Broderi av annat slag

 

Tågbrus

När två av fönstren på övervåningen renoverades sommaren 2018 täcktes de under tiden med blå plast - minns att då hördes tågen på Botniabanan och tranornas trumpetande om nätterna. Det var som att sova i tält.

Nu, sju år senare, hörs ljud även genom stängt fönster väldigt väl. Framför allt framrusande tågset hörs länge och väl. Botniabanan invigdes hösten är 2010 och man undrar vad som förändrats, ljudet går inte att komma ifrån trots åsen mellan byn och järnvägen. Är det vädret som blivit annorlunda? Rör sig luftlagren annorlunda i sommar? Inversion är annars vanligast på vintern. Har skog avverkats så pass mycket att barr och lövmassor inte hindrar ljudet att nå hit?

Tystnad, kyla och mörker är värden att uppskatta, kanske först när de är borta - andra nu levande kan kommer aldrig att uppskatta dessa värden. Möjligtvis först några generationer bort.

Trolsk kväll

  

På hemväg i julinatten då älvorna dansar.

Sommar, sol och smultron

Finns det nå´t som påminner en mer om sommar än smultron på strå? 

(Skulle förstås ha varit ett timotejstrå men alla var nermejade.)

Tuffing

  

Denna bild tilltalar mej. Ingen dussinpingla precis. Vågar gå och stå emot strömmen. Jag kommer inte ihåg vem som är fotokonstnär men det arrangerade fotot visar en kvinna som vågar ha en egen tydlig identitet. Lite jädrar anåda.

Just läst

De senast lästa böckerna.

Den här romanen berörde mig illa. Om statligt översitteri i flera etapper mot en grupp människor som saknar skyddsnät.

Biografin över Wägner är lättläst och ger ett fördjupat kunnande om en människa med starka åsikter som var orädd och som var med och skapade folkhemmet. Elin Wägner var en förkämpe för kvinnlig rösträtt, för fred och var emot stordrift inom jordbruket. En stridbar kvinna med många åsikter som hon förde fram i sina skrifter och romaner. Hon levde ett innehållsrikt liv och engagerade sig helhjärtat i det hon ansåg viktigt. Elin Wägners bostad Lilla Björka i Berg, Småland är en väldigt vacker och väldisponerad byggnad. Huset ritades speciellt för henne av arkitekt Carl Bergsten och är väl värt ett besök. Detsamma gäller den lilla skrivarstugan på samma tomt som formgavs av Simon Gate.

Föregångskvinnor att minnas

Kvinnors medborgarrätt 1914

Fin fjällko

Fjällkor räknas som undergrupp av Svensk kullig boskap (SKB).

Fjällko utformad av Torfrid Olsson (1913–2003), ursprungligen i papper. .

Torfrid Olsson var en svensk lantbrukare, målare, skulptör och tecknare och verkade hela sitt liv på fädernegården i Bygdeträsk, Västerbotten. Parallellt med detta utvecklades han till en av landets främsta symbolister och surrealister med en helt egen konstnärlig profil. Ett museum över Torfrid Olssons konst och liv finns i Bygdeträsk.

Fruntimmersveckan

Igår var det första dagen på fruntimmersveckan som pågår mellan fredag 18 juli  och torsdag 24 juli med Fredrik som veckans första namn. Veckan brukar anses vara regnig men soligare och varmare än i år kan veckan knappast bli.

Tårta ska det vara,
säger Sara.
Vi kan gott få bli feta,
säger Margareta.
Låt oss bli tjocka och granna,
säger Johanna.
Man ska ha kött på bena,
säger Magdalena.
Vi har väl vispgrädde hemma, säger Emma.
Magra kakor är en pina,
säger Kristina.

Alf Henriksson, 1967

Som barn firades jag på Kristina-dagen. Eftersom jag fyller år på vintern var det oerhört trevligt att jag uppmärksammas även mitt i sommaren, mitt i slåttannan när moster och morbror samt kusinerna var och hälsade på. Sämre sommarminnen kan man ha.

