Bilden finns i många upplagor på nätet, varifrån jag lånat den.
Hur har detta format mej?
Lyckades skolan göra mej till en ifrågasättande, tänkande och problemlösande individ eller var meningen snarare att göra mej till en i kollektivet, en som gör som farbror makten eller staten vill? En följsam jasägare?? Har jag varit nationen till last eller nytta?
.
.
Så såg det inte alls ut i min skola - vi hade det TRÅNGT, sju bänkar (urgamla) hopklämda och bara en smal gång. Så här års brukade jag långsamt flytta min bänk bakpåt, tills jag kom att sitta på balkongen, eftersom jag hade turen att sitta vid balkongdörren.
SvaraRaderaMargaretha
som inte kan vara lik
dig, om skolan präglat
oss!
Av bilden får man ju känslan av att skolan ville forma dig till en i kollektivet, till följsam jasägare. Dock så ställer jag mig själv tveksam till hur mycket skolan egentligen lyckas (och vill) forma en. Själv upplever jag att jag fick min form främst av min familj. Skolan är mer av ett blankt papper.
SvaraRaderaVad som slår mig när det gäller den här bilden, bortsett från det kalla, kliniska rummet, är perspektivet. Betraktaren ser rummet från ovan, som om man vore tre meter lång ungefär och barnen sitter hopkrupna i nederkant, stukade med nedslagna blickar. Ett underlägset kollektiv på botten redan från början...
SvaraRaderaTack för kommentarerna! Alla år vi olika tankar av målningen.
SvaraRaderaJag trivdes i skolan och uppfattade inte skolan som skrämmande. Ändå finns det något i bilden som känns självupplevt. Som Mira skriver är det ett ovanifrånperspektiv eleverna betraktas och det ger lite obehaglig känsla.
Specielt följsam ja-sägare tror jag nog inte jag blev.