Kompostera mera

Varmkomposten lever, den fungerar, den ger näringsrik mylla.
Här i utrymmet, i "huven" fanns förr gödselstacken. Näringsrik gödsel som spreds på åkrar, köksland och potatisland för god skörd. Rummet har fortfarande samma funktion trots att förutsättningarna förändrats.

Maskarna har i början av maj vaknat till efter vintern och de har förökat sig, dessa "små undre bönder". Är evigt tacksam för det arbete de utför. Och glad över den väl fungerande kompostbehållaren naturligtvis.


Läs även andra bloggares åsikter om daggmask, kompostmask, jordbrukare, miljövänligt, hushållsavfall, näringsrik jord
.
.

Klimatskydd

De hyvlade stickspånen på rökbastun har grånat över vintern. Det är vackert, det är patina. Naturligt grånat trä är något av det vackraste som finns.

 

Hässj´störarna av gran får klimatskydd under det utkragade spåntaket.
.
.

Storhässjor

Jag minns en storhässja som fanns kvar i bygden då jag växte upp. Den stod vid Holmlunds lagård.

Idag är det långtifrån alla som vet vad de användes till. Torka hö tror en del. Men så var det inte.

Det är fantastiskt vackra och grafiska konstruktioner i jordbrukslandskapet.

Storhässjan håller kunskap som hör etnologer och agrarhistoriker till. De människor som själva brukat och använt hässjor är utgamla eller borta för alltid. Kunskapen har inte förts vidare eller har sällan tagits upp av de yngre släktingarna, jag gissar att det är likadant i övriga Norrland som här i min by. För storhässjan är en nordlig företeelse. Enligt mitt sätt att se är det tur att det finns kulturhistoriker som för kunskapen vidare, visserligen är det då akademisk kunskap om bondelivet som en gång var men bättre det än ingen vetskap alls.

Bilderna visar två musei-storhässjor, den översta i Västernorrland och den undre, en dubbelhässja (tre bilder) i Västerbotten. En dubbel storhässja stod även på JanNils´-Alberts gård intill Lögd´Boa har jag sett på 50-talets flygbilder.

 Klicka på bilden för förstoring.

Här syns ett foto taget från Renbomsberget i byn. Klicka på fotografiet och du kan se åtminstone fyra storhässjor fulla med kärvar, alltså är det höst då bilden togs och kornet skördat och hässjorna fyller sin funktion stående i öst-västlig riktning med sädesaxen vända mot söder för att torka snabbt.

Gustaf Abraham Renbohm (1784-1845) som gett namn till berget, var född i Härnösand men flyttade till byn, antagligen vid giftermålet 1806 med Catharina Molin (1780-1855) som föddes i Mo här i socknen. De fick flera barn, dottern Margareta Catharina gifte sig med Nils Johan Sandman dä. En i mitt tycke intressant anekdot ur den senare familjens liv har jag skrivit om tidigare.

Även vid västra infarten dita Vall´n fanns en storhässja på 1900-talets början. Här talar vi om en häftig entré till samhället. Sådan här stenig hagmark finns inte på många ställen i kommunen idag. Vägen in i bilden är Kungsvägen, Drottninggatan närmast fotografen går idag lite annorlunda, bortom storhässjan syns Riddargatan som den heter idag.

Västra infarten dita Vall´n.

.
.

Förbättring av lågspänningsnätet

Vattenfall ska gräva ner luftledningarna i delar av byn. Projektering pågår, förprojektering utskickad till oss berörda. Vi gick igenom översiktsritningen när den kom igår. Den är utförd utan att någon projektör varit på plats och sett verkligheten. Frågor uppstår. Jag ringer idag, tisdag förmiddag, och möter en otroligt kompetent och van fältprojektör som ska ut i verkligheten för att titta. Jag nämnde bland annat de björkar som jag och mina två grannar har längs tomten mot gammvägen och som bildar en allé. Vi diskuterade lösningar och jag tror det kan gå vägen att inte skada dem eller deras rotsystem. Åtminstone lät projektören förstående. Men kanske vill grannarna hugga ner sina björkar, det kan naturligtvis vara så och då det är deras beslut.

Vem trodde att jag skulle berömma detta stora företag :-) Men jag imponeras av Vattenfall som inte försöker köra över någon genom att inte informera eller informera i ett alltför sent skede då allt är låst och klart.
Ett annat sådant bolag har vi erfarenhet av här i byn.
Som projektör vet jag hur viktigt det är med information. I alla sammanhang.

På flygfotot från 1957 ser man att även Kalle och Hildur Sandman precis planterat björkar längs vägen (längst till höger i mitten).

Om just dessa ovanstående foton.

Generellt om flygfoton från 1957.

.

.

Bonhoeffer

Dietrich Bonhoeffer är en teolog och tänkare jag stötte på under 1970-talet. Han föddes 1906 och avrättades 1945. Han var nazimotståndare. Ett berömt citat av honom är:

"Tystnad inför ondskan är i sig själv en ondska; Gud kommer inte att hålla oss utan skuld.
Att inte tala är att tala.
Att inte handla är att handla."

*

”Vad är det här för tid, när ett samtal om träd nästan är brottsligt, eftersom det innebär tystnad om så mycket grymhet”

Vem som undrade det senare kan ni se här.

Bilden länkad till den plats jag lånat den från.

