaget grävde ner elkablarna för några år sen var jag bestämd med att elskåpet skulle sitta på lagårdsväggen. Gräventreprenören föreslog förstås att det skulle sitta på bostadshusets fasad mot väggen. Det skulle ha inneburit minst jobb för denne. Jag sa promt nej - inget förfulande vitt plåtskåp på den mest synliga delen av huset. Att mötas av detta antingen som boende eller gäst är en styggelse. Man kan eventuellt tycka att det är en liten oväsentlig detalj - men nej. Det är de små detaljerna som ger helheten och som är av betydelse för estetiken. Kan dock se att gräventreprenören fått sin vilja igenom på många fastighetsägares bostadshus.

Så här såg det ut i augusti 2016 då jag tydligt markerat och talat med entreprenören om var skåpet skulle sitta.

Dammsugare

Hur kunde en husmorsdröm se ut på 50-talet? Kanske som en cylinderformad dammsugare från Philips i silvergråmetallic med mörkröda ändar. En dammsugare som drogs runt på medar allt emedan den med hjälp av elektricitet, slang och munstycke (ej i bild) sög upp det damm som kom i dess väg. Höjden av bekvämlighet då det begav sig.

Dammsugare hade funnits sedan sekelskiftet men de som då fanns var stora och klumpiga och de bättre bemedlade familjer som ägde en sådan hade hembiträden anställda för hushållsgöromål som städning. Efter andra världskriget hade hushållen inte samma ekonomiska bärkraft, hembiträdena försvann, dammsugarna blev mindre och lättare. Tänk vilket lyft för husmödrarna!

Jag kan mycket väl tänka mig att mamma var nöjd med sin Philips dammsugare. Den här dammsugaren har en dammuppsamlande påse i tyg som tömdes vid behov. Dammsugarpåsar av engångstyp fanns inte då vad jag vet. Att den hade röda detaljer passade väl in i städskåpet med rödmålade hyllkanter och i köket med röd linje runt om taklisten.

Benämningen dammsugare på den välkända kondisbiten är fullt förståelig då man vet hur dammsugningsapparaterna såg ut för 78-80 år sen. Bild härifrån.

Kött-termometer still going strong

  

Den här kött-termometern från 50-talet är fortfarande i bruk. Och den fungerar bra. Till den behövs ingen elektricitet medelst batteri, inget batteri som kräver jordartsmetaller eller energi vid användning. I den finns ingen plast. Den tär inte alltför mycket på jordens resurser under sin livscykel. Bra va?

Stjärna på latin

 

Adventsstjärnan Osram STELLA från 1960-talet ger fint ljus i decembermörkret.

Galaxens centrum

BYVÄGARNA

Nära städer dör stjärnor.
Där slocknar universum
och allt i himlen ligger öde.

Medan byvägarna,
de minsta, leder in i galaxens
myllrande centrum.

Ensam gick jag in i
det till synes övergivna
och fann det artrika bebodda.

Stjärnor och djurögon
glimmar nu på alla himlens
och jordens tysta leder

Göran Greider

   

En grusväg med minst 400-årig sträckning där man förr kunde uppleva naturligt mörker.

Min första ljusslinga

Tolv meter ljusslang för 1200 kronor. Jag hade sett nyheten i den lokala armaturaffären och jag beställde de där tolv metrarna. Ljusslangen anlände till butiken dagen innan jag skulle använda den och jag hade andan  i halsen - tänk om jag inte skulle få den i tid. Året var 2000.

Ljusormen skulle jag använda utomhus på verandan i samband med en bemärkelsedag med många gäster. Så blev det men den plockades snart nog ner för så himla njutbart var det inte. Slangen hamnade nästa år spiralringlande i flaggstången som en serpentin. Jag var först i hela trakten med detta vill jag påstå. Men snyggt - nääää. Den kom inte upp där mera och inget foto tog jag. (Den enda plats där serpentinslangar i flaggstänger är snyggt är precis i uppförslutet norr om Älandsbro med byarna Kragom, Svedje, Överdal. Där, när man passerar i mörker på E4, lyser flera "totempålar" på ett suggestivt sätt på olika avstånd. Riktigt vackert då gatlyktor inte tävlar med serpentinljusen.)

