Sommar, sol och smultron

Finns det nå´t som påminner en mer om sommar än smultron på strå? 

(Skulle förstås ha varit ett timotejstrå men alla var nermejade.)

Fruntimmersveckan

Igår var det första dagen på fruntimmersveckan som pågår mellan fredag 18 juli  och torsdag 24 juli med Fredrik som veckans första namn. Veckan brukar anses vara regnig men soligare och varmare än i år kan veckan knappast bli.

Tårta ska det vara,
säger Sara.
Vi kan gott få bli feta,
säger Margareta.
Låt oss bli tjocka och granna,
säger Johanna.
Man ska ha kött på bena,
säger Magdalena.
Vi har väl vispgrädde hemma, säger Emma.
Magra kakor är en pina,
säger Kristina.

Alf Henriksson, 1967

Som barn firades jag på Kristina-dagen. Eftersom jag fyller år på vintern var det oerhört trevligt att jag uppmärksammas även mitt i sommaren, mitt i slåttannan när moster och morbror samt kusinerna var och hälsade på. Sämre sommarminnen kan man ha.

Vedboden

Vedboden, som finns i anslutning till ladugårdsporten, är tömd och veden är staplad under tak på annat håll.

 

För just nu pågår ett projekt med att ge vedboden ett nytt enkelt golv. Ett litet men viktigt sommarprojekt.

Att det ska behövas eldas vedbrasor för värmens skull verkar lite absurt när utetemperaturen visar 28-29 grader och vinterstormarna känns avlägsna. Men vänta bara... att i värmen planera för kyla är framförhållning.

Sommarmitt

Äntligen är det sommar! Flädern blommar och kall fläderblomssaft smakar underbart.

 

Allt växer så snabbt, "ogräs" lika väl som nyttigheter och skönheter. Det gäller verkligen att hänga med i svängarna för att hinna njuta och sköta.

Midsommarkvällens ljus är magiskt och allt som kräver skötsel läggs åt sidan. Tornseglarna svirrar och gör akrobatkonster i luften mellan husen och kryper sen till ro in i sina bon under gårdens tegelpannor.

 

J U N I N A T T E N

Nu går solen knappast ner, 
Bländar bara av sitt sken. 
Skymningsbård blir gryningstimme 
Varken tidig eller sen.

Insjön håller kvällens ljus 
Glidande på vattenspegeln 
Eller vacklande på vågor 
Som långt innan de ha mörknat 
Spegla morgonens lågor.

Juni natt blir aldrig av, 
Liknar mest en daggig dag. 
Slöjlikt lyfter sig dess skymning 
Och bärs bort på ljusa hav.

Harry Martinsson (1904-1978) 
Ur ”Cikada” 1953

Två vårar

När man reser norrut i Sveriges avlånga land i maj får man möjlighet att uppleva två vårar.

Man lämnar häggar, slånbuskar, syréner, äppelträd, kastanjer, liljekonvaljer som blommar eller blommat över för att möta alla de där utom blommande slån och kastanjer i norr. Förutom buskar och träd har förstås både vilda växter och trädgårdsväxter i mångt och mycket gått i blom i söder: gullvivor, svalört, kungsängsliljor, kabbeleka - you name it! Prästkragarna är på gång och gräsen har börjat blomma. Det kan snart nog vara dags att binda en gräskrona.

Hägg-, syrén- och liljekonvaljdoft är härligt att uppleva om våren, det vore tomt utan detta. Tornseglarna hann komma innan vi åkte norrut. Nu möter vi de älskvärda drillarna från storspovarna och ladusvalornas kvitter.

Som sagt - två vårar. Vilken välsignad tur man har! 

Marsvinter

Minns känslan som 10-åring på väg hem från skolan: solen lyser och värmer, täckjackan åker av och slängs över axeln, långfingret håller i stroppen. 

Bländande vitt och dagsmeja men så kallt på natten att skaren bär även på eftermiddagen. Tar genvägen över de vita vidderna hem till de röda husen. 

Känslan finns fortfarande kvar. Rött, vitt & blå himmel och blå skuggor.
 

Mats/Mattias har namnsdag idag

Mattias (Mats) har namnsdag idag den 24 februari. Då firades förr Mattesmäss. Dagsmejan ska då ge så mycket dropp från taket att tuppen ska kunna dricka sig otörstig.  Dagsmeja är då solen smälter snön under dagtid, trots att luften fortfarande är kall.

Man brukade även säga "Mattias med sitt blida skägg, lockar barnen bakom vägg." Skägget är istapparna och barn hade inte alltid vinterskor men till de 24 februari kunde de förhoppningsvis gå ut en stund i solvärmen längs stugväggen under dagsmejan. Så har jag lärt mej det.

Foto:Aisog, Wikipedia

Dagsmeja som den beskrivs av en meteorolog kan du läsa HÄR.
Finns det vackrare ord i svenskan än dagsmeja?

