Björkved

Av björkraden som fälldes blev det mycket ved. Björkved är guld värt då man värmer upp huset med vedeldning.

Behovet av att ta minuter finns då man har så mycket björk att kapa med kapverket och sen ska kubbarna klyva med yxa till lagom grova vedträn.

Arbete pågår. En rund vedkast är på gång att skapas men den övriga veden ladades så småningom in i vedboden. Sågspån blev det mycket av.

Runda vedtraven klar. (Men varför plast på toppen?)

Ser ni potatislandet där i bakgrunden. Så stora pärlann var det länge sedan jag såg hos privatpersoner, hos yrkesmässiga potatisodlare är de dock mycket större.

Snö, kyla och mörker

 

En skön och fin julhelg har kommit och gått. Kylslaget, snörikt  och fullmåne över nejden, endast knutlampan på en av uthusflyglarna tändes, egentligen behövdes inte ens den - månskenet gav tillräckligt med ljus. Inomhus var det varmt och gott.

I morse lyssnade jag på Vinter i P1 med Sverker Sörlin. En och en halv timme med snö som tema. Varför är snö nödvändig, varför kommer vi att i sanning sakna den... Så givande att lyssna till en pratare med något väsentligt att säga och som inte bara radar upp sina egna meriter. Och bra musik i programmet dessutom. Lyssna HÄR.

Jordvärme

Många byter ut
när de har ett gammalt hus.

De sätter in jordvärme
och använder inte vedspisen.

Hela kåken är uppbyggd på detta
för att få drag
och ventilationssystem
och så tar du bort det.

Du får nåt som kyler istället.

Du värmer inte upp vindarna.

Mycket grejor blir fel då.

 

Ur OSEBOL av Marit Kapla 2019.

Det blir färre och färre skorstenar i byn som det kommer rök ur. För 10 år sen kunde jag under kalla vintermorgnar se hur rök kom ur skorstenar som en vit lodrät pelare. Det var härligt att se, jag visste även hur gott vedrök luktar. Vinter, kyla och doft av vedrök är sinnligt så det förslår. Idag är det färre hus i byn som ger ifrån sig rökpelare kalla vinterdagar.

Många installerar jord- eller bergvärme och därmed försvinner rökpelarna. Det innebär för äldre traditionella hus att grunden inte uppvärms då murstocken inte spiller ner värme under golvet. Fukt- och mögelskador kan uppstå. Ser på mitt hus hur annorlunda det blir när jag inte är bofast här. Men när jag är här under vintertid då eldas ved så det ryker. Det hör liksom till.

Här ett julkort där det ryker ur ett par skorstenar i bakgrunden. Min farmor mottog kortet strax efter sekelskiftet 1800-1900.

Längtan...

 

... till jul har börjat sätta in. Det är en behaglig känsla.

Hur som helst kommer det att eldas brasor både här och där. Totalt finns en öppenspis, två järnspisar, en vedpanna i 70-talsköket, en kakelugn och en ny täljstenskamin att elda i finns i de två boendena. Och ved finns det tillräckligt av. Det är inte alls dumt att vara välförsedd både med det ena och det andra. Kommer långväga övernattningsgäster eldar vi i gästrummets gjutjärnskamin. Den värmer snabbt och gott. Tändstickor köps i karduser eftersom det går åt många. Gammaldags tändstickor ska det vara, gärna Solstickan, annat går inte an.

 

Du som har en vedeldad värmekälla - släng för allt i världen inte ut den.

Här hemma

 

Åter igen lyckligt hemma i morfars hus men två veckor senare än vanligt.
Frost men ingen snö.
Kallt i huset.
Det första som görs är att öppna huvudkranen för vattnet, sen att elda i kökets vedkamin.
Första natten flanellpyjamas, fårskinn, duntäcke och pläd. Innan tiden här är över kommer duntäcket att vara alltför varmt.

Med på resan följde en hink med snittblommor och även mangold och vinrankor. Det känns strax mer ombonat med liv i vaserna. Nytt för i år blev lite vilt arrangerade röda mangoldstjälkar i stor klarglasvas, en färgklick.