Sevärt

Det finns så mycket intressant och vackert att se på väg mellan våra boenden. Här något lite av vad som hanns med vid uppresan. Målet nåddes vid halv 12 på natten men det är ljust ute i norra delen av landet den här årstiden så det spelar ingen roll att resan fick ta tid.

Växbo Linneväveri ett angenämt besöksmål med vävtekniker och formgivning med nytänk. Hälsinglands Linneväveri har traditionella metervaror, där köpte jag tyg till myggtjällsgardiner. De väver även de metervaror som säljs både hos dem och Gysinge byggnadsvård.

Trönö gamla kyrka är en fin kulturhistorisk sevärdhet. 

Och i Örnsköldsvik har vi en hög färgstark byggnad som är svårt att missa då det är beläget alldeles intill E4 som går tvärs genom stan. Tingsrättens byggnad är rå urban arkitektur från 1967, en stilig betongbyggnad i nybrutaslistisk stil med färgstarka fönster. Så minns jag Tingshuset när jag bodde i stan två korta perioder på 70-talet. Arkitekter till det vinnande tävlingsförslaget var Dick Sjöberg och Mart Uusma. Ångermanlands tingsrätt finns kvar i byggnaden...

...men ovanpå denna har 11 våningar färgglada bostäder byggts, arkitekt var Gert Wingårds kontor och Ting1 invigdes 2013.

*

Minnesstenar och gränsstenar finns det gott om längs vägen, omärkvärdiga sevärdheter om man hör till den gruppen människor som har intressen däråt. Och i Årsunda finns en gammal död dubbeltall som skyddas av en fastbandhage, en trägärsgård. Det finns så mycket att se att allt hinns inte med på en dag, man måste sovra.

Lupinkamp

 

I år såg jag några lupiner som växte på vägrenen vid Riks13 i anslutning till vår mark. Så beslut togs att de skulle bort. Någon bild före glömdes bort att ta men det handlade bara om 5-6 tuvor. Det gäller att mota Olle i grind. Vi kapade blomställningarna där några redan gått i frö, stoppade dem i en plastsäck och tog sen upp resten av växten med rötter med en spade. De invasiva blomsterlupinerna finns på fler platser längs vägen och de kan föröka sig snabbt. Trafikverket torde knappast ta itu med dem trots att det är verket som har hand om skötseln av vägar och vägrenar.

Lupiner växte inte här innan Riks13 standardhöjdes 2017-2018. Och någon ARTRIK VÄGKANT tycker jag mig inte se trots Trafikverkets skyltar som vill pränta in i oss att så är. Sly av björk, hägg och sälg frodas däremot. Men visst finns här gullris, vitmåra, till och med lite blåklockor, utblommade hundkäx och älggräs. Älggräs ogillas av mej eftersom det i mängd påminner om ödebygd och vem vill bo i övergivenhetens landskap?

Rallarrosor växer på vägrenen och tacka vet jag dessa blomster i stället för lupiner om det ska vara höga färgstarka blommor.

I söndags var vi på föredrag om dagfjärilar på Konsthall Norra Kvarken, Järnäsklubb. Flera nya tankar tänktes, flera nya kunskaper erövrades.

Forskaren Lars Pettersson från Svensk dagfjärilsövervakning, Lunds universitet, visar och berättar efter föredraget som drog ca 30 besökare. En sväng in till Konstbiotopen där nattens ljud som vi inte kan se presenterades i konstprojektet "Om natten vill jag se med mina öron."

På väg ut mot konsthallen i Järnäsklubb finns i Järnäs öppna landskap de vackraste vägrenar jag sett här i trakterna med torr mark och låga, ofta färgstarka blommor.

Vedboden

Vedboden, som finns i anslutning till ladugårdsporten, är tömd och veden är staplad under tak på annat håll.

 

För just nu pågår ett projekt med att ge vedboden ett nytt enkelt golv. Ett litet men viktigt sommarprojekt.

Att det ska behövas eldas vedbrasor för värmens skull verkar lite absurt när utetemperaturen visar 28-29 grader och vinterstormarna känns avlägsna. Men vänta bara... att i värmen planera för kyla är framförhållning.

