Sommarfrukost

  

Norrmejeriers filmjölk, linfrön, liite ingefära och färska smultron från Aspänge = en bra frukost.

Pärlanne´

 

Att potatis odla i hink för att få färskpotatis till midsommar är inget för mej. Ska det odlas ska det odlas rejälare än så. Hinkodling är för stadsbor och balkongodlare 😁

Här var vi självförsörjande med "pären". Det var "mandelpären" och "vitpären" som odlades. Mandelpotatis var den exklusivare av rotfrukterna. Odlingen var som jag minns ofta i förhållandet 2:5. Potatis sattes alltid efter den 6 juni, den sista av järnnätterna då frosten kunde slå till. Potatis till det första pärkoket skördades alltid den 2 augusti, på Karin-dagen och tillika mammas namnsdag.

I september drogs pärstannara (potatisblasten) upp ur joden och pären grävdes upp. De hälldes sen upp i pärlåddena och fick torka något innan de skulle ner i källaren. Utifrån rullades de ner i källaren genom en öppning i granitgrunden. Till hjälp hade vi en specialbyggd rutchkana och en raka. Där nere stod någon, ibland jag, och tog emot dem i de pärlådder som burits ner dit och som rymmer 3.5 skäl. Matkällaren fanns och finns under en lucka i köksgolvet, en ytterst vanlig lösning i äldre hus i norra Sverige.

De här fotona är från första halvan/mitten av 1990-talet. På sista bilden syns två potatisodlare som troligen är nöjda med utfallet.

Mer om ett tidigare liv: 
Om potatislandet på 60- och 70-talen. 

Om potatislådorna.

Rubus arcticus

 

Åkerbärsblommorna visar sitt cerisa inre i mängd!

Strömming

Strömmingsbilen kom körande lite oregelbundet under somrarna en gång i tiden. Så snart duetten eller PVn kom farande stoppade mamma den och köpte 3 kg nyfångad strömming direkt från fiskaren från Långroudden.

Var jag hemma, och så var det många gånger på sommaren, hjälptes vi åt att rensa strömmingen.  Oftast gjorde vi det utomhus. Av med huvudet och när man drog bort det hängde inälvorna med. Handgreppet är enkelt och effektivt. Fenor och stjärt lämnades kvar, de togs bort då strömmingen låg på tallriken.

Sen blev det fest innan resten av strömmingarna packades in i portionspåsar och frystes in. "Strömmingsfest" var något som vi två hölls med eftersom ingen annan i familjen hade samma böjelse för strömming som mamma och jag. Pappa påstod sig ha en idiosynkratisk motvilja mot fisk. Syrran föredrog väl annan tillagning av strömming än den kokta.

Vi ansåg nämligen att kokt strömming med vit sås (béchamel) och mandelpotatis kokt med skalet på var allra godast, gärna med rommen kvar. Och kanske gräslök till om det fanns i kökslandet. Jag har inte ätit detta på många långa år nu. Strömming säljs oftast filead i butikerna och på restaurangerna serveras den vanligtvis stekt eller rullad OM de över huvud taget finns på menyn.

Jag hittar ett enda recept på kokt strömming när jag letar på internet. Det är från 1900-talets början:

Recept från: Rälsläggare M Nilsson, Malmberget, Gällivare, Lappland.
Upptecknat: Den 14 augusti 1906 av Sonja Bosaeus (Uppsala 29403:10) 

Färsk strömming med sås och potatis från Gällivare

Ingredienser

½ kg strömming
Vatten

Sås:
1 msk smör
1½ msk mjöl
3 kkp fiskspad
1 msk klippt gräslök
Salt

Potatis:
4 stora potatisar
Vatten
Salt

Beredning

Strömmingen rensas och sköljes, lägges ned i en gryta med vatten och får koka tills den blir mjuk. Smöret och mjölet fräses tillsammans och fiskspadet slås på, såsen får koka en stund. Den afsmakas med salt. Gräslöken lägges i. Potatisen kokas och serveras jämte såsen till strömmingen.

Hittat på MATKULT.se

Det fångas inte lika mycket strömming som förr eftersom den blivit utfiskad i Östersjön och dessutom är den giftig om man äter i stor mängd. Aldrig att vi funderade över att ett förgiftat Bottenhav skulle bli resultatet av människans levnadssätt med miljögifter och övergödning. Med giftig matfisk som följd.  