Sportigt vinterklädd då

Här är min mamma på tur i sportig vinterutstyrsel något år på 1940-talet. I bakgrunden bondskog som den såg ut då, olikårig och enbart uttag av rotposter, i förgrunden en rejäl snödriva eller plogkant. Kan tänka mig att det är mars månad, före jul brukades det inte åkas skidor när det gällde friluftsliv.

Jackan har här varierats med en yllekjol, yllestrumpor och raggsockar vikta över skoskaften, basker och stickade tumvantar. Hon kisar mot solen och ler in i kameran. Var uppe på "fjellet" foto är taget vet nog ingen, på skylten står 1921  3-7.  Att det är här hemma i trakten syns på natur och landskap. Uppland, Värmland eller Stockholm går bort även om mamma hade arbeten där.

Hur trevligt är det inte att titta på äldre fotografier...

Skir och okänslig

  

Julrosor är väl fantastiska ändå - de blommar trots snötäcket som döljer dem. Väl inne i värmen blir de så här vackra när de öppnar sig. Skira och okänsliga för kyla.

Julen 1926

I det här hemmet firades det jul också år 1926. Hit hörde också en liten lagård samt lite mark som födde en ko. Det här året hade pappa fyllt 9 år. Hur jultraditionerna exakt utmärkte sig vet jag inte men just denna jul fick pappa en liten svart anteckningsbok, en vaxduksbok, i julklapp. Det har han själv präntat ner.

Utöver den linjerade anteckningsboken skriver han att "han fick en åsna, chokladkniv, 2 pennor, bok, slips, ljusstake, ett verktygsskaft och en marsipanpojke."

Undrar just vad det var för åsna och chokladkniven - vad var det? Verktygsskaft var en förberedelse för vuxenlivet för pojken i sågverkssamhället. Jag anar att den här vaxduksboken var början till det livslånga skrivandet som kom att pågå. Boken var kanske en äventyrsbok med cowboys och indianer, vem vet... Pappa var en bokslukare i hela sitt liv och någonstans måste det ha börjat.

Hans intresse att samla vapen började i unga år. Här har han ritat ett krigsfartyg med namnet "Rote" vid kajen. Soldaten Julius V. står där och skyldrar gevär. Pappa föddes 1917 under första världskriget och hade säkert hört berättas om krigsåren men hans stora intresse var mynningsladdare och allmogevapen för jakt.

Händelsen för dagen

 

Ett litet barns uppfattning av krubban med Jesu födelse.
Ritade gjorde jag.

ja tro int ja kan håll jänn öga

Det säga att utan glittrande barnaögon saknar julen sin charm. Kan vi vuxna inte bli längtansfyllda som små barn?

Pappa skriver den 27 december i hushållets loggbok:

S är nu fyra år, i år längtade hon efter julen så att hon visste inte om hon skulle kunna "hålla igen ögonen" en kväll.

Jo jag somnade nog till slut ändå. Vaknade på julaftonsmorgonen då elljuset sipprade in genom dörrspringan, det luktade fernissa om det nyfernissade trägolvet, trasmattan i köket var på plats - den som går i blått, grankvistarna med röda sidenband hängde ovanför dörrarna och i finrummet  doftade granen klädd och lyste med sin Luma-slinga. Där under låg julklappar inslagna och i köket spreds julens dofter av bak och stök som varit. Och ute var det vitt av snö - alltid!

Men inte förrän klockan 14 på julaftonen blev det jul på riktigt. Finkläderna var på och lutfiskmiddagen serverades. Då var ladugårdsarbetena över för dagen, kossorna hade fått en extra julgiva med doftande hö, bara kvällsmjölkningen återstod.

Jag känner den där känslan inför julen fortfarande. Det är härligt längtansvärt och pirrigt stämningsfullt. Jag är glad över att den känslan inte ersatts av cynism och tomhet

Julklapparna är inte ett stort längtansmål numera. Jag har ju allt som behövs, ja böcker kan gå an få.

Temperaturmätare

 

Jag har inget emot snö. Det får gärna vara minusgrader så den stannar kvar. Jag har inget emot en sådan här utetermometer heller. Efter fönsterbytet har den här gamla termometern flyttats till det nya fönstret men fotot är från före bytet, det klumpiga fönstret syns i bild.

Byggnadsvård och val av termometrar till ett äldre hus hör ihop och är viktiga saker för en ann´.

Adventstid

 

Advent är här igen och första ljuset tänt. De andra lågorna är spegelbilder av vad som komma skall, speglade i det gamla fönsterglaset.

Den här tiden vill man inte missa, det är en väldigt speciell stämning som råder. Bara nu.