Hö och ved

Vi hann få in höet under tak igår, torsdag, innan regnet kom.

Den gamla höskrindan blev helt fylld av hö från gårdstunet, mer hö än som sista bilden visar ska lassas på innan allt är klart.  Torkningsprocessen har förlöpt bra. Kan vi ta semester nu?

Finns knappt något som doftar så gott som nyslaget och torkat gräs...

De späda björkarna från i maj har kapades och klövs i onsdags. Det blev småved att göra upp brasor med och att elda i öppna spisen. Bra att ha.

Prima björkved på vänt

  

Något lite björkved blir det av de smala stammar vi röjde bort nyss på skiftet. När vi tog över gården var vedboden fylld och än finns det ved kvar. Men påfyllning är inte så dumt att planera för.

Kakelugnens fogar

 

Den enklaste av kakelugnar - vit och rund.

Vi eldar i kamin, vedspisar och kakelugn. Det går åt så mindre el på så sätt. Vissa rum hålls svala genom att dörrar stängs när vi vill ha det så. 

När jag lämnade stan för landsbygden insåg jag att jag hade möjlighet att leva som man gjorde för ett par generationer sedan - då farstun stod sval under vintern, sval som i ett skafferi så att mat kunde förvaras där. Så ville jag också ha det. Vet ni hur gott det doftar då äpplen förvaras i farstun? Ryms inte all kalasmat under storhelgerna i kylskåpet ställs den ut i farstuskåpet under vintertid. Det är inte alla förunnat att kunna leva så när centralvärme, öppna planlösningar och andra tankesätt gör att man lever med samma temperatur i husets samtliga rum. Jag älskar verkligen zoner med olika temperaturer. Tittar man tillbaka till hur livet levdes fram till 1900-talets mitt lär man sig hur man lever miljövänligare. Allt det här hade inte gått om jag inte levt med en människa som tidigare än jag börjat leva sitt liv utifrån det här synsättet. Jag kan skatta mig lycklig!

Kakelugnen på bilden ovan såg sliten ut när jag först såg den. Det var stora springor mellan kakelplattorna. Men skorstensfejaren dömde inte ut den, det var bara det estetiska utanverket som såg dåligt ut. Så jag blandade till egen kakelugnsfogmassa och snart nog såg det bättre ut.

 

Stora springor mellan kakelplattor.

Kakelugnsfogar efter ett års eldning.

Kakelugnsfog för vit/ljus kakelugn är mycket enkel att blanda till själv. Det är minst lika lätt att själv fylla i fogarna.. Här är receptet jag använder:

2 dl krita
1 dl titandioxid
1 äggvita
mjölk 

Ingredienserna rörs ihop så fogmassan får en relativt fast och grötig konsistens. Den ska vila minst 30 minuter så att kritan får svälla.

Kratsa först försiktigt ut lös fog med en matkniv. Arbeta försiktigt så glasyrens känsliga kanter inte skadas.

Med en gummispatel stryks massan ut i alla fogar. På snirkliga krön och gesimser är det lättare att ta fingrarna till hjälp. Efter fogningen tvättar man bort överskottet med en blöt svamp med rörelser diagonalt över fogarna. I stora fogar behövs ytterligare fogmassa eftersom det bildas sprickor i breda fogar då fogmassan torkar. Ny tvätt med blöt svamp. När fogarna torkat polerar man upp kaklet med en torr bomullstrasa – det blir ett slående fint resultat och man kan elda i kakelugnen direkt efter omfogningen. Allt detta är enkelt att utföra själv.

Kakelugnens princip med slingrande rökgång uppfanns av arkitekt Carl Johan Cronstedt (1709-1779) och general Fabian Wrede (1724-1795) på 1760-talet. Uppfinningen var åtta gånger effektivare än dåtidens värmekällor och vedbesparande. Det var nödvändigt då råvaran höll på att sina eftersom ved och träkol behövdes till de många järnbruken i landet. Stångjärn var en stor exportvara som gav landet inkomster. Hushållen värmde upp hus och lagade mat på kökets äril, den öppna härden, som liksom nutida öppna spisar, ger lite utbyte till rummen i form av värme.

