21 april 2014

Hembygd

Jag körde en hålväg då jag var på väg till den vandringsled som skulle vandras i påskhelgen. En gammal väg - ni ser väl att diken saknas.
Sådana här vägar finns inte var som helst i landet, sektionsvis är den välbevarad dessutom. Jag tänker på hur det går till i min gamla hembygd med vägars kulturvärden. Hur stor okunskap som finns där och hur lätt det därför är att kulturhistoria går om intet. (Tänker på Kustlandsvägen).
Den nyare vägdragningen är asfalterad. Den sträckningen går ovan på bilden framför hålvägen. Och där borta står en skylt uppställd. Vad kan den vilja visa? Intill ligger en hög gamla kvistar. Varför då då?
Stannar, hoppar ur bilen och går fram för att läsa. På skylten står med instansad, väderbeständig text:

GUMMANS RÖSE
Här vid gamla vägen mellan (x) och (y) gruva fanns en så kallad kasthög (offerkast).
Enligt folkmun skulle en gumma ha ramlat av en skenande hästskjuts och förolyckats just här. Till minne av gumman lades här färska kvistar eller blommor. Gamla ortsbor berättade att denna tradition levde kvar tills långt in på detta sekel.
Tyvärr försvann högen när vägen byggdes om.
Kan traditionen kanske återupptas?
Jag lägger på kvistar och åker vidare. Skylten och traditionen gör mej glad. Inser att jag numera bor i rätt del av Sverige. Här finns kultur, här finns historieintresse, här finns stolthet över det som varit även bland de "små" människor. Här finns även ett vackert och levande landskap.

Var i Nordmalings kommun kan man hitta en liknande skylt som satts upp av ideella krafter??? Där inte länsstyrelsen, länsmuseet eller alldeles eventuellt kommunen varit inblandade?
Tänker på människoöden som levt i hembyn för länge sedan. Och platser som var viktiga förr. Leder och stigar som försvunnit med dagens skogsbruk. Vilka för den historien vidare? Istället för tvärtom?
Här i landskapet finns backsippor som börjat blomma nu. Granna står de i backen där korna betar under sommaren. Ett ohävdat landskap gör att backsipporna försvinner.
Här finns sjöar förstås, Sverige är ju fullt av sådana. Den här är lite lika Vinsjön i vilken jag som hemmansägare är delägare i. Vad görs av hemmansägarna för att bevara den?
Påbörjar en bergtäkt ner mot sjöstranden! Detta kommer det att skrivas ytterligare om.
 
Här finns stigar som inte markberetts och försvunnit.
Här finns gränsstenar som enligt skyltning är lagskyddade fornminnen och som man inte behandlar hur som helst.
Vitsipporna blommar vid den alldeles unika...
..."vattenkonsten".
Här finns modernistiska flerbostadshus som fasadrenoverats med lätt hand. Det var en del av vad som hamnade framför kameralinsen på påskaftonen. Såklart jag gillar min "nutida hembygd". Här finns både natur och kultur.
.
.

2 kommentarer:

  1. Hej!

    Vilket vackert inlägg, både med tanke på bild och text!

    SvaraRadera
  2. Tack Lilian!
    Man ser på en ny hembygd på ett annat sätt än sin gamla. Jag har något att jämföra med, ser hur kultur och natur går jämsides. Ganska annorledes än min norrländska hembygd där jag ser kulturhistorien förstörs till stor del beroende på att ingen stolthet över den egna bakgrunden finns. Jag tycker om den, annars skulle jag inte bry mig ett smack då jag ser oförståndiga handlingar som spolierar det som varit..

    SvaraRadera

Tyck till om du vill...