Bland det bruna fjolårsgräset sticker vita blommor upp. Det dröjde länge innan jag fick namn på de här oansenliga växterna som var de första vilda växter som blommade på nära håll utom knuten då jag var barn. Tussilagoställena låg ganska långt bort härifrån.
Backskärvfrö var det jag som mycket liten plockade in med korta skaft och glädjefylld överlämnade till mamma som blev glad och satte blommorna i en äggkopp. Nu står de i full blom utanför mitt och morfars hus tillsammans med rysk blåstjärna som jag fört hit. Snart kan man ha picknick ute i det gröna.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om backskärvfrö, vårblommor, scilla
De där blommorna kallade alltid min pappa för Pär i backen. De är starkt förknippade med min barndom och äggkoppar... :-)
SvaraRaderaRoligt att få veta vad de faktiskt heter.
Pär i backen - det namnet känns bekant för mej på något sätt. Men det är inte de här blommorna som poppar upp i medvetandet då jag hör namnet. Borde undersökas...
SvaraRaderaTack för att du berättade detta, du i Marieberg.
Ah! Backskärvfrö! Denna smått oansenliga, ljuvliga lilla blomma som ingen minns namnet på!
SvaraRaderaJavisst är det ett krångligt namn på en liten enkel men minnesvärd växt!
SvaraRadera