Läs - En värmande eld

Hommage

 

På senhösten brukar jag förbereda något lite inför jul/nyårsvistelsen. Enris i en tillbringare och den fyraarmade ljusstaken med nya kronljus placerade på på spiselkransen, björkved i vedkorgen av masonite och en ny brasa förberedd att tändas i öppna spisen. Brasorna under regniga höstkvällar har brunnit ut och härden askad.

Så här såg det ut då.

Efter att ha granskat ett svart-vitt foto från andra halvan av 60-talet såg jag att sadeljordsfåtöljen var klädd med randig markisväv. Se där. Från svärföräldrarna kommer tyget som nu täcker min stol.

Töntigt hipsterliv

 Serieskaparen Mats Jonsson om hipsterlivet på Södermalm, haha...

Detta lantliv på låtsas skrev jag något om HÄR : att kapa och klyva ved som livsstil. Jag kan ofta känna igen känslan av att ha att göra med töntar i detta krystade storstadsliv som jag rätt ofta träffar på i olika sammanhang. Det gäller inte enbart vedhantering utan så mycket mer. Vad värre är är att även landsbygdens folk tappar kunskapen om de förr så naturliga redskapen och verksamheterna. Då blir de lika mycket töntar som Södermalmarna! Det har jag svårt att fördra.

Earth Hour 2021

Lördag den 27 mars firas årets Earth Hour mellan klockan 20:30 och 21:30.

Earth Hour ska avnjutas med brasa i öppna spisen, levande lågor, något gott att inmundiga och kanske även högläsning. En trevlig kväll helt enkelt med en fridfull timme.

Numera finns ingen allmän vägsträcka i byn där man kan njuta av det rogivande mörkret. Skogen vid den sista fina sträckan av gamla Kustlandsvägen avverkades för något år sedan så numera finns inte mörker där, ljus från hus stör blicken. Som en HSP då det gäller elektriskt ljus, uppskattar jag mera då lättillgängligt mörker förekommer under den mörka årstiden. Synd att man mestadels bara kan uppleva fint mörker under vissa utlandsresor.

Som jag skrivit förut är det lättare att hitta och njuta mörker i södra och mellersta Sverige, märkligt nog. I norra Sverige ser det ut att ge högre status ju mer utebelysning man har, ju fler ljuspunkter som förorenar den mörka himlen. Det finns även en tävlan byar emellan. Det finns naturligtvis även en kulturell förklaring till hur elektriskt ljus används.

Allt sedan 2009 firar vi denna stämningsfulla timme. HÄR är de samlade skriverierna på den här bloggen. 

Påkalla uppmärksamhet

Så länge jag bodde hemma och då familjen annekterat hela huset efter morfars död (efter det började vi äta på bottenvåningen tillsammans med mormor), brukade vi ha ett speciellt sätt att kalla samman familjen till middag eller annan gemensam måltid. Genom att med spiskroken slå på vedpannans järnhäll i köket som var ansluten till de vattenfyllda radiatorerna, förgrenade sig ljudet ut till hela husets radiatorer. När det ljöd behövde ingen ropa att nu är maten klar. Ljudet var speciellt, det var dovt och mycket tydligt och familjen samlade sig snart kring matbordet. Och det fungerade naturligtvis bäst vintertid då alla höll sig inom husets väggar.

För att påkalla uppmärksamhet upp till sommarstugan/sommarhuset, som låg ca 200 meter bort vid skogsbrynet intill sommarladugården, användes ett signalhorn.

När det ljöd var det något viktigt som skulle meddelas till exempel att ett telefonsamtal var på gång eller kanske en gemensam måltid. Det var särskilt från tiden när morbror, moster och kusinerna bodde där på somrarna, och så småningom jag själv på sommarloven, som jag minns den där kommunikationen. Det var långt innan mobiltelefonernas tidevarv.

 Det här hornet har och en mycket stark och tydlig signal.

