Slotts-senapstuben funnen

Några äldre inlägg här på bloggen har handlat om bildjakten på Slottssenaps-tuben som den såg ut under en stor del av mitt liv, tror det var fram till 1999. Efter det blev formgivningen indistinkt, grötig och ful.

Så kom det en kommentar den 15 maj i år på ett inlägg från augusti 2010! Där tipsades jag om en bild från 2014 på digitalt museum. OCH där var den, den grafiskt rena och stringenta, vackra och minnesvärda senapstuben. Så igenkännande. Ett varumärke som format mig. Tack för tipset! Hur många gånger har jag inte kommit körande in i Uppsala med riktning från Kungsängen och sett fribokstäverna med Slotts på det som var senapstillverkningens fasad.

Se och läs om tuben på digitalt museum.

*

Jakten på Slottssenapstuben # 1
Jakten på Slottssenapstuben # 2
Jakten på Slottssenapstuben #3

Träfatet med nötter hör julen till

 

Till julen ska det alltid finnas blandade nötter i det gamla träfatet. Obehandlat furuträ tillsammans med naturliga nötter (och krakmandlar) är oerhört vackert. Den välfungerande nötknäpparen hör till. Den fungerar bra utom kanske till de där hårda paranötterna.😊

I kyldisken

 

Detta var något nytt för mej! Färdigskivad falukorv. Dessutom i jätteförpackning - ca 2,5 kg. Aldrig sett något liknande, helt klart ett måste att fotografera. Jag har hört att i norra Sverige grillar man gärna falukorv på utegrillen och detta måste vara avsett för "ett helt kompani".

Parisare hände att jag köpte som ung i korvtjorren. Den korvskivan hade större omkrets och serverades mellan hamburgerbröd. Men varm korv (med skinn) i bröd med senap, ketchup och bostongurka small högst.

I motsatt kyldisk fanns jättestora plastförpackade korvar med lufttorkad vitlökssalami med vikt 2,477 och 2,235 kg. Nyhléns/Hugossons levererar, Konsum i Nordmaling säljer. Jag blir storögd ovan som jag är med de här produkterna. ;-)

Röda juläpplen och mistelkvistar

Egna äpplen var inget som växte på träd här på gården under min barndom. Vi hade ett litet äppelträd som min moster Ingrid hade planterat som äppelkärna men som aldrig ympades in på någon stam och därför aldrig gav någon frukt. Till sist kapades det ner. 

Äpplen till jul köptes i matvaruaffären. Numera har jag många egna olika äppelträd med sorter som kan lagras länge i matkällaren. Ingrid Marie är gott och mörkrött, Lobo och Aroma ljusare röda. Samtliga kan bli juläpplen.

Inte heller var en mistelkvist vanlig som jularrangemang när jag var barn. Att hänga en mistel i dörröppningen och pussas under den förekom inte, det är en tradition som förbehölls sydligare trakter där mistel växer vild (men är fridlyst). Egna mistelbollar kan man dock norpa en kvist ur och hänga upp som här i ett skovelhorn/palmat horn från älg. Mistel är Västmanlands landskapsblomma.

Bordsdukning

Planerar för nyårsfirande.

Kanske ska jag använda tallrikarna Vinranka i flytande blått från Gefle Porslinsfabruk, formgiven av Arthur Percy med matbesticken Gammal fransk.

Det är till årets storhelger som porslin och glas får komma ut och dammas av. Fantastiskt trevligt problem att välja hur allt ska kombineras. Väljer bland Vinranka, Atlanta, Venus, Victor, Bengali, Colorado LA eller kanske den vita mjuka formernas servis, WB, av Wilhelm Kåge.

Silverbesticken Svensk är ett under av avskalad renhet, besticken med grepp av gulvit bakelit alternativt horn med gafflar med tre klor är vackra och för med sig minnen, Thebe-besticken av rostfritt stål är vardagsbestick men är så fina att de mycket väl kan platsa på festbordet.