Målningen av Paul Klee från 1932 var en av många som Hitler-regimen inte tillät. Samhällsomstörtande verksamhet är vad ni ser. Eller va!? Konst och det skrivna ordet kan betraktas som mycket farligt i ett åsiktsförtryckande samhälle. 

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Bonhoeffer, Brecht, Klee, nazism, motstånd, åsiktsförtryck, mod, det skrivna ordet, konsten
.
. 

Kulturresa i tre landskap

Härom veckan var jag på en arbetsresa. Körde genom tre kulturtäta landskap.

Träffade den här kulturklenoden.

 

Stannade till på det här konditoriet för en kaffepaus. 

 Det var strax före stängningsdags men jag hann få en kopp kaffe och en kanelbulle.

Stannade även vid platsen för den timrade 1600-talskyrkan som brann för ett antal år sedan. Koret blev kvar och renoverades som synes på bilden.

 Kyrkogårdar är oftast intressanta. Särskilt då de är välskötta.

Ett kungligt slott dök upp i ett av herrgårdslandskapen runt Mälaren.

Och en medeltida kyrka med ny kopparplåt på tornet som man inte ser för två stora lönnar på var sida om stigluckan.

Kom till den här fina och bekanta hembygdsgården. Tog en sväng förbi dess trädgårdstäppa för att se hur långt de gamla sorterna av perenner kommit där. Allt medan solens sista strålar färgade de röda slamfärgsmålade fasaderna intensivt röda. Trivsam resa är bara förordet...
.
.

Jordkällare, stenmurar och grunder

Länsstyrelsen i Västernorrland inbjuder till ännu en dag i byggnadsvårdens och självhushållningens tecken. Det här är efterfrågat på många ställen i landet, lst i Y-län håller sig beundransvärt väl framme. Kolla bara:

Välkommen till en kursdag om stenmurar,
jordkällare och grunder

Datum: 20/5
Plats: Njurunda
Tid: Från kl 09:00 – ca kl 15:30
Kursavgift: Gratis (föranmälan krävs)
Kursledare: Kjell Gustafsson Ängagärdets Natur & Kultur

Kursen kommer att bland annat behandla:
Konstruktion och funktion, bygga nytt (vad ska du tänka på),
restaurering, matförvaring (vilka livsmedel är lämpliga att
förvara), inredning, rengöring och fukthalt.

Vi kommer att vara inne under förmiddagen, men sedan är vi
ute för att titta på olika objekt. Vi kommer att vara ute även om
det regnar, så se till att vara utrustade. Ta med fika och lunch
samt kläder för utevistelse.

För vägbeskrivning - Johanna Ulfsdotter 070-190 78 83
Anmälan och frågor: annika.carlsson@lansstyrelsen.se,
0611-34 90 92 eller 073 - 275 16 31
Länsstyrelsen Västernorrland
871 86 Härnösand

.
.

Makt korrumperar

Det handlar om makt, om att kontrollera den egna maktpositionerna. Man har byggt upp en struktur i byn så att man på viktiga positioner placerat personer som är lojala mot La Famiglia. Oavsett om personerna varit kompetenta eller lämpliga som företrädare.

Ett exempel från min verklighet:

Jag besökte sekreteraren H. för skogsbilsvägens samfällighet för att få läsa senaste protokollet. Då var det sommaren 2009. Hur vi kom in på frågan, som av H. besvarades med att skogsbilvägen har statligt stöd, minns jag inte. Va, får Fäbodvägen ekonomiskt stöd från staten? Jag såg antagligen ut som ett levande frågetecken eftersom jag vet att så inte är fallet förutom ett engångsbelopp då den anlades på 1980-talet. Det är vi medlemmar som står för de kostnader som vägunderhållet kräver.

Det slutade med att jag bjöds på chokladbitar efter att jag förklarat lite mer för H och hans hustru hur en vägsamfällighet fungerar. H. är född 1931, har folkskoleutbildning, är f.d. jordbrukare och fabriksarbetare. H. var sekreterare i vägsamfälligheten, Fäbodvägen, till 2013. Men den som skrev årsmötesprotokollen var Vera J!!! fick vi veta på min direkta fråga på stämman 2009.

Anders Jonsson (C) ringde mig en dag för ett antal år sedan för att försöka få mig att ändra inställning i en fråga. Inte kunde han det. Hur det var kom vi in på frågan om Fäbodvägen och Anders sa då ”Men har inte skogsbilvägen fått statliga bidrag och måste därmed hållas öppen?” (för alla och därmed också vindkraftsprojektet). Nej, den vägen får inte statliga bidrag, det gick jag inte på.

Rolf J, Anders far, som sitter i vägstyrelsen tillsammans med bl a H, ställde med stor säkerhet den retoriska frågan "Men har inte skogsbilvägen fått statliga medel och måste hållas öppen för allmänheten?" vid lämpligt tillfälle. H. antog/trodde då att vägen erhöll statliga medel. På det här enkla sättet slår La Famiglia blå dunster i människor som inte känner till fakta, som inte förstår att vara källkritiska och reflekterande. Det är nedvärderande att nyttja okunniga till sina egna syften, till sin egen ekonomiska fördel. Det är en människosyn som jag inte delar. En föraktfull människosyn.