Nästa jul följde slingan med norrut där julen firades, pappa levde fortfarande. Där gjorde den tjänst i ett par år på det roligaste av utomhusanvändande. Vi lade slingan i en cirkel ovanpå snön och jackade in kontakten i  ett uttag i lagårdsporten. Där låg den och lyste så lagom utan att störa stjärnhimlen. Det som hände var att värmen från de många lamporna (LED fanns inte vid denna tid) gjorde att snön sakta smälte runt slangen och den hamnade längre och längre under snön och ny snö föll ibland. Till sist såg det ut som ett UFO hade landat - väldigt elegant med ljuset som spred sig genom snön! Men si något foto på detta har jag inte.

Så småningom började lampor slockna/gå sönder och ljusslingan fick vila några år tills jag kom på att den skulle rullas ihop i ca 1,5 meters längd och placeras under en soffa. Med den svaga belysningen ser det ut som om soffan svävar om belysningen i övrigt är förhållandevis svag. Där ligger nu ljusslangen och sprider ett modernt sken i 50-talsrummet, lite nytänk i det annars tidstypiska finrummet. Slangen är självklart reversibel och jag är mycket nöjd!

Men - aldrig fler utomhusslingor! De är alltför vanliga nu.

 

Däremot har jag köpt ett par av de där massproducerade, billiga slingorna för inomhusbruk till jul. Den första köpte jag på 80-talet och pulade ner i en glascylinder (rak cylindrisk, ofärgad glasvas) och ställde på fönsterbänken av Ekebergsmarmor där den spred stämning i min dåvarande lägenhet.

Jag är högkänslig för elektriskt ljus, en HSP (Highly Sensitive Person), men inte elöverkänslig. Alltför många eller starka belysningspunkter är störande. Så har det varit sedan tonåren och sedan den tiden har inte elektrisk belysning minskat i närmiljön. 

 

Inomhus kan det också bli för starkt och irriterande. Har du suttit och fikat hos vänner i deras kök en kväll? Med ansiktet vänt mot arbetsbänk eller diskbänk? Den icke avbländade arbetsbelysning under överskåpen eller hyllplanen har varit tänd. Hur kul är det att titta in i den där lampan som bländar? En viktig uppgift för mej när det nya köket planerades och platsbyggdes i mitt andra hem, var att se till att få bra arbetsbelysning som var avbländande och som kunde dimras. Slutresultatet blev väldigt bra!

Trettondagsafton

 

Back in reality!

 

Över det vackert vintriga landskapet sänker sig den blå timmen. Och mitt fina secondhandfynd sluter upp innanför fönstret där innerbågarna nu håller kylan borta.

Att ligga i framkant...

  

Det går så bra att använda det senaste inom teknologin för att torka tvätt. Vi är några som ligger i framkant när det gäller. Varför slösa elektricitet på en så basal sak som att torka tvätt? (Vid minusgrader går det bra att frystorka tvätt i ett ouppvärmt uthus, inget konstigt med det.)

Bästa adventsstjärnan

Min absoluta favorit när det gäller adventsstjärnor är både ekologisk, biologiskt nedbrytbar, kräver inga batterier innehållande dyra jordmetaller som bryts i gruvor, kräver ingen elektricitet över huvud taget,  den kräver ingen lysande lampa, varken glöd-, lågenergi- eller LED-, den är lokalt producerad, lätt att tillverka - inga elektriska apparater krävs för tillverkningen,

Den är bara bäst! Helt befriad från blingbling. Det är så jag trivs bäst.

Stjärnan syns inifrån mot den ljusa himlen på dagen. På natten syns den både inifrån och utifrån om rummet är upplyst.

Den sexuddiga stjärnan är klippt ur smör- eller skisspapper med en vanlig sax. Modellen formgavs av Lisa Bauer på 1950-talet. Hon var glaskonstnär och flitig illustratör med vackra linjeteckningar.

När elektriciteten kom till byn

För 97 år sedan undertecknades ett kontrakt.

 