Utöver detta kommer servettfärg och brytning som hör till. Och glasen i olika storlekar som samlats i skåpen, med eller utan fot, med eller utan slipningar, med eller utan färg.

Till julgröten används Vinranka i rött. Vardagsporslinet får vila under jul- och nyårshelgerna.

Fermented herring

 Foto från det tidigare surströmmingsmuseet i Skeppsmaln vid Skags udde.

Surströmmingsätande är en tradition både hos mej och andra. I år blev det först i oktober då en kompis öppnade en större burk Oskars surströmming från fjolåret och bjöd oss på. Tillsammans med den egna mandelpotatisen, hembakat tunnbröd, hackad rödlök, tomater, crème fraiche blev det en skön måltid. Det söta till kaffet efteråt höll jag med.

Det är svårare att samla vänner i Mellansverige som tycker om surströmming - men det går. Det blir dock inte varje år. Då är sädesmagasinet en given plats att sitta och äta. Det händer till och med att vi provar olika surströmmingsfabrikanters insaltning med hjälp av blindtest.

Druvsaft

Den blå staketdruvan "Zilga" gav för andra året riklig skörd. Vad gör man med klasarna - de är för många för att ätas direkt.

Jag klippte ner klasarna i två tiolitershinkar och tog med dem när vi åkte norrut. Kokar väl druvsaft nu när jag får tid tänkte jag. Hittade recept på  hur man kan gå till väga och satt igång.

Här är nästan 5 liter druvklasar med en bottenskyla vatten i en gryta/kastrull.

Det hela kokar i ca 15 minuter och under tiden rör man om ibland och slutligen stötte jag med en "pärstamp".

Så silas det hela av. Man kan ha i lite strösocker och recepten föreslår även lite pressad citronsaft om man önskar. Jag fyllde på plastflaskor och frös in. Det blev 4 liter druvsaft att njuta av i vinter.

Är druvorna som växer på den gröna vinstocken användbar, kommer det att bli druvsaft även av de klasarna. Utöver druvsaften är jag väl försedd med egen god äppelmust - 25 liter. Förutom lådor med olika äppelsorter i matkällaren. Vintern må komma!

Karamellburkarna

 

Då som nu används två plåtburkar som förvaring, den ena för sötmandlar och den andra för hasselnötter. CAP och Tutti-Frutti. Båda har en gång innehållit karameller. De fyller sitt nuvarande ändamål väl och rymmer vardera en påse med 200 gram. Karamellburkarna bör ha inköpts av mormor och morfar och har avnjutits här i huset.

• CAP = Claes August Pettersson, konfektyrföretag i Göteborg. 1967 gick CAP samman med konfektföretaget Mazetti.
• AB Lidköpings Konfektyr Industri startade 1932. År 1938 ingick företaget i en fusion med Suchard och flyttades till Alingsås där godistillverkning pågick till 1952.
  

Jag har aldrig själv smakat någon av dessa karameller men en vän, som var barn när de fanns att köpa,  berättade att CAP-godis var hårda karameller med choklad- eller fruktsmak som man sög länge på. Så här kan man läsa på Wikipedia om CAP Familjeblandning som än är ett starkt varumärke genom dessa diagonalrutiga blå burkar.

"En av företagets populära produkter var CAP Familjeblandning som ofta såldes i en cylindrisk blå metallburk, med rutmöster i guldfärg. På framsidan av burken stod CAP i guldbokstäver mot svart botten. CAP Familjeblandning, som började tillverkas i början av 1920-talet bestod av karameller med fyllningar av choklad, nötter, mandel och sylt med olika smaker. Karamellerna var runda, ovala eller långsmala till formen och täckta av en pärlemorglänsande karamellmassa. I blandningen fanns även marsipanbitar täckta med ett lager färgskimrande karamellmassa."

Svenskt jord- och skogsbruk

"Moderniseringens landvinningar eller det av människor och djur övergivna, överexploaterade landskapet? Bertil Almlöfs målning från 1984 kan ses både som en civilisationskritisk kommentar och en vacker bild av ett moget sädesfält i högsommarvärmen."