Att låsa och fara

Svalorna far över taknocken till sin sista kull i ladan
Ljusgrått tydligt svävar över ostronhimlen det bleka augustiljuset
Mössen springer i stubben över råglyckan undan gladan
Fyra äpplen ligger i gräset
Det är så svårt att låsa sommarhuset, bära in trädgårdsmöblerna, vinda opp vattenslangen,
sätta sig på brunnen en sista gång och lyssna till de sista flugorna
Svårare för varje år
Ett plötsligt åldrande, snart är man upphunnen,
Slaktfärdiga gäss snattrar utanför stugorna uppe vid vägen till Trydö
Sista solen sjunker i skogen vid Esperöd
Man måste dock lägga ut råttgift och haspa takfönstren på vinden
Några lökar, potatisar, morötter och jordärtskockor
Sommaren är död
En isig kåre för med sig ett gult björklöv som fastnar på kinden
Det är vått av dagg, ett varsel om slutet i kvällsbrisens sus
Nyckeln vrids om i mitt hjärta när jag låser mitt sommarhus

Att låsa och fara av Hasse Alfredson,
ur "Blomstervers" 1996.

Kan vemod beskrivas bättre än så???

Här sätts innanfönstren på plats och klistras med pappersremsor, lakan läggs över möbler och textilier så de inte bleks,  och alltid, alltid stängs huvudvattenkranen av. Vinterkylan har tillåtelse att invadera landskapet.

Här kan man lyssna till Hans Alfredsons vemodiga dikt: https://sverigesradio.se/avsnitt/folkets-dikt-att-lasa-och-fara-av-hans-alfredson

Solskensrutor i oktober

 

Oktobersol i masonitköket.

Sommarregn

 Den regnade rätt mycket i norr våren och sommaren 2024. Fasadarbetena gick bra trots regn och snö i april, arbetena färdigställdes i slutet av maj månad. Vi hann också slå och ta upp allt hö på gården och sommarstugan i juli. 

Det var fint och avkopplande att njuta av regnet genom fönstren.

Rumslighet

 

Under detta tak sitter jag och äter frukost i Mälardalen varje solig dag. Äppelträdet som bildar tak och ger skugga planterades för ungefär 100 år sedan av de människor som bodde här då, ett familjeträd som var så vanligt förr i tiden och som har inympats med tre olika äppelsorter.

Kronan bildar ett rum som ger vandrande skugga. Rummet är tydligt och stammen med grov bark är pelaren som bär upp taket.

Rumsbildning, rumslighet, gårdsrum, olika rum utomhus är sådana där uttryck som arkitekter svänger sig med och som inte alltid förstås av alla. Ett rum måste inte ha fyra täta väggar och ett (sadel)tak. Ett rum kan lika gärna vara en glänta i skogen.

Volym, kavitet, form och anpassning till platsen (genius loci), landskapet, gårdsstrukturen, stadskvarteret är kvalitéer som en arkitekt ska ta hänsyn till för att en byggnad, en platsbildning ska bli estetiskt tilltalande, hållbar och och ändamålsenlig. Och eventuellt smälta in i en lokal tradition som inte behöver betyda fyra väggar med sadeltak.

Om man är inne i tänket finns otroligt många fina, vackra, intressanta besöksmål bara i vårt land. Hus är kul. Men det är även lätt att bli ledsen när man beskådar mycket av det som är hemmasnickrat.

Midsommarvaka

 

Det är verkligen inte varje år midsommarafton innebär vackert väder med sol, värme och lugn vad gäller blåst. Hela eftermiddagen och till sena kvällen gick det att njuta utomhus tillsammans med vännerna från Dalarna som kom åkande till oss. 

Naturen

Efter många veckor här uppe i Ångermanland har våren och nu även försommaren kommit på riktigt.

När vi kom i mitten av april drillade storspoven för fullt, tranor trumpetade, tofsvipor vinglade fram, sen kom starar och svartvit flugsnappare, likaså ladusvalor och tornseglare, en buskskvätta hälsade på och göken började gala i slutet av maj.

Snön täckte först marken, skaren gick att gå på under morgontimmarna. Sen började backskärvfrö att blomma i det bruna fjolårsgräset.

Nu blommar maskrosorna och rödbläran, skogsstjärnorna, ekorrbären, harsyran, åkerbären, kärrviolerna, häggarna, liljekonvaljerna, smörblommorna och midsommarblomstren och till sist också syrénerna.

Det sägs att man kan uppleva två vårar genom att resa från söder till norr i maj. Så har det inte varit i år, vi har missat en stor del av den sydligare våren.

Glada är vi ändå trots att vi missat backsipporna, kastanjeblommorna, magnoliorna och äppelblomningen som vi fått information om av de som vänligt nog tagit hand om vårt hem i söder under vår bortavaro.

Nu växer gräset sig långt här i norr och den biologiska mångfalden gynnas tills dess det är dags att slå gräset med skärande verktyg.