KONTRAKT

Mellan LÖGDEÅ ELEKTRISKA AKTIEBOLAG, härnedan kallad leverantör, och
herr .................................................................................. som abonnent av elektrisk ström är följande avtal upprättat att gälla i ..5... år, räknat från den....juli....... 1924...
        Leverantören förbinder sig, med stöd av omstående bestämmelser, att tillhandahålla elektrisk energi av...   volts spänning för belysning under den mörka årstiden, dock under följande villkor:
        att vid dagsljus och nattetid mellan klockan 1 e.m. och 5 f.m. avbryta ström-
tillförseln;
        att för verkställande av reparationer, undersökningar, ändringar och utvidgningar av ledningar, maskiner, apparater och dylikt tillfälligtvis avbryta strömtillförseln, dock utan att därvid vidkännas någon ersättning;
        att vid inträffande av force majeure, såsom strejk, lockout, krig, eldsvåda, olyckshändelse, vattenbrist, isskruvning eller till följd av andra händelser till vilka leverantören icke varit vållande och varigenom leverantören blivit urståndsatt tillhandahålla abonnenten den elektriska energin, upphör leverantörens åtagande den tid avbrottet varar. leverantören förbinder sig dock att efter inträffat avbrott, i den mån det är möjligt avhjälpa detsamma.
        Abonnenten förbinder sig:             16 ljus
        att för ström till ....4 stycken glödlampor enligt särskild förteckning samt för ......................................................... betala en årlig avgift av kronor........40:-.................... som erlägges halvårsvis med kronor ...20-... den ..1/6.... 19... samt kronor....20:- ........... den ..1/12 .... 19..årligen.
        att ej utan leverantörens skriftliga medgivande göra förändring i installationen samt att ej insätta flera eller större lampor eller andra apparater än de som finnas upptagna å för teckningen, med risk att underkasta sig de straffbestämmelser, som leverantören kan pålägga;
        att respektera omstående allmänna bestämmelser;
        att i händelse avgift ej erlägges å den i kontraktet stipulerade tiden, betalas 3 % av räkningens belopp i indrivningskostnader, dock minst 50 öre.
        Med detta kontrakt, varav två likalydande exemplar upprättats och växlats, förklara vi oss nöjda.
        Lögdeå den ..18 Nov..... 1924...

Stämpel och underskrifter

 *

Det man kan utläsa av det här kontraktet är att endast glödlampor installerades på gården, inga uttag för elektriska apparater. De var ju ytterst ovanliga 1924 i det sociala skikt som bodde här i byn. I högreståndsbostäder fanns dock redan t ex elektriska dammsugare och kylskåp.

Det var givet och förtryckt att det var en "herr" som blev abonnent.

Eftersom samtliga installationer var fasta och gällde belysning i tak fästes kablarna vid taklisten och löpte ut till lampan i taket och ner till rummets enda strömbrytare intill ingångsdörren. I köket hängde en rund, vit glasglob. Nere vid golvsockeln fanns inga installationer. Om ingen taklampa placerades mitt i rummet monterades den vid ett fönster för att förstärka dagsljuset när skymningen föll.

Belysning var viktigast inte minst i ladugården. Här i ladugårdsporten finns fortfarande tvinnade ledningar kvar som minner om denna första installation.

När något enstaka eluttag så småningom började krävas för elektriska apparater och bordslampor, placerades de ofta vid fönstret i höjd med fönsterbrädan eller strax ovanför och kablarna drogs fortfarande från taket ner till uttagen. Så placerades vägguttagen fortfarande 1950 då övervåningen på morfars hus inreddes till bostad.

Lögdeå elektriska kom igång med elleveranser 1919. Ju längre bort från kraftstationen man bodde desto svagare ljus fick man och spänningen var ojämn och blinkade. År 1929 brann kraftstationen ner. Den återuppbyggdes och 1931 kunde el levereras igen. 1957 övertogs kraftstationen av Vännäs Kraft och lades därefter ner 1959.

Västerbottensmuseums arkiv har material om elproducenter i länet. Där kan man hitta mer om denna  och andra kraftstationer och elektriska företag.

Här har jag skrivit tidigare om elektrifiering av morfars hus. Jag kan tänka mig vilken annorlunda känsla det var att fira jul 1924, samma år som elektriskt lyse drogs in. Fortfarande användes levande julgransljus i granen. Värmen kom genom vedeldade brasor, maten lagades på samma vedspis som gav värme i köket. Och lamporna tindrade och blinkade som barnaögonen.

Vippströmbrytare à la 50-tal

 

En vippströmbrytare av hårdplast från 1950. Elledningarna, som är infällda och dragna i rör, är utbytta men strömbrytaren är så klart återplacerad där den alltid suttit. Med spårskruvarna som förr. 

Annat är det med uttagen som numera ska vara jordade vilket inget av uttagen var från början. Här på övervåningen är uttagen placerade i höjd med fönsterbröstningen. Och när man bor i ett 50-talsinrett hus inser man hur få elektriska apparater och prylar som då användes. Elberoendet har ökat drastiskt.

Tingestar som elklammer

Här i morfars hus på övervåningen används gamla metallklammer av TKK-modell. De här är från 50-talet. Det är de små detaljerna som gör det!

