m.h.p.p.

Har ni stött på beteckningen m.h.p.p. alternativt m.h.v.p. någon gång? Som släktforskare är det troligare än andra att ha råkat på denna kryptiska förkortning. Det är en metod för att skriva en namnteckning, där en annan person för pennan, och undertecknaren håller handen på pennan eller handen - med hand på penna. Samma andemening har m.h.v.p. = med hand vid penna.

Så här förklarar Nationalencyklopedin denna förkortning:
m.h.p.p., 'med hand på penna', fogas till en persons namnteckning då denne på grund av fysisk svaghet eller bristande skrivkunnighet låtit en annan föra pennan; fiktionen är sålunda att den vars namn tecknas med bekräftande hand följer pennans rörelse.

Bomärken var en annan lösning att använda då man inte var skrivkunnig. Det är tecken bestående av en eller flera linjer, personligt utformat för den som använde det. Bomärken har använts på samma sätt som en namnteckning. De är inte alls ovanliga i det material jag forskar i, här i bygden fanns många som inte kunde skriva sin namnteckning föritin.

Här syns skrivkunnighet kombinerat med kameralt yrke. Här behövs varken bomärke eller förkortningen m.h.p.p. Ända sedan de gamla egyptiernas tid har skrivare/skrivkunniga varit högt ansedda.

Nu på 2000-talets Sverige har jag upptäckt en ny variant om man inte kan formulera sig: med hand bredvid tangentbordet har fått en modern betydelse här i byn. En modern betydelse skulle kunna vara m.h.b.d. (med hand bredvid datorn).

Jag blev uppriktigt skraj och förvånad då jag förstod att sekreteraren i Fäbodvägen, en skogsbilväg från 1980-talet,  inte själv skriver protokollen från stämmorna. Det har Vera från La Famiglia gjort i många år. Detta kände V. sig tvungen att berätta då jag rent ut frågade sekreteraren hur det verkligen förhöll sig under vägstämman 2009. Han var svarslös. Jag hade insett att den gamle mannen inte formulerar sig som protokollen var skrivna, det krävs mer än folkskola för att använda de ord och kombinationer som använts under flera år.  T ex småskollärarutbildning och politikererfarenhet. Jag hade alltså rätt i mitt antagande. V:s undanflykt vara att sekreteraren inte hade någon dator och inte kunde skriva rent men påstod samtidigt att han stod bredvid då hon skrev. Och han skrev under med sin namnskrift, jodå... Han är sekreterare i en vägförening vars väg har varit högvilt för vindkraftsbolaget att använda för att nå kraftverksområdet med långa transporter under genomförandestadiet och som markupplåtarna genom kontrakt lovat bana väg för.

Detta har pågått under hela tiden som vindkraftsprojektet här pågått (alltså i princip hela min tid som hemmansägare), vilket medför att La Famiglia även haft haft kontroll över det som protokollfördes i samband med vägstämmorna. Hur protokollen formuleras är en viktig sak. Man har kunnat låta bli att ta upp beslut/saker som gått mot familjen/vindkraftsprojektet, beslut och frågor har kunnat vinklas till familjens fördel. Familjens är de som lobbat mest för vindkraftsprojektet, av alla i byn är det familjens son (kommunpolitiker) som får störst ekonomisk vinning av exploateringen.

La Famiglia själv agerar är i det fördolda (styr utan att synas) och sänder fram sina medhjälpare/underhuggare som får synas med namnunderskrifter och är man väldigt medgörlig får man delta i vissa förhandlingar. Det finns ett antal exempel på detta de senaste tio åren. Genom att se till att ingå i valberedningen och välja svaga personer som gör som La Famiglia vill håller man makten i sin hand.

V. är en av två i valberedningen både i by- och Fäbodvägens samfällighet. Hon är den sammankallande, ser till att föreslå personer som går i familjen ledband till styrelseposter. Under de senaste åren har hon till och med valt justeringsmän, ja allt. Till och med justeringsmän som ska utses av medlemmarna på stämman. Dessa ska agera självständigt vid granskningen av protokollet och påpeka det man menar är sakfel eller missuppfattningar. En justeringsperson ska naturligtvis agera oberoende och ha chans att läsa genom protokollet ensam i lugn och ro. Men V. införde för flera år sedan att justering går till så att ordförande, sekreterare och de två justeringspersonerna träffas gemensamt och "justerar". "Så gör vi kommunpolitiker då viktiga protokoll justeras" var hennes förklaring då jag ifrågasatte det hela. Alla befinner sig i familjens ledband. Familjens medhjälpare menar sig troligen få en fördel av att vara nära maken men det man gör är faktiskt att arbeta mot demokrati och samarbete på lika villkor.

Gissa om jag högt kämpat emot beslutet med de beroende justeringsmännen mm mm? Detta pratar ordföranden bort och ingen annan knystar. Vi är hårt hållna i byn!!! Jag har aldrig känt mig betraktas som en barnunge tidigare i mitt vuxna liv. Det känns ovant för en kvinna på 50+, van att tänka själv, kan jag berätta. Vi bybor är kontrollerade, underkastade en familj, får inte tänka själva - ur detta kan inget positivt komma i längden.

På årets vägstämma dumpades den gamle vägsekreteraren av valberedningen. Att hen som utsetts istället också går i La Famiglias ledband fattar ni kanske... och jag anar att hen inte ensam skriver protokollen av samma anledning som tidigare. Hen är inte hemmansägare men förväntas bli det framöver. Inga mer erfarna hemmansägare dög tydligen som familjens högerhand...

En självständig kvinna och man kan jag tro eftersom analfabetism var utbredd då paret avporträtterades. Paquius Proculus och hans hustru var ett läs- och skrivkunnigt par i Pompeji. Vaxet som täcker skrivtavlan kvinnan håller i kunde smältas ned för att återanvändas. Målningen som återfunnits i ett hus i Pompeji är från första århundradet efter Kristus och finns nu på Museo Archeologico Nazionale i Neapel.

.

. 

Läs även andra bloggares åsikter om samfällighet, vägförening, protokoll, sekreterare, ordförande, justeringspersoner, ej oberoende, rädsla, politiker