Rullgardinen på plats igen

 

Nu gör rullgardinen tjänst igen i masoniteköket på övervåningen. Mot sol och mot mörker. Det var ett fasligt sjå att få till det därför att papperet är skört och hade gått sönder längst ner. Jag drog ut den tunna träribban och klippte bort det trasiga, placerade ribban på plats, vek runt papperet och häftade fast det i ribban. Ja, jag och jag är fel uttryck. Vi var två som måste samarbeta för att få till det utan ännu mer trasig papp. Men nu är pappersrullisen på plats och fungerar igen efter 54 år. Den har legat hoprullad i ett uthus sedan 1971 och det var ytterst häftigt att finna den. Även dragsnöret med träknopp är original från tiden.

Sjöbjörnen på målningen Grumset farvann finns nu också där så snart som rullgardinen dras ner. Typ av rullgardin/solskydd/insynsskydd är verkligt viktigt för att få en autentisk upplevelse av en interiör. När bottenvåningen stod klar 1913 användes inte rullgardiner utan halvgardiner av bomull.

När mörkret föll och rullgardinen drogs ner lystes masoniteköket upp av lysrörsarmaturen i taket och glasgloben med glödlampa ovanför Husqvarna-spisen som utgjorde arbetsbelysning vid spis och diskbänk.

Inomhussyssla

Igår stod regnet som spön i backen en stor del av dagen, räfsning utgick. Att syssla inomhus kändes lagom. Så det blev bakning. Jäst saknades men bakpulver fanns. Småkakor fick det bli.

Tog fram en gammal bakbok som fanns nära till hands - MODERN BAKNING från 1945. Mormor Alma har sitt namn i den.

Alla recept bygger på att bakpulver ska användas, helst Marabous. Ur den här boken valde jag att baka havreflarn. Förutom havreflarn blev det kolakakor från ett recept som mamma klippt ut ur en tidning. Hade inte hjorthornssaltet varit slut skulle det ha blivit bakade drömmar.

I samband med dessa göranden läste jag i boken om bakpulver och fick veta att 1945 hade Marabou tillverkat bakpulver i tio år, alltså sedan 1935.

Läser på nätet att på 1920-talet började Rumfords bakpulver säljas i Sverige. Innehåll: natriumvätekarbonat, stärkelse, monokalciumfosfat. Marabou bakpulver började säljas på 1930-talet. På 1940-talet kom Mazetti bakpulver och Rekord bakpulver.

Alltid roligt att få kunskap till livs. Och småkakor.

Först av allt

Det första göra när man anländer till sitt andra hem är att öppna kranen för inkommande vatten, oberoende av tid på dygnet.

Är det sommarmitt och uppehållsväder blir nästa drag att nästa dag ta fram hjälpredan för att slå gräset. Lien är ett bra redskap till detta men en slåtterbalk mejar även den ner gräs med skärande egg som skär av växterna med ett rakt snitt vilket är viktigt.

Fram tills nu har växterna varit till gagn för pollinatörerna. När ängen är slagen torkas höet, räfsas samman och samlas in för att brännas eller bli kompost. Den årliga skötseln är en förutsättning för att örterna, gräsen, insekterna och svamparna ska fortleva.

 

Den här buketten med ängsblommor och gräsvimplar är plockad här förutom stor blåklocka och gulmåra (Jungfru Marie sänghalm) som åkte med från det södra hemmet. Jag har inte sett dem växa vilt här.

Ängsklocka växer sedan ett par år på tomten (insådd med frön från omgivningen) och skallror har jag försökt få in men än har det inte lyckats än. Kråkklöver, ormrot, rödblära, prästkrage, åkerbär, smultron, kärrviol, gullris, vanlig smörblomma och rödklöver växer här bland annat. Ögontröst finns och den har samma effekt på gräs som ängsskallra. De är halvparasiter som behöver rötter av andra växter att parasitera (ta upp näring) på. Därför vill jag ha in skallror i gräset där det växer som tjockast. Men det är svårt att finna vildväxande skallror att samla in mogna fröer från. Förr växte höskallror och slåtterblommor ute i Aspänget men de har trängts undan då jordbruket utarmats.