Ljusets mörka sida

Läser en notis i september om att forskning visar att "påverkan av ljusföroreningar - artificiellt ljus under natten - på människor, djur och natur är ett växande forskningsområde. I en studie från 2017 kunde tyska forskare med hjälp av satellitbilder visa att andelen nattupplysta områden på jorden ökade med 2,2 procent årligen mellan 2012 och 2016. En ökning med ca 9 % på fyra år.

Under miljoner år har förhållandet mellan dag och natt varit konstant och många organismer har anpassat sig efter dygnsrytmen och de naturliga förändringarna mellan dem."

Källa Science. Biology letter. International Dark Sky Association.

Finaste adventsstjärnan - helt utan elektricitet.

Detta med ljusföroreningar att öka med tiden, tyvärr. Vad kan hejda förändringen? Djur som behöver mörker får ge vika för oss människor som kräver "vår rätt" till utebelysning. I en glättig "miljötidskrift" läste jag en artikel där energisparande LED-lampor förespråkas. Och den "sparade" energiförbrukningen kan då användas till att sätta ut "mysbelysning" i trädgården. Det blir ett nollsummespel utan energibesparingseffekt men med förstärkta ljusföroreningar. Någonstans där spårade skribentens tankegången ur totalt.

Vi som förespråkar upplevelser av mörker, stjärnhimmel, norrsken är i minoritet, nedsmutsning av mörker samt miljö- och klimatförstörelse går inte att hejda.
.
.

Eldningsförbud

Använd elektriskt lyse, inte levande låga. Hör ni det!

 Skylt från en stockholmsk vindstrappa i ett hus byggt 1934, inramad med funktionell rostfri ram.

Just nu läser jag boken på bilden: Ut ur mörkret. Ljusets och belysningens kulturhistoria. Den ger väldigt mycket bra fakta om livet i Sverige före och efter uppfinnandet av elektrisk belysning.

Morfars hus fick sin första elektriska belysning 1924 i form av sex glödlampor med elektricitet levererad av Lögdeå Elektriska Aktiebolag med kraftverk i älven. Glödlamporna var uppsatta både i bostadshuset och i ladugården. Den el som levererades till hushållen, främst till lampor, var av lägre kvalitet än den som vi vant oss vid idag. Strömförsörjningen var ojämn. Mamma har berättat om blinkningar och spänningsfall. Ju närmare kraftverket man bodde, desto jämnare var elleveransen. 1959 lades kraftstationen ned efter att Vattenfall övertagit anläggningen.

Strax före jul samma år, 1924, tändes den första neonskylten utomhus i Sverige - NK-emblemet i röd neon på Nordiska Kompaniets fasad vid Hamngatan i Stockholm.

Detta här med elektrisk belysning var något helt nytt för mina mor- och farföräldrars generation. Det var en verklig revolution. Det är så lätt att glömma bort det med tanke på all ljusnedskräpning som förekommer idag, vi är så översvämmade av ljuspunkter.

Sagolikt dumma
tindrar därnere
lysmaskar och

världsstäder.

Werner Aspenström 1972

Bild från NASA, Defense meteorological satellite program.
Det är vi i västvärlden som gör av med mest energi och exploaterar omgivningen mest.

När jag tänker efter var jag själv har mött verkligt mörker så dyker upplevelser på Österlen, i Istanbul, på italienska landsbygden med stora lantegendomar och i en fäbod i Dalarna upp. Och på gården i Mellansverige kan jag fortfarande se stjärnorna ganska ostört och det uppskattar jag oerhört. Karlavagnen brukar emellanåt vara parkerad ovanför hustaket :-)
.
.

Trådradio

Det här uttaget skruvades loss när finrummet skulle tapetseras om. Trådradio -vad är det för någonting?

Inte visste jag, men ville att detta skulle vara kvar och därför skruvades tillbaka igen då tapeten var på plats. Vill ju bevara så mycket som möjligt av 50-talet. Fast trådradio används inte numera. Det var radiosändning via telenätet, ungefär som dagens ADSL - internetuppkoppling via telenätet. Vet jag numera.

Från wikipedia:

Trådradio var en äldre metod för att överföra radioprogrammen via telefonnätet eller elnätet. På så vis kunde även områden där trådlösa radiosändningar ännu inte byggts ut få tillgång till bra sändningskvalitet. Ett annat syfte kunde vara att säkerställa en avlyssningsskyddad rikstäckande kommunikationskanal för exempelvis mobiliseringsmeddelanden.

