Hembygdsföreningarnas inriktning

Det här är aktuellt i min by - frågan om vad en hembygdsförening är. Existensen av en reell hembygdsförening saknas. En förening bildades 1979 efter att gamla skolan renoverats och i samband med att boken om byns historia kom ut. Då satsade man på att lyfta fram det kulturhistoriska arvet.

En gång i tiden fick man varje år ett väldigt stiligt medlemskort. Det var då det.

Tiden gick, ny ordförande kom, föreningen blev en bygdegårdsförening och anslöts till Bygdegårdarnas riksförbund. "Hembygdsföreningen" har idag ungefär 180 medlemmar om jag fått rätt information. En av dem är jag allt från begynnelsen.

Men den här s.k. hembygdsföreningen är inte och har aldrig varit ansluten till Sveriges Hembygdsförbund. Och det är himmelsvid skillnad på inriktning. Trots det har jag förstått att ingen ifrågasätter vad meningen med "hembygdsföreningen" är. Man har en lokal att hyra ut eller träffas i, således en bygdegård - that´s it!

Jag tänker eljest, jag tänker kulturhistoria trots att bara skärvor finns kvar av det som en gång var i bygden och en hel del håller på att vanvårdas bort just nu. Ibland tänker jag att det vore så mycket lättare att ha sina rötter här om jag inte vore skolad i det kulturhistoriska. Som datatekniker, civilekonom, kemist t.ex, skulle jag tänka på ett annat sätt, se allt som förstörs som en positiv utveckling. Förbannat att jag inte satsade på något annat! Att kunna analysera och ifrågasätta tycker jag mig kunna göra som klassresenär. En helhetssyn som dessvärre kan vara till besvär ibland. Jag önskar jag hade fler gelikar.

Men visst finns några fler som bryr sig. Stolthet går hand i hand med lokal identitet som är grundad på kultur och historia. I en tidigare kommentar skriver Christina i Grannäs: Med vår historia färskt i minnet blir morgondagen lättare att förstå. Så sant som det är sagt! Men det gäller inte just här.

..
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om hembygdsförening, hembygdsförbund, bygdegårdsförbund, kulturhistoria, klassresenär, analys