En självklar begäran

Jag tar det här en gång till, det tål att påminnas om. Under flera år efter att ha blivit hemmansägare så fick jag ingen kallelse till byastämmorna. Jag och min man var självklart intresserade av att bli kallade, att få veta vad behandlades på stämmorna och vad som beslutades. Jag har anknytning till byn och är intresserad av att få veta vad som händer med byns gemensamma egendom där vi är delägare.

Är det måhända någon som läser detta blogginlägg som detta tycker att det är konstigt?

Så jag skrev till "ordföranden" i den "förening" som då var delägarförvaltad, dvs inte hade en regelrätt bildad styrelse utan alla beslut ska tas i konsensus med alla delägare närvarande. Delägarförvaltning hade man på den tiden då det utsågs en ålderman i byn som hade stor makt. I min hemby upphörde detta 1973 men ingen regelrätt samfällighetsförening bildades.

Den som svarade på min begäran var "sekreterare" Erik Johansson som nekade mig att få veta när årets stämma skulle gå av stapeln. Erik är min granne, en hel del år äldre men bevisligen innebär inte ålder detsamma som visdom. "Låtsasordförande" och "låtsassekreterare" är polis och pensionerad industriarbetare.

Annons infördes i lokaltidningen som jag inte hade tillgång till. Att underförstått begära att jag skulle prenumerera på den tidningen under året för att läsa en enda annons var ren dumhet och inkompetens från styrelsen. Att stämmorna alltid hålls i april, som Erik skriver, är även det en sanning med modifikation.

Vi motionerar till stämman 2006 om att alla delägare/medlemmar ska bli kallade till stämmor. Detta avslås (!!) inkompetent nog av stämman. Det var inte klokt. Det var minst sagt obildat.

2007 bildas så genom lantmäteriförrättning byns samfällighetsförening efter min påtryckning. Jag vet att det räcker om en enda delägare i en delägarförvaltning önskar bilda en samfällighetsförening så måste detta ske. Lagen är tvingande.

Efter bildandet av sff har det blivit något bättre, dvs alla blir kallade till stämmorna, men i övrigt finns oerhört mycket att önska.

Jag är så otroligt förvånad och skrämd över att så lite kunskap finns och att invånare i byn tillåter sig att köras över, toppridas, utan att protestera.

Okunskap är makt!!! 

I kallelsen ska alla ärenden som behandlas på stämman finnas med.
(...)
Orsaken till att alla ärenden måste finnas med i kallelsen är att medlemmarna ska kunna lita på att föreningen inte beslutar något utan att de har en chans att vara med och påverka beslutet. Föreningsstämman får därför inte behandla något ärende som inte finns med i kallelsen.

Något lite ur SAMFÄLLIGHETER. Praktisk handbok om skatt, ekonomi och juridik av Björn Lundén. En informativ bok värd att läsas av styrelser i sff .

Vårdroppar

Det dröjer ännu en ganska lång tid innan backskärvfrön blommar vid stenfoten till mitt och morfars hus då snön ligger i ett tjockt lager ännu. De där enkla blommorna gjorde mej så glad som barn men även idag. I Mellansverige har snödropparna nyss slagit ut. Visst blir jag glad av dem men backskärvfrön är något speciellt för mej.

SNOWDROPS

Do you know what I was, how I lived?  You know
what despair is; then
winter should have meaning for you.

I did not expect to survive,
earth suppressing me. I didn’t expect
to waken again, to feel
in damp earth my body
able to respond again, remembering
after so long how to open again
in the cold light
of earliest spring–

afraid, yes, but among you again
crying yes risk joy

in the raw wind of the new world.

Louise Glück
Nobelpristagare i litteratur 2020

Kläder från 1800-talets mitt

Det är sådant här man blir glad i om kulturhistoria finns på agendan. Gamla lappade och lagade kläder från 1800-talet där man känner till ägare och hemort. De återfanns av en hembygdsförening som insåg värdet och nu har kläderna deponerats till Örebro läns museum.

Jag blev uppmärksammad om de här kläderna från Erik Janssons garderob på bloggen Textila inslag. Så intressant.

 

 

Det jag mest av allt skulle önska vara bevarat av min släkt är morfarsmors brudkrona av metalltråd klädd med pappersblommor och kanske tyll från bröllopet 1870. Så sköra föremål måste man vara otroligt försiktig med för att den ska hålla, vara mån om och insiktsfull om kommande värde för att den ska bli kvar. Brudklänningen vore inte heller så dumt att ha bevarad.

♥ ♥ ♥

Tittat och hittat i familjealbumet den 14 februari.

Vilken lag står över de andra lagarna?

Yttrandefrihet
Religionsfrihet
Tryckfrihet
Hets mot folkgrupp

Det finns lagar som ska skydda människor från övergrepp. Står någon lag över den andra? Hur ska de tolkas?

Avverkning enligt skogsbruksplan?

Nu ska jag berätta något sorglustigt.

På bysamfällighetens stämma i maj fanns en punkt där styrelsen föreslog avverkning av tre mindre områden (a, b och c) för att byn ska ha råd med röjning av en yta som kalhöggs (utan att ha ett stämmobeslut från medlemmarna i ryggen) och markbereddes året efter (tvärt emot medlemmarnas beslut på årsmötet det året). Inför den gången hade jag motionerat om att vi tillsammans skulle plantera plantor på ytan och slippa markberedning. Majoriteten av medlemmarna röstade för det förslaget. Hade det blivit som stämman beslutade hade ingen röjning behövts nu, ingen mer skog hade behövt avverkas (det handlar om kalhuggning) för att ha råd till gallringen då byn är fattig I förvaltningsberättelsen skrivs dock att "föreningen har god ekonomi och att (...) marker och vatten sköts efter bästa förmåga."