I takt med att landet elektrifierades allt mer ökade även störningarna på de dåtida radiosändningarna över kort-, mellan- och långvåg. Den nya FM-radiotekniken var dyr och skulle även medföra att radiolyssnarna fick köpa nya radiomottagare. Lösningen var att sända radioprogrammen via telenätet. Detta blev mycket populärt och trådradiosändningarna pågick 1943–1971. Beslutet att satsa på trådradiotekniken kom sannolikt att försena utbyggnaden av FM-radio och TV något.

.
.

Strömbrytare av bakelit

Ibland försöker man gå över ån efter vatten. Helt i onödan.

Den gamla svarta vippströmbrytaren av bakelit som sitter i garderoben, min "walk-in-closet", gick sönder i somras. Den har en "vippa" lika den till höger, en vippa som inte fjädrade tillbaka. Jag fotograferade den i telefonen för att ha utseendet till hands den för att kunna leta efter rätt sort. För jag ville absolut använda en likadan (som ju inte längre tillverkas). Min man hade svårt att förstå att utseendet kan vara minst lika viktig som funktionen ;-) Varför inte en vit kantig sak som finns att köpa överallt. Nix.

Kollade på second hand-affärer, byggnadsvårdsbutiker, ja där jag passerade. På Tradera brukar det finnas mycket intressant. Men just då ingen strömbrytare av denna sort.

Efter ett par månader tittade jag runt för att leta något i mitt arbetsrum - vad hittar jag på en undanskymd plats om inte två gamla strömbrytare som jag samlat på mig för länge sedan i mitt sydligare boende för att ha en samling av strömbrytare från olika tidsepoker. Där fanns den ju! Jag, som var beredd att betala en bra slant för att få tag i en sådan där bakelitströmbrytare, slapp detta. :-)

Nu är bakelitströmbrytaren på plats som om inget hänt.
.
.

Byggnadsvården som försvann

Jag som tänkt skriva om byggnadsvård blandat med släktforskning och hembygdshistoria. Plötsligt blir dagens händelser i byn blir allt viktigare att skriva om. Det gör att bloggen spretar - precis som livet.

Kunskapen om byggnadsvård har generellt ökat oerhört sedan jag blev intresserad av detta som arkitekturstuderande. Föreningar bildas, byggnadsvårdsbutiker startar, tidskrifter uppstår. Därmed blir det högre i tak och de små detaljerna som hör ihop med stilhistorien och arkitekturhistorien blir också viktiga, inte bara detta att timmerhus är bra och tåliga konstruktioner, att linoljefärg och slamfärg är utmärkta eller att kalkcementbruk inte är jämförbart med kalkbruk. Självklarheter bland dagens byggnadsvårdare.

En fråga som brukar diskuteras bland initierade är vilken typ av klammer man ska ha då utanpåliggande elledningar, Kulo- eller Kuhloledningar sätts upp. Det är sannerligen en diskussion på detaljnivå, helt i min smak.

Här ovan ser ni klammer av plåt (t ex Letti-klammer eller Fastis TFK -Schneider/Thorsmans) som är utmärkta att använda då elledningar ska fästas och smälta in i äldre miljöer. De är lätta att måla över om så skulle krävas och följer ledningen väl.

Då vi för ett par år sedan drog om elen i övervåningen var de flesta ledningar infällda i rör bakom eller ovan ytskiktet, som på de flesta ställen var masonite. Övervåningen inreddes ju 1950 och då passade man på att dra ledningarna i metallrör. (Numera används plaströr, VP-rör.) Men på vissa ställen gick det inte att fälla in och där användes klamren på bilderna ovan, typ TKK. Och ledningen var blymantlad. Istället för att ta bort denna placerades den nya plastmantlade ledningen parallellt med den gamla. Och i ladugården där den första tvinnade ledningen på porslinsfästen finns kvar, får de sitta där de sitter och minna om morfars och mormors tid.

Här syns två de gamla metallklammerav TKK-modell till vänster. Längst till höger syns ett klumpigt nytt klammer (stålspik med plastfäste) som syns väldigt tydligt om det används vid utanpåliggande ledningsdragning. Inte heller är de lätta att måla. De där kommer inte till användning i huset. Överst till höger ett clips att fästa ledningar med platt tvärsnitt, t ex en ledning från en lampa som är kopplad till ett eluttag. Detta på bilden är gammalt men typen tillverkas fortfarande. Det här är saker som intresserar mig. För att inte tala om strömbrytare, eluttag, kontakter och sladdar.