Man går inte emot lagen direkt men ger felaktiga anspelningar, insinuationer som tas upp och förs vidare ryktesvägen. Maktens människor drar sig inte för att föra bakom ljuset. Men aldrig att politikerfamiljen skriftligen skulle lägga fram ett olagligt eller felaktigt förslag.

Det finns de utanför bygden som läser den här bloggen och frågar mig om det verkligen är så illa ställt som jag beskriver. Ja, det är det blir mitt svar. Själv undrar jag om det fungerar så här skrupelfritt i många fler byar.

Det handlar om makt, om att kontrollera de egna maktpositionerna. Man har byggt upp en struktur i byn så att man på viktiga positioner placerat personer som är lojala mot La Famiglia. Oavsett om personerna varit kompetenta eller lämpliga som företrädare.

Människor utan kunskap luras att tro felaktigheter istället för att hjälpas till kunskap och insikt.

Det är en parodi alltihopa! Och oändligt sorgligt.
.
.

Långnäsa

Kasper - en av Stockholms skulpturer Stadsdel: Södermalm Placering: Medborgarplatsen (1970) Konstnär: Göran Strååt Material: brons Kasper står på Medborgarplatsen och räcker lång näsa åt förbipasserande. Bronsskulpturen som är 1,75 meter hög knyter an till medeltidens tradition där småfolket fick göra sig lustigt över alla besserwissrar och den dåtida förnäma överheten.

Kasper på Medborgarplatsen. Foto Johnny Söderberg

Hur många gånger har jag inte passerat Medis och sett Kasper på sitt fundament, en låg kolonn som upphöjer honom till retsam och viktig Petter. Like!
.
.

Budbärare

Året var 2010 och min barndomskamrat kom och hälsade på när jag anlände till byn. Vi möttes utanför lagårdsknuten och snart nog sa hon glad i hågen att vid den förestående vägstämman skulle styrelsen i skogsbilsvägens samfällighet, Fäbodvägen, föreslå att andelstalen skulle tas bort. Styrelseföreslaget var en enhetstaxa på 350 kr vartannat år. Min barndomskamrat sitter sedan 2008 som kassör i styrelsen.

Jahada tänkte jag.

Det kommer att bli mycket rättvisare om alla betalar samma summa, jag får till exempel lägre avgift vid utdebiteringar eftersom mitt andelstal är rätt högt, fortsatte hon.

Jojomensan.

Vad ska man säga? Vet du inte vad som gäller för samfällighetsföreningar? Nå, jag sa att andelstalen är olika för att de ska spegla den nytta (båtnad) av varje enskild medlem har av vägen och att de är framtagna vid en lantmäteriförrättning just för att få rättvisa. Senare tog jag en kopia på vad lagen säger om andelstal och lämnade denna till henne. Om hon läste den är osäkert.

Det här var när vindkraftsbolaget var som intensivast i försök att använda Fäbodvägen som tillfart till området, anläggningsarbetena påbörjades 2010. Hon är en av de markägare som har kontrakt med bolaget och i kontraktet lovar markägaren att underlätta för bolaget att få nyttja privata tillfartsvägar: "I den mån fastighetsägaren inte har full rådighet över vägar på fastigheten skall fastighetsägaren verka för att arrendatorn genom överenskommelse med berörda parter erhåller rätt att använda sådan väg för arrendeställets nyttjade."

I hennes ord till mig hörde jag en upprepning av det jag förstår var Rolf Jonzons ord på det styrelsemöte där detta bestämdes. Han sitter med i styrelsen. Hon framförde hans idé direkt av. Det är ofta så La Famiglia agerar – inte direkt utan genom en budbärare.

Jag är övertygad om att Rolfs tanke var att om medlemmarna hade en fast årlig avgift skulle det vara lättare än annars att föreslå och få igenom att låta vindkraftsbolaget använda vägen, låta dem köra genom byn, kanske till och med låta dem ta över vägen för då slipper medlemmarna de regelbundna avgifterna och ser en vinst med att slippa dem. Vindkraftsbolaget skulle få ”frälsa oss” från framtida utgifter för vägunderhåll om de i gengäld fick tillåtelse av oss hemmansägare att köra genom byn. Jag har, liksom övriga medlemmar, betalat avgift till Fäbodvägen enbart två gånger sedan år 2000 då jag blev hemmansägare, inte ofta alltså.

Nå, nu såg jag faktiskt till att förslaget inte kunde genomföras. Det var mycket hårt, det var på inget sätt behagligt men ett måste. Civilkurage krävdes.  Rolf var obehaglig. Han psykstirrade för att få mig ur balans, använde olika härskartekniker för att smutskasta mig, han sa även att han var med i flera föreningar som tagit bort andelstalen, han gjorde allt för att försöka genomföra beslutet men vågade inte eftersom han vet att jag kan samfällighetslagen och skulle gå till Fastighetsdomstolen om styrelsens förslag antogs. När mötet var slut fick jag ett tyst tacksamt erkännande av gamle ordförande Lindgren vilket gladde mig. Han insåg situationen, han kunde föreningsregler, men sa intet på stämman. Ingen vågar gå emot La Famiglia.

Vid samma stämma närvarade för första och enda gången Erik Jsn (sekreterare i bysamfälligheten). Han är inte medlem eftersom han inte har skogsmark längs vägen och därmed ingen nytta av den. Han var med för att göra ja-sidan röststark och vinnande trots att han inte får rösta. Ett fult trick.

