Gammvägen - Kustlandsvägen

Något händer med gammvägen. Styrelsen har kallat till extra stämma. Bron över Degermyrbäcken ska avhandlas samt beslut om eventuell ny lantmäteriförrättning. Jag tror nog jag har en del i det hela.

Jag har, tillsammans med ordföranden, sökt bidrag för reparation av bron och fått besked i maj om bifall till ansökan på  296 000 kronor. Bron är bara sedan 1942 då Riks 13 drogs på annan plats genom byn. En stålbalksbro med gediget stenfundament. Men kan den inte köras växer vägen igen.

Men övriga i styrelsen vill att bron med tillhörande vägsnutt ska bort ur vägföreningen. Då tillfaller vägen intillliggande markägare och kan med tiden i princip plöjas bort. Så är det. Bron är inte körbar idag. Det häftigaste jag sett var för ett halvår sedan då en ambulans med blåljus var tvungen att backa och ta en annan väg pga av att man möttes av synen ovan.

Jag anser att vägsnutten är kulturhistoriskt viktig och den ska inte tas bort ur vägföreningen. För två veckor sedan åkte jag in till Umeå och pratade med en handläggare på länsstyrelsens kulturmiljöenhet. Vägföreningens styrelse skulle ha en lantmätare på plats strax därefter för att få råd. Man vill ta bort vägsnutten med bron över Degermyrbäcken ur föreningens ansvarsområde. En sträcka på 260 meter av Kustlandsvägens längd genom byarna på 1,8 km.

Detta hus som står och förfaller med gårdsplanen som uppställningsplats för maskiner, ligger vid bäcken. En av byns två bevarade tvättstugor finns här. Denna byggnad tål att srkivas mer om. Timmerhuset är flyttat från en annan plats i byn.

Föreningen inte får ta bort en sträcka ur sin förvaltning utan förrättning var tydligen lantmätarens ord. Det har man gjort sedan 90-talets början då denna vägsnutt slutade hyvlas, dikesslås, slyröjas och plogas av föreningen.
Nu är min förhoppning att ordningen för gamla Kustlandsvägen ska bli återställd. Att giltiga stadgar ska användas, att andelstalen inte ska frångås, att viktiga frågor och ekonomiska frågor som ska behandlas på stämma ska finnas med i kallelsen mm mm. Enkla självklara saker kan tyckas. men så är det inte här. Och jag förstår än vad min "klassresa" betyder. Vad en samfällighetsförening är och hur den ska fungera samt vad samfällighetslagen säger är jag lite insatt i. Det betyder kulturkrock ibland. Sannerligen! Vi har gjort så här i 35 år, vi kan inte ha fel. Jojo.

Jag hoppas att stämman och styrelsen beslutar bra saker för vägen och bron, men helt säker kan jag inte vara. Det finns starka krafter som vill annat. Vi bybor borde vara stolta över vägen från 1600-talet, inte se den som en belastning och absolut inte låta något gammalt groll, som jag förstår orsakar vägsnuttens vanvård, få styra utvecklingen. 

I min familj har vi alltid sett gamla Kustlandsvägen som en möjlighet, som ett positivt tillskott och jag fortsätter den tankebanan. Jag minns mammas ledsnad då den ovan nämnda vägsnutten inte längre skulle skötas av vägföreningen. Ett icke stadgeenligt beslut som togs då och som får konsekvenser nu. Men det fungerar här i byn visste ingen hur det skulle tacklas och jag var inte insatt heller och inte hemmansägare då. Nu kämpar jag för den gamla Kustlandsvägens bevarande i sin helhet. Ingen har klargjort det, men vägen ger stolthet till oss bybor och får oss rotade i historien, ger oss och byn existensberättigande. Detta med olika samhällsklassers syn på sin historia och existens skrev jag om i mitt tredje inlägg på bloggen.  I bygden finns väldigt lite kulturhistoriska intressantheter kvar och även ganska mycket avsaknad av stolthet.


Läs tidigare skriverier om Gammvägen, gamla Kustlandsvägen, genom att klicka HÄR.
.
.