Påskveckan

 Det är så lätt att tro att påsken är över nu för detta år. Men så är det inte, åtminstone kallas veckan som ligger framför oss Påskveckan. Förra veckan var Stilla veckan. Fast i år var det inte så stilla utan stormbyar, snö och regn. Härligt inomhusväder med mat, böcker och vacker musik.

Glasskål med ägg, Greta Gerell (1898 - 1982)

Järnjärn ska det vara

Lite sent, eftersom våffeldagen var i onsdags (25/3) , men detta är husets våffeljärn. På det har gräddats många frasvåfflor genom åren.

Våffeljärn, elektriskt. Märkskylt i botten: Elpar  ESKILSTUNA. Rund. Utvändigt i stål, våffelytorna i gjutjärn. Står på 4 fötter i bakelit. Två vågräta handtag i bakelit på underdelen, ett uppåt lutande dito på överdelen. Uttag för stickpropp på baksidan. Maxbredd inkl handtag: 29 cm, höjd=14,5 cm. 

I vår ägo finns även ett stiligare 60-tals-våffeljärn från Åviken. 

När jag flyttat hemifrån köpte jag så småningom ett våffeljärn med en hel del plast i och utrustat med termostat. Det var ett av de sämre köpen jag gjort och nu är det borta med vinden. Tacka vet jag tunga rejäla järnprodukter!

Vår matkultur under ständig förändring

Jag lyssnade för länge sedan på ett webbinarium med mathistorikern Rickard Tällström. Webbinaiet anordnades av Sveriges Hembygdsförbund.

Det handlade om historiska hållbarhetsideal - hur sommarens torkade spannmål blir till vinterns öl, gröt och bröd. Gränsen mellan knäckebröd och mjuka rågkakor poängterades.

Det handlade om historiska hållbarhetsideal - hur sommarens mjölköverskott blir till långmjölken, smör och ost. Här kom fäbodgränsen på tal förstås.

Men det handlade även om hur hemmamaten har förändrats de senaste 50 åren - 1975, 2000, 2012 och 2022. Jag tar med de 10 vanligaste rätterna 1975 och 2022.

De 10 vanligaste hemmarätterna år 1975: 

1. Köttbullar
2. Falukorv
3. Tunna pannkakor
4. Havregrynsgröt
5. Fläskkotlett
6. Stekt fläsk
7. Köttfärssås
8. Varm korv/grillkorv
9. Ärtsoppa
10. Bacon

 Källa Slakteriförbundet 1975.

De 10 vanligaste hemmarätterna år 2022: 

1. Spagetti med köttfärssås
2. Pastarätter
3. Kyckling med tillbehör
4. Fisk
5. Korv Stroganoff
6. Korv med tillbehör
7. Gryta
8. Köttbullar med tillbehör
9. Sallad
10. Lax 

Källa Food & Friends matrapport 2022. 

Bild härifrån

Lite mer från föredraget:

•    Vi vet väldigt lite om vad människor ifrån arbetarklassen åt. Vad man åt i överklassen är bättre dokumenterat. Vi vet nästan ingenting om vad man åt i olika minoriteter, och knappt att vi vet idag.  

•    Den svenska smaken är lagrad mat. Framför allt syrning och fermentering men även torkat, saltat och rökt. Socker kom på 1800-talet och efter det började vi sockra.  

•    Man kan se spår från vår förmåga att lagra mat runt om i landskapet i form av olika byggnader vars syfte var att lagra och bevara mat så som matbodar, sädesmagasin, visthusbodar, hölador, rökbastur mm.  

•    Lagrad mat smakar mer är färsk eftersom lagringsprocessen utvecklar kolhydrater, fett och protein. Av den anledningen har vi inte använt så mycket kryddor i vår mathistoria, då den lagrade maten redan har så mycket smak.   

•    Det som format hembygdens matkultur är dels ägandets matkultur, de som äger mark och kan odla den, samt hävdens matkultur. Den mat som man kan plocka och skörda utan att äga mark, ex lingon, blåbär, svamp mm.