När min barndomskompis kom med info om förslaget att ta bort andelstalen för Fäbodvägen vet jag inte vilken bevekelsegrund hon hade. Jag ser två alternativ men kanske finns det fler:

• Hon ville med sin ”vänskap” lura mig för att underlätta för vindkraftsbolaget att nyttja vägen.
• Hon var okunnig och trodde verkligen att styrelsen hade ett bra och rättvist förslag.

Rolfs idé förstår jag mycket väl. Han hade baktanken att hon skulle underrätta mig om styrelseförslaget i förväg och säga att det var fördelaktigt för henne. Han trodde inte att jag skulle vilja gå emot ett förslag som ger en barndomsvän fördel. Vänner ska man hålla om ryggen. Men för mig är rättvisa för alla föreningsmedlemmar viktigare.

Det är viktigt med källkritik och att förstå sin roll och situation. Förstår man inte, reflekterar man inte, blir man lätt någons marionett. Men som sagt, jag vet inte vilka hennes intentioner var. Vill helst inte tro att hon medvetet försökt lura mig men så kan det vara.

I den socioekonomiska grupp vi kommer ur finns ingen vana att tala om och analysera immateriella skeenden. Att ha den snäva normbildande miljön inpå sig gör inte saken lättare - man vågar inte säga ifrån även om man inser att något är fel. Detta är en vinkling av att vara klassresenärer som är en ganska ny insikt för min del.

Jonzons hade gjort ett tidigare försök att få oss medlemmar att upplåta vägen till vindkraftsbolaget genom att på vägstämman 2007 få medlemmarna att ta ett beslut att tömma kassan (35 000 kronor) genom att grusa en avstickare till skogsbilvägen. Förslaget fanns inte med på dagordningen. Och att ta beslut i ekonomiska frågor utan att de finns med i kallelse och dagordning är att gå emot samfällighetslagen. Det demokratiska tillvägagångssättet i samfällighetsföreningar är att allt som har med ekonomi att göra ska finnas i dagordningen för att kunna röstas igenom, detta för att samtliga medlemmar ska ha möjlighet att tänka till i förväg vad man anser om förslaget och bestämma sig för om det är viktigt att gå på årsmötet eller inte. Eftersom beslutet att tömma kassan drevs igenom och protokollfördes utan att Vera och Rolf lyssnade till vad vi hade att säga om föreningsdemokrati, reserverade jag och min man oss och gick till Fastighetsdomstolen vars beslut blev att föreningen inte får ta medel och tömma kassan till något som inte funnits med på dagordningen. Jonzons blev rasande.

Även stämmobeslutet att tömma kassan var en förberedelse inför ett förslag att få medlemmarna att godkänna och överlåta nyttjandet av skogsbilvägen till Svevind och därmed slippa uttaxering. Naturligtvis skulle samtliga inblandade förneka detta vid direkt fråga, inget går att bevisa men med många sådana små händelser ser jag ett mönster.

Jag tror ingen förstår vad som planerades förutom Jonzons och den tredjedel av markägarna som arrenderar ut mark till vindkraftverk. Själv är jag nöjd över att ha kunnat undvika att Fäbodvägen användes av vindkraftbolaget och därmed oerhört många och tunga transporter genom byn. Nu blev man hänvisad till E4 och en lämpligare och kortare väg till anläggningsområdet.

Att känna sina motståndare är viktigt för att förstå hur de agerar och varför. Och ja, för mig är det lättare att förstå hur politikerfamiljen La Famiglia tänker än att förstå  agerandet hos någon som är deras förlängda arm och kanske inte själv förstår avsikterna.
.
.

Igenkännande

Hittade en blogg. Kände igen mig i en del som skrivs.

Urban Zingmark:

"En vanlig dag i april 2006 slog jag upp Västerbottens-Kuriren för att läsa nyheter om min hembygd. Vanligtvis brukade det inte stå något märkvärdigt i blaskan. Som utbo i Stockholm är det viktigt att känna kontakten med hembygden och familjegården i Jomark, Robertsfors. Lokala tidningar som VK och Norran ger kunskaper inför ett återvändande till Jomark att driva skogsbruket och företaget.

Men den här dagen, den 18 april 2006, blev allt annat än en vanlig dag. På ett helt uppslag i VK läste jag om nyheten "Fagerliden byggs för att hålla i tusen år". Artikeln berättade att en anläggning för farligt avfall i enorma mängder, flera hundra tusen ton, skulle starta i omedelbar närhet till familjegården. Farliga ämnen som tungmetaller, arsenik och dioxiner riskerade att läcka ut i vattendrag in på naturmiljöer och skogar. Men innehållet i artikeln var en nyhet även för 20 grannar i Buafors, Ultervattnet och Jomark. Ingen av oss grannar hade blivit kallade till samråd eller blivit informerade före miljödomen 2005-09-29. Domen hade redan vunnit laga kraft när vi grannar nåddes av nyheten i vår lokala tidning.

Ett intensivt och påfrestande arbete sattes igång för att ta reda på så mycket som möjligt. Kontakter inleddes med kommun, länsstyrelse och RagnSells som gemensamt hade genomfört denna kupp med vidriga metoder. Allt detta var okänt för mig och andra. Kommunpamparna hade villigt medverkat i denna överkörning av alla grannar till den farliga anläggningen Fagerliden.