Ur Jordbruket i välfärdssamhället. 1945 - 2000. (Det svenska jordbrukets historia). Författare Iréne A. Flygare och Maths Isacson.

Kanske kan man göra en vacker målning även av en planerad och planterad monokulturskog med likåriga stammar. En skogsåker. Jag lyckades i alla fall inte ta vackra foton i den "skog" jag inte tänker återvända till.

Sveriges skogsavverkning ökade till rekordnivåer under 2021 och uppgick till knappt 97 miljoner skogskubikmeter enligt preliminär statistik från Skogsstyrelsen. Med undantag från stormen Gudrun 2005 har den svenska avverkningen aldrig varit större. Så det lär bli fler sådana här monokulturella "skogar", fler markberedda, plöjda skogsåkrar. Sverige är kanske inte så fantastiskt som påstås.

"När journalisten Lisa Röstlund granskar en av vår tids ödesfrågor kliver hon ned i skyttegravarna och blottar konsekvenser av kriget. Hon finner hemliga dokument och möter rädda människor som bara vågar uttala sig anonymt, men också de som väljer att prata öppet. Om självmord. Om dödshot mellan grannar. Om etablerade och välrenommerade forskare som mobbas ut. Och om vetenskapsmän som smider planer ihop med industrin. Granskningen vävs in i hennes vardag och väcker svåra frågor."

SKOGSLANDET - en granskning av Lisa Röstlund, 2022. Den boken ska jag läsa. Att diskutera den med övriga hemmansägare i byn vore intressant.

Att lada hö

Hemma sa vi alltid att vi ladade hö när det torkade gräset togs ner från hässjan och föres in i ladugårdsporten och in i hölage´. Och att vi ladade ved när den kapade och kluvna veden kastades in i veaboa.

Här står min morbror på skrindan och lassar av hö som förs in i hölage´ vilket ligger alldeles till höger innanför ladugårdsporten. När några skrindor var ladade brukade vi barn (fem kusiner) hoppa i höet. På så sätt hjälpte vi till att packa ihop det så det rymdes men vi upplevde det som en skojig lek. Till sist nådde höet så högt att vi räckte till takstolens hanbjälke som vi klättrade upp på och ropade, för att få uppmärksamhet:  "Här står självaste kungen och dör" åsså föll vi raklånga ner i det mjuka höet. Allt emellanåt, efter några ladade skrindor, ropade pappa att vi skulle vända oss bort med ansiktena och så slängde han några nävar grovsalt på höet för bevarande (kan jag tro). 

Det hände nu och då att vi tog med sänglakanen och övernattade i det mjuka höet i hölage´.

Kusin Lasse och en hjälpreda som drog skrindan detta år.

* * *

Jag förmodar att andra jordbrukande familjer i byn använde samma vokabulär. Men jag har inte hört det sägas någon annanstans, kanske för att jag efter gymnasiet tyvärr inte befunnit mig ofta i bönders och småbrukares sällskap (men ändå följt utvecklingen).

Men begreppet lada fanns innan lada existerade som byggnad. Att lada innebär då att lägga i hög, att samla förråd, att stapla upp.

Lada har efter hand kommit att förknippas med förråd av hö eller annat kreatursfoder. Men det finns lador även för andra ändamål och förråden måste inte vara hus. Med ordets ursprung kan lada även vara såtar, stackar eller hässjor.

Ett foto från Aspänget på 60-talet. Två kusiner sitter i en ladas öppning. Den här ladan har två öppningar, på ena gaveln som ett kvadratiskt hål en bit upp upp, på andra gaveln med dubbelport ner till mark.

Ladan var av yngre konstruktion och placerad över ett stordike med överfart med trumma på ena långsidan. Ladan revs någon gång på 1980-talet då diket som tvärar över flera fastigheter skulle grävas och fördjupas. Ladan var fin!

