Det var länge sedan påskkäringar kom gående i byn. Med kvast och kaffepetter, fräkniga och med röda kinder. Att gå påskkärring är vanligt över hela Sverige och förekommer både på skärtorsdag och påskafton.
Påskkäringar i det offentliga hör en gången tid till, finns de nuförti`n är det i mindre familjesammanhang och inte går de omkring till byns olika hus för att lämna en påskteckning för att önska Glad Påsk och i gengäld få godis, kakor eller frukt. Omkring år 2000 var senast jag såg påskkäringar. Fotot är från 1998.
Den här folkliga traditionen är på utdöende och hör forskning i etnologi till. Men kul hade vi som var med om att resa till Blåkulla.
Tyvärr fick importerad halloween tränga undan vår häxjakt. Inte mindre problematiskt dock.
SvaraRaderaIngen isolerad grupp behöver känna sig utpekad längre? Här tiggs det mest enligt avtal, vid förutbestämda och "trygga" dörrar.
Men hörrudu, tigga tycker jag inte är rätt ordval. Påskkäringar lämnar en teckning som påskhälsning och får godis eller så som tack.
RaderaGrattis till dig då. Här råder terrorbalans.
Radera