Visar inlägg med etikett växter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett växter. Visa alla inlägg

18 september 2024

Björkar fälls

På Kustlandsvägens sträcka här förbi mitt hus finns björkar på båda sidor som bildar en allé. Morfar och mormor planterade björkarna 1921 då mamma föddes. Grannarnas björkar kom till senare eftersom husen byggdes efter 1921.

Per telefon fick jag veta att mina föräldrar beslutat att låta beställa nerhuggning av björkarna under tidigt 1990-tal, tror det var 1991. Jag blev oerhört ledsen, så kalt det skulle bli, så ödsligt. När beslutet ändå var taget bad jag min mor att fotografera björkarna som dokumentation. Så gjorde hon en gråmulen vårvinterdag. Det är de fyra första fotona här i inlägget.

Jag ringde och pratade med min kompis landskapsarkitekten och fick veta att björkar har inte mycket längre livslängd än de här hade, kanske något decennium till.

"Det tidiga 1900-talets lantträdgård: I regel var trädgården inhägnad med häck eller staket för att stänga djuren ute. I Norrland rekommenderades Sibirisk ärtbuske som häckväxt liksom oxel för stormigt klimat och gran i kalla lägen. Även lövträd kunde användas. Det var även vanligt att plantera alléträd, till exempel vid en speciell händelse som ett barns födelse. Häckväxter och gårdsträd togs direkt från skogen."

HÅLLA HUS - det tidiga 1900-talets lantträdgård

1991. Här ses de gamla björkarna samt häck av sibirisk ärtbuske (Caragana arborescens)

*

Inom ett par år planterade föräldrarna tre nya björkar längs vägen men inga direkt vid huset, där förblev det tomt och kalt. Där elkabeln kom in på tomten planterades en rönn som går att beskära och därför inte skulle störa luftkabeln. 

*


Men så hände det sig att jag tog initiativ till att fyra nya småbjörkar planterades under Kristi Himmelsfärdsdag 1999. Det kändes så rätt. De har växt sig stora sedan dess.

*

När Vattenfall grävde ner elkabeln här 2016 tog jag telefonkontakt med projektledaren och hörde mej för hur de tänkt gå till väga. Jag insåg att björkarna på någon sida av vägen var starkt hotade och visst var det så. Då föreslog jag att kabeln skulle grävas ner i vägen och rekommenderade honom att tala med vägsamfällighetens styrelse, varför inte sekreteraren som skulle bli direkt berörd av grävjobbet. Så gjordes och de gamla björkarna står kvar än så länge.

*

Hur tråkigt är det då inte när man på nästa fastighet söderut längs Kustlandsvägen år 2021 fäller nästan hela björkkransen runt tomten trots att långt ifrån samtliga träd var murkna och dåliga. Några få björkar blev kvar men totalt sett ser det tomt och ödsligt ut.

 

Några planer på att plantera nya finns inte men en oplanerad gran vid infarten verkar ska få växa till sig. Trädkransar eller ensidiga rader av björkar vid tomter har varit vanliga här sedan 1920-talet. Hushållningssällskapet hade som jag förstår det del i den rådgivning som spred plantering av björkrader.

 *

När Riks 13 genom bygden, med Trafikverkets försorg, fick en högre standard kapades många björkar längs vägen. Då vägbygget var klart 2018 hade trädrader vid bland annat Jan Nils Alberts fällts, i Mo togs många träd ner  t ex vid Forsbergs ärevördiga bostadshus, Alms björkrad söderut försvann, ja på än fler ställen slocknade trädrader.

*

Nu ska ni inte tro att jag är bespetsad på att alla gamla träd ska behållas. En gång i tiden fanns ofta enbart ett enda vårdträd vid gårdarna här. Landskapet var öppet eftersom all mark behövdes för odling av hö och spannmål och potatis för människornas överlevnad. Men - planerad placering av traditionella lövträd som björkar är oerhört effektfullt där de funnits sedan länge. Här i byn finns dessutom mest bostadshus från 1930- och 40-talet då trädrader blivit vanliga att plantera. 

Däremot finns det inget värre än när lövträd kommer upp som sly, helt ogenomtänkt. Där ser jag bara orkeslösa fastighetsägare som inte ids hålla landskap och tomt öppna. Det förfular för alla boende och förbipasserande.