Mitt behov att komma igång med juridisk och miljöteknisk expertis var stort och ekonomiskt riskfyllt. Grannarna har legat lågt och hållit tyst hela tiden för att inte riskera sin tillvaro i den lilla hålan med bara ett par hundra invånare i byarna närmast Fagerliden. Som utbo i storstad har jag själv fört kampen mot ett massivt block av länsstyrelse, Naturvårdsverk, kommun och verksamhetsutövare. Flera initiativ har tagits med hjälp av advokat och miljöteknisk expert. Länsstyrelse, Miljödomstol och högre instanser har hittills avslagit krav på stängning av Fagerliden och krav på att RagnSells ska följa de villkor som miljödomen faktiskt innehåller. Länsstyrelsens tillsyn är under all kritik. Två stora haverier på anläggningen har inträffat 2006 och 2009, med okontrollerat utsläpp av lakvatten med gifter, rakt ut i angränsande marker och vattendrag. Läs mer på Säkramiljön.nu
 
I Robertsfors har nu även hotet från felplacerade vindkraftverk börjat göra sig gällande. Även här är den lokala opinionen märkligt tystlåten. Många har lurats in som andelsägare i en vindkraftsförening och fungerar som gisslan för vindkraftspamparna. Andelsägarna är rädda att förlora sina pengar om de tar till öppen kritik av vindkraftverken på Granberget, nära friluftsområden och hundratals fritidshus.

Kampen fortsätter mot illegitima och felbyggda avfallsanläggningar samt mot storskaliga och felplacerade vindkraftverk. Det handlar om framtiden för mig och mina närmaste, men också om alla grannar och bybor som lever under press som utbor lättare kan upptäcka. Kanske också lättare att bekämpa.

Alla mina artiklar kan du läsa här."

Ovanstående finns att läsa HÄR om du scrollar längst ner på sidan.
.
.

Som USA:s presidenters mandattid

Dokument nedan skickades till byns samfällighetsförenings styrelse strax efter föreningsbildandet i oktober 2007. Jag fick en kopia brevledes från lantmätaren. Jag ringde henne för att ställa några frågor angående förrättningen och fick samtidigt veta att styrelsen erhållit samma skrivelse.

Tror ni styrelsen har meddelat oss medlemmar detta?
Icke.
All information av vikt skall självfallet vi medlemmar få på stämmorna. Det är detta årsmötena är till för bland annat. Men i detta fall håller styrelsen inne med info. Jag undrar just hur mycket styrelsen låter bli att meddela oss medlemmar? Det jag vet är att det är mer än denna skrivelse.

Tågordningen i en samfällighetsförening är denna att stämman (alltså medlemmarna) beslutar och styrelsen genomför dessa beslut. Här lever man fortfarande som då byåldermannen bestämde allt. Ett mycket otidsenligt föreningsliv och levnadssätt.

Inte heller brukar valberedningens förslag till styrelsemedlemmar finnas med på dagordningen som skickas ut med kallelsen. Vem som blir ordförande, sekreterare, kassör eller suppleanter får man veta muntligt först på stämman. Och självklart går valberedningens förslag igenom. Vera är valberedningens sammankallande. Hennes son Anders ligger bra till ur hennes synvinkel för att bli näste ordförande kan jag tro. Han är redan ordförande i två vägsamfälligheter i byn (kanske fler som jag inte känner till) och säger säkert inte nej till att styra ytterligare samfällighetsföreningar. I de föreningar jag är medlem i Mellansverige sker allt mycket mer öppet, valberedningens förslag skickas med i kallelsen. Jäv och nepotism är svårare eftersom större folkomflyttningar skett samt att det finns fler invånare.

Den som kan detta med föreningsliv inser kanske att jag vill bryta en hegemoni och införa direkt demokrati. I byn inser åtminstone La Famiglia detta och kämpar emot på mesta möjliga sätt.
.
.

Läsförståelse

Klickbara bilder för större text.

Hur skulle du tolka följande:

”Telefonsamtal kl. 10 från samfällighetens ordförande, som får veta att det krävs täkttillstånd enligt miljöbalken för försäljning och för att skänka bort sandmaterial. Detta gäller oavsett vilka civilrättsliga avtal m m som finns.

Deltagande vid telefonsamtalet: Anna Stenmark, Rättsenheten och Erland Sköllerhorn, Miljöenheten.”

Svaret från länsstyrelsen föranleddes av följande fråga:

I styrelsen för bysamfälligheten sitter
en nypensionerad polis ♂
en pensionerad industriarbetare ♂
en datautbildad ♀
en tandläkare ♀
en jordbrukare/byggnadsarbetare/diversearbetare/kommunalpolitiker (C) ♂.

Revisorer är
en f.d. företagsledare, senare försäljningschef ♂
en pensionerad industriarbetare ♂

Samfällighetsföreningen fortsätter att sälja sand till andra än till oss som är hemmansägare och därmed delägare. Detta beslutades även på årsmötet 2014. Försäljning ur en husbehovstäkt är inte tillåtet enligt lagen ifall täkttillstånd saknas. Täkttillstånd saknas.

Det finns också ett polisutlåtande som klart säger att det är olagligt att sälja sand ut husbehovstäkten. Polisanmälan gjorde länsstyrelsen. Det får jag väl blogga om en annan gång. Tills vidare räcker detta.