Äntligen ängsklockor

 *

Sen ska man inte glömma att stänga kranen till huvudvattenledningen när man lämnar. Det är ett måste. Översvämning med vattenskada som följd är säkerligen inte kul. Skulle vattenledning gå sönder av någon anledning eller frysa när temperaturen går långt under minusstrecket är det bara den begränsade mängd vatten som finns i ledningen som kan rinna ut.

108 år

Jag har starka minnen av min pappas glädje över daggvått gräs soliga sommar-morgnar. Han älskade att gå barfota i gräset och särskilt när det var daggvått. Det gjorde han ända in på ålderns höst. Hans blev som barn på nytt med grönt gräs under fötterna.

Då mamma hade köksland där hon bland annat odlade morötter (ofta London Torg) tog han gärna en sväng till landet, drog upp en morot som han nogsamt torkade av på det daggiga gräset och mumsade förnöjt i sig. Detta är ett starkt pappa-minne för min del!

För övrigt hörde han till den generation som inte alls gillade grönsaker på mattallriken. Det fanns ju inte att tillgå färska grönsaker året om under en stor del av hans liv, inte som nu. För att hårdra blev det kokta ärter och morötter till söndagssteken. Idag skulle han ha fyllt år om han levat.

Han tyckte inte heller om småkakor, sötebröd, kaffedopp, men mazariner desto mer men mest av allt mammas släta bullar (längder att skära skivor av) och sin egen mammas blåbärskakor på rågmjöl som hans fru aldrig lyckades åstadkomma med samma smak. Men släta bullar och mazariner skulle jag ha bjudit på idag om han levat. Kaffe med grädde till det alternativt ett glas mjölk.

Läste nyligen igenom brev från honom från tidigt 1990-tal där han beskriver lyckan att gå barfota i gräset men också dråpliga händelser som inträffat.

Gräset är mejat

 

Gräset är slaget med liar, sedan hopräfsat med träräfsa (harv sa mina föräldrar). Landskapsvård och byggnadsvård är nära förknippade med varandra. En sliplie med överarmsorv används på bilden, jag använde en gammal sliplie med kort orv och fick gå "vikt som en märla". Vi har var sitt överarmsorv men de finns på var sin släktgård - dessvärre. Min finns i norr. Slipstenar finns på båda platserna och detta år stod jag för slipningen av liebladen.

Några buketter hann jag plocka innan ängen mejades ner för att återkomma nästa år. Finns det något naturligare och somrigare än ängsblommor?

Grönan äng

Så var det att växa upp på 50- och 60-talet med ett småbruk.

Grönan äng

Människan skådar med andakt hur hela naturen
kläder sig grön och sträcker små blomster mot skyn.
Vad skall icke då de helt vegetariska djuren
känna i dag inför denna aptitliga syn?
De har ältat sin sura konserv och sin cellulosa
men deras bedrövelses tid är omsider förbi.
De skall icke stå inne i båset och idissla prosa.
Nej, de skall tugga violer och skir poesi.

Alf Henrikson 
11 maj 1958

Utsikt från mitt mellansvenska fönster för några år sen. 
Vattentillgången sköttes av undertecknad.

Hur många ko-kompisar har mjölkkorna? Förändringen inom bestånden av mjölkkor mellan 1977 och 2022 kan ses via länken. Mjölkkossorna minskar i antal, köttkorna ökar. Mjölkbönderna gör en bra insats för oss alla men jag undviker att köpa Arlas produkter. Arla som nu är en svensk-dansk.tysk koncern. Norrmejerier och Grådö mejeri ligger annars närmast till hands.

Sommarmitt

Äntligen är det sommar! Flädern blommar och kall fläderblomssaft smakar underbart.

 

Allt växer så snabbt, "ogräs" lika väl som nyttigheter och skönheter. Det gäller verkligen att hänga med i svängarna för att hinna njuta och sköta.

