8 januari 2015

Månskenspromenad

Tog en härlig promenad i månskenet med snön knarrande under skorna igår. Kustlandsvägen, gamm´vägen har en kort sträcka utan gatubelysning fortfarande. Faktiskt. Men det torde inte stå på innan även den sköna sträckan får gatlyktor och stjärnhimlen och då kommer inte månskenet att kunna upplevas. Hela byn har gatlyktor i mängd, att njuta av månsken och stjärnor låter sig inte göras annat än långt in i skogen och på den här korta vägsnutten. Jag har lättare att se stjärnhimlen i mitt sydligare boende, tro det eller ej.
Här lämnar vi de gatlyktorna med det gula skenet och träder in i skönheten.
Fasadbelysningar på byggnader ökar i bygden. På andra håll minskar de och man väljer att endast ha tänt inne i byggnaderna istället för att ge en mera livfull, levande känsla. Det gäller Fastighetsverkets kulturhistoriska byggnader, det kungliga slottet i huvudstaden. Svenska kyrkan håller fortfarande fast vid fasadbelysningar som ibland är mycket lyckade, ibland förskräckliga. Själv har jag timers igång vid längre bortavaro under mörka årstiden, några lampor lyser då upp, gärna nära fönstret men inte bländande, för att inte ge ett alltför flackt och tråkigt ljus. Det här gör jag för mina grannars skull. Åsså lyser den tidigare så obligatoriska knutlampan förstås :-)
Olika socioekonomiska grupper förhåller sig olika till belysning och särskilt utebelysning. I vissa grupper och områden  ser man mycket blinkande och/eller kulört belysning. I andra hovsammare stadfästande av sin existens. Att ljusslingorna blir många till jul hör till.

Så mörkt som på Österlen och Gotland är det inte här uppe. Där köper storstadsbor, läs stockholmare, fritidshus. Dessa har i vardagen alltid elektriskt ljus i sin närhet, stjärnhimlen är svår att uppleva. Därför räds de inte mörker utan uppskattar det. Inte heller innebär mörker "fattigdom" för dem. Här tävlar byarna om mängden gatlyktor som ett tecken på en rik bygd. Man är pragmatisk, punkt slut. Som sagt - olika socioekonomiska grupper och landsändar förhåller sig olika till elektriskt ljus.

Kyla, mörker och snö kommer att bli dyrbara bristvaror i framtiden, något som socioekonomiskt starka grupper kommer att betala mycket för att få uppleva. Allt medan vi andra "smutsar ner" miljön med ljus. Redan nu svischar storstadsborna förbi här på E4 på väg upp till fjällen och den oförstörda naturen. Här finns ingen anledning att stanna till om man är ute efter mörkerupplevelser, ja inte heller finns någon snögaranti.
.
.

10 kommentarer:

  1. På min lantliga väg släcktes gatljusen för säkert sex-sju år sedan. Och den halvan av vägen, som ligger i en annan kommun, har till och med tagit bort stolparna. Allt för att spara pengar.
    Så jag ser stjärnorna rätt så bra från min kulle.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Jag hör till de som säger: lyllo dej!!!

    SvaraRadera
  3. Härliga månskenspromenader med stjärneljus! Och norrsken! Jaaa! Unga som bor i städer vet väl knappt hur naturligt nattljus ser ut. De ser bara elupplysta vägar och gator. Snart måste det ordnas "mörkerresor" för att folk ska få uppleva riktigt mörker. Däremot har ju vi äldre varit med om det. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är för att vi vet hur naturligt mörker ser ut som vi kan sakna det. Om några generationer saknar de som lever då kanske varken mörker eller tystnad, vem vet?

      Radera
  4. Stjärnhimmel eller ej, vi har det rätt mörkt och tids nog sätter vi upp ett par ytterlampor till. Grannen har hur mycket julglitter som helst. Gör inget, det lyser upp och jag är väl inte mycket för mörkret. Så är det nog. I Göteborg tänkte jag aldrig på det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi människor är olika. Tur är väl det. Vissa romantiska själar gillar att njuta av månsken, norrsken och stjärnhimlen. För andra innebär mörkret enbart rädsla.

      Radera
  5. I vår by finns vägbelysning men på min backe är det mörkt, något som jag uppskattar. Just för att kunna se stjärnorna och norrsken. Mina grannar har pläderat för några ljuspunkter åt vårt håll också men jag tror inte det blir av. :-) Vi klarar oss gott utan denna störning.

    Kul att du nämnde knutlampan. En sådan hade vi i mitt barndomshem. En avlång glaskupa. En annan variant jag minns var bara en vanlig glödlampa och rund plåtskärm ovanför. Och naturligtvis satt den i knuten. Borde skaffa en sådan om den går att få tag på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske är det därför vi bor på landsbygden - för att vi tycker om mörker i lagom dos :-)

      Knutlampor finns det flera modeller av. Byggnadsapoteket i Billnäs har, Clas Ohlson har en typ. Googla - många fler finns. Jag har en funkistyp med rund, opal glaskupa på rak arm.

      Radera
  6. Mycket vackra bilder från där du går! Vilken frid med knarr och månskenets vackra!
    Jag växte upp utan lyse på vägen så mörkret var mörkt och inget konstigt med det. Ut i månskenet var magiskt. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har upplevt barndomen som du beskriver. Jag var allt lite mörkrädd ibland. Nu är jag det inte.

      Radera

Tyck till om du vill...