Familjen tog även med sig hornet när vi cyklade vägen mot Långron för att som avtalat besöka faster och farbror i deras sommarstuga i väglöst land. När vi kom till motsatt strand i förhållande till deras stuga, höjde pappa hornet och tutade i luren. Då kom farbror V. strax puttrande i sin båt och hämtade oss för en gemytlig samvaro. Vem visste vad stress var på den tiden???

Hemtrevnad

 

Dagen efter ankomst var levande ljus tända och likaså björkvedsbrasan i öppna spisen. Rödvin i glasen. Ruggvädret hölls på plats utanför rutorna.

Torparen Anders Öberg

 Detta är en drög

Ett av alla torp som fanns här i byn låg uppe vid Degermyran. Där bodde en period torparen Anders Öberg med familj, som förutom att sköta torpets lilla åkermark även hade arbete vid sågverket i Rundvik. Nordmalings Ångsågs AB (NÅAB) startade 1861 i Rundviksverken.

*
Ur torpkontraktet:

...att nu genast tillträdas med den derå befintliga gröda med en köpesumma stor Etthundrafemtio /150/ rdr samt som nu är genom liquid och revers betalt och qvitteras, skall köparen dessutom till hemmansegarena årligen utgöra 1 mandagsverke på egen kost efter påkallning.
Med föregående förklara vi oss å ömse sidor nöjde (...) den 31 juli 1866.

 *

Det berättas att han varje morgon året om gick från torpet till och från Rundvik, en sträcka på ca 5 kilometer. Sågverksarbetet begynte klockan 6 så han bör ha lämnat torpet vid 5-tiden på morgonen. När han slutade kl 20 hade han ofta vintertid en drög (kälke/spark) med ved med sig hemåt. Kvällarna blev sena och han såg inte byn i dagsljus annat än på söndagarna. Det fanns ingen elektricitet, knappast plogning längs den vägen upp till torpet, inga motorfordon, ingen musik att bära med sig och få styrka av.

Det har berättats att vedlasset ofta var så tungt att han måste lämna det på vägen nedanför Degermyråsen och gå hem för att äta kvällsvard och vila en stund, innan han med hjälp av någon av barnen gick tillbaka och hämtade drögen med ved och drog den uppför den sista backen.

Bild från Nordiska museets instagramkonto. 
Bildtext: En liten flicka skjutsar sina älsklingsdockor i ett vintrigt landskap i Lima, Dalarna omkring 1930-1940-tal. Själv är hon varmt klädd i stickade plagg, medan dockorna bär stiliga klänningar med spetskrage. Kälken glider fint över de isiga vägarna. Den har nog inte bara använts för lek, utan kanske också för att köra tunga las av med. Foto okänd/Nordiska museet.

Anders Öberg dog 1889 endast 49 år gammal och hans hustru Maria Lovisa Mårtensdotter två år senare, 1891. Hon blev 53 år. Då var det yngsta barnet, sonen Albert, 9 år gammal.

Det äldsta barnet, dottern Carolina, var 27 år då modern dog och hade några år tidigare (1886) flyttat till Sundsvall  tillika med fyra yngre syskon. Sundsvall drog till sig många eftersom där fanns ett stort sågverk och efter branden 1888 kan man även tänka sig många arbetstillfällen inom byggenskap. Med tiden kom flera av Anders och Maria Lovisas barnen att emigrera till Amerika.

De år som återstod av torpkontraktet, som var skrivet på 50 år, köptes av Jacob Öberg på hemmanet nr 3.

Där torpet låg på Degermyråsen, skär sedan 1930-talets slut ett stort grustag, alltså en grustäkt, in i åsen. Det kom till i samband med att Riks13 anlades och stod färdig 1942. Torpet var måhända en gång i tiden den första uppodlade delen av av Degermyran som utdikades och uppodlades i sin helhet 1867.

Jag har sett en av torpets grundstenar nära randen till sandtäkten men numera kan jag inte hitta den hur jag än letar, grundstenen är borta. Byns gemensamt ägda väg som torparen Anders Öberg vandrade längs till sitt torp är numera bortplöjd genom markberedning efter en kalhuggning. Historien värdesätts inte högt.

