Cajsa Vargs skinka

Julskinkan tog slut för den var ganska liten. Mer enkel mat behövs för vem vill lägga ner sin tid på matlagning varje dag då man är ledig? Nej, då ska man göra allt annat som man inte hinner under den jäktiga vardagen. Så resonerar jag. Och i "morfars hus" finns möjlighet att fly vardagen under julledigheten.

Så - jag köpte en till rimmad skinka och istället för senapsgriljering stöttes nejlikor, kryddpepparkorn, rosmarin, mejram och fem härliga lagerblad i en mortel. Sen bankades kryddblandningen på skinkan, aluminiumfolie sveptes runt om och alltihopa satte in den i ugnen. Men först hämtades den gamla köttermometern ned från 50-talsköket och stoppades snett in i skinkan.

Fortfarande välfungerande hjälpte den till att hålla koll på värmen så jag kunde ta ut skinkan vid rätt temperatur, dock något lägre än vad skalan anger. Det här är ett litet sätt att förstå kökslivet förr. Ska vi inte köpa en elektronisk termometer? hörde jag min man säga i bakgrunden. Varför då undrade jag, så länge den här fungerar är det väl ändå onödigt. Det räcker med en sådan i vanliga köket, nu kör vi utan el och batterier. Precis som den handvevade mandelkvarnen som trevligt nog blivit på modet i köket igen.

Cajsa Vargs skinka, som jag normalt gör på sommaren, blev till belåtenhet. Utöver skinkan finns här det traditionella torkade kalvköttet som var vanligt på julbordet på bondgårdarna före förra sekelskiftet då julskinkan seglade upp som jultradition.
.
.