Då jag fyllt tre år fick jag henne som julklapp. Lyckan var omedelbar.
Jag hade anat att någonting spännade var på gång. En gång före jul då jag inte kunde sova och klev upp ur sängen fanns inte mamma på övervåningen. Hon satt nere och sydde på mormors Singer trampsymaskin i kammaren i lampans sken. Då hon hörde mej komma gömde hon vad hon hade för händer och fick mej i säng igen. (Så minns jag det). Symaskinen, lampans sken i det för övrigt mörka rummet och den mörka ryggtavlan är ett säkert minne, omständigheterna lite osäkrare.
Jag hade anat att någonting spännade var på gång. En gång före jul då jag inte kunde sova och klev upp ur sängen fanns inte mamma på övervåningen. Hon satt nere och sydde på mormors Singer trampsymaskin i kammaren i lampans sken. Då hon hörde mej komma gömde hon vad hon hade för händer och fick mej i säng igen. (Så minns jag det). Symaskinen, lampans sken i det för övrigt mörka rummet och den mörka ryggtavlan är ett säkert minne, omständigheterna lite osäkrare.
Vad hon hållit på med förstod jag långt senare men på julafton fick jag alltså en docka som var nästan lika lång som jag själv var.
Varför trampmaskinen och inte den egna elektriska symaskinen användes vet jag inte. Den elektriska var en Hugin i grön metallicfärg. Båda symaskinerna finns kvar, för allt i världen!
Nu kommer en kavalkad av bilder på min allra mest omhuldade docka:
Kicki-Maja fick nytt ansikte, en ansiktslyftning, omkring 1970, vilket var en vånda för mej att säga ja till. Hon var då ganska så smutsig vilket hon fortfarande är på armar och ben. Och så får hon förbli. Jag gillar henne skarpt ändå eller just därför.
Läs även andra bloggares åsikter om docka, tygdocka, dockansikte, leksak
Jag gillar verkligen hennes ansikte, vilket milt uttryck! Men det hade ju varit jätteintressant sett det gamla också. Som en liten stilstudie, men det är väl kanske kasserat?
SvaraRaderaJag säger bara toppen, alltså. Huvva va bra.
SvaraRaderaJag visste väl att fler skulle tycka om Kicki-Maja!
SvaraRaderaTack för kommentarerna... det gamla sönderpussade, nersmutsade och utbytta ansiktet finns inte kvar. Men inte var det jag som slängde det. Jag ville antagligen inte ens se det som en lös del, amputerat och identifiert som min älskade dockas "själ".
(I min familj var det mamma som stod för att slänga gammal "gval".)
(Fint du har fixat på kommentarsfältet.)
SvaraRaderaKicki-Maja! Bästa namnet. Det snor jag handlöst och döper säkert en kanin eller get eller kallar mig själv eller någon god vän det vid tillfälle. Namn kan man aldrig få för många av. Ett som dök upp igen nu i afton var Sampo Lappelill. Jag är så svag för det namnet trots att jag aldrig har hört sagan. Mitt alter-ego Dagny Nord använder jag inte så mycket längre, men om jag kunde skulle jag döpa om mig till Rut!
Nä, namn är bra att ha. Kicki-Maja bara fanns färdigt där en gång för länge sen och jag kunde genast uttala det - mitt eget namn var det värre med. Annars gillar jag Ididor och Eufrosyna och Ninnananna. Jomen Anki går också an :))
SvaraRadera(Allt eftersom lär jag mig bloggandets allt djupare mysterium - sån´t där som kommentarsfält t ex)