**************************
Jag ville kolla upp detta med Anders Öbergs härkomst och gick till kyrkböcker och ett privat båtsmansarkiv. Anders Öberg föddes den 25 december 1840. Hans far var båtsman Anders Mattsson Brömster född 1804 i Nordmaling. Denne antogs som ordinarie båtsman 1827-03-24, (23 år gammal) och fick avsked 1848, (44 år gammal). Han var obefaren, hade ingen erfarenhet av sjöfart. Modern var Segrid Jonsdotter f 1799. I båtsmanstorpet föddes sex barn,  Anders var näst yngst.

Anders Öbergs faddrar var Bonden Jon Jonsson o Hu Anna Cata Jonsdr. (född 1813)

Bonden Jacob Jacobsson o Hu Maria Lovisa Renbom

Husförhörslängd 1836-1842. Båtsman Anders Brömster och hans hustru Segrid Jonsdotters barn:

Jonas 1828-1842
Ulrika Wilhelmina f 1831
Segrid Catrina f 1834
Maria Helena f 1837
Anders f 1840 25 dec
Mattias f 1843

Husförhörslängd 1880-1890. Anders Öberg f 1840, gifte sig med Maria Lovisa Mårtensdotter född 1838 i Sunnansjö. Giftermålet gick av stapeln den 20 september 1863.Tre år senare skrevs torpkontraktet under.

Barn:
Carolina f 1864  - till Sundsvall 1886
Eric Anton f 1866    - inskriven 87, till Sundsvall 1887
Johan Olof f 1868    - frejdebetyg till Sundsvall 1887
Hulda Lovisa f 1870    - till Skön 1889
Maria Amanda f 1872
Johanna f 1873     - till Sundsvall 1889
Robert f 1876
Viktor f 1877
Selma Sofia f 1880
Albert f 1882

Så formellt kan ett antal människoliv beskrivas.
Om något av de yngre barnen blev kvar i hemsocknen har jag inte forskat i.
Kanhända lever ättlingar kvar här.

.
.

Insikt i en äldre byggnadskultur

Många byter ut
när de har ett gammalt hus.

De sätter in jordvärme
och använder inte vedspisen.

Hela kåken är uppbyggd på detta
för att få drag
och ventilationssystem
och så tar du bort det.

Du får nåt som kyler istället.

Du värmer inte upp vindarna.

Mycket grejor blir fel då.

*

Jag tycker det är mysigt
när det brinner.

Nu är det kaffekokarn
som det knäpper i.

Men jag har faktiskt gjort
en brasa idag.

Det var lite ruggigt
på morgonen.

*

Ett nytt hus idag
du åker och köper virke till det.

Det är sånt virke
som de knappt skulle göra ved av
på nittonhundratalet.

*

De bryr sig inte helt enkelt.

De bara säljer
och de som köper har ingen kunskap
om hur ett material ska vara.

En bräda till exempel.

Idag vill man driva upp nånting
så fort som möjligt
och få betalt.

Förr fick det ta mer tid.

Man valde ut träden man skulle ha
till exempel till brädfodring.

Man gick och tog på ett ställe
där man visste att det hade växt sakta
och att det var tätt och fint.

Idag är det ingen som…
det vet inte ens på vilket håll
de ska vända en bräda
när de ska sätta dit den.

Christer Larsson f. 1982

Ur OSEBOL av Marit Kapla, 2019.

Bild från internet  "kaffepanna på vedspis"

Vi som använder vedspis

Boverket har backat när det gäller regler för gamla vedspisar. I slutet av maj kom beskedet att köksspisar som eldas med ved inte längre omfattas av utsläppskraven.
Alltså, det kommer att vara fortsatt tillåtet att installera äldre vedspisar. Det gläds jag och många andra åt. Det underlättar vården av äldre hus.

Filipssons kök. Foto Sune Jonsson

Rimfrost på rutan

Visst är det vackert! Rimfrost på fönsterrutan.