Det är även intressant att en miljöinspektör, på samma arbetsplats som den som undertecknat översta mejlet, övertagit föräldrahemmanet här i byn år 2014 och därmed finns med i en bysamfällighet som går emot den lag han bör känna till. Fadern är ordförande i samfälligheten och den som föreslagit försäljningarna ur täkten.

***
Nedanstående och mycket mer som är viktigt att känna till för en samfällighets förtroendevalda samt för medlemmar finns att i den lättlästa boken Samfälligheter. Praktisk handbok om skatt, ekonomi och juridik,  av Björn Lundén. Finns att låna på folkbiblioteket i N-ling.

Styrelseledamöternas ansvar
Observera att ansvaret i styrelsen är individuellt, trots att besluten fattas kollektivt. Tänk på att det är ett frivilligt uppdrag att sitta i en styrelse och att du alltid har möjlighet att reservera dig mot ett beslut eller avgå ur styrelsen.

Den styrelseordförande som uppsåtligen eller av oaktsamhet hindrar en styrelseledamot eller suppleant från att delta i behandling av styrelseärenden och få tillfredsställande underlag för avgörandet av ärendena kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Revisorns ansvar
Revisorn har ett större ansvar än vad många tror. Revisorn kan bli skadeståndsskyldig om han inte i revisionsberättelsen kommenterat viktiga fel så att medlemmarna blir vilseledda. Därför bör inte föreningsstämman bra välja någon passiv medlem som bara undertecknar.


.
.

Om att två sin högerhand

År 2008 sattes detta anslag upp på byns informationstavla. Grusning av byns allmänna och samfällda vägar skulle ske. Informationen är undertecknad av styrelsen för bysamfälligheten.

Nå, någon grusning blev det nu inte.
Den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers konkurs 2008 fick hela världsekonomin att stanna av. Så även vindkraftsprojektet på Gabrielsberget. Och det var ju vindkraftsbolaget som skulle se till att gruset kördes ut; alltså blev ingen grusning av.

Året därpå, 2009, kom ett nytt anslag upp. Här står samfällighetens ordförande ensam som undertecknare.

Till saken hör att på stämman 2008 hade ett majoritetsbeslut körts över av styrelsen med La Famiglia i bakgrunden. Familjen agerar mestadels i bakgrunden och skickar fram högerhanden som genomför, skriver under, uttalar sig osv. Så även denna gång där bysamfällighetens gemensamma skog hade avverkats utan medlemmarnas kännedom och två år senare, 2008, markbereddes ytan tvärs emot majoritetens stämmobeslut. För att förstå vidden av övertrampet måste man vara insatt i hur föreningar ska skötas. Jag vet att det finns läsare som förstår vad som skett.

På byastämman/samfällighetens årsmöte 2009 påstod Tomas att han fått grus för 300 000 kronor från Botniabaneprojektet. Detta grova skulle bytas till väggrus och Svevind (vindkraftsexploatör) skull se till att vägarna grusades.

Se där - stämmoprotokoll från 2009.

 "Tomas Erixon informerade om att det grus han fått av Botniabanan och skänkt till byn det har han bytt ut mot ett grus som passar bättre på vägar med Svevind och det kommer att köras ut på byavägarna till hösten." Så skriver sekreterare Johansson, även han med intresse av att vindkraftbolaget ska snarast kunna anlägga vindkraftparken.

Det där med att "Tomas fått grus" lät lurt och jag kontrollerade med Botniabanans platschef i N-ling om man generellt gett bort makadam till privatpersoner och specifikt till Tomas. "GLÖM DET!!!" blev det raka och tydliga svaret från Anders Månsson. "Polis Erixon representerar byalaget." Jag fick även namn på andra byars kontaktmän som erhållit grus till sina byar.

Några dagar efter byastämman cyklade jag iväg och knackade på hos Tomas för att få se det kontrakt/avtal han på årsmötet påstod sig ha med Svevind, angående grusning av vägar. Detta vägrade han i att visa. Jag cyklade därifrån utan att veta om något avtal över huvud taget fanns. Jag är ändå medlem i den bysamfällighet vars styrelse påstods ha skrivit avtal med vindkraftsföretaget och har rätt att få veta vilka avtal styrelsen gör. Styrelsen och ordföranden känner inte till vad som gäller inom föreningslivet, av ren inkompetens eller så vill man undanhålla något som vi medlemmar inte bör få veta! Samtliga styrelseledamöter utom Tomas har kontrakt med vindraftsbolaget. I samband med att vissa vägar grusades grusades även Tomas egen infartsväg.

Vindkraftsbolaget ville i detta skede använda skogsbilvägen (s.k. Ålidvägen eller Fäbodvägen) för transporter till anläggningsområdet och styrelsen ville hjälpa företaget med detta. Det låg i företagets intresse att ha en väg som skulle klara tunga transporter.

Jag minns denna vecka i mitt liv väl av olika anledningar. Samma vecka kom till min kännedom det jaktbrott ordföranden dömdes för.

Nå, anledningen till att inte hela styrelsen stod som undertecknare på anslaget på informationstavlan torde bero på att man (La Famiglia) trodde att det skulle vara ett bra sätt att öka ordförandens popularitet igen efter att styrelsen kört över ett majoritetsbeslut bland medlemmarna. Skänker Tomas grus för 300 000 kronor till byn borde han väl ändå bli förlåten.