På fotot syns även en timrad lada från 1878 längre bort, ner mot bäcken Aspan. Denna timrade lada flyttades 1991 till sommarladugårdens plats vid vår sommarstuga. Mina föräldrar skrev brev till mig i Rom, där jag då bodde, och berättade i ord och bild om sin insats för att rädda denna hölada.

Här på slåtterängarna ute´ Aspänge växte höskallra, slåtterblomma, penninggräs (som vi barn använde som betalning i våran "affär") och kråkklöver. De växterna nu är helt borta ur floran då lägdorna inte brukas längre. Blommorna påminde oss om när marken här var sjöbotten, Aspfjärden. Denna dikades ut i två omgångar, senast på 1920-talet. Allt för att ge skörd några år men snart nog började hemmansägare låta de smala markremsorna slya igen och skoggå eller snabbade på processen genom att plantera gran. 

Det var ett stort grävningsarbete som gjordes till rätt lite nytta och som hade varit bättre om arealen fortfarande varit våtmark. Så ser man åtminstone på det idag. Kanske hade bäckens översvämningar, som nu börjat förekomma relativt frekvent och vattenfyller mångas källare, inte varit lika förödande nu när klimatförändringarnas konsekvenser börjat visa sig längs norrlandskusten.

Skogen var full av lingonben

  

I onsdags var en sådan där soldag. Efter uträttat ärende dära Vall´n blev det lingonplockning, så pass att hushållet klarar sig ett år förhoppningsvis. Lingonsylt kokades

En 8-liters aluminiumgryta kom fram ur skåpens inre djup. Den har två handtag och en knopp på locket av bakelit. Väldigt mycket mitt 50-tal.

Aluminiumgrytan är tillverkad hos Lundbom & Karlsson Metallfabrik, Eskilstuna.

 

 

Några dl lingon sparades för att bli vattlingon som är så gott till julen. Vattlingon till dadelparfait är numera en julig favoritdessert. Nå, nu börjar jag längta till advent och jul. Det går inte över med åren - särskilt som det snöade igår.

Det finns ett vilsamt nöje i klarlägga föräldrarnas vardagliga hushållsinköp, sådant jag sällan  reflekterat över. Grejerna fanns ju bara där. Då. Nu var aluminiumgrytan bra till syltkok.

Sen kan man ju fundera på om detta kärl är en gryta eller en kastrull...

Gunnerudskaka

Jag måste berätta om en fantastisk smakupplevelse för ett par veckor sedan. Befann mig på Alsters herrgård och skulle passa på att fika. Kaffe förstås och något till. Tjejen bakom disken beskrev vad som fanns där bakom glaset. Morotskaka, Budapeststubbe, bla bla bla och Gunnerudskaka. Jaha, och vad innehåller den där sista kakan blev min fråga. Jo palsternacka, päron, kardmumma bland annat. Palsternacka, så spännande jämfört med morotskaka. "Jag tar en!"

Det var en värmländsk höjdare! Sedan har jag googlat och försökt hitta receptet och hittat det som ser ut att närmast stämma med min smakupplevelse.

Gunnerudskaka

2,5 dl riven palsternacka
2 dl rivet päron
3 ägg
3 dl (270 g) strösocker
1 1/2 dl solrosolja
1 msk Xante päronkonjak eller essens
3 dl (180 g) mjöl
1 tsk vaniljsocker
3 tsk bakpulver
1 tsk malen kardemumma
1 nypa salt

Topping

200 g philadelphiaost
150 g rumsvarmt smör
3 dl (180 g) florsocker
3 tsk vaniljsocker
Zest från 1 citron och saft från 1/2