Midsommarkvällens ljus är magiskt och allt som kräver skötsel läggs åt sidan. Tornseglarna svirrar och gör akrobatkonster i luften mellan husen och kryper sen till ro in i sina bon under gårdens tegelpannor.

 

J U N I N A T T E N

Nu går solen knappast ner, 
Bländar bara av sitt sken. 
Skymningsbård blir gryningstimme 
Varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus 
Glidande på vattenspegeln 
Eller vacklande på vågor 
Som långt innan de ha mörknat 
Spegla morgonens lågor.

Juni natt blir aldrig av, 
Liknar mest en daggig dag. 
Slöjlikt lyfter sig dess skymning 
Och bärs bort på ljusa hav.

Harry Martinsson (1904-1978) 
Ur ”Cikada” 1953

Kompetens i vävning

De här böckerna fanns i min mammas ägo. Hon vävde en hel del som ung och om nygift, både handdukar, dukar, draperier, kuddar, vepor och naturligtvis trasmattor.

 

I vävstolen del I, 1952. Handbok i vävning utarbetad av Anna Skeri-Mattsson och Ingrid Osvald-Jacobsson.Trettonde upplagan, hundrafemtionde tusendet.
Första utgåvan kom 1937.

I vävstolen del II, 1950. Åttonde upplagan, 61:a - 75:e tusendet.

I den ena boken finner jag lösa anteckningar från de sista 3 gångerna hon (och jag) satte upp vävar. Själv vävde jag två av tillfällena: 1982 då jag ensam vävde mattor och 1993 då vi delade på varpen. Många andra vävar sattes upp tidigare. Jag minns när mormor, mamma och jag satt och klippte och rev mattrasor. Vid ett tillfälle på 60-talet färgades nötta  vita lakan i röd och grön kulör i en mycket stor kastrull på spisen. Färgen fällde vid tvätt och jag minns besvikelsen.

*

25 m 220 tr = 2 kg T-varp á 52:- = 104:-
Varpning 8:-
Totalt 112:-

Satte upp denna väven 20 juni 1977.

Hade det finare garnet i denna väv, de grövre i den förra. - Tycker nog så bra om det grövre. Likaså kan man ta 230 trådar, som jag hade i den förra väven med den grövre varpen.

*

15 m 232 tråd. T-varp.
1,2 kg T-varp á 80 :- = 96:-
Varpning 5:-
Totalt 101:-

Stina satte upp väven den 4 augusti 1982. Färdig 14 augusti.

15 m. lång
70 bred sked 35/10
För fint revgarn tycker jag/ Karin

*

Kvitto 1993.06.07 från Garn & Hemslöjd, Nordmaling

20 m varp
272 trådar
2 kg á 130:-/kg = 260 kr
Varpning 100:-
Totalt 360:-

*

Säg inte att kvinnor inte klarar av matematik. Ska du väva måste du klara av avancerad matematik. Så säger en av mina kollegor som på senare år börjat väva, något som hon lärt sig från scratch. Hon har intresse för matematik, formgivning och färgsättning. Hon använder inga förlagor utan väver på egen inspiration och kunskap. Nu är hon inne på sin andra vävstol som är avancerad.

Tycker mycket om de bevarade textilierna från förr (mammas, mormors, farmors) men har inte satsat på vävning i den omfattningen själv. Men kanske kommer den urgamla vävstolen upp igen. Mattrasor i mängd har jag och har fått löfte om hjälp att sätta upp en väv för det klarar jag inte själv. Framtiden får utvisa om det blir av.

Konfektion kontra skräddarsytt

”Igen har arbetstempot ökat. Sömmerskorna på Vasa Bomull arbetar då som nu med tidsstudiemän flåsande i nacken. Sömmerskorna skyndar sig, de har få pauser. Men ledningen påstår ändå att det tar för lång tid. Snart vill ingen arbeta i sömnaden.

För att sy en promenaddräkt behövs kunskap och erfarenhet. Det kräver handlag. På bomullen syr vi söm på söm på söm. Vi byter tråd, syr nya sömmar. Därför får fabrikssömmerskan mindre ersättning än finsömmerskan.

