Nu lever jag helt nära sådana här fält och kan njuta ofta. Och detta redan i början av maj, nu överblommat. I den ångermanländska hembyn odlas inga spannmål längre, höet mejas ner och ligger kvar. Tanken på att plantera träd växer.
.
.
2 juni 2014
Gul*Gulare*Gulast
Jag minns första gången jag såg ett stort gult rapsfält. Det var under en sommarsemester med familjen då jag tagit körkort och rattade oss söderut. Norr om Jönåker uppenbarade det sig på båda sidor av E4, detta gula mot blå himmel i en uppförsbacke. Det var landet som dröp av mjölk och honung :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tack och lov är jag inte allergisk mot raps - men många lär vara det, och jag har hört att det är en av orsakerna att den inte odlas lika mycket nu som tidigare.
SvaraRaderaDen som först skymtade ett gult fält, under barndomens bilfärder, ropade: "raps, öppna fönstren!". Stor besvikelse om det var ryps, och vi blev snuvade på honungsdoften.
Margaretha
Å, alla dessa barndomsminnen från olika delar av landet. Så trevligt att höra om dem!
SvaraRadera