Samma förenings årsmötesprotokoll från 2011.

Två år senare tackades Tomas för "det grus han fixat till byns vägar."  En  blomsterkvast överlämnades av ingen mindre än Rolf Jonzon! En en rungande applåd ingick också i tacket. Om någon av medlemmarna förstod vad som pågick förtäljer inte historien. Allt var nu förlåtet, högerhanden rentvådd!

***

Historiens märkliga efterdyning inträffade för två månader sedan. Då kom Tomas fram till mig i samband med ett annat möte och sa att han hade ett kvitto på gruset han använt till sin gårdsplan. Va!!!? Men han påstod sig inte hitta det eftersom det fanns hos hustruns nyligen avlidna faster. Jag sade inget men undrar hur det kommer sig att han fått ett kvitto på hur gruset som han fått av Botniabaneprojektet används? Man måste väl få köra ut sitt eget grus som man fått???  Här är en hund begraven som man säger...

Det finns många sådana här små exempel på tillvägagångssätt inom bysamfälligheten. Man måste se mönstret, gå på årsmötena, förstå bevekelsegrunderna, veta vilka hemmansägare som arrenderar ut mark till vindkraftbolaget osv. Man måste se strukturerna i byns organisation, veta vilka som har den reella makten och måste ha hängt med i mängden skrivelser som vindkraftsprojektet alstrat för att förstå. Man måste ha samtliga protokoll från vägsamfälligheten och från bysamfälligheten för att inse strukturen. Att ha bra minne underlättar också.

Tyvärr delges ingen protokollen, ingen (utom jag) begär att få läsa dem. Inte heller läses de upp i samband med följande års stämma. Alltså vet inte många vad som står där förutom styrelsen och respektive års justeringspersoner. Sådana är vi i byn. Tyvärr har vi inte "Uppdrag granskning" i hasorna.

.

.

Estetisk landsbygd

Landsbygden måste kunna göras estetisk om medelklassen ska välja den. 
Övrig landsbygd blir krass och cynisk och så småningom jordbruksmark sades i radioprogrammet Obs i P1. (Detta skrev jag snabbt ner i en anteckningsbok utan att anteckna när, var, hur, vem.  Kardinalfel alltså.)

Men jag antar att programmakaren var stadsbo. Och sörlänning. För som norrländska skulle jag nog vilja säga att jordbruksmarken i glesbygder långt från städer blir till skogsmark i sinom tid om inte glesbygdens "krassa och cyniska landsbygd" görs attraktiv att bo på.

 Bild härifrån.

Granplantering på åkermark.

.
.
Läs även andra bloggares åsikter om estetisk landsbygd, medelklassen, planterad skog, granplantering, åkermark, ekomuseum

Plogbacken

Här syns Riks 13 i riktning norrut. När Kustlandsvägen gick här före 1942 fanns här en verklig backe, vilken sprängdes bort då Riks 13 byggdes som AK-arbete (arbetslöshetskommittén). Man hade då påbörjat strävandet efter plana och raka vägbanor.

Här till vänster ser ni resterna av Plogbacken. Här var gränsen för snöplogningsansvar för hemmansägarna i byn och Lögd´ (inte närmaste grannby vid denna plats). Här förvarades även plogen, åtminstone barmarkstid om jag förstått det rätt. Vägsträckorna att ploga var indelade i ett krångligt och intrikat system, allt för att sträckorna skulle bli rättvisa byarna emellan. Min morfarsfar Johan Olof hade till exempel en vägsträcka i Sunnansjö att ploga och det var/är inte nästgårds.

Byn öppnade sig förr rakt fram och neråt höger. Min mamma kunde på 20-talet hemifrån se ända till Plogbacken berättade hon. Här till höger var uppodlad mark från 20-talet och innan dess syntes den blänkande fjärden från den grusade Kustlandsvägen, fjärden som senare dikades ut. Jag tror nog att det var ett vackert landskap man såg där vägen följde en urgammal gräns mellan berg och sjö som gamla vägar plägar göra.

Vyer norrut.

Innan ombyggnaden till riksväg fanns på Plogbackens bergknalle en naturlig formation i form av en "bänk" som kom att bli en viloplats för vandrare, bland annat stannade gesäller till här. Denna idag bortsprängda och icke-existerande viloplats är det nog få, om några, som känner till.

Titt söderut.

Här intill fann jag på 1970-talet den enda nattviol jag sett i trakten med en väldoft utav Guds like. Kan inte tro att någon sådan växer här idag. Här helt nära finns även min smultronplockarplats. Dessa bär som var så åtråvärda för en liten tjej som hade begränsad tillgång till dem. Jag brukade önska att jag hade en bärbytarvän söderut som jag kunde skicka åkerbär till och i utbyte få smultron :-)

När Trafikverket nu  ska förstärka och bygga om vägen till sommaren säger myndigheten i samrådsredogörelsen att "Trafikverket är medvetna om de artrika vägkanterna och kommer att hantera dem enligt gällande praxis."

I Trafikverkets förstudie till förstärkningsåtgärder för vägavsnittet, som också är samrådshandling,  står att de negativa effekterna av förstärkningsåtgärderna är:

• Intrång och påverkan på natur- och kulturlandskapet vid dikesfördjupningar, trumbyten och släntåtgärder.
• Risk för påverkan på artrika vägkanter vid dikesfördjupningar och släntåtgärder. 