De tre områdena som behandlades vid den senaste stämman ligger vid gamla Riks13 genom byn. Två av dem är inte utredda så vilka som egentligen äger områdena är inte klarlagt, inte heller vad de har nyttjats till. Jag var den enda som höjde rösten och frågade varför styrelsen inte skickat med en karta med områdena markerade (eller höll kartan tillgänglig fram till årsmötet på plats som ska framgå av kallelsen). Områdena var oprecist beskrivna. Särskilt den sydligaste med beskrivningen "vid vägskylten".

"Var ligger det område vid vägskylten som vi äger gemensamt?" var min fråga. "Jag hittar det inte på den ekonomiska kartan".  Före stämman hade jag studerat ekonomiska kartan noggrant samt även besökt Lantmäteriet. Jag hade ett utdrag av min egen ekonomiska karta med mig. Två omgångar av den ekonomiska kartan har köpts in till bysamfälligheten (men ingen säger sig veta var de finns).

Styrelsen svamlade om att området jag undrade över låg en bit från vägen, ett smalt område mm. Ingen kunde dock ge klart besked, varken styrelsen eller någon av de närvarande medlemmarna. Årsmötet beslöt därför att avverka ett annat område istället som klart och tydligt är en byallmänning. Att i det läget ta upp frågan av kalhygge och markberedning kändes mycket otryggt, så det gjorde jag inte. Jag hade ställt till med oordning bara genom enkla frågor (som ingen kunde svara på.) Varit "bråkig" som många skulle uttrycka det. Man kan bli "halshuggen" för mindre här i byn där allt går ut på att hålla tyst, vara till lags och aldrig ställa frågor.

Efter två veckor kom ett justerat protokoll, per mejl. Det var ju bra. Jag läste och förundrades, hade jag varit med och beslutat om detta? Hade de två kvinnorna som valts till justeringspersoner verkligen undersökt vad de skrev under, visste de var området "vid vägskylten" låg?

"Det förslaget /styrelsens/ bordlades delvis till nästa år då det råder osäkerhet om ägarförhållanden. Dessa ska om möjligt utredas annars tas majoritetsbeslut." Jaha, om majoritetsbeslut hörde jag inget om på stämman. ".. ta in anbud (...) på avverkning av S10 plus avverkning ovan nämnda område nedanför (...) vägskylten."

Jag skrev ett mejl till sekreteraren med ett kartutsnitt där jag markerat de två områdena a) och b) på ekonomiska kartan, det tredje hittade jag fortfarande inte:

Hej C! 

Tack för protokoll från årsmötet. 

 

När jag läser protokollet undrar jag över §5 Styrelsens förslag: 

1: hugga rent på 3 små samfällda områden vid a) E:s backe, b) området nedanför A:s gård samt c) det samfällda området vid ån nedanför vägskylten. (…) 

 

Var finns det lilla området beläget nedanför vägskylten? Varken jag eller min man hittar det på den ekonomiska kartan som bifogas. 

 

För övrigt ser jag i protokollet att jag har röstat för något som jag inte förstod att jag gjorde - jag uppfattade att beslut togs om att avverka endast s:10 - samt ungskogsröjning på fäbodallmänningen. Maken trodde detsamma. Jag förstår att justeringspersonerna G och A-S hade allt solklart för sig. 

 

Min fråga är – vilket litet område nedanför vägskylten är beslutat att kalhuggas?

Vänliga hälsningar

S

 

Jag väntade en vecka men inget svarsmejl kom. Ett sms från mej gick iväg:

Hej C!
Jag skickade ett mejl till dej för några dagar sedan. /S

Dagen efter fick jag ett telefonsamtal från vederbörande. Det visade sig att den yta c) som man ville avverka fanns på den skogsbruksplan som upprättades i december 2017. Området var en liten del av en stor byallmänning som kom till vid utdikning av fjärden. MEN det visade sig att styrelsen läst skogsbruksplanen fel och planerade att avverka det område som avsatts för NATURVÅRD. 

RIDÅ!!!

I och med att misstaget meddelades per telefon finns det inte på pränt. Ingen utanför styrelsen samt jag och min man känner till feltolkningen/felläsningen av skogsbruksplanen kan jag tro.

Vi får väl se vad som avverkas, vårt förtroende för styrelsen är lågt. 

* *

Mitt enskilt viktigaste råd är alltid: fråga, när du inte förstår. Det är ingen skam att inte veta allt - och genom att ställa de smarta, dumma frågorna kan du ofta avslöja att det som föreslås i själva verket inte är så genomtänkt. Jag har många gånger förbluffats av hur ofta det som en chef eller en kollega föreslår i själva verket vore helt fel att göra, eftersom de inte har koll på de mest fundamentala sakerna. Jag brukar alltid fråga "Är det lagligt? Är det tillåtet? Vilka resurser finns för att genomföra det? Hur vet vi att det här är rätt? Den sortens frågor.

 Fråga, fråga fråga... enligt Carmen Medina (med 32 år inom CIA)

 

Om ingenting
ifrågasätts
kan allting
bli en sanning 

(och vilken följd får det?)

 

Hur känns det att säga något som man vet är rätt, och rättfärdigt, men mötas av oförstånd, eller kanske av spydigheter och cynism. Hur känns det att tillhöra en förtryckt och tystad minoritet, eller lika hemskt, en förtryckt och tystad majoritet, på det sätt många tvingas till i totalitära samhällen.

Ur Till bildningens försvar av Sverker Sörlin
sid 206