Jodå, för det är de små detaljerna som gör det!!!
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om eldragning, tomrör, Kuloledning, Lettiklammer, TFK, TKK, clips

Elektrifiering 1924

Mamma var 3 år då morfars hus fick sina första glödlampor, 4 st, år 1924. Hon berättade att hon minns från sin barndom att lamporna blinkade, att strömmen inte var så tillräknelig utan ljustyrkan gick långsamt ner för att blinka till och öka. Jag förmodar att den glob av opalvitt glas med förkromad upphängning och takkopp som alltid funnits i huset i min levnad, var den lampa som hängde mitt i kökstaket, ovanför matbordet. I lagår´n finns rester av tvinnade textilledningar och porslinsisolatorer så även där drogs ström in.

Man firade skymning varje afton innan glödlampan tändes. Då var det väldigt rofyllt i köket, tyst och utan jäkt gick man igenom vad som varit under dagen. Man samlade ihop dagens intryck eller satt tysta.

Trots att elljuset gjort att vi kan förvända natt till dag och inte är beroende av dagsljuset längre, blir vi inte mindre stressade. Vår fritid ökar eftersom semesterdagarna blir fler och fler, vi arbetar femdagsvecka numera, de eldrivna redskapen och datorerna gör att kortare tid läggs ner t ex på arbetsmomenten i matlagning och på bankbesök. Nu är människan istället stressad av att inte ha något att göra på fritiden, man jämför sig med andra och vissa måsten finns för att hänga med grannar och bekanta osv. Elektriciteten är inte bara av godo, eller hur? Jag har aldrig levt utan elektrisk ström. Jag försöker föreställa mej hur det var i morfars hus före 1924 men det är inte helt lätt att förstå ett arbetsår i mormor och morfars tid som nygifta.

Och vi brukar fira skymning. Inte var dag men väl åtminstone en gång i veckan. Det är obeskrivligt skönt att känna lugnet utan elektrisk belysning.

.

.

Kanske har även andra bloggare åsikter om elektrifiering, elljus, belysning, mörker, lampglob, stress, konsumtionshysteri, fira skymning, elkontrakt

Sextio år gamla elledningar

Å, så skönt. Nu är de gamla elledningarna utbytta mot nya på övervåningen.

Proppskåpet, elcentralen, sitter i farstun. Made of Masonite.

Ett riktigt otäckt ormbo bakom doslock av plåt. På vissa kablar syntes koppartrådarna bakom textilhöljet. De gamla doslocken som är målade i väggens färg ska tillbaka. Några av metall, andra 70-tals plast men målade.

Innan locket sätts på.

Flera korta kablar drogs ur rören som är inbyggda i väggar och tak. Med hjälp av dragtrådar gick det nästan som en dans att dra in de nya.

Närbild på en sextio år gammal textlsladd. Ni lägger väl märke till min favoritlinoleummatta - Jaspé!

Här tittar nya ledningar ut. Det blev ordning på detta också. Egentligen borde jag ha dokumenterat bättre för inget av allt detta märks ju nu då doslock, strömbrytare, uttag och armaturer är på plats. Och nu är alla eluttag jordade enligt gällande elföreskrifter. Jag sörjer några av de gamla uttagen med i mitt tycke vacker design som inte får vara kvar. Det är livsviktigt att komma ihåg att allt det här måste utföras av en behörig elektriker. Allt annat medför livsfara och kanske brandfara. En del av arbetet utfördes under ficklampssken eftersom dagsljuset inte visar sig så lång tid på dagen just nu.

Och allt detta jobb kom sig av att jag införskaffat en ny taklampa som krävde ingrepp i det befintliga lamputtaget. De söndersmulade ledningarna blev påtagliga.

Äntligen finns ikeas taklampa Maskros i en mindre variant som gör att den platsar i ett hus med normal takhöjd. Diametern är 55 cm, toppen!

Här är så mörkt att det är svårt att fotografera, särskilt inomhus. Men det är otroligt vackert med upplega på grenar och ett kallt stilla snöflister i luften. Här syns målningsskarven på lagårdsväggen. Det omålade tar jag till sommaren.

Jag trodde julhelgen skulle kunna ägnas åt många blogginlägg men ack vad jag bedrog mej - här har det gällt att fånga dagens verkligheter. Inte alls dumt det heller! Nu mot Ö-vik.

.

.

Kanske har även andra bloggare åsikter om elledningar, elbehörighet, doslock, strömbrytare, uttag, Maskros