Alsters herrgård där den goda kakan avnjöts

Gör så här

1. Sätt ugnen på 150 grader. Ta fram smöret till toppingen så det hinner bli rumsvarmt.
2. Skala och riv palsternacka och päron (krama ut saften ur päronen).
3. Vispa ägg och socker riktigt poröst.
4. Blanda mjöl, vaniljsocker, bakpulver, kardemumma och salt. Sikta och vänd ner det i äggsmeten.
5. Rör försiktigt ner oljan och päronkonjaken.
6. Vänd sist i palsternacka och päron.
   Lägg smörpapper i botten på en springform (innan du sätter fast kanterna, så fästs pappret i botten), smöra eventuellt kanterna.
7. Höll i smeten och grädda långt ner i ugnen i ca 55 minuter. Låt kakan svalna lite innan den tas ur formen.
8. Medan kakan är i ugnen gör du toppingen. Vispa samman alla ingredienser med en elvisp till en slät kräm.
9. När kakan har svalnat, bred eller spritsa toppingen på kakan. Dekorera med zest från en citron.

 * * *

Receptet kommer inte från en värmländsk site utan härifrån. Den där kakan har jag missat tidigare - undrar när den första Gunnerudskakan bakades, alltså hur gammalt receptet är? Jag odlar ju egna palsternackor så detta bör kunna bli en höstlig tradition att baka.

Fäbodkultur som världsarv?

Har ni hört att Sverige för närvarande försöker få med fäbodkulturen på UNESCO:s immateriella världsarvslista.

Jag besökte Jamtlis fäbodbyggnader i Östersund på hemester. Det är en konstruerad museiplats med hitflyttade byggnader. Undrar om man har möjlighet att lyssna till kulning här? Man försöker hålla minnet av en fäbod vid liv så här finns inga rödmyllade byggnader, ingen flaggstång och ett gäng getter håller fäbodplatsen öppen. Men i ärlighetens namn har jag besökt mer genuina fäbodar. Även sådana finns fortfarande i Sverige.

Har ni hört om Förbundet Svensk Fäbodkultur och utmarksbruk! På deras hemsida läser jag:

Nu tar FSF upp kampen tillsammans med Norge och påbörjar resan mot att fäbodbruket ska bli ett immateriellt kulturarv på Unescos världsarvslista. Ett förslag är inlämnat till Institutet för språk och folkminnen (Isof) gällande en nominering av nordiskt fäbodbruk till Unescos lista över representativa immateriella kulturarv.

Källa: http://fabod.nu/pa-vag-mot-immateriellt-kulturarv/ 

Tankarna på att nominera det nordiska fäbodväsendet som immateriellt kulturarv har funnits länge i förbundet. Men först år 2021 har resan på allvar kunnat starta. En projektgrupp tillsattes 2020 och har tillsammans arbetat fram ett förslag till Institutet för språk och folkminnen (Isof) gällande en nominering av nordiskt fäbodbruk till UNESCO’s lista över representativa immateriella kulturarv. 

Källan finns här.

I Norge har man kommit så mycket längre med arbetet att dokumentera och bevara sin (fäbod)kultur. Långfil, smör och ostar hör till fäbodkulturens produkter. Det gällde att ta till vara på ko- och getmjölken så den höll sig ätbar länge. Har skrivit lite om en sådan dokumentation här. Kanske kan vi svenskar åka snålskjuts...

Konstverket Nybyggarkvinnan av Anne-Karin Furunes från 2003, finns längs konstvägen Sju älvar mellan Umeå och Borgafjäll. Platsen där verket står är en tidigare fäbodplats vid byn Varpsjö, 32 kilometer väster om Åsele.

Konstnären beskriver:

Som en hyllning till Nybyggarkvinnan och hennes roll och stora betydelse för vår bygd finns en perforerad skulptur placerad på en gammal fäbodplats. Historien talar mycket om männens verk medan kvinnans betydelse för utvecklingen sällan lyfts fram. Den perforerade skulpturen med bilden av en glad, vacker och stolt kvinna skall för alltid bekräfta det som historien inte har lyckats framställa.

Källarsval långfil

  

Källarsval långfil (tett´n) det är sommarkänsla för min del. Så god med liiite strösocker som blandas in och med mald ingefära pudrad ovanpå. Här i huset finns en bra matkällare för ändamålet under köksgolvet.

