Och där uppe fanns också min negerdocka Molly, jag som trodde att hon var borta för alltid. Molly som kunde säga mama då hon vändes. Genast kom jag att tänka på ett gammalt foto:
På bilden pågår nattning av barn. Självklart ska jag natta Molly då mamma nattar oss syskon. Fast Molly ser ut att vara på väg ut i höstrusket med overall samt sidensjalett på huvudet. Overallen var röd och sjaletten var turkosblå med svarta prickar. Den senare en jättetjusig present från mammas ingifta moster Asta i Stockholm. Ska försöka få till tid att fota blunddockan i dagsläget och presentera henne för er.
För några år sedan stötte jag i min yrkesverksamhet på en familj som byggt ett för stort hus och vill bygga ett mindre. Man hade på en minitomt i stan klämt in ett jättehus för att markera status. Barnens sovrum låg i ena änden och föräldrarnas i det andra på övervåningen med ett ödsligt "allrum" mellan, vardagsrum, arbetsrum och kök mm på bottenvåningen. Det här gjorde att familjemedlemmarna sällan träffades eftersom alla hade egna datorer och tv-apparater på sina rum, hade olika tider för måltider. Mannen arbetade för jämnan och kom hem då barnen somnat. Nu ville man bygga nytt och mindre för mer gemenskap, och på en naturtomt med bättre utsikt. Så kan det gå!
En tidigare arbetskamrat påstod att tack vare att familjen på fyra personer bodde i en trea centralt i innerstan, hade äktenskapet hållit då det knakade. Alla var tvungna att mötas, se varandra. Det gick inte att gå förbi och tiga ihjäl förhållandet. Tack vare att de då bara hade en trerumslägenhet. Så kan det vara! Compact living kan verkligen vara något positivt kommer jag alltså fram till efter ett besök på vinden för att kolla expansionskärlet :-)
.
.
Kanske har även andra bloggare åsikter om expansionskärl, docka, dockkläder, utdragssäng, trångboddhet, gemenskap
Man kanske skulle ta sig en tur upp på vinden...
SvaraRaderaTänk så mycket reflektion man kan få från ett gammalt fotografi. Bara en sådan detalj som väggskydd; används sådana idag?
SvaraRaderaEftersom jag är uppväxt samma tidsperiod så känner jag igen mig så bra i dina bilder och berättelser - även om jag inte är uppvuxen på en gård på landet. Det är så härligt när du får mig att minnas saker som jag inte tänkt på sedan jag var liten. Själv uppväxt mina första år fem personer i två rum o kök, nja snarare ett rum, hall och kök. Också ovanpå mormor o morfar. Men påminner mig som du - aldrig upplevde jag att vi var fattiga eller trångbodda. Jag ser med glädje tillbaka på min barndom som var rik på praktiskt handlag och kreativitet. Min mamma hade alltid en lösning i knepiga situationer, målade o fixade, sydde alla våra kläder. Så mycket jag lärde mig!
SvaraRaderaTack för en fin blogg!
Fina minnen i en fin tillbakablick. En bild, en sak, en doft och tankarna vandrar iväg och vi gör resor i tiden. Gillar!
SvaraRaderaNirs Peter - ja det kan vara rätt givande på många sätt :-)
SvaraRaderaPJ - jag har förstått att sådana där väggskydd som man köpte på 60- 70-talet av någon slags växtmaterial, strån, som vävts till en "matta" med färgglad bandkant, är högsta mode i yngre generationer. De är bruna och hoprullningsbara och svåra att hitta second hand sägs det :-)
Agneta - jag blir glad av att höra att fler än jag upplever sin barndom i enkelhet, ser tillbaka med värme på den. Alla som levde smått hade det inte alls eländigt :-)
Anta S - tack för det. Din blogg liknar min på det viset!!!
OCH TACK ALLA som tittar in trots att här även bloggas om en nutida verklighet som åtminstone jag tycker är tråkig och kulturbefriad...