Vad en älg får mig att tänka på…

Den här älgen är väl fin! Undertill står det Helge Björklund, det är han som har skurit ut den i trä. Älgen har tronat överst på tidningshyllan så länge jag minns. Skogens konung är en prydnad!



Apropå älgar så minns jag tävlingen byarna emellan under älgjaktsveckan under min skoltid. Vilken by är bäst i år, dvs. fäller flest älgar och med flest taggar på hornen??? Jaktperioden var ju mycket begränsad i tid då, inte licensjakt utsträckt under månader som idag där länsstyrelsen tilldelar en kvot. Då var det något av en fest för oss barn att gå till slaktplatsen och titta på de döda älgarna.

I min familj är det morfar som varit jägare. Pappa var det inte, trots sitt stora intresse för äldre vapen. För hans del var det mest lodbössor och vapensmeder som intresserade, förutom de olika låsmekanismerna. Jag minns en gemensam Stockholmsresa vi gjorde då jag var i övre tonåren. Hur vi gick på Armémuseet och han berättade initierat om de gamla vapnen. Och hur han lärde mig skillnaden på haubits och mörsare. För övrigt beklagade han sig för mamma då vi kom hem – jag ville ju bara gå i affärer vilket tråkade ut honom. Tonåringar är sig lika…

Själv har jag tagit jägarexamen men det är en annan historia. Det var hur som helst härligt att skjuta upp mot rörlig älg med en guldserie.