Varma dagar

 

De varma dagarna som varit inledde sommaren med full kraft. Ganska skönt då att sitta i trädgårdsmöblemanget under ett stort skuggande träd och äta sallad, grekisk sallad. Och duken Fiki av Maria Åström för Ljungbergs textiltryck kom fram i ett nafs.

Natten till måndagen brakade ett våldsamt åskväder loss med blixtsken "all over" rymden och knallar direkt efteråt, knallar som fick fönsterrutorna att skaka. Sommaren har inletts med dunder och brak.

Är stordrift bäst?

 60 % av all åkermark i Sverige finns vid företag som är större än 100 hektar. För tio år sedan var andelen 48 %.  Enligt statistik från Jordbruksverket

Flera av de mellanstora bönder som är kvar gör ett hedervärt arbete. Skaffar oss mat. Särskilt små och mellanstora mjölkbönder har jag ett gott öga till. Tänk vilken nytta kor och getter gör och vilka utmärkta produkter som framställs. Den jordbrukspolitik som bedrivs i landet innebär dock att centralisering och stordrift kommer att öka ytterligare. Att detta skulle innebära billigare mat kan ingen övertyga mig om. Hur skulle min region ha sett ut med en jordbrukspolitik som varit mindre inriktad på centralisering? Är det bäst för alla när marknadsekonomiska krafter får råda oinskränkt? Norrländsk landsbygd har fått ta mycket stryk genom åren på grund av centralisering och sammanslagning för att uppnå stordrift.

Är litet vackert?
Är stort bäst?

 

Jag är ingen ivrare för centralisering och stora enheter vad det än gäller - men kalla mig inte bakåtsträvare.

Jag läser också att åkerarealens storlek i landet har minskat med 1,1 miljoner hektar de senaste 70 åren från 3,6 miljoner hektar år 1951 till 2,5 miljoner hektar år 2020. 

Under samma period har andelen arrenderad åkermark har ökat från 25 % år 1951 till 46 % år 2020.

 

"År 1951 var andelen arrenderad areal störst i slättbygderna. År 2020 var andelen arrenderad areal störst i Norrland och i Jönköpings län. I Östergötlands län och i Södermanlands län var den arrenderade arealen ungefär lika stor åren 1951 och 2020."   Källhänvisning här.

 

Siffrorna visar urbaniseringens framfart och hur små och medelstora jordbruk försvunnit. Undrar hur samhällsutvecklingen ser ut om 25 år? Hur vill vi ha det?

En vacker syn

Det är marsvinter på fotot från i år. Det är sol. Det är dagsmeja. Snön smälter bort på grusvägen.

I fonden en ladugård. Den går i vinkel men det syns inte på bilden. Det är en dubbel-ladugård som tillhör två fastigheter. Ladugården är välhållen. Volymen är stor men långt ifrån de ladugårdar/stall som byggs numera för mjölkbesättningar med frigående kossor.

I denna fina ladugård levde den sista avelstjuren som hölls i byn till gagn för småbrukarna och för mjölkkorna. Tjurpengar betalades årligen av byns djurhållare till tjurhållaren fram till 1960 då den verksamheten upphörde i och med att Oskar Jacobsson slutade att hålla tjur. I grannbyn fanns avelstjur kvar längre men snart nog upphörde de flesta småbrukare med djurhållning förutom två bönder som satsade på större enheter och insemination tog över tjurens roll. Numera finns inget jordbruk kvar, än mindre betesdjur/mjölkkor.

När tjurhållningen upphörde kan läsas om HÄR.

Åkerarealen i norra Sverige

Läser på fb-sidan Norrlandsparadoxen ett inlägg av Arne Müller den 12/4 2021.

Bara i Norr- och Västerbotten har åkerarealen minskat med 36500 hektar under de senaste 40 åren. En av slutsatserna i boken "KliMat - på jakt efter den hållbara maten" (kommer från tryckeriet i maj) är att det gäller att det gäller att vända denna utveckling. Varenda hektar jordbruksmark kommer att behövas.

