Kvinnostaden från 1405

Kvinnostaden är en medeltida bok skriven av fransyskan Christine de Pizan. Boken gavs ut år1405 och är en väldigt tidig feministiskt inriktad skapelse.

de Pizan går till angrepp mot det samtida och historiska manliga kvinnoföraktet. Hon menar att män och kvinnor har samma intellektuella och själsliga förmågor, hon ifrågasätter påståendet att kvinnor saknar förnuft eller att de aldrig uträttat något stort. Alltså - betänk att det skrevs under tidigt 1400-tal.

Det här är en kvinnlig författare som gått under radarn för min del, men luckan i min bildning fylldes i under förra veckan då jag av en tillfällighet kom att läsa om Kvinnostadens författare. Ganska så lagom till den internationella kvinnodagen den 8 mars.

En illustration ur boken. Till vänster visas Christine de Pizan i sin studiekammare, till höger när hon bygger staden. Till sin hjälp har hon Fru Rättrådighet, Fru Rättvisa och Fru Förnuft. Från wikipewdia.

Ko-fta

Eftersom jag tycker mycket om kor och deras lugna, eftertänksamma väsen blev jag fascinerad då jag långt tillbaka läste om en stickad ko-kofta En sådan måste jag väl ändå ha? Jovisst.

Det visade sig att den inte fanns färdigstickad som jag trodde, utan garnkit och beskrivning fanns att köpa hos Östergötlands Ullspinneri i Ödeshög. Alltså åkte jag dit och fick en fin Sverigeupplevelse på köpet. Sen var det var det bara att sätta igång att sticka trots att jag trodde stickning var passé för min del. Så många tröjor som jag tidigare hade åstadkommit. Koftan stickas i rätstickning så krångligt var det inte

Koftan är formgiven av Britt-Marie Christoffersson, en av grundarna till 10-gruppen (1970-2015), formgivare som hör till mina favoriter. Det bådade för god design. Hur många gånger har jag inte handlat i 10-gruppens butik först på Gamla Brogatan sedan på Götgatan.

Bild från ullspinneriets hemsida

Ko-koftan ska säkerligen förställa rasen SLB - Svensk Låglands Boskap, de svarta fläckarna är för stora för att förställa SKB - Svensk Kullig Boskap eller fjällkor som kanske ändå är min favorit. Vi hade bägge dessa mjölkkoraser när jordbruket var levande här på gården. En fin tid som jag är glad att ha haft turen att få vara med om.