Punkt 4.2 i samma handling:
Försiktighetsprincipen gäller för hela vägsträckan, med artrika vägkanter på båda sidor om vägen. För effektiv återetablering av vegetation vid artrika vägkanter sparas det översta vegetationsskiktet, vilket återanvänds vid återställningsarbetet efter genomfört arbete.  (Min understrykning)

Punkt 8.1
Åtgärder i artrika vägkanter, ska följa de råd och rekommendationer som finns i Trafikverkets skötsel- och åtgärdsplaner, så att minimal skada uppkommer.

Jag hoppas att det genomförs i verkligheten och inte endast är vackra ord ifall nu ingen bevakar detta. Vi får se om smultronstället överlever.

Kan ni gissa vad detta kulturhistoriska trästycke är för något? Någon?

Jo, det ni ser är grannbyns vägskottningstavla från 1884. Det var ett intrikat ansvarssystem för hemmansägarna som ni kan förstå. Plogningsansvaret var fördelat på hemmanens mantal. Ett vackert och kulturhistoriskt intressant trästycke med kulturhistoriskt värde! .
.
.

En jämförelse

Från mina två hembygder. Den i söder och den i norr.
De tre nedre fotona är länkade, klicka på dem.

Sista bilden visar vägkanterna 2012 efter vägsamfällighetens arbeten längs dikena. Här längs gamla Kustlandsvägen från 1600-talet fanns förr ett handgrävt dike. För den som är insatt i vägars kulturvärden är detta rena rama dråpet. Styrelsen utförde arbetet själva med en stor grävare. 57 000 kr kostade det om jag minns rätt. Var finns kulturmänniskorna i byn?

Kultur och natur. Eller hur det nu var.

.
.

Läs även andra bloggares åsikter om gravfält, järnålder, bronsålder, artrika vägkanter, trakthyggen, kalhyggen, fallfärdiga hus, skräp

Havet

 

Jag står framför havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren.

Göran Palm

 

Bilder från Ångermanland och den höga kustens nordligaste del - här är vackert.

.
.

När skogen dör

Här hvilar Norrlands själfägande allmoge.

Bolagen reste vården.

"Det är som hade det kommit trolltyg över folket häruppe nu.
Glädjen är slut. Fiolen hänger dammig och osträngad på väggen; – det är dött och tyst på logen, där förr dansen gick om sommarkvällarna. Ungdomen är gammal vid tjugo år. Saga och sång ha tystnat vid brasan om vinteraftnarna och aldrig mer se getarpojkarna vitror och underjordiska väsen i skogen och bergen.

Nu talar man blott om pengar och förtjänster. Man svär åt sågverksbolagen och söker glädjen i spritbuteljen.
Men glädjen är borta.

Ibland talar man nog om skogen också. Om skogen, huggen, stympad, dödad. Och om pengarna, som skogen ger.
Men den levande storskogen, där far och farfar och hans far före honom levde och dogo i kamp med en karg natur, – där de hörde trollsånger från bergen och sjöarna och sågo viterdrottningen bleka sitt silver i midsommarnattens mattljusa dager – den bry de sig ej om. Den håller på att dö för dem.

Glädjen är död. Livet är borta. Människorna bli arbetsmaskiner i sågverksbolagens händer.

Och snart skall också skogen vara borta. Ve då, ve och åter ve över skogsskövlarne, över skogens mördare! "

Ur När skogen dör (1901) av Valdemar Lindholm

Bolagen innebär inte endast skogsbolagen numera. Var dansar älvorna numera? I samband med vindkraftsprojektet här har avverkats mer skog på några år än om exploateringen inte hade gjorts vill jag påstå. Och mer blir det då nya vägar har öppnat upp för detta.

Här tänker en f d bergslagsbo till om naturen som slår tillbaka.

.

.

Varning för mat

Livsmedelsverket har gått ut med direkt varning att äta för mycket fisk/strömming från norra Östersjön, Bottenhavet och Bottenviken. Hur kunde det bli så?

Andra fiskar du bör se upp med är vildfångad lax, sik, röding och öring. Jamen, hur ordnar vi människor för oss själva och naturen?

Bilden visar en glad liten flicka från sidan med håret i skugga så man kan tro att hon har tappat hår på grund av cancerbehandling, en sjuka som kan drabba oss om vi äter för mycket fisk med stor andel miljögifter. Hur kan det ha gått så snett på några decennier?

Jag och mamma älskade strömming och åt gärna kokt strömming med vit sås och koke pären då jag var hemma. Ingen annan i familjen var intresserad av detta. Hon/vi köpte 3 kg de gånger strömmingshandlaren kom körande. Sen rensade vi tillsammans och åt en del och stoppade resten i frysen.

Gode Gud välsigna maten amen. Få ja rammen? var en bordsbön pappa berättade om från sitt barndomshem. Det var hans syster så gärna ville få strömmingsrommen. Jag håller med om att den är supergod. Förr, då man kunde äta torskrom på konservburk köpte jag den ofta. Sååå god!

Men nu. Utfiskad torsk. Giftig strömming.
Hur kul är det på en skala...  Vi skapar själva framtiden.
.
.