4 september 2024

Mustiga färger

 Hösten är här, hösten är härlig!

2 september 2024

Invasiv jättebalsamin

Jättebalsaminer invaderar byn från olika håll. Mellan de här balsaminerna och grönytorna där bakom rinner bäcken. På slänten trivs jättebalsaminerna och jag upplever dem som ganska nya här.

Gamm´vägen slingrar sig här förbi, här så nära bäcken som ingen annanstans. Vägräcket skönjs, vägrenen är inte omhuldad, dvs slagen, så här mot mitten av augusti.

Det inte ovanligt att trädgårdsrens och löv dumpas i bäcken som rinner genom byn. Nerför bäckslänten  och så är man av med trädgårdavfallet. Vattendraget används som slasktratt kanske man kan säga. Inte bara just här på bilden ska tilläggas.

Även här går gamm´vägen förbi. En gång i tiden, när detta fortfarande var en ganska fin lägda med bäcken rinnande till höger, var detta platsen för den årliga majbrasan.

Till vänster ligger en bebodd fastighet där också balsaminerna breder ut sig. Har de spritt sig härifrån till bostadstomten eller tvärtom? Marken med de invasiva växterna på de fyra fotona ägs av två av ledamöterna i byalagets styrelse.

*

Här växer de förhatliga jättebalsaminerna i grannbyn med vy från Riks 13. Fotot är taget från bilen. Detta är en hästhage eller har varit en hästhage nu med invasiva växter och sly.

(Lupinerna i byn är inte bortmotade ännu men förhoppningsvis på god väg att utrotas.)

Jag anar att det öppna jordbrukslandskapet kommer att vara borta inte alltför långt in i framtiden. Det finns de som skyndar på omvandlingen genom granplanteringar. Vilken typ av nyinflyttade vill byn ha? Några som bryr sig om landskapet som helhet? Vill sådana familjer flytta hit?

Här kan man läsa om invasiva arter, skrolla ner till jättebalsamin.

28 juli 2024

Höfrö

I år gick slåttannan - omhändertagandet av gräset på gården - snabbt. På två dagar var det slaget, räfsat, torkat och hopsamlat. Innan dess hanns det med att samla ihop lite fröer från rödblära. Sen kom några regniga dagar.

22 juli 2024

Kungsmynta

 

Att klippa ner några av kryddorna i kryddlandet hör till i samband med resan mot norr. Då hinner kryddorna återhämta sig och skjuta nya skott under sensommaren. Ibland torkar jag buketter av de skördade kryddorna, ibland blir de ett härligt stärkande fotbad när de läggs i en balja och kokhett vatten slås över dem för att få ut doftämnen och oljor. När vattnet fått lagom temperatur är det dags att stoppa ner fötterna och njuta. 

I år valde jag att ta med blommande oregano/kungsmynta som buketter. Visserligen blir bin och fjärilar utan nektar från dem men lavendeln och annat som blommar står ju kvar.

2 juli 2024

Liten blåklocka

De här små blåklockorna har varit favoriter så länge jag kan minnas. De blommar lite senare än de andra sommarblommorna som prästkragar t ex. Klockorna ser spröda ut men står länge i en bukett.

Så lyckligt lottad är jag att de växer på tomten i Mälardalen.
I mängder. Och dessutom finns många stora blåklockor men de håller till uppe på kullen under ekarna. Vi har nu börjat slå gräset på tomten med lie men lämnar blåklockorna så länge. De lockar till sig pollinatörer och sen ska de få fröa av sig. Ni skulle se så fint här är och hur många olika örter och grässorter som trivs.

Javisst - jag har alltid tyckt om blåklockor.

23 juni 2024

Midsommarvaka

 

Det är verkligen inte varje år midsommarafton innebär vackert väder med sol, värme och lugn vad gäller blåst. Hela eftermiddagen och till sena kvällen gick det att njuta utomhus tillsammans med vännerna från Dalarna som kom åkande till oss. 

19 juni 2024

Grönt skönt böljande gräs

  

Vem blir ledsen av att ha en äng på gården?

4 juni 2024

Naturen

Efter många veckor här uppe i Ångermanland har våren och nu även försommaren kommit på riktigt.