Vad hände med skräddaren? Med sömmerskan? Betänk stoltheten att sy en hel dräkt. Ryggsömmar, axelsömmar, sprund, ärmar, fåll, fickor, stickningar, krage, knapphål. Men det stolta yrkets stolthet, att på riktigt kunna sy, har av industriernas tänkande herrar delats upp i minimala moment. En syr ärmarna. En sprundet, en annan fickorna. En ansvarar för kragen, en annan för knapphål. Vi arbetar i samma sal men vi samarbetar inte. Vi sitter i långa rader, vi ansvarar för varsin söm. Vi kallas sömmerskor, men vi är det inte.

Det är begripligt att direktionen talar om ekonomi. Direktörer ansvarar för stora belopp och stora värden i maskiner, byggnader, beställningar och transporter. Men det sönderdelade arbetet delar sönder även sömmerskornas löner. För oss arbetare är ekonomi det samma som att sälja våra händer och fötter, att utföra arbetet, låta någon annan sälja det vi tillverkat och inte har råd att köpa det själv.

Finlands kvinnor fick rösträtt före många andra länders kvinnor. Men vi har fortfarande samma låga lön som kvinnorna i länderna utan rösträtt. Kvinnor tjänar sextio procent av männens lön, för samma syssla. Fackföreningen får numera finnas, men bara om den inte ställer några krav.

Sömmerskorna på Vasa Bomull kräver att jagandet av varje minut och sekund upphör. Sömmerskorna kräver en lägre rimlig arbetstakt och rimlig framtida prissättning av arbetet, likställd med de manliga arbetarnas.”

Ur Bomullsängeln av Susanna Alakoski
Sid. 411 f

 Mamma hade lärt sig till sömmerska och efter att ha arbetat i egen regi en tid tog hon anställning på en syfabrik i Uppland. Där stod hon ut ett knappt år. Sömmerskor satt på rad efter rad och sydde, var och en ett enahanda moment att genomföra. Löpande band kallas det.

 

 Mönster till barnkläder från Hemmens Forskningsinstitut.

Nej andra arbeten passade bättre men att sy till sig själv var roligt och när barnen kom var det oss hon sydde till. Jag minns älskade hemsydda plagg ända upp i tonåren. Och till våra dockor syddes det också förstås. Handsydd konfektion som efter kriget hade låg status, det var "finare" med fabriksgjort förstod man sen även om haute couture alltid varit eftersträvansvärt på grund av gott hantverk och bra kvalitet till en hög kostnad. Och nu har det svängt igen och snabbt hemklickade klädesplagg som används en eller få gånger hoppas vi ska vara passé snart. Materialen är dessutom ofta undermåliga. Shein och Temu är ett par av företagen på världsmarknaden som lockar med billiga konfektionskläder men även t ex H&M.

Sommarklänning med gansband och rosett

Snacka om samhällsservice

Miniformat

I en liten näverask ligger en ytterst liten träsked med en liten flisa bortfallen i skedbladet. På skaftet står skrivet "Skåpviken".  Där hade pappa och hans familj en sommarstuga. Livet där verkar ha gett stor glädje under många år,

Under några år under andra världskriget fördes loggbok under vistelserna där. Jag har gjort utdrag ur den som presenteras här: En loggbok från 40-talet.

Träskedar, slevar och knivskaft finns det många av. Det var för många i föregående generationer ett fritidsnöje att snida i trä. Det är trevligt att alstren finns kvar.

Äng är åkers moder

”Äng är åkers moder” brukar man säga – eftersom ängsmarken varit avgörande för jordbrukets utveckling. Utan hö från ängen överlevde inte boskap vintern, och utan boskap blev det ingen gödsel till åkern. Men ju mer hö desto mer gödsel, större åkermark och bättre skörd.

Slåtterängen är en artrik miljö med en mängd sorters blommor och gräs, fjärilar, fåglar och svampar. Här kan både insekter och större djur bosätta sig eller finna föda, och pollinerare som bin och humlor kan göra sitt jobb.