•    Det finns ingen starkare berättare än knäckebrödsmackan med smör och lagrad ost menat Tällsträm. Den innefattar allt som vår matkultur består av.  

Mer om boken här.

För närvarande läser jag standardverket Från Krog till krog av Håkan Jönsson och Richard Tällström med undertiteln "Svenskt uteätande under 700 år".

Om jag tycker den är intressant? Gissa tre gånger!!!

Välkomnande flaggning som förr

Minns ni tiden då bilturismen var förhållandevis ny, då det vid vägkrogar och andra platser där somrarnas bilturister gärna stannade. Flaggspel hälsade besökarna välkomna. Det fladdrade och smällde vid blåst. Flaggspelen var liggande nationsflaggor, inga reklamflaggor, inga wind-trackers, inga vimplar, inga stående flaggor. Blomsterplanteringar med stadens vapen eller namn var vanliga i infarter till städer.

Här är den norska, svenska, danska och finska flaggan representerad på ett smakfullt sätt. Sönderblåsta är de inte. 

Docksta-baren är en pärla intill E4:an med sin neonskylt. Baren startade 1951 inne i samhället vid dåvarande Riks13. När vägen drogs om flyttade baren till nuvarande plats 1970. Efter det har fler förändringar skett men neonskylten har man behållit. Heja!

 

Nationsflaggorna fladdrar för vinden i maj 2025 på resan söderut.

Kaklunch

 

Idag fylldes en bygdegård med massor av hembakta kakor, kaffe och fikasugna människor i olika åldrar för det årligen återkommande kakkalaset. Kakbordet fotograferades då en timme av kalaset återstod så mer dignande var det när dörrarna öppnades. Regnigt och grått var det ute, att komma in till värme och ljus passade perfekt.

Sötsuget är stillat för denna gång. Gott var det!

(Det fanns kaffekoppar med fat att välja som jag egentligen föredrar, men jag valde trots det en kaffemugg för att slippa hämta påfyllning stup i kvarten.)

Det här jämför jag med Taxinge slott ("kakslottet") i Sörmland med grymt många sorter men detta var bättre och allt var hembakt. Påvrare inredning men vad gör det en så´n här gång... Intet.

Inomhussyssla

Igår stod regnet som spön i backen en stor del av dagen, räfsning utgick. Att syssla inomhus kändes lagom. Så det blev bakning. Jäst saknades men bakpulver fanns. Småkakor fick det bli.

Tog fram en gammal bakbok som fanns nära till hands - MODERN BAKNING från 1945. Mormor Alma har sitt namn i den.

Alla recept bygger på att bakpulver ska användas, helst Marabous. Ur den här boken valde jag att baka havreflarn. Förutom havreflarn blev det kolakakor från ett recept som mamma klippt ut ur en tidning. Hade inte hjorthornssaltet varit slut skulle det ha blivit bakade drömmar.

I samband med dessa göranden läste jag i boken om bakpulver och fick veta att 1945 hade Marabou tillverkat bakpulver i tio år, alltså sedan 1935.

Läser på nätet att på 1920-talet började Rumfords bakpulver säljas i Sverige. Innehåll: natriumvätekarbonat, stärkelse, monokalciumfosfat. Marabou bakpulver började säljas på 1930-talet. På 1940-talet kom Mazetti bakpulver och Rekord bakpulver.

Alltid roligt att få kunskap till livs. Och småkakor.

Primörpremiär

  

Idag, 1 maj, var det premiär för primören nässlor. Det blev en god sopplunch efter att ha plockat nässlor på gården att koka soppa på. Till det en smörgås på rågbröd med ost och egenodlade ärtskott. Gott!

*

 

Flaggan på gården hissades i topp för första gången i år. På kvällen hälsades våren välkommen med  manskör, det hör till numera. Och sen en majbrasa direkt efteråt när skymningen föll denna valborgsmässoafton.  