När vi kom i mitten av april drillade storspoven för fullt, tranor trumpetade, tofsvipor vinglade fram, sen kom starar och svartvit flugsnappare, likaså ladusvalor och tornseglare, en buskskvätta hälsade på och göken började gala i slutet av maj.

Snön täckte först marken, skaren gick att gå på under morgontimmarna. Sen började backskärvfrö att blomma i det bruna fjolårsgräset.

Nu blommar maskrosorna och rödbläran, skogsstjärnorna, ekorrbären, harsyran, åkerbären, kärrviolerna, häggarna, liljekonvaljerna, smörblommorna och midsommarblomstren och till sist också syrénerna.

Det sägs att man kan uppleva två vårar genom att resa från söder till norr i maj. Så har det inte varit i år, vi har missat en stor del av den sydligare våren.

Glada är vi ändå trots att vi missat backsipporna, kastanjeblommorna, magnoliorna och äppelblomningen som vi fått information om av de som vänligt nog tagit hand om vårt hem i söder under vår bortavaro.

Nu växer gräset sig långt här i norr och den biologiska mångfalden gynnas tills dess det är dags att slå gräset med skärande verktyg.

28 maj 2024

Försommar


Här pågår stora arbeten med huset så jag hinner knappt se mig omkring. Men det lyste gult borta i gräset och se, där hade narcisserna slagit ut. Det blev enklast möjliga arrangemang - helt utan grönskande kvistar till. Det får gå det också.

2 mars 2024

Naturkunskap

I morse på radions "Naturmorgon" där bland annat fladdermöss i Västerbotten avhandlades berättades även om en digital utbildning för den som vill lära dig mer om Sveriges natur. 

Du kanske tycker om att vara i naturen och vill få mer kunskap om hur allting hänger ihop? Eller vill du veta mer om vad du kan göra för att bevara vår fantastiska natur?

www.naturkunnig.se

Vill du lära dig mer om den svenska naturen? Eller kanske bara testa din kunskaper? Den digitala utbildningen Naturkunnig läser du hemifrån och helt i din egen takt. Självklart helt kostnadsfritt.

Jag har kört några moment och tycker om upplägget. Så har jag en man som brukar rapportera in fåglarobservationer till Artportalen. Jag har tänkt börja rapportera in växter, örter, men så har inte blivit. Vem vet, kommer jag igång detta år.

Den nya digitala satsningen har länsstyrelsen i Östergötland som idégivare och ansvarig för sidan, en försöksverksamhet har pågått i ett år. I år, 2024, släppas www.naturkunnig.se till hela Sveriges befolkning. Huvudfinansiär är Naturvårdsverket. 

31 januari 2024

Granruskor - en tradition

 

Granruskor som påkörningsskydd är praktiskt. Och ganska vackert. Och traditionsenligt.
Så här skrevs på Nordiska Museets facebooksida den 14 december 2020:
Seden att dekorera med granar och granris utomhus är mycket gammal i Norden. Långt äldre än pyntade granar inomhus. På många håll var det vanligt att ställa höga, avkvistade granar på gården – med endast en granruska i toppen. Kvistarna kunde placeras framför ytterdörren, och en gran uppe på gödselstacken. Det var ett tecken på att julfriden inträtt.

4 november 2023

8 oktober 2023

Fredens druvor

Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle bli druvodlare. Aldrig.

Men så fick jag en grön staketdruva som 50-årspresent och senare en blå. De tvingade sig på mej, jag som inte alls intresserat mig för odling av vinstockar på min mellansvenska gård. De första åren tog jag inte rätt på skörden, den fick fåglar och maskar, jag var ointresserad. 

Men med tiden ger de ordentlig skörd, särskilt den blå med riklig sötma, så det är svårt att låta druvorna förfaras. De är väldigt goda att äta färska men det mesta blir druvsaft då skörden annars inte hinner ätas upp. Så nu står jag där med några flaskor druvsaft igen. I vintras beskars den blå vinstocken hårt därför att pergolan den klättrar på skulle justeras. Växtkraften är dock stor - rankan kommer snart igen.


Jag har svårt att kommentera på min egen blogg nu. Varför är okänt.

2 oktober 2023

Naturens under

Trodde knappt det skulle hinna komma upp några egenodlade sommarblommor i år eftersom frön och knölar kom så sent i jorden. Fröna var ur gamla fröpåsar eller frön som jag samlat in själv. Men si, de ville upp om än lite senare än vanligt.