Jodå, jag vet att det är tecken på värmeläckage men så länge det inte är mer än så här och så länge vattnet inte rinner längs rutan så njuter jag. Det är samtidigt skönt och tryggt att elda med ved i kaminer och spisar. Man skulle kanske kunna tro att jag är prepper men så här har levnadssättet varit under många år nu och det var med detta jag växte upp. Det hör på något sätt landsbygdsboendet till, över hela landet, särskilt om man bor i ett hus från första halvan av 1900-talet eller äldre.

Som sagt, för mej är rimfrost njutbart vackert!

Nå´t annat vackert jag kan berätta om är den annorlunda japanska filmen "Shoplifters" (Snattare) av Hirokazu Kore-eda som jag såg i veckan.
.
.

Biobränsle

Idag sitter jag på min arbetsplats i Mellansverige. Ute är det grönskande försommar och genom det öppna fönstret hörs fågelsång.

Plötsligt bryts vårljuden av ljudet från ett kapverk, ett mycket vackert ljud i mina öron. Någon kapar ved till höstens och vinterns mysbrasor. Lite sent på året men so what. Strax därefter kommer bonden och harvar den plöjda jorden. Det är gott att bo på en levande landsbygd.

Här på bilden syns pappa en vårvinter med kapverket och yxan (huggkubben hamnade utanför) förbereda nästa vinters värme.

Grannen, farbror Kalle, han använde fogsvans och sågbock samt yxa för att göra ved av det egna björkvirket.

På senare år gjorde farbror Kalle det lättare för sig och köpte färdigkluven ved. Än idag är biobränsle viktigt på landsbygden för vinterns goa värme.
.
.

Ostajlat

Ett enplanshus från 2007 är till salu i kommunen.
Det är helt ostajlat inför försäljningen.
Inga möbler, inga accessoarer, alldeles befriat från homestyling.
Inga färska snittblommor, inga citroner på keramikfat, inga textilier, ingen eucalyptus.
MEN - i vardagsrummet där finns det något som får mig att haja till.
Till vänster om kaminen - en vedkorg/vedbärare av masonite.
En personlig touch.
Vi befinner oss i masoniteland.
Gott så.
*
*
Förmodligen anses den sakna allt av värde och får följa med på köpet.
Undrar hur många sådana vedkorgar som funnits och hur många som finns kvar i kommunen...

Vi som älskar vedspis

Vem gillar inte en värmande brasa...

Jag är innerligt glad över de eldstäder som finns i min ägo. Två av dem i morfars hus, en vedkamin för uppvärmning och matlagning samt en öppenspis, fem övriga i mitt andra boende.

Filipssons kök. Foto Sune Jonsson

Den järnspis som fanns i morfars och mormors kök togs bort 1948. Den fanns länge i förvar men på 60-talet såldes den till skrothandlaren som hämtade den. Det minns jag. Morföräldrarna installerade istället en Husqvarna vitemaljerad vedspis lika den på fotot här ovanför samt en vedpanna intill.

Så sent som vid millennieskiftet slängdes en vedspis ut från ett hus här i byn. Och det var inte en ny husägare som ville förnya, inte alls. Nog var det väl ändå oöverlagt enligt mitt sätt att se. Det visar på två olika sätt att se på vad som är aktuellt, vad som är gångbart, vad som är "hett".

På fb finns en grupp som heter "Vi som älskar vedspis". Det inte sällan på nätet man möter fränder nu för tiden :-)

Edit:  

Det var inte alla som älskade järnspisen då den lanserades som  modernitet vid 1800-talets mitt. Den värmde visserligen bättre och vedförbrukningen minskade men den stängde också in ljuset bakom luckan. Föregångaren - den öppna härden - lyste ju upp köket.

I samma veva som järnspisen lanserades uppfanns fotogenlampan. Därmed löstes problemet med instängt ljus. Men det dröjde innan fotogenlampan blev allemansvara. Fotogen var dyrt.

Nordiska museets utställning Nordiskt ljus tar upp många fler aspekter på ljus. Allt från norrsken till lampors designhistoria. Där såg jag för första gången i mitt liv svavelstickor.

.

.