Vintern rasat ut bland våra fjällar;
Drivans blommor smälta ned och dö;
Himlen ler i vårens ljusa kvällar;
Solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här; i purpurvågor,
Guldbelagda, azurskiftande,
Ligga ängarne i dagens lågor,
Och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! hälsen glada vindar
Ut till landet, ut till fåglarne,
Att jag älskar dem; till björk till lindar,
Sjö och berg, jag vill dem återse;
Se dem än, som i min barndoms stunder;
Följa bäckens dans till klarnad sjö,
Trastens sång i furuskogens lunder,
Vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Text: Herman Sätherberg 

Musik: Otto Lindblad 1839

Buona Pasqua

Den allra mest minnesrika påsk jag firat gick av stapeln i Italien, i en liten kalabrisk stad längst ner på "stöveln".

På långfredagen var där stor teater med gestaltning av korsfästelsen på Golgata. En stor folkskara var där för att betitta skådespelet i det vackra vårvädret, jag var en i massan och fascinerades.

På kvällen gick en procession bärande kyrkans Mariaskulptur genom gamla stan. Vi stod på en balkong och såg den långa processionen uppifrån. Men det var så mycket mer att se och tillgodogöra sig under påsken, en långhelg som jag bjudits in till av min väninna Paola vars familj bodde där.

S. Maria del S. Maria del Patire Patreon grundades under sent 1000-tal. 

Här fanns kultur var man än rörde sig. Till exempel finns Codex Purpurensis Rossanensis, en illuminerad handskrift från 400-500-talet som berättar om Kristi liv och lära, en av de äldsta illuminerade manuskripten av delar av nya testamentet.

Detalj av basilikan ovan.

Olivlundar finns gott om och till påsken blommar ängarna så vackert och intensivt.

Lundasamtal för människor som levt ett  urbant liv sedan generationer.

Från gamla stan med vy över den nyare delen.

*

Annandag Påsk kallas i Italien för "Pasquetta" (lilla påsk) och är en dag för glädje och avkoppling. Detta lättsamma firande är italienarnas favorittradition under våren, som innebär att familjer och vänner träffas för mat och festligheter. Olika regioner har olika traditioner och mat.

Men överallt söker man sig bort från stan till landsbygden eller havet, "la montagna" eller "il mare". Vi for till en privat liten byggnad vid Medelhavet. För att äta och dricka. (Precis som vid Ferragosto den 15 augusti. Vad jag gjorde då kan bli en annan bloggpost.)

Den långa måltiden avslutades med tarantella till dragspel, italiensk folkdans. Dansen tarantella har fått sitt namn av att den liknar konvulsionerna efter bett av tarantellaspindeln. Paolas släkting var den som spelade dragspel. Han var också arkitekt och jag passade på att fråga om systemet för takavvattning som jag sett i gamla stan och som intresserade mej. Jag var ju i Italien för att tillgodogöra mig italiensk restaureringsideologi och byggnadstraditioner.

Taktäckningen består traditionellt av munk- och nunnetegel. I stället för hängrännor skjuts under varje nunnetegel in en zinkplåt formad enligt min beskrivning nedan. Då forsar inte regnvattnet ner längs fasaden. Väldigt elegant men säkert ganska besvärligt att underhålla i längden. Om jag ägde ett hus med den här typen av avvattning skulle jag göra allt för att behålla det ;-) 💧

Det var en rolig och minnesvärd påsk, helt olik det trevliga akademiska livet i Rom. Och helt olikt vårt svenska reformerta påskfirande.

Åkermynta

Efter mammas bortgång brukade pappa koka köttsoppa. Det var en av hans favoriträtter som han själv lagade till. Men utan klimp som mamma gjorde, det var väl lite krångligare tyckte han. Till köttsoppa skulle åkermynta användas som en krydda, enligt föräldrarna.

En tuva åkermynta hade räddats från Degermyra vars lägdor höll på att växa igen, skog-gå. (Jag minns att höet brukade skördas där in på 1960-talet.) Åkermyntan finns knappast kvar i det som nu blivit skogslandskap igen, Degermyran är den del av byn som dikades ut lagom till storsvagåret 1867. Den tuva som planterades nere på hustomten finns inte heller kvar, när pappa så småningom började med gräsklippare motades den bort. Tror knappast att åkermynta växer på någon plats i byn idag.

Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 88 * 1. Växtens översta del * 2. En tvåkönad blomma, sedd från sin högra sida.

Ett utdöende släkte

JORDBRUKARNAS GENOMSNITTLIGA ÅLDER 1999, 2020 och 2023.