En bukett med vita dahlian "My love" som grund hamnade på salsbordet sista september.

På söndagsorgonen gladde den vid frukostbordet. Självplock, egenodlat, slow flowers. Naturens under kan man kanske kalla detta.

29 augusti 2023

Ganska ljuvlig

  

I skolåldern var det ettåriga sommarblommor jag odlade. Genom att stoppa ner frön i min enkla rabatt kom något grönt upp som i bästa fall utvecklade sig till en blomma om jag vattnade och skötte rabatten. Mina föräldrar odlade för jordbrukets räkning i större omfattning än min lilla plätt och mamma hade också ett litet köksland för rotfrukter och några klassiska kryddväxter. Potatis var fortfarande en viktig basföda i landet och för familjen så pärlanne var stort och viktigt.

Numera gillar jag perenner bättre än annueller. En av dem som trivs med mig i Mellansverige är höstanemon. Den växer så bra i lerjorden att den måste hållas kort. Det sägs att den är svår att få till blomning i nordligare delarna av landet då den blommar sent. Att vara  "zonknäckare" är inte min melodi.

Mycket annat trivs dock med den ljusa och korta sommaren i norr men odling på två platser, mina två hem, är dock inte lätt att hinna med.

Bäst gillar jag de enkla traditionella (mormors)växterna. Och inhemska lokala träd, inga modenycker på trädfronten för mej. Söderut tar tujorna stor plats numera på landsbygden - det ser inge vidare ut.

Många planterade björkar har fått stryka på foten i bygden de senaste åren utan att återplanteras. Det blir ett eget inlägg framöver tror jag nog. Morfar och mormor planterade en krans av björkar intill boningshuset 1921. Björkar finns kvar men inte de ursprungliga - jo möjligen är en björk hundraårig. Hela raden mot Kustlandsvägen, gamm´vägen, fälldes 1992 men har återplanterats.

Att återskapa en gårdsplan som i årtionden klipps med gräsklippare är svårare än man kan tro, ytan får inte se tillrättalagd ut alltså inte vara för fin och välstrukturerad, ingen villaträdgård. Grusgångar fanns inte här i bygden som jag minns det men i Mellansverige är det vanligt.

Är man det minsta intresserad av hur de trädgårdar som planerades vid traditionell bebyggelse på norrländsk landsbygd såg/ser ut finns beskrivningar här:

27 augusti 2023

Torkade växter

Mintt "herbarium" från 1970-talets början består av 33 pressade växter utan egentligt tema. Växtpressen tillverkade pappa. Växterna fästes på styv kartong, en ram med glas tillverkades av densamme. Här är den avfotograferad vid en tuva med liten blåklocka. Blåklockan med den förgängliga färgen som inte behölls ens om salt ströddes på klockorna.

Prydligt har jag antecknat de latinska namnen på växterna, i sammanställningen nedan togs de svenska namnen också med. Tidens gång visar sig genom att två växter fått ändrat latinskt släktnamn då gentekniken gjort att Linnés indelning delvis blivit föråldrad.