I och med jordbrukets rationalisering har en stor del av ängsmarkerna blivit skogsplantage eller vuxit igen på egen hand. Men på ett fåtal platser runtom i Sverige slås fortsatt det höga ängsgräset med lie varje sensommar.

Text: Ida Säll
https://bygdochnatur.se/sommar-sommar-och-slatter/

Tänk att jag har växt upp med detta levnadssätt i ett småskaligt jordbruk i en liten by. Det är jag stolt och glad över. Där naturgödsel spreds över åkrarna, hö och grönfoder hässjades, korna gick ute på efterbetet under sensommaren, de mjölkades för hand, efter kalvningen gav korna näringsrik råmjölk och det som kalven inte drack kunde bli kalvdans, hönsen värpte ägg för husbehov.

Hur bra mat åt vi inte då, ingen superprocessad föda alls.

  Poängen med ängen

Men jag blev också bestört då en jämngammal väninna, som växt upp i samma by och med ett litet familjejordbruk, inte insett förrän som 50+ are, då vi talade om detta, att utan kreatur växer markerna igen. Det fick mig att fundera över människors sätt att förstå och analysera sammanhang eller inte. Och om hur olika intressesfärer formar människor med samma uppväxtförhållanden.

Det är så lätt att säga att vegansk mat är bäst för oss människor men då får vi också bereda oss på att landskapet fortsätter att växa igen. Åkermark och vall (lägdor) behövs då inte till kreatursfoder och i norr inte heller till spannmålsodling. Men visst bör vår köttkonsumtion minska. Vi borde äta bättre kött än storskaligt industriproducerat. Kött som kostar lite mer.

Jag gissar att den åkermark som fortfarande är öppet landskap i längden inte kommer att kunna hållas öppen här. Den inte är värd att bruka, inga kreatur lever här längre förutom några hästar som är dåliga på att hålla markerna fria från sly

Ny ytterdörr

Fråga som ställs: Ska ni inte byta ytterdörr på huset? 
Fasaderna är färdiga men den gamla dörren sitter kvar.

Jovisst ska en annan dörr på plats.

Den befintliga ytterdörren kommer att bytas ut.

Kornischers konstruktion

 

Kornisch sedd underifrån med spår för gardinkappa och gardinlängder. Här i huset använder jag endast gardinlängder.

Kornisch-glid i form av träkula med metallclips. Gliden clipsas fast på gardinlängden och träs in i spår  på kornischens undersida.

De här kornischerna har slät almfanér på framsidan. Kornischerna vid de mindre och lägre placerade fönstren har även fanerad ovansida.

Länk till kornischgliden, de små pryttlarna, detaljerna som gör det.

 

På den högre sittande och längre kornischen är en öppning, något större än glidkulan, upptagen i ena änden av spåren. Den ser ut att vara hemmagjord. Då slipper man hänga av kornischen varje gång gardinbyte sker. Andra kornischer har en uppfällbar sida för lättare gardinbyte, så icke de här.

 

Märker att kornischer är på tapeten igen bland de som vill inreda sitt hem i retrostil 30-40-tal. Det här finrummet inreddes 1950 med de här kornischerna. Gardinerna är andra men tyget från 50-talet som jag sytt har en härlig kvalité.

Husqvarna Norrahammar elektrisk spis

 

Elspisen på övervåningens kök är "still going strong". Det enda som bytts ut sedan 1950 är en av järnplattorna, den minsta plattan uppe till höger. Skillnaden är en vidare fördjupning i mitten på den yngre järnplattan. Spisens elanslutningen byttes innan vi återinstallerade spisen 2007.

 

När spisen ska rengöras fälls det svartemaljerade locket upp. Runt kanten finns en upphöjning så att överkok inte rinner ner längs sidorna och ner på golvet. Locket kragar över kanten och ger ett lätt intryck.

Jag gillar spisar med överkokningskant vilket glashällar och induktionshällar saknar.

Här syns skönheten i alla sin prakt i funkisköket som inte är överdekorerat, som sig bör. Ingen spiskåpa eller fläkt finns eller har funnits, bara en imkanal uppe vid tak med imventil som regleras med spjäll-ledarkedja.