En färsk forskningsrapport i tidskriften Nature Climate Change ger stöd till denna slutsats. Den visar hur klimatförändringarna redan kraftigt minskat produktivitetsökningen i stora delar av världen. Delar av Afrika och Mellanöstern är områden som drabbats särskilt hårt.

 

De delar av världen som knappt påverkats, eller där klimatförändringarna till och med varit gynnsamma, finns långt i norr. För att klara den globala försörjningen av mat i framtiden kommer jordbruksmarken i de nordliga regionerna att bli allt viktigare.

 

Som vi visar i boken finns det också goda naturliga förutsättningar för att bedriva ett jordbruk med små klimatavtryck i norr. En stor källa till utsläpp från jordbruket är läckage av koldioxid från åkermark. De studier som gjorts över lång tid i norra Sverige visar att förutsättningarna för att hålla nere dessa utsläpp är gynnsamma. Det krävs också i allmänhet mindre bekämpningsmedel och gödselmängder när man kommer längre norrut.

 

Kunskapen finns som talar för en kraftfull satsning på att bygga ut jordbruket i Sverige, inte minst i norr. Detta borde vara en viktig del av klimatomställningen. Det som än så länge saknas är tecken på en stark politisk vilja att gå i denna riktning.

Till fb-inlägget finns en artikel samt kartbild över världen och de temperaturförändringar som registrerats.

I artikelns informeras om en  bok som snart kommer ut-  ”KliMat – På jakt efter den hållbara maten” (Ord&visor förlag). Boken är resultatet av att den resa genom Norrbotten, Västerbotten, Österbotten och ryska Karelen som ett grupp svenska och journalister gjorde förra sommaren.  Det låter spännande och intressant - själv har jag glatt mig mycket åt jordbruket i ryska Karelen och den mängd timmerbyggnader, vackra landskap och gamla metoder som fortfarande används "over there" i Karelen. Kanske är jag inte så ensam i mina tankar om miljövänligt och människovänligt jordbruk. Det är till sådana platser/länder jag väljer att åka på semester för att uppleva annat än andra turister.

Totalt i landet fanns förra året 2 600 företag som var specialiserade på mjölkkor läser jag på en blogg från Jordbruksverket. Det är 17 % av de företag som var specialiserade mot lantbruksdjur. Jordbruksföretagen blir färre men större. Den centraliseringen har pågått länge, länge, länge.

Bild härifrån

En önskan, som känns rätt fåfäng, är en snar förändrad inriktning på jordbrukspolitiken. Jag är så "romantisk" att jag även hoppas att kossorna, grisarna och hönsen ska få det bättre än de har idag i djurfabrikerna.

Boken KliMat ser ut att vara ett inlägg i debatten om ett lands egenförsörjning på matproduktion och om globaliseringens verkan.

Vårfrudagen

Att äta våfflor på Våffeldagen är en fin tradition att hålla vid liv. I år provades ett recept på frasvåfflor från nätet.

Föräldrarnas gamla våffeljärn från 50-talet fick komma till heders. Elpar typ 521; 220V; 700W; S-märkt.

Våffeljärn, elektriskt. Märkskylt i botten: Elpar  ESKILSTUNA. Rund. Utvändigt i stål, våffelytorna i gjutjärn. På 4 fötter i bakelit. Två vågräta handtag i bakelit på underdelen, ett uppåt lutande dito på överdelen. Uttag för stickpropp på baksidan. Maxbredd inkl handtag: 29 cm, höjd=14,5 cm.

Föremålet finns i flera museers samlingar - t ex HÄR och HÄR upptäckte jag i samband med detta blogginlägg. Våffeljärnet, som fungerar perfekt kan alltså betraktas som kulturhistoria som så mycket annat här, hehe.

Utvilad är ordet

Den skönaste av jular jag kan påminna mig sedan mycket länge är över. Ingen skilsmässa i närmaste släkten, inget byte av boplats mitt i helgerna. Bara lugn och ro. Men nu är julen slut för det är Tjugondag Knut.

.

.

.