Fragária vesca

Smultron

Anthriscus sylvestris

Hundkäx, hundloka

Veronica officinalis

Teveronika, ärenpris

Rubus árticus

Åkerbär

Erióphorum angustifolium

Ängsull

Rumex Acetosélla

Bergsyra

Geránium silváticum

Midsommarblomster, skogsnäva

Potentilla erécta

Blodrot

Ranúnculus acris

Smörblomma

Trifólium repens

Vitklöver

Gymnocarpium dryopteris

Ekbräken

Drósera rotundifolia

Sileshår

Lúzuia pilóso

Vårfryle

Linária vulgáris

Gulsporre

Trifólium spadíceum

Brunklöver

Ramíseria secóndo,nu Orthilia secunda

Björkpyrola

Pyrola rotondifolia

Vitpyrola

Pyrola minor

Klotpyrola

Viola canína

Ängsviol

Lámium album

Vitplister

Cornus suécia

Hönsbär

Vacciníum oxycoccos

Tranbär

Chrysánthemum leucanthemumnu Leucanthemum vulgare

Prästkrage

Campánula rotondifólia

Liten blåklocka

Linnéa borealis

Linnea

Vaccínium vitis-idaéa

Lingon

Láthyrus praténsis

Gulvial

Polygonum viviparum

Ormrot

Paris quadrifólia

Ormbär

Gerum rivále

Humleblomster

Oxalis acetosélla

Harsyra

Antennária dioéca

Kattfot

Achilléa millefolium

Röllika

Jo, vilda växter och naturen fängslar och intresserar mig. Det är förstås många växter som inte kom med - kanske är det smällglim, kråkklöver och ängsskallra jag saknar mest. Att frivilligt pressa blommor har jag förstått att de flesta jämnåriga ansåg var dötrist, kanske gjordes det under skoltvång men i de klasser jag gått var detta aldrig en skoluppgift. Jag tyckte det var roligt att pressa växter.

25 augusti 2023

Artrikedom längs vägkanter???

Det var 2018 som statushöjningen av en ca 2 mil lång delsträcka av gamla Riks13 blev klar. Genast efter färdigställandet satte Trafikverket upp en mängd gröna skyltar med texten "Artrik vägkant".

Ifrågasättandet av Trafikverkets skyltning fortsätter. Dessa vägkanter är inte artrika! Sträckan finns inte heller med i Trafikverkets egen inventering av artrika vägkanter. Längs hela vägsträckan ser det ungefär likadant ut förutom att i juli (när fotona togs) blommade renfana på många ställen som vette mot åkermark.

 En grön skylt på var sida av vägen.

Här finns inte de ängsväxter som växte här före anläggningsarbetena startade för 6 år sen. Mycket sly kommer upp och framtiden får utvisa om de fina vägrenarnas blommor kommer tillbaka nu när åkrar/vall/lägdor inte brukas som förr. Att gräset/höet slås (eller tuggas) på åkrarna men sedan får ligga kvar utan att tas upp innebär ju i sig att ängsväxterna, som inte vill ha näring, kommer att utarmas. Själv tvivlar jag på att vägrenarna växtlighet blir som förr. Kanske TRV skyltar så här för att vi boende ska tro att detta är artrikedom.

Det sägs att nu när Sveriges storskaliga jordbruk (eller nerlagda jordbruk) förstör och förändrar växternas biotoper så är vägrenarna viktiga refuger för ängsväxter att överleva på. Men då måste man ge dem chansen och här menar jag att detta inte görs. Det blir artfattigdom i stället för artrikt. Jovisst, insikt om detta finns. Men finns den här? Kanske måste jag bli bofast här för att märka av den ...  Jo förresten, jag hörde att en krets av Naturskyddsföreningen nyligen startat i kommunen och det är glädjande.

Vad innebär artrik vägkant?


 

 

2 augusti 2023

Ökenväxten

Denna märkliga växt finns kvar sedan jag var barn och förvaras i ett skåp som en hoptorkad boll. Kom på att den kunde få röra på sig efter många år i mörker och torka. På sin naturliga växtplats blåser vindarna iväg med bollarna och när årsregnet faller stannar de till och vecklar ut bladen.


Den får lite vatten på ett fat...
och efter en kvart har den rört sig så pass som på bilden ovan.
En knapp timme senare ser den ut som på de här två bilderna.

Jerikos ros, eller som den beskrivs på Wikipedia, falsk Jerikos ros (Selaginella lepidophylla) är en mosslummer  Det gamla exemplar som jag har grönskar inte längre men vecklar ut sig då den får vatten. (Enligt SAOB är Odontospermum pygmæum Hoffm. den äkta jerikorosen,)

Vivi Täckholm säger om Jeriko-rosorna: ”en Jeriko-ros må vara hur gammal som helst, kommer den i vatten så öppnar den sig. Det är en rent mekanisk rörelse och har ingenting med livsyttringar att göra.

Detta senaste citatet är hämtat från Brittakarolinas blogg. Britta är 93 år och nyfiket undersökande med väl underbyggda fakta. En väldigt fin läsning.

30 juli 2023

På bordet

 

 

På det fanerade almbordet i finrummet ligger en tryckt mindre duk med blåbär. Duken är ett vintageköp. Namnet på formgivaren saknas men ack så trevligt litet stycke textil.

På duken står en bukett jättekåpor i en vit klyftvas från Upsala-Ekeby som formgavs av Anna-Lisa Thomson. Keramikvasen köptes in av mamma en gång i tiden. Detta är min lilla oas.