• År 1999 fanns det ungefär 77 000 företag som var fysiska personer. Företagarnas genomsnittliga ålder var knappt 54 år.
• år 2020 fanns det ungefär 53 000 företag som var fysiska personer. Företagarens genomsnittliga ålder var 58,5 år.
• År 2023 fanns det 50 700 fysiska personer. Företagarens genomsnittliga ålder var 59,1 år. De senaste 25 åren har alltså genomsnittsåldern ökat med 5 år medan den ökat litet drygt ett halvår de senaste två åren.
  

 Här finns statistiken

Vilka ska producera vår föda framöver. Är laboratoriemat människans framtida räddning?
Kommer mat att bli en ännu mer markant klassfråga?

 

Julbordet

 

Skolradion fredagen den 11 december 1964 hade tema julbordet. Så är presenterades detta i bild.
Årets julbord var inte heller oävet men nu kan vi väl säga att julen snart är över. Till Tjugondedag Knut är det slut. Gott och trevligt var det i alla fall. Som vanligt stod torkat kalvkött högst på ranglistan tillsammans med Mor Ragnhilds goda limpa. Välkommen åter julen!

Slotts-senapstuben funnen

Några äldre inlägg här på bloggen har handlat om bildjakten på Slottssenaps-tuben som den såg ut under en stor del av mitt liv, tror det var fram till 1999. Efter det blev formgivningen indistinkt, grötig och ful.

Så kom det en kommentar den 15 maj i år på ett inlägg från augusti 2010! Där tipsades jag om en bild från 2014 på digitalt museum. OCH där var den, den grafiskt rena och stringenta, vackra och minnesvärda senapstuben. Så igenkännande. Ett varumärke som format mig. Tack för tipset! Hur många gånger har jag inte kommit körande in i Uppsala med riktning från Kungsängen och sett fribokstäverna med Slotts på det som var senapstillverkningens fasad.

Se och läs om tuben på digitalt museum.

*

Jakten på Slottssenapstuben # 1
Jakten på Slottssenapstuben # 2
Jakten på Slottssenapstuben #3

Träfatet med nötter hör julen till

 

Till julen ska det alltid finnas blandade nötter i det gamla träfatet. Obehandlat furuträ tillsammans med naturliga nötter (och krakmandlar) är oerhört vackert. Den välfungerande nötknäpparen hör till. Den fungerar bra utom kanske till de där hårda paranötterna.😊

I kyldisken

 

Detta var något nytt för mej! Färdigskivad falukorv. Dessutom i jätteförpackning - ca 2,5 kg. Aldrig sett något liknande, helt klart ett måste att fotografera. Jag har hört att i norra Sverige grillar man gärna falukorv på utegrillen och detta måste vara avsett för "ett helt kompani".

Parisare hände att jag köpte som ung i korvtjorren. Den korvskivan hade större omkrets och serverades mellan hamburgerbröd. Men varm korv (med skinn) i bröd med senap, ketchup och bostongurka small högst.

I motsatt kyldisk fanns jättestora plastförpackade korvar med lufttorkad vitlökssalami med vikt 2,477 och 2,235 kg. Nyhléns/Hugossons levererar, Konsum i Nordmaling säljer. Jag blir storögd ovan som jag är med de här produkterna. ;-)

Röda juläpplen och mistelkvistar

Egna äpplen var inget som växte på träd här på gården under min barndom. Vi hade ett litet äppelträd som min moster Ingrid hade planterat som äppelkärna men som aldrig ympades in på någon stam och därför aldrig gav någon frukt. Till sist kapades det ner. 

Äpplen till jul köptes i matvaruaffären. Numera har jag många egna olika äppelträd med sorter som kan lagras länge i matkällaren. Ingrid Marie är gott och mörkrött, Lobo och Aroma ljusare röda. Samtliga kan bli juläpplen.

Inte heller var en mistelkvist vanlig som jularrangemang när jag var barn. Att hänga en mistel i dörröppningen och pussas under den förekom inte, det är en tradition som förbehölls sydligare trakter där mistel växer vild (men är fridlyst). Egna mistelbollar kan man dock norpa en kvist ur och hänga upp som här i ett skovelhorn/palmat horn från älg. Mistel är Västmanlands landskapsblomma.