Bondpappan eldade den årliga miljöbrasan där ensilageplast brukar ingå och lite annat smått och gott - detta lite väl nära den gamla timmerladan som tog eld och gick upp i rök. Förklaringen som gavs till brandkåren och pressen varför ladan tog eld, var en helt annan än oaktsamhet enligt mina välinformerade källor. Ännu en lada är borta, ett kulturarv har gått upp i rök och skogen kommer allt närmare...
Gottfrid Hörnstens förkolnade timmerlada idag.
En skylande trädridå. Närmaste hus står bara ett tiotal meter bortanför ridån.
Kulturarv i skogen?
Omoderna jordbruksredskap och maskiner i väntan på att lösas upp och förmultnas till atomer.
"Shabby chict" vagnshjul. Skulle värderas högre av rätt inredningsintresserad person.
Märkligt är även att familjen talar så varmt för miljön i många sammanhang, så även i fallet med den bergtäkt sonen tänker påbörja vid min och de andra hemmansägarnas sjö, byns enda. Då är miljöhänsyn viktigaste argumentet.
I en c-märkt politikerfamilj vill man ju verkligen värna miljön förstås! Eller...??? Det är handlingar och inte ord som visar vad man har i sinnet. Det vet om inte annat alla föräldrar och alla som har fått förmågan att analysera. Läs HÄR forskning om lantbruk och syn på naturen.
Jag vänder om och går bort mot det som förr var byns linsänke, nu en ganska stor slybemängd plats in the middle of nowhere bara ca 50 meter från skrothögarna, in mot skogen. Där rötade min mormor det lin hon odlat, och som sedan vävdes till handdukar och bolstervar. På vägen bort tittar jag åt höger och ser detta -ännu en helrutten lada av regelkonstruktion. Som ett försök till en sista hög svansföring står en vacker gammal vagn där ägarna en gång tronade under sin körning med häst genom byn. Detta längs gamla Kustlandvägen som ringlar fram hundra meter bort allt sedan 1600-talet, ett kulturarv som väl få i byn förstår att värna.
Sådant är läget i min hemby. Nå, frid vare med eder alla gamla trotjänande föremål och platser och alla ni försvinnande minnen. Att hedra det förgångna är långt ifrån självklart. Men minns - vi går alla döden till mötes.
MEMENTO MORI!
Edit: Jag har fått berättat för mej att området städades delvis upp inför en orienteringstävling som gick av stapeln våren 2015. Jag kan dock inte bekräfta detta själv eftersom jag drar mig för att återvända dit.
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om timmerlada, vådeld, bränna upp, skrot, skräp, återvinningscentral, vagnshjul, kulturarv, jordbruksredskap, lada, hästkärra, vanitas, memento mori, hedrande behandling
Ja det är märkligt vad markerna på landet är dekorerade med. Både sånt som syns, som syns fast det inte är meningen att det ska synas, o sånt som inte syns. Lyfter man på stenarna i dlingsrösen kan man hitta de mest märkliga häst- o hostmediciner...
SvaraRaderaDet som är märkligast är dock inte miljöpåverkan i form av ämnen som hamnar där de inte ska hamna, utan den totala brist på normal estetisk känslighet som upphovsmännen uppvisar. MÅnga gånger ser ju deras lagårdsbackar ut som Skrot-Pelles backyard. (Har en sån granne, han har inte fattat än att han bor i en liten fin villa i ett litet fint villaområde. Han är kvar i Högsby. Mentalt.)
Har du sett att Gård&T ska börja med ett inslag som de kallar "Stilpolisen". De vill ha hjälp att dammsuga Sverige på fula husdetaljer! Apropå fulhet.
SvaraRadera(Detta inslag visar på både fysik OCH mental landning i vår verklighet.)
Verkar som ett uppslag för en egen tidskrift! Finns ju hur mkt som helst... ibland vet man inte om man ska skratta el gråta. Finns det ngt okänt vaccin mot vårt naturliga skönhetssinne?
SvaraRadera