Upptäck Sveriges historia heter länsmuseernas nya gemensamma satsning för att få oss att upptäcka vår historia. Och tv4 kör visst historieprogram med hjälp av Dick Harrison och folklige Martin Timell.
Jag minns älgristningarna vid Nämforsen, Vuollerims fina museum och utgrävningsplats, cykelsemestern i Bohuslän till bland annat hällristningarna i Tanum (numera ingående i världsarven), Brömsebro, klättrande i kastalen i Brunflo, Fågelsjö gammelgård, ensam vandring i månsken på stadsmuren i Kristianopel, Myckelgensjö gammelgård, Birka (världsarv) med mängder av gullvivor, Gudmundstjärns gammelgård, Ales stenar (blixt och dunder med pappa som då var 84), gamla mareografen i Ratan, S:ta Karins kyrkoruin i Visby, Torvsjö kvarnar, Härkeberga kyrka och inte minst kaplansgården, Ekornavallen, Trönö gamla kyrka, Anundshög - you name it...
Natur och kultur. Jamen, hur mycket har inte det här landet att ge!
Och faktiskt tror jag nog att varje lokalsamhälle i denna värld har intressantheter man kan ta till sig.
Läs även andra bloggares åsikter om Sveriges historia, Dick Harrison, Martin Timell
Åh, suck, Martin Timell, nu KAN jag inte titta, om jag nu så hade velat.
SvaraRaderaHåller med. Men man får tänka så att kan de två herrarna få svenska folket mer historieintresserade så är det kanske värt detta publikfriande. Du och jag kan väl lite om vår historia redan kan jag tro, vi kan hitta på annat att göra. Kanske läsa lite av Peter Englunds tidigare blogg som fortfarande ligger kvar på nätet http://peterenglund.wordpress.com/ Eller rota i hembygdshistorien...
SvaraRaderaSå här resonerar en arkeolog om tv4:s satsning på Sveriges historia. I bloggen finns många länkar.
SvaraRaderaHär kommer länken: http://tingotankar.blogspot.com/2010/04/sveriges-historia-del-1-en-arkeologs.html
SvaraRaderaAtt öka intresset för vår historia är givetvis positivt. Men jag har väldigt svårt för såna här produktioner av den anledningen som arkeologen nämner i sin blogg: Risken för historieförfalskning. Man ger en bild av hur det var och då blir det en allmän sanning... Ungefär samma problematik som råder på Skansen. Man mixar och blandar och får ihop en gröt som är svår att separera. Den jag själv önskar är att människor skall förstå hur nära sin egen historia de verkligen är, men, som sagt, Timell och company kanske kan hjälpa till på den biten trots allt. Vad vet jag, jag är ju redan insnöad.
SvaraRaderaJag håller med dej. Men frågan är hur en produktion som är vetenskapligt gångbar men ändå roande och intresseväckande ska göras. Sånt som får folk klistrade framför tvn. Den här diskussionen kom för ca. 15 år sen då diskussionens vågor gick höga om Peter Englund eller Herman Lindqvist hade rätt förhållningssätt till historeiskrivningen. Jag höll på PE men han är inte lika folklig som HL och har nog inte fått lika stor genomslagskraft bland "allmänheten". Men han är brilliant tycker jag.
SvaraRaderaDet jag i grunden bloggar om är just detta du skriver - jag vill att människor skall förstå hur nära sin egen historia de verkligen är! Har dock svårt att tro att detta ska komma av sig själv här i bygden. Du bor i Gävletrakten och hälsingar har ett annat förhållande till sitt kulturarv än vi här längre norrut, som jag ser det. Själv förnekar du antagligen detta, för du tycker att så mycket bevaransvärt försvinner i din närhet.
Jag gillar heller inte att offentligt sätta mej på akademiskt "höga hästar" och säga att jag har rätt syn. Som "klassresenär" vet man hur båda lägren tänker. Det är en styrka men också ett problem om man vill finnas kvar i sin ursprungliga sociala miljö. Jag känner mej som en invandrare utan att det syns utanpå, för jag har i många fall ett främmande språk och ett annorlunda tankesätt. Totalt skilda idévärldar. Himmelsvida!
Peter Englund är absolut briljant. Har läst en hel del han skrivit då jag läst etnologi samt modehistoria. Och vi hade just den här diskussionen på etnologin. Jäklar vad det analyserades och vreds och vändes på allting, tills jag till slut motvilligt insåg att det var lite av snobberi att föra diskussionen. Men jag grubblar ju fortfarande över detta, bevisligen.
SvaraRaderaMja, nu bor jag ju inte i hälsingland, utan i Gästrikland till och med på gränsen till Uppland, där jag för övrigt är uppväxt. Hälsingland är ju i klass med Dalarna. Där använder man sin kulturhistoria för att profilera sig. Gästrikland är lite som en sur disktrasa i jämförelse. För att inte tala om Uppland, där funderar jag på om folk ens hört talas om begreppet byggnadsvård. Man uppfattas där lätt som excentrisk när man talar för sin sak.
Jasså, i Gästrikland nånstans. Det är lite krångligt för Gävleborgs länsmuseum ligger i Gävle och handhar kulturen i både Hälsingland och Gästrikland vad jag vet. Och länsstyrelsen i Gävleborg har arbetat mycket för att försöka få Hälsingegårdarna på världsarvslistan.
SvaraRaderaDin beskrivning av synen på kulturhistorien är träffande. Vill du ha själsro ska du i alla fall inte flytta till AC/BD län. Jag brukar tänka att här gör man bevarandeåtgärder endast om man får bidrag. Bidragsberoendet rules. Att själv se sin egen ägandes gård som så bevaransvärd att man lägger egna pengar på byggnadsvård - det är så få som gör att de försvinner i mängden. Och oftast handlar det då om stora mangårdsbyggnader. Fast inte jag - gissa om jag är stolt över morfars hus, det mest oansenliga man kan tänka sig. Men morfar timrade det och jag äger det nu. Huset och platserna här är fyllda av historia.
Det man också kan se är att nära universitetsstaden Umeå finns förståelse för de gamla "västerbottensgårdarna", parstugorna i 1,5 plan. Närheten till stan med pendlingsmöjlighet, gör att inflyttade akademiker med tjänst på universitetet gärna köper och bosätter sig där. Byggnadsvårdarna är alltså inte de ursprungliga ägarna.
Vi ångermanlänningar vill profilera oss genom korsbyggnaderna, inventeringar har gjorts i hälsingegårdarna efterföljd, hembygdsförbundets ångermanlandsavdelning är aktivt. Jättebra! Men hur får man detta att sjunka in i "allmänhetens" sinne?
Själv tänker jag framöver blogga om korsbönnigar som försvunnit här. Den senaste revs 2002 för att ersättas av ett litet hus av 70-tals modultyp.
Och jag vet att det uppfattas som snobberi att ha en annan åsikt än stora mängden svenskar. Det är dock viktigt att diskussionen någonstans hålls levande. För trots allt - tanken kommer före handlingen och till sist har vinden vänt till vår fördel. Tror jag. Fast kanske kommer vändingen för sent.
(Hörjeligen vilket långt kommentarssvar. Och ibland måste man generalisera för att se strukturer.)