Sommar, sol och smultron

Finns det nå´t som påminner en mer om sommar än smultron på strå? 

(Skulle förstås ha varit ett timotejstrå men alla var nermejade.)

Lupinkamp

 

I år såg jag några lupiner som växte på vägrenen vid Riks13 i anslutning till vår mark. Så beslut togs att de skulle bort. Någon bild före glömdes bort att ta men det handlade bara om 5-6 tuvor. Det gäller att mota Olle i grind. Vi kapade blomställningarna där några redan gått i frö, stoppade dem i en plastsäck och tog sen upp resten av växten med rötter med en spade. De invasiva blomsterlupinerna finns på fler platser längs vägen och de kan föröka sig snabbt. Trafikverket torde knappast ta itu med dem trots att det är verket som har hand om skötseln av vägar och vägrenar.

Lupiner växte inte här innan Riks13 standardhöjdes 2017-2018. Och någon ARTRIK VÄGKANT tycker jag mig inte se trots Trafikverkets skyltar som vill pränta in i oss att så är. Sly av björk, hägg och sälg frodas däremot. Men visst finns här gullris, vitmåra, till och med lite blåklockor, utblommade hundkäx och älggräs. Älggräs ogillas av mej eftersom det i mängd påminner om ödebygd och vem vill bo i övergivenhetens landskap?

Rallarrosor växer på vägrenen och tacka vet jag dessa blomster i stället för lupiner om det ska vara höga färgstarka blommor.

I söndags var vi på föredrag om dagfjärilar på Konsthall Norra Kvarken, Järnäsklubb. Flera nya tankar tänktes, flera nya kunskaper erövrades.

Forskaren Lars Pettersson från Svensk dagfjärilsövervakning, Lunds universitet, visar och berättar efter föredraget som drog ca 30 besökare. En sväng in till Konstbiotopen där nattens ljud som vi inte kan se presenterades i konstprojektet "Om natten vill jag se med mina öron."

På väg ut mot konsthallen i Järnäsklubb finns i Järnäs öppna landskap de vackraste vägrenar jag sett här i trakterna med torr mark och låga, ofta färgstarka blommor.

Tulpaner och tapeter

Plockade ytterst snabbt ihop några tulpaner inför resan norrut. Narcisserna var utblommade, syréner är svåra att hålla fräscha en längre tid, bond- och trädpionerna var bara knoppar, de andra blommande rabattväxterna lät jag stå kvar. Bara en bladkvist av röd sockblomma fick hänga med. Det var ovanligt få snittade växter som fick resa långt denna vår. Det var bara krukväxter som fyllde en plastback.

Denna enklaste av buketter fick sin plats på radioapparaten Grundig 3097 från 1958/1959. Och vasen tulpanerna står i är tillverkad av Nittsjö. Den är märkt med nummer 1266 på undersidan.

I bakgrunden finns en slags gröttapet klistrad på väggen. Den är beställd från min "hovleverantör", företaget Interior 1900 som inte finns längre, dess tapeter säljs nu på Tradera. Jag är innerligt glad att ha hunnit köpa fina gamla tapeter och tapetbårder av Nils Markus Karlsson när han drev Interior 1900.

Denne tapetnörd presenteras i K-special på SVT Play. Kolla här på Tapetmannen, mannen som egentligen inte vill sälja sina gamla tapeter. Programmet beskrivs så här:

Dokumentär om en mans passion till en unik samling tapeter. I en källare djupt under jorden i Malmö arbetar Nils Markus Karlsson med att katalogisera och sälja vintage-tapeter. I samlingen finns östasiatiska exempel gjorda av sjögräs och så kallade gröttapeter från krigsåren men också mer konstfulla exempel av svensk industrihistoria. Efterfrågan varierar och för vissa sorter finns det inget intresse alls, vilket glädjer Nils Markus som helst ser att väggbeklädnaderna blir kvar i källaren. När en kvinna i Finland beställer flera hundra rullar gröttapet blir det början på en existentiell prövning för Tapetmannen. Svensk dokumentär från 2025 av Nicholas Wakeham.

*

Här beskriver jag mitt val till finrummet: En slags gröttapet.

Och hör hur man skär till och klistrar äldre originaltapeter: Tapetsering

Här tapetseras ännu ett rum: Limfärgstapet och linoleummatta

Åkermynta

Efter mammas bortgång brukade pappa koka köttsoppa. Det var en av hans favoriträtter som han själv lagade till. Men utan klimp som mamma gjorde, det var väl lite krångligare tyckte han. Till köttsoppa skulle åkermynta användas som en krydda, enligt föräldrarna.

En tuva åkermynta hade räddats från Degermyra vars lägdor höll på att växa igen, skog-gå. (Jag minns att höet brukade skördas där in på 1960-talet.) Åkermyntan finns knappast kvar i det som nu blivit skogslandskap igen, Degermyran är den del av byn som dikades ut lagom till storsvagåret 1867. Den tuva som planterades nere på hustomten finns inte heller kvar, när pappa så småningom började med gräsklippare motades den bort. Tror knappast att åkermynta växer på någon plats i byn idag.

Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 88 * 1. Växtens översta del * 2. En tvåkönad blomma, sedd från sin högra sida.

Skir och okänslig

  

Julrosor är väl fantastiska ändå - de blommar trots snötäcket som döljer dem. Väl inne i värmen blir de så här vackra när de öppnar sig. Skira och okänsliga för kyla.

Den gamla vägen genom byn

 

 

 

VID VÄGKANTEN


En blomma
vid vägens kant
är inte alls intressant
för vägprojekterare
eller jäktad trafikant.

Men den sprider
sin glädje ändå
till alla dem
som har tid att förstå
att skönheten också finns
på gräsrotsnivå.

Hilding Evstedt
ur POESI, Rallarros nr 3/1982.

 

 

 

Demonstration i bygden 1922

 

För mej är en väg mer än en väg att köra bil, traktor eller fyrhjuling på. Det är de fordon som numera färdas mest frekvent på gamla kustlandsvägen. Någon cyklist nu och då under sommaren. För mej är det ett långt stycke kulturhistoria som har något att berätta om människorna som levde och lever här.

 

"Vägarna vittnar om svunna tider och lika svunna beslut. Varför gör vägen en sväng just här? Eller varför svänger den inte alls, utan går rakt upp på kullens topp? Hur tänkte de som gick här först?"

 

Det finns en hel del som vägarna i byn att berätta om man tar sig tid att undersöka. Var finns byns äldsta vägsträcka? På vilken plats torde den första spången ha byggts? Finns den platsen och överfarten kvar i bruk? Var fanns "gesällsoffan" i naturen där gesäller på vandring kunde vila en stund? Var finns råstenen från laga skiftet 1864 mellan byn och grannbyn i norr? Vilket år körde den första automobilen genom byn? Var gick kärrvägen ut till torkplatsen för myrslåttern? Vem körde den första bilen som hamnade i diket? Var finns Plogbacken som var två byars gräns för snöröjningen? Vilken väg tog torparen Anders Öberg för att komma hem till sitt torp? Har någon kung passerat här till häst? När gick den största demonstrationen någonsin här i byarna av stapeln och varför? Hur var det under andra världskriget när långa karavaner av militärlastbilar fyllda med soldater på väg norrut, körde den grusade Kustlandsvägen genom byn? Var har olyckor skett längs vägen? När passerade första automobilen genom byn? Varifrån kom den huggna stenen till bygget av vägtrummor och brofästen när Kustlandsvägen moderniserades? När var vägrenarnas flora som allra mest artrik? Hur sköttes vägrenarna före 1970-talet?

Vägarna och stigarna, broarna och spängerna är en stor del av hembygdshistorien!

 

 *

Om Kustlandsvägen

Om folkomröstningen för förbud mot rusdrycker 1922

Rosenmalvan

  

Den här malvan blommar så snällt trots omild behandling då fasadarbetena gick av stapeln. Om jag examinerat växten rätt är det en rosenmalva som kan blandas ihop med myskmalva. Det är foderbladens utseende som skiljer dem åt. Rosenmalvan har inte vuxit här vid väggen så värst länge men trivs och har rotat sig väl, jag tog hit den för några år sedan. Den är ett minne efter svärfar som gärna ordnade med trädgårdsväxter har det berättats.

Rumslighet

 

Under detta tak sitter jag och äter frukost i Mälardalen varje solig dag. Äppelträdet som bildar tak och ger skugga planterades för ungefär 100 år sedan av de människor som bodde här då, ett familjeträd som var så vanligt förr i tiden och som har inympats med tre olika äppelsorter.

Kronan bildar ett rum som ger vandrande skugga. Rummet är tydligt och stammen med grov bark är pelaren som bär upp taket.

Rumsbildning, rumslighet, gårdsrum, olika rum utomhus är sådana där uttryck som arkitekter svänger sig med och som inte alltid förstås av alla. Ett rum måste inte ha fyra täta väggar och ett (sadel)tak. Ett rum kan lika gärna vara en glänta i skogen.

Volym, kavitet, form och anpassning till platsen (genius loci), landskapet, gårdsstrukturen, stadskvarteret är kvalitéer som en arkitekt ska ta hänsyn till för att en byggnad, en platsbildning ska bli estetiskt tilltalande, hållbar och och ändamålsenlig. Och eventuellt smälta in i en lokal tradition som inte behöver betyda fyra väggar med sadeltak.

Om man är inne i tänket finns otroligt många fina, vackra, intressanta besöksmål bara i vårt land. Hus är kul. Men det är även lätt att bli ledsen när man beskådar